Titel Noah

Regi Darren Aronofsky

Medverkande Rusell Crowe , Ray Winstone , Jenifer Cloney Emma watson
Regi UP

Intressant dilemma, färgglatt spektakel

Få böcker i mänsklighetens historia har haft sådan framgång som Bibel. Det är i början en mytologi med många arketyper som i själva verket härstammar från ett vist befolkning judar som borde i ett geografisk området. Sen men Kristendomen har den spridits och bearbetas av olika konstnärer. Från tidigt har filmen tagit i tur med den och nu en av mina alla favorit regissörer Darren Aronofsky har valt att berätta den. Det är genom 3d och valet är helt rätt eftersom syndarflöden passar mycket bra i denna form. Vi är bokstavligen nära vatten och vi känner oss blöta  Början är imponerade när vi ser eden Adam och Eva bra ljust gestaltad och senare med hjälp av fallna ängel vars ljust gestalter är infångade i lera människor som börjar att bygga en kultur men dem som bygger är aktningar till Caan. Bygget är att äta kött och utnyttja natur resurser. Visligen är den islänska landskapet fantastisk med sitt ursprungs form. Våldet är väl skyldrade men tyvärr vi ser aldrig någonting av denna kultur och det som vi ser är lite för lite.

Det är ungefär samma kostymer som i Beowulf eller i Games of Throndes den delen av sagan som tillängar sig norr om muren. Men vi ser aldrig civilisationer och dessa städer. Noah först r en ung grabb inte like den unge Conan Dakota Goyo )som ser hans far dräpas och senare när han blir äldre mördar han (Russel Crowe har dem samma kraftfulla rörelser som Maximus trots att det har gått 14 år) och senare ser vi hur vid en övergiven gruva möter dem Illy som liten fickan och sen Metusalem vilken spelas mycket men verkligen mycket bra av Sir Antony Hopkins. Det är onödigt och nästan meningslös att ge komplimanger till denna skådespelare som har skrivit sig inne i skådespeleri historia men han är alltid bra korrekt full av styrkan och inte minst av en form av humor. Metusalem var den männidet är för mig en av dem stora problem i filmen av dem andra roller skannar en vist distans. Visligen kan man frosta att Noah är ett väldigt delade och orolig själ och det kan man köpa men sånt är inte fallet när det gäller dem två kvinnliga huvidrollen. Dem är vist vackra och har en bra närvaro men deras roller är allt för enkla och det ses tydligt i den mycket känslor laddade scenen i vilken Noah skall offra Sara och Ruth och vi ser hur Emma Watson är nästan uttryckslös. Betydligt intressantare är rollen av Ham som spelas av Logan Lerman medan bröderna Shem Douglas Booth och Japheth (Leo McHugh Carroll ) verkar adels för enkla och små kopior av fadern är han annorlunda. Visligen är han snagga (Noah olika frysyrer visar hur tiden flyter) men han har ett sårbarhet ett längtan till att känna att se någonting nytt som fadern krossar brutal när han räddar inte Na’el (Madison Davenport )en mörk skönhet. Drömmarna är bland dem möktigaste och bättre skådade scenerna med den i vilken Noah ser sig själv sälja familje. En av filmen vid sidan av dem perfekta fotografi av Matthew Libatique  och den rytmiska klippningen av Andrew Weisblum  är den roll som Ray Winstone  gör som är dominerade Tubal-cain hans kraftiga byggde den barbariska rustningen och hans karisma gör denne till ett stor roll. Hans ansvar är mot hans hus, hans folk för makten och även mot människan för den fria viljan. Jag anser att han är betydligt mer sympatisk och mänsklig. En mycket välgjord film.

Robert Fogelberg Rota