Mäster filmom Italien

Titel la macchinazione

Regi Sergio Gieeco

Medverkande massimo ranieri ; Milena Vukotic, Libero De Rienzo

Mfl

Svensk distribution Italienska film festivalen och italienska kultur institutet

Betyg absolut mästerverk

Få filmer som jag har sett på sistone har gett ett sådan stark och fulländad konstnärlig utryck som ”la macchinazione#. Slut scene i vilken vi ser Pier Paolo Pasolini porträtt like gestaltad av Massimo Ranieri en känd italiensk sångaren som har personifierat tradition av La canzone Napoletana (en folklig melodisk genre från Neapel men har även presenterad den av dem mest kända figurer i Commedia dell’arte Pulcinella och ser konstiga maskiner som är en blandning ab stridsvagnar och oljar bårar som tar ut olja som var förmodligen osäker för vilken han dog är extremt kraftig. Sergio Grieco regissera en film var bild språk mycket tack vare den fotografi av Fabio Zamarion kanske värd i sig ett Oscar som lyckas att förkroppliga denna period. Klippningen av Francesco Bilotti ger en mycket bra blandning mellan en modern klippning som utgår från ett slags modern action I vilken det väsentligaste är den omsorg för detaljer när som sen går över stannar och bli lungnare. Man ser det tydligt i dem scener i vilken Pasolini denna roliga kompletta och mest av allt belevad män ses under ses olika möte. Det finns i Libero De Rienzo gestaltning av Antonio någonting charmig trots att biljard hallen i vilken filmen utspelas är extremt sjaskig ett slags glamour som kommer från själva sättet på vilken Antonio rör sig. Han är en romersk lumparproletariat version av Little finger i ”games of Throndes” sympatisk men äcklig egoist och den enda problematiken som han ser i att mörda Pasolini är en möjligen rättslig följe. Mera äventyr likade är Gian Maria Volontè   (och hans citat är en hyllning inte en imitation vad Gianmaria Volonte i en av den italienska filmen hårdaste verk) Sergio så väl spelade av Matteo Taranto . denna bjässe precis som il Príncipe Carmelo Fresta är inte sympatiska eller romantisk banditer och inte eller eleganta affärs maner som dem som förekommer I Francis i Ford Coppolas “Guldfadern” men riktiga huliganer som kanske överskuggas bara i deras brutalitet av advokaten så välspelade av Toni Laudadio . Denna karaktär och hela den scen i vilken fascister iklädda som väster extremister bränner sitt universitet lokal och även med hjälp av nazi pistoler och falska polis brickor är en scen hur ett krigs film. Grieco låter oss enbart anta att vad advokaten är inte enbart en italiensk extremism men kanske en CIA agent. Pasolini är en riktig kraftig figur som har allt bild skön intressant så väl talade i alla språk roman dialekt italienska och även en fläckvin franska en slags intellektuell kusin till många av den amerikanska films hjältar. Fast han är mest av allt en italienare med en stark kärleksfull relation med modern som presenteras mycket bra av en av films veteraner med många fina roller i Federico Fellini , Andrej Tarkovskij och Luis Bunuel filmer Milena Vukotic r strala full av en patos som är nästan lika den av ett opera. En annan viktig gestlat är den av dem småbuse yngling på glid som officiellt var Pier Paolo Pasolinis mördare Pietro Pelosi mycket väl spelade av Alessandro Sardelli . Han är en tidlös person och vi ser honom även i ett metafilmisk när en regissör försöker att casta honom för en roll . En mycket bra film som har ytligare en hyllning till Pasolini när Grieco presentera helt i bakgrunden an vackert kvinnan den före detta rumänska Catrinel Marlon som är mycket I bakgrunden precis som Inges Pellegrini  var i salò . inna jag ger mitt tack till det italiska institutet överhuvud professor Virginia Piombo och docentet vid Neapel universitet Vincenzo Esposito vill jag citera en roll som påminner om den om kung oidipus laios (Luciano Bartoli ) oi Roberto Citran I ett mycket bra och roch intensive gestalting

Roberto Fogelberg Rota