Så få filmer som jag har sett har varit så bra men har lämnat mig så oberörd som ”Drive”. Det är en western som utspelas i modern tid och visar fast utan att vara spektakulär en kultur den av rodeo i nord Dakota. Den som är huvudpersonen är en ung kille spelade med ett intensiv och sårbart sätt av g män till synes utan kultur utan ambitioner som låter bara livets flyta förbi honom utan att för den del ta ansvar och göra planer förutom dem för dagen. Med en klippning som är mycket grundläggande av en fotografi som är utmärk i sin stramhet av som fångar en dimension den av ett landskap i vilken huvudrollens innehavaren är fången precis som han är fången i hans egen kultur och ett visst vision. lever i en enkelt idéerna i ett myt den av den amerikanska vildmarker som finns inte längre dels eftersom den tidigare generation av fadern Tim Jandreau som spelar inte helt olik några av jack Nicholson eller Bille Murphy agenter helt utan ansvara på ett sätt under vilken hela familjer är till gränsen av misär en familj som besår förutom sonen av en dottern som har diverse olika problem Lilly Jandreau förstånd handikapparen och djup arg om hennes liv och en annan broder är totalförstörd och vi ser hur sakta men säkert Brady Jandreau försöker att ta sitt liv ifrån den som vi skulle definiera som rodeo kultur men denna med hans vänner fanns och allt är ständigt bakom honom. Situation blir mer och mer svårt och vi upptäcker hela hans situation som är i sig extremt svårt. Den colt navy som var symbol på äventyr i manga andra filmer (mest John Ford) och manlighet ur förvandlat till ett någorlunda pinsamt leksak med vilken inte ens Brady men hans far är tvungen att avrätta en häst som kanske kunde vara hans sätt att komma tillbaka till det de han älskar. Just detta tillsammans med landskapet gör filmen så mäktig och intressant även med den rollen som nativ amerikan har i den.- Dem är som i den klassiska western bland annat 2Diliggensn” ett hot fast på grund av faktum att dem är betydligt bättre anpassade än cow boys ätningar det är dem som innehåller viktiga positioner i den sociala och har kommit till collage någonting so Bardy verken kan eller vill. Tyvärr den kalla a la Robert Berson still gör så att filmen aldrig kan få mig att känna mig berörd.