Rolig men ändå så sorlig

Titel Andres , jag & hans 23 andra kvinnor

Regi nahid Persson

Medverkande nahid Perssoon anders Rosen dokumentär film

Svensk distribution Folkets Bio

Betyg B minus

Få gånger har rätt personliga dokumentärer varit så bra eftersom under många tillfällen naturen verkligheten kan vara så fantastisk och även människor öden kan vara så fantastiska. I centrum av berättelsen står själva regissör som sätter sig själv i ett mycket svårt sikt eftersom hon blotar sig själv och en del av sitt eget liv vilken det kan vara mycket känslig den sentimentala. Efter många möte på Tinder och andra sociala medier Nahir möter den som kunde vara den rätta Anders Rosén före detta löfte av den svenska tennisen i ett period 1984 som Sverige var redan på topp i allt som påminner stark om Nikolay Coster Waldau och dem två börjar ett förhållande fast Anders har förhållande med många andra kvinnor. Vi kan inte se honom som ett cynisk utnyttjande person snarare en trevlig och social kille som vill åtminstone försöka att få alla  att vara till lags och vara till lags med alla. Den medelklass miljö av ung karl (även om vi får veta att en gång i tiden hade Anders varit gift men vi får aldrig veta hur det var och mest av allt varför det tog slut. Vi märker att nahir vill om inte göra om Andreas få honom på andra tankar men även utnyttjar Andreas kunnighet i hemhandverk men även hans vilja att vara till lags . Naturen i denna fall den någorlunda domesticeras men mäktiga variant av Stockholms skärgård  är den rätta ramat för denna historia undersöka bland annat i Bålsta när han skall försöka att komma till en diskussion med annan kvinnan och lite i taget börjar vi att ana vilken är Anderas riktiga problem och den är en mycket svensk sådan att inte ha några problem. Eller bättre tack vare vårt framgångsrik och moderna sociala struktur vårt frihet till att förverkliag oss vi tapar oss själva längtar på ensamhet men ändå vill vara med alla och med andra. Dessutom det finns ett faktum om vi har låtsat att ge ansvar vi vill inte få den. Det är lika mycket Anderas problem som dem andra kvinnor som ofta vill ha en hund eller en häst istället än Anders men vill i sitt tur få honom att känna sig underlägsen. Detta med familjen är någonting påtvingade som i nahirs fall när hon försöker att alla hennes barn kan acceptera Anders  vilken dem kanske gjorde om Anders hade varit en annan. Man kan försöka personer att bli bättre och att låta dem känna sig bättre men allt kräver så mycket. Man skulle kunna tänka sig att filmen är ett slags privat sfär men det är inte baar det eftersom den är välgjord och intressant. Definitiv sevärd om man gillar dokumentär film

Robert Fogelberg Rota