·         Vad angår oss Sveriges historia?

I oktober 1976 expedierades min insändare till Expressen med påpekanden

om svenska publikens bristande intresse för filmer om Sveriges historia.

Som exempel användes två då aktuellafilmer: den ena - polska storskaliga

eposet om Karl X Gustavs arméers härjningar i Polen kring 1655 -

Syndafloden (Potop) efter Nobelpristagaren Henryk Sienkiewiczs trilogins

andra del; den andra - Anthony Harveys engelska En drottning abdikerar

(The Abdication), med Liv Ullmann som Drottning Kristina.

Jag citerar ur insändaren (som refuserades av redaktionen med sedvanliga

beklaganden om brist på utrymme):

. I december 1974 premiärvisaden en engelsk film om Drottning

Kristina på stockholmsbiografer. Detta var ett andra opus om vår gåtfulla

drottning och den väckte ingen särskild förtjusning bland kritikerna. Även

publiken svek. Att en film inte faller publiken i smaken är i och för sig inte

något märkvärdigt, men i detta fall handlade dock filmen om en långtifrån

oviktig epoki vår historia. Kristina var en verkligen fascinerande

personlighet (vilket redan filmen med Greta Garbo antydde) och hon

spelades av en visserligen norsk, men dock även i Sverige sedan länge

verksam skådespelerska, Liv Ullmann,  som nu tycks försöka upprepa

Garbos framgång på andra sidan Atlanten, en framgång som förändras

genom en helt annan tidsålderns förväntningar.  Låt vara att Anthony

Harveys film om Kristina inte lyckades, låt oss erkänna att det är betydligt

lättare för en vanlig svenskatt identifiera sig med Karl-Oscar och Kristina

Nilsson än med Kristina Vasas öde men det väcker ändå förundran att vissa

intressanta sidor av vårt förflutna inte drar de otaliga skaror av biobesökare

som de borde göra.

För en tid sedan nåddes Stockholm av en annan utländsk film som

försöker återuppliva 1600-talets krigiska epok. Den är polsk, heter

·         "Syndafloden", och bygger på Nobelpristagaren Henryk Sienkiewiczs

roman. Det är av mindre intresse att vi har att göra med den polska filmens

produktionsmässigt största ansträngning hittills. Vad som borde intressera är

däremot bilden av svenskar som hänsynslösa angripare under Karl X

Gustavs fälttåg i Polen på 1650-talet. Det är visserligen klart att filmen

sysslar mest med polackernas heroism och att de svenska trupperna (till

största delen legotrupper från utlandet) utgör ett måleriskt staffage, ett

bakgrund mot vilken kan polska bravader visa sig. Någon uppfattning om

den svenska storhetstidens erövringståg kan man dock få.

. Jag kan tillägga nu att En drottning abdikerar bygger på

en pjäs av Ruth Wolff, men denna härstämning känns inte i filmens struktur

lika starkt som i en annan, och kanske bättre film av Anthony Harvey - The

lion in winter. Abdication kan betraktas som indirekt fortsättning på Queen

Christina (1933) med Garbo. Harvey visar dessutom upp samma ambition

som Alf Sjöberg i Fröken Julie: att framställa mycket i bild, ibland med

korta scener, ibland långa, då tyngda av dialog. Summan är en djup

dissekering av drottningens gestalt: neurotisk, frustrerad, osäker om sin

sexuella läggning, troligtvis the Virgin Queen in i det sista . Men samtidigt

längtande efter tillit, närhet, vänskap och kanske kärlek. I lång konfrontation

med kardinal Azzolino (Peter Finch) förblir alla dessa mål i princip

ouppnåeliga, men orsaker därtill är något diffusa, eller i alla fall mångtydiga,

som inte lätt låter sig förklaras med enkla konstateranden. Alltså öppna för

olika interpretationer.

Är då den nu aktuella Girl King Mika Kaurismäkis bästa film hittills? På ett

sätt, då den är mycket vacker visuellt, och onekligen har vi att göra med en

storstilad historisk rekonstruktion om Kristina och hennes tid. Inspelad i

Finland och Tyskland, med dialoger mest på engelska, men även på franska

och italienska, motsvarar den alla anspråk på en stor utstyrselfilm. Inget ont

heller om skådespelar-prestationer. Malin Buska förkroppsligar Kristina som

i allra högsta grad är en person med både stark vilja och avsaknad av rätt

placerad kompass för sitt beteende, säväl inom politiken som i sitt privatliv.

Virgin queen är knappast bisexuell; hennes erotiska instinkter väcks snarare

till liv av lesbiska känslor till hovdamen Ebba Sparre och detta motiv är  ledande under större delen av filmen till nackdel för hennes möjligen stora

kulturbärande och politiska ambitioner.

 Exempel på de förstnämnda är inbjudan till och besök av den franske filosofen René Des Cartes (så stavad ifilmen) vars snara död misstänks för arsenikförgiftning snarare än

förkyllning och lunginflamation. Stolpar i filmen är årtalen 1634 (2 år efter

Gustav II Adolfs död)-1644 (kröningen)-1648(westfaliska freden)-

1654(abdikationen). Kristina lämnar Sverige och i sista bilden åker till häst

mot imponerande alplandskap. Filmen är rikt med innehåll men efter allt

detta lämnar man salongen något förvirrad, ovanligt tom och tömd på åsikter

om det man tog sig till.

.

Aleksander Kwiatkowski