En av dem skickligaste och roligaste Shakespeare

Titel The Comemedy of error

Regi James Cellan Jones

Medverkande Cyril Cusack Marsha Fitzalan. Roger Daltrey

Svensk distribution Asess TV

Betyg A

Jag måste erkänna att fram till idag klockan 1400 hade jag inget aning att William Shakepare hade skrivit ”Förväxling komedi”. Den produktion från BBC daterade år 1983 är en ytterst behaglig och fint överraskning. Med ett mycket bra fotografi och klippningen av Peter Reason vi är inne i ett magisk väld dels lik den av Reculei Fonsar och av den super vackra recueli Giacomo Oreglia och Tipeolos måleri. Vi är i Efesos och vi ser just en troup som presentera ett mimisk spel och det görs så bra. Tagningar är långa med många fina rörelsen presentera just hur dessa målningar blir levande och vi ser den stora konflikten att en adelsmän ifrån Syrakusa som Shakespeare förställde att dessa två städer skulle vara fiende och då en syr kosans handelsmän skulle riskera att bli avrätatde. Denne är Ageon spelade av Cyril Cusack som lik som i många andra tillfälle gjorde ett super roll full av en lugnt som gör hans tragedi ännu mera tragisk. Det är en män som har haft mycket och för Shakespeare publik det var en liv till vilken många direkt eller indirekt kunde rapporteras eftersom dem riskerade att bli avrättade om dem hamnade när den spanska domnar i den Iberiska halvön eller i Belgien och kanske även i Irland. Cusak har några underbara dialoger med Charles Gray en Aanna  äldre räv som spelare hertigen Solinus som är iklädd i ett otroligt raffinerade  a la romersk rustning som var vanligt under Shakespeare  tid mest vid den habsburgska kungarriket . Denna är ramen till historia som är hur två personer lika klädda en tjänaren och en herre som har känd varandra under hela deras liv den raffinerade sprätten Atiphossus av Efeso och Antipose av Syrakusa båda spelade av en när tornade Michael Kitchen som gillar att slå tjänaren Domino som påminner om Arlecchinos Picasso, Roger Daltrey. Ja just honom den Roger Daltrey front gestalt av The Who. Det är en roll som jag älskar dels för den karisma och energi v ett äktade brittisk rock star men även för hans ödmjukhet hans behärskning av clowneri konst men även av commedia dell’arte.- vi har många stunder som är Shakespeares hyllningar till denna teatern form som när han stänger sig när han har den som är den oaktade från Syrakusa och hittar kärlek av den vackra Lucia en fantastisk Marsha Fitzalan. Det är en Domino som påminner trots att den är mindre fläck av Harpo Max och i slutet han tra bort den kuslig av dubbel till en hymn till vänskap. Förutom den retoriska berättade mesig som för mig kom till Shakespeare genom två stora påverkande det klassiga men även den folkliga berättelse av legender som hade spår av den Nordics GE germanska epiken som levde i folkminnet  det finns ett tredje påverkande som är den av den höviska kärlek. I denna underbara tetaern i vilken vi flyttas från en plan till den andra i ett scenerna v flyktas under ett middags möte vi hard en när Antipholus den oaktade av Syrakusa som tror att han är förtrollad talar med en målerisk vackert Lucina en fantastisk Joanne Pearce om hans kärlek för henne. Det finns det höviska men även det magiska eller tror på den eftersom både Antipholus och Domino tror att dem är fångade i ett kungariket av älvor . Shakespeare skrev rätt mycket om dem och vi kommer aldrig åtminstone i dettaa liv veta om han trodde på riktig eller inte på det gjorde många av hans tittare och det var ett sätt att komma nära dem. Förmodligen det var någonting som rätade gallfeber till puritaner som den Rasputin likade dotter Pick eller på svenska  knip spelade med pondus av Geoffrey Rose. Hans tala om exorcismen skulle även kunna uppfattas till ett kritik mot ett vist katolicism och jag vill inte spekulera om Shakespeare var eller icke var katolik. Denne har tillkallas av dem förutom  öde som är den stora antagonismen hustru i Efeso Adriana spelade av dem mörkhåriga skönhet Suzanne Bertish. Det är en roll som är gnällig knallig och tjatig men som man kan även tycka synd om spelade av Suzanne Bertish. Hon visar ett enorm scenisk närvaro och för kontrasten mo Ameilla den abbedissan som har ett särskild relation med tvinigare spelade fantastisk av Wendy Hiller Ni får inte veta mer aom henens men om alla små roller som officeraren den elegante även a i ett rrusting a la romersk spelade av Frank Williams som kan få varje män att bli arresterade om han rör den med sitt stav till en rolig  den pompös David Kelly som bråkar och för spö av ett mopps eller den argsinta Angelo Sam Dastor. Sen vi har rollen av glädje flickan som försöker att utnyttja situation spelade av Ingrid Pitt. Denne vackrare och sensuella medelålder kvinnan med sitt polska brytning är mycket rolig och skicklig. Sen det finns folket dem många inte bara commedie dell’arte trupp som rörs sig. En nöje att se den och det visar den brittiska teatern Ingrid Pitt var en skådespelares mest i skäck och B thrilelr filmer men kunde göra sitt bästa och rätt ofta är det fortfarande mycket vanligt att film stjärnor spelar på teatern och kanske skulle det vara kul att ha något biograf som visade dem via Skype eller Zoom i ett framtid. En riktig fröjd för ögat denna uppsättning.

Robert Fogelberg Rota