Queermelodram i tragisk värld

Tittle Albert Nobbs

Regi: Rodrigo García
Medverkande: Mia Wasikowska, Aaron Johnson, Glenn Close, Brendan Gleeson, Janet McTeer
Storbritannien, 2011 TriArt Film

betyg B

I centrum av historien “Albert Nobbs”, en queerfeministisk melodram, finns en mycket petig kypare med samma namn som arbetar på ett lyxhotell i Dublin på 1890-talet.. Han är alltid välkammad, kortklippt, perfekt, extremt hygienisk och prydlig samt omtyckt av alla både personal och den stränga och mycket osympatiska hotellägarinnan Mrs Baker, gestaltad av Pauline Collins. Personalen brukar gilla honom och hans regel är ”livet utan anständighet är inte värt att leva”. Snart upptäcker vi att karaktären Albert Nobbs, gestaltas av Glenn Close. Vi förstår historien. Det är frågan om en kvinna som, efter att hon upptäckt sig ha böjelse för andra kvinnor, bestämt sig för att gå klädd i manskläder. Det kommer att skapa problem.

Glenn Close, som ofta har gjort demoniska och mycket maktlystna roller såsom drottning Gertrud i Franco Zeffirellis ”Hamlet” eller markisinnan de Merteuil i Stephen Frears ”Farligt begär”, spelar här en mycket naiv, snäll och godhjärtad roll som påminner en del om Vittorio DeSicas ”Umberto D” men även om många av Charlie Chaplins roller. Fast den sistnämnda hade i det tragiska även någonting komisk – där Mr. Nobbs bara är djupt tragisk. Vi tycker verkligen synd om honom/ henne. Inte konstig att hon förälskar sig på ett mycket passionerat men alltid anständigt korrekt sätt i hotellets vackraste servitris Helen, gestaltad av Mia Wasikowska.

Helen är graciös och busig, men också djupt tragisk. Hon är alltid sockersöt och när hon har på sig sin ljusblå klänning ser hon ut som en liten prinsessa. Till skillnad från Albert är Helen sexuellt kokett och extremt målinriktad. Det går inte att undgå i den scen när hon full av iver lär Albert att kyssas i de romantiska möten som kyparen arrangerar i en park.

Att Helen först förälskar sig i Sean, gestaltad av Mark Williams, är dock ingen slump. Han är en person som har förstörts av samhället och dess penningfixering. Denne man är ung, vacker, bildskön och stark. I en scen försöker han laga värmeledningen genom att slå på den med en hammare; Han ser nästan ut som guden Tor. Han är förälskad på riktigt men han kan inte förmå sig att nå ut med sina känslor, mycket på grund av sina mindervärdeskomplex. Han misslyckas med att bli en ansvarsfull människa.

Men frågan är: Finns det överhuvudtaget i ett sådant samhälle där de befinner sig ansvarsfulla människor? Hotellvärdinnan utnyttjar sina medarbetare även när de är döda. Hon liknar en gam. Den unge herrn Viscount Yarrell, spelad Jonathan Rhys Meyers, är en vivör och otroligt depraverad liksom doktorn, gestaltad av Brendan Gleeson, som är ett äckel. Han är den skådespelare, som har lyckas mer än andra att gestalta ”den typiska irländaren” med mycket övertygande gester presenterar han ett fyllo, en libidinös och promiskuös figur. Han gör det så fantastiskt bra att man begeistras av rollen.

Roberto Fogelberg Rota