När människor och djur likna varandra

Titel monos

Regi Alejandro Landes

Medverkande Juliana Nicholsson Sofia Buenaventura Moises Arias Laura Castrillón Karen Quintero

Svensk distribution Stockholm film festivalen nonstop entraeiamnt

Betyg B

Monos är en mycket komplicerade film med ett stark konstnärlig världen som tyvärr har problemet att vara adels frö komplicerade. Trots att den utspelas i dagens Colombia eller i gårdagen Colombia ett land som hade stora problem på grund av inbördeskrig mot ett marxistisk befrielse rörelsen handlar inte i första hand om det men snarare om kriget mellan människa och sina svåraste impulser. Historia ör den av en västerländsk kvinna som har kidnappas av dessa gerilla soldater och som skall bevakas av några barn ungdom soldater Det är en samling av två tjej och olika kvinnor som har hård dresseras av en officeraren som kommer från ursprung befolkning och trots att dem liknar mera ungdomar på ett rock /hipp hop konsert dem har ett hård nästan skoningslös militär disciplin. Trotts deras samling av moderna vapen allt från den israeliska gali till AK 47 är dem alla kommit till denna befrielse rörelsen enbart av misstag utan att vi vet varför och detta gör dem till extra sårbara inte minst dem två tjejer Lady en yngre Jennifer Lopez spelade av Karen Quintero och Suecia eller svenska spelade av den latinska version av Greta Garbo Laura Castrillón som verkar inte vara alls lämpligt att befinna sig i denna situation. Landskapet första Anderna med deras kalla växtrike och enbart en nästan ruinerade bunker och sen den mäktiga och farliga Amazonas skogen verkar ha ett stark inverkande på den samling ungdomar som blir mer och mer vilda och omänskliga. Det ses tydligt när det händer den första av många incidenter och vargen den äldsta av dem stupade Vargen försvinner även Shakira som är en mjölk ko vilken har lånats till gerilla män. För den ansvara Vargen spelade av Antonio Banderas kopia Julian Giraldo Lite i taget det vilda jaget flock mentalitet börjar att bli mer påtaglig och man ser det i dem våldsamma fester och i tappningen av allt form av mänsklighet och dessa unga människor bland annat den som kallas Big foot och spelas av Moises Arias blir besvärlig lika den trupp conquisattdores som Aguire i Klaus Kinski magnifika gestalt tog med sig i ”Aguire gudsvrede” och den fotografi som presteras av Jasper Wolf utrycker en realism som gränsar till naturalism som gör denna film så lik dem stora mästerverk av just Herzog. Människor som blir odjur eftersom dem få mindre och mindre att säga till dem blir våldsamma och lite i taget tappar allt form av mänsklighet. Det ses tydligt i den unga män som blir den nya befälen men även i gisslan som tappar alla dem om inte goda någorlunda mänskliga egenskaper för att bli konstig även genom att göra ett flyktförsök som oraska skador och annat. Den karaktären som blir under denna senaste del av filmen allt viktigare är onekligen Rambo en könslig ung män som har en icke binär sexualitet som lite i taget vi upptäcker den. Filmen utspelas med olika perspektiv och den slutar md just Rambo som ren roll i travesti som spelas av Sofia Buenaventura som har känslig och möjlighet att vara ytterst trovärdig i denna roll någonting som är tyvärr inte sägas av den skådespeleri som prestera av andra skådespelaren. Filmen har för mig ytligare en stor problem klippningen för vilken ansvara fem personer en värre av andra och ger stora problem till en film som kunde ha blivit ett riktig mästerverk men misslyckas med att lyftas.

Robert Fogelberg Rota