Filmbasen

View Original

Scorseses gör den omöjliga blir bättre än sig själv

En helt underbar film

Scorses gör redan den oväntade

Tittel The killing of the Flower moon

Regi Martin Scorsese

Medverkande Robert De Nillo. Leonardo DiCaprio Lily Gladstone

Svensk Distribution UPI

Bettys Mästerverk

Att säga att “the killing of The Flower moon” är Matin Scorsese bästa film är att sätta den på ett piedestal men jag har gillat den mest för den underbara fotografi av Rodrigo Prieto som lyckas att ge en förgripligare till en värld den av den redan nybyggt western med många av dess problem tack vare det som finns i jorden. En värld som är redan uppbyggde den nya Amerika som ses tydligt när vi en av Osena kvinnor Sara Butels spelade av Jennifer Rader mördas avden figur spelade av John Hall hens fru. Scorsese presentera den lilla indian samhället inte så olik den som fanns i Terence Malicker ”The new world ” som möter en av dem bästa Tv serier någonsin ”Brodwoalk empire ”. ’Som alltid i Scorsese film är klippningen av Thelma Schoonmaker alltid perfekt underbart och det ses i övergången till sekvenser som är gjorda som journal filmer och mycket vackra stunder som i den känslormesiga relationen mellan Ernest Burkhart den avdankade kock som har kommit ifrån kriget. Det är en av de svåraste roller av Dicaprio visligen våldsamhet men även så vilken så full av ett slags och dhan får många svåra dialoger när han till experten lära upp av morbror hall och i den läget när han håller på att förstå att lite i taget han håller att förgifta hans fru Molly spelade av Lily Gladstone och inte minst i den slutliga scener när han får annonsen om dotterns död. Lily Gladstone roll är den av en indian kvinnan som är lierade till hens traditioner och har et egendomlig reaktion till systrana som är ännu mer an rådet exempel till hur folket som lyckas att behålla traditioner men även att anpassa sig till den nya välden. Anpassa betyder för många att leva i den vita svärd någonting som modern Lizzie Q så bra spelade av Tantoo Cardinal inte lyckas med eller få den äldsta systern Jilian Dion att dö för förtäras. Ytligare en stundn som är mycket stark i den riter indianernas sätt att äta och dem vita samt den svåra svartsjuk inbrott av Anna mot Ernest bror byron spelade av
Scott Shepherd
. En dunkel figur precis som Henry Grammer spelade av Sturgill Simpson som planera även att mördar barn. Denna system av fiffel och båg planteras av den som är filmen största översaklig och behaglighet William Hale spelade av Robert De Niro Denna roll är en bra sammanställning av många av Denirlo bövar inte minst i hans långa erfarenhet med Scorsses från the irisman till den i Cape Fear fast med ett undantag hale är inte bara en girig yklaren men prototyper av den amerikanska frimurare kultur dess dubbel moral och vilja att visa en myt den av indianer som han offra frö girigheten. Det ses mycket väl i den relation som han har med Henry Roghan spelade av den indian skådespelaren William Belleu. Det är en viktig roll av ett öppet sympatisk och även spirituell person men lite i taget vi upptäcker melankoli problem med våld och med inte minst alkolåsen. Henry precis som dem andra indiansk män som den mäktiga chefen Bonneville spelade av Yancet Red Corn . Den övervikten är en bevis på den glupska Hamilton som ses bland annat i den diaboliska advokaten som spelas av brela Freseer som är kanske dem hösta marionetter spelare. En av dem få ”bövar2 som inte är fet är
av bövar är whitetrarshen John Remsy som spelas av Ty Mitchell. Just hans reaktioner till indianer är intressant eftersom det är en fattig vit människan. Det är en komplicerade film inte minst för närvaro av the Klan som är presterade av den som är indianernas förmyndaren sopalde av barry Corbin. Dem göda karkatärer FBI är för mig inte så oväntad tam dels med agenten frank Smith spelade av Michael Abbott Jr. Men även den indianen som är kanske bättre integrerade är agenten Jorn Werner spelade av Tatanka Means. Säkert och atletisk han talar inte indianernas språk och ser inte det som dem ser. Slutscenerna med radio ger en tidskänslan till vad som hade hänt

Robert Fogelberg Rota