Lite för mycket av ett predika

Titel the Post

Regi Steven Spielberg

Medverkande Meryl Streep Tom Hanks. Bruce Greenwood  Sarah Paulson

Svensk distribution Nordisk film

Betyg B

Om det finns en filmskapare som står för etablissemanget det är onekligen Stäven Spielberg. Det är inget dålig menade eftersom det är tack vare honom som många personer blir otroligt inspirerad inte minst unga filmskaparen. Jag har ingenting att säga mot hans stil men det finns alltid en form av elitistisk moralkakor i hans filmer som tyvärr den genomsyrar the post. Historia är enkelt en tidning som håller på att bli en aktier företag som i den svåraste tid i USA historia i slutfaser av Vietnam kriget just Washington post bestämmer sig för att publicera Macnamara  rapporten som visade redan nio år tidigare att Vietnam kriget skulle sluta som det skulle sluta med ett enorm nederlag. vi ser och det är tydligt i inte minst i det roll som spelas av Meryl Streep att man finns en tilltro till ett slags överhet som är i detta fall Kay Graham spelade av Meryl Streep mest eleganta inspirerade stark och roliga roll sedan länge. Hon är en riktig Societet dam som rör sig fritt nästan helt och årligt oförhindrat. Hela den sett på vilken hon agera är klok och den fotografi för vilken ansvar Janusz Kaminski bländade och verkar vara ett slags kärleksförklaring till den tiden och till dessa miljöer. Det finns två delar av filmer dels den som återskapad tiden och den svåra reaktionen mellan Kay Graham och dem män som försöker att sätta stop till henne eller att följa deras egna agenda mest av allt den som spelas av kanske Hollywood ledande skådespelaren idag Tom Hanks i ”the post” i klädande av Ben Bradlee  som med två anledningar den kommersiella och den samhälles mesiga publicerade Robert Macnamara här spelade eller rättare sagt överspelade på ett bombastisk sätt av Bruce Greenwood . Hans roll är inte intressant och allt det som denna operett militär säger är sedd genom Ben Bradlees ögon. Denna roll är den av den klassiska amerikanska liberal hjälte. En familj far inte helt super sympatisk som har en kallelse. Det är inte helt olik många roll av James steward och Hanks gör dem lika bra naturlig och komplett. Han är rent av en ytterst tuff och krävande som har det stora problem att kunna övertyga Kay till det svåra spelet med denna rapport. Kay är omringad av andra personligheter som är runt omkring honom som dem olika reporter inte minst Meg Greenfield gestaltad på ett mycket bra sätt av Carrie Coon vilken lyckas på ett utmärk sätt att spela en dam som är stenhård trots att hon håller på att rapportera om skvaller. Hennes roll är symmetrisk till dem andra två stora kvinnor karaktärer som spelar runt Kays dotter Llaly mycket väl spelade av en helt oigenkändbart Alison Brie och Tony ben konstnärs fru mycket väl spelade av Sarah Paulson . Just scenerna spelade i makarna Bradlee eleganta bostad är dem mest intressant eftersom vi känner i ett tempo och en klippning som liknar mycket stark en pingpong match mycket på grund av Sarah Broshar och Michael Kahn klippning en helt fantastisk närvaro till historia,. Det är o sig moraliserade eftersom den andra delen Nixon och comapgny aldrig får möjlighet att presentera sig men den är också mycket rolig och full av utmärka stunder. Tyvärr det finns en del i filmen bortsedd från det moraliska torn som är mycket dålig och det är den spion krigs del. Krigsscenerna verkar vara den totala motsatsen av den utmärka arbete som Spielberg gjord i ”Räddar meningen ryan”. Dem är dåliga och även helt platta som den del av filmen som är den spion intrig. Mycket berör på den ytterst platta dialogen som tas av dem två huvudaktörer Ben Bagdikian  en helt oengagerade Bob Odenkirk minst Matthew Rhys som är gestaltar. Daniel Ellsberg  vilken är den person som lätt dessa dokumentär läcka Dem diverse historier fungera men jag tro även på grund av den nuvarande ekonomiska och inte minst politiska situation i USA med en president Donald Trump som ständigt angriper medierna och angriper av medierna gör så att Spielberg förhåller sig adels för respektfull (i en form av tråkig undervisning dokumentär)  mot ämnet. Sen man måste även tillägna att Meryl Streep till vilken Hillary Clinton försökte ständigt att efter lika har en vis tendens till att predika för andra personer. En film som kunde ha blivit mycket bättre om Spielberg hade varit mer lik sig själv.

Robert Fogelberg Rota