När genierna inte kan bli ihop

Titel Coco Chanel & Igor Stravinskij

Regi Jan Kounen

Medverkande Mads Mikkelsen  Anna Mouglalis Radivoje Bukvic  Elena Morozova

Svensk distribution Universal

Betyg A

Få personligheter har varit så betydelsefull och inflytelserika för 1900-talet och även två tusen talet kultur som Igor Stravinsky och Coco Chanell. Det som görs av den nederländska regissören Jan Kounen är att presentera hur det kunde ha varit. Det är en instängt filmen som är extremt väl fotograferade av Gabriel Yared och klipp på ett mästerlig sätt av David ungaro inte minst i den första fantastiska scen när vi ser urpremiär på den eleganta tetran av Chanse Elyse av ”Eldfågel”. Det är en lång sekvens i vilken Co Chanell spelade av en långhårig Anna Mouglalis först brottas med ett älskaren Arthus By Cahmbel spelade på ett mycket tam sätt av Anatole Taubman  och med hennes korset och verkar ha kul på den problem. Vi ser hur det som är den ryska polen på denna film stor hertigen Dimitri spelade av en mycket våldsamt Radivoje Bukvic  och den vulkaniska Sergey Diagilev en mycket duktig Grigori Manoukov är adels utanför sig på grund av den flopp och mest har hur Igor Stravinsky tar den. Mad Mikkelsen spelar en roll som är en av dem svåraste mest sataniska och dunkla i hans karriär inte minst på faktum att denna människa som vet att han är en geni vill visa att han är bäst och att han kan göra allting. Man stänger dörren efter ett bråk med hans välgörande som är Coco väninnan.  Misa Stern spelade av Natacha Lindinger . Denna början på filmen är helt magnifik medan i filmens andan faktum att Jan Kounen använder sig av nyhet journaler är  lite för enkelt. Dem visar slutet på Romanov dynasti men mest dem ortodoxa präster fast dessa sekvenser kunde ha blivit längre och skulle ha kunnat kombineras med riktiga stridscener. Sen vi kommer till 1920 –talet och är i cabaret miljö som Stravinsky möter en kort klipp fri och väldigt självständigt Coco. Hon ser på honom betraktarna honom och kommer till naturhistoriska museum adels för sent för att kunna berätta till honom den stora nyheten att hon tänker hjälpa honom ge honom möjligheten till att återgår till komponeringar. Man förstår genast en sak att Igor är en extremt attraktiv kaxig (Zlatan skulle framställa som ett mycket enkelt och närområde person i jämföres ene) men hålig. Även om han inte har härdat totale det verkar som allt det som har drabbat familjen och inte minst den snälla Katarina spelade med stor klass av ett tidigt gammal Elena Morozova tvungen med deras många  under ett tak i ett dammig och anspråkslös lågheten är Igor en person som låter allt skölja på honom. Det är en överlevande och det ses tydligt i den forcerade  idyllen av den franska ladsbygget i Channesl elegant och exetriska huset. Chanell är till synes en av den för den vanliga människan inte nåbara divorna av den franska stum filmen. Hon lever bort om allt och alla men det finns i den många långa och  ytterst långsamma tagningar vi ser hur Igor kommer allt mer intill henne. Det finns en scen som verkar kontrastera med filmen tragiska tornet när Coco dansar med barnet när Igor spelar men det visar tydligt att hon är fortfarande en lite flickan inte så långt ifrån Lumilla part  Stravinskij äldsta dottern spelade av Sophie Hasson. Sen filmen utvecklas i ett makt spel i vilken vi ser hur coco som rider , tillrättar visar sina arbetar på en grov sätt och lyckas att bli en kemist för att framställa i Grass den berömda parfym . Det är en mycket vackert scen i vilken vi ser den Joseph som spelas av François Chomicki . Det är en extremt vackert scen som påminner strak om det som Vincent van Gogh hade presenterat i slutet av hans liv. Epilogen är med dem två åldrade genier mycket vackert och full av ett slags melankoli som gör det så otroligt stark och intensiv en film som spelar mycket bra med dikotomi om livet och döden . En utmärk film för alla

Robert Fogelberg Rota