Simon Stone är en ung australiensk begåvning som har lyckas göra något så ovanligt som en

filmatisering av Ibsens pjäs ”Vildanden”. "The Daughter" är en modernisering och 

bearbetning av det klassiska verket. Den är minst lika bra som original verket. 

Filmatiseringen presenteras med precision av Andrew Commis med hjälp av Veronika Jenet klippning, som 

ger en dokumentär känsla som blir ännu mer realistisk på grund av närbilder och musik som 

understryker karaktärernas känslor. Stone presenterar det som är Ibsen skrev mellan raderna. 

Det framkommer tydligt i figuren Christian som spelas av Paul Schneider, som blev den 

alkoholiserade knarkaren. Han har en slags Hamlet relation till fadern Henry, som spelas på 

ett nedtonat men extremt intensiv sätt av Geoffrey Rush. Vad som blir slående är hur mycket 

av det skandinaviska som finns kvar. Henry skall gifta sig med Anna (Anna Torv). Detta 

Den andra polen är familjen, som har drabbats av Henrys eskapader med buffliga Oliver 

(Ewen Leslie). Olivers dotter den livliga Hedvig i Odessa Young gestaltning blir en av dagens 

tonåringar. Hon är känd för en affär med Adam (Wilson Moore) som studerar i samma skola 

där Charlotte (Miranda Otto) vikarierar som lärare. Det är under Henrys och Annas 

bröllopsfest som det förflutna börjar spöka och får konsekvenser. Det blir mycket starkt med 

regi knepet att använda handkameran i början när ”vildanden” blir sårad eller när Oliver och 

Hedvig bråkar. Den största skillnaden med Ibsen förutom mobil telefoner och de olika mötena 

vid snabbköpet är Olivers fader Walter som i Sam Neill gestalt spelar mer senil än vad han är 

men i själva verket är han en människa med djup insikt som bär på otroligt besvärande 

Filmen har komiska moment som Christians och Olivers vilda festade på en pub eller Adams 

misslyckade älskog med Hedvig, som är extremt utmanade men ” "The Daughter" har även 

stunder av fantastiskt patos. Naturen är använd av ett sätt som starkt påminner om Terrence 

Malick. Det finns starka men enkla scener som när Charlotte förtvivlat lider i ett kalt tyst rum. 

Jag har fått tillfälle i att möta Simon Stone i foajén till det mycket eleganta hotell 

Skulle du kunna berätta för oss hur du kom på idén att filma Ibsen?

Jag skrev en bearbetning för scenen, eftersom jag ville arbeta i vår samtid, och hur de problem 

som Ibsen presenterades kunde se ut il dagens samhälle. Aristoteles i sin ”Poetiken” hävdar 

att tragedi rör de känslor som kan tillkomma kungar, adliga, och andra enastående människor. 

Shakespeare arbetade vidare i denna riktning. Istället utgår Ibsen från förutsättningen att alla 

är kungar i sina hem. Det som han vill behandla är vanligt folk och dess problematik. 

Handlingen är vid första ögonkastet otroligt melodramatisk för de som ser på den men inte för 

de som har upplevt liknande situationer. Tankarna förs till modern dramatik med namn som 

Kan du säga mig hur du arbetade med att förvandla pjäsen till film?

Det finns en bara en skådespelare Daniel Moore som spelar en annorlunda roll trots det är 

filmen och pjäsen är två skilda verk. Så fort som jag fick finansieringar och de skådespelare 

som jag hade tänkt mig började jag att skriva och prova om och om igen. Jag kollade på 

Ingmar Bergmans ”Ansikte mot ansikte” för att lära mig hur man skall skriva en film som 

fortfarande har något av teater och läste alla Ingmar Bergman film manus. Sen började jag 

filma. Jag har tur att i mitt land Australien finns i ett område det så kallade New South Wells. 

Där finns det ett mycket högt berg med europeiskt klimat snarare skandinaviskt. Huset i vilket 

Oliver bor var byggt under sekelskiftet av en svensk och dennes ättlingar lever fortfarande 

där. Detta var fantastisk och en svensk arkitekt byggde även Henrys herrgård. Jag ville 

komma bort från pjäsen men ville vara trogne dess intentioner.

Den stora frågan är sanningen och när det gäller sanningen kan vi inte förstå den vi kan inte 

rekonstruera den eftersom alla har olika sätt att förstå den eftersom den är annorlunda för 

olika personer. Vi har alla olika idéer om känslor och hur de kommer upplevas. För Charlotta 

var allting otroligt svårt. Jag och Miranda arbetade för att få tillbaka dessa känslor. Det finns 

Kan du berätta för oss hur det var att arbeta med så stora stjärnor?

Många tror att de stjärnor som jag hade i min film var Miranda Otto och Geoffrey Rush men i 

själva verket var alla super professionella från ljud och fototeamet till kostym och peruk 

avdelningen. Många av dem har varit med i otroligt många filmer. Jag skulle själv vara bättre 

än jag var för att få dem att bli ännu bättre. Jag såg att det stora problemet var att jag skulle 

vara bättre än dem. Jag tror att i Australien på grund av våra influenser från USA, 

Storbritannien, Europa eller Asien har vi lyckats att producera en extremt fin film kultur.

Mycket bra. Jag fick fina recensioner men fick även höra någonting som jag inte tyckte 

stämde att min film skulle likna arbeten som Jane Champion hade gjort. Jag ser inte denna 

likhet trots att vi har samma producent. Jag har inspirerat mig av Ingmar Bergman och även 

Bo Widerbergs film ”Elvira Madigan”. Den filmen har verkligen varit viktig för mig eftersom 

den har presenterat naturen som någonting levande inte som bilder utan som en del av 

Det är en nyskriven opera i Hamburg och en tv serie i Australien.