En oväntad film upplevelse
Titel Balletprimadonna
Regi Mauritz Stiller
Medverkande Lars Hanson
Svensk distribution Svenska filminstitutens arkiv
Det kan vara lite konstigt att placera en sådan äldre film 100 år bland dem vanliga recensioner men jag anser att desto mera personer ser på den desto bättre eftersom denna lite tyvärr lite för kortat och ofullbordat verk är en av dem bättre svenska filmer för fantasi kunskaper och inte minst vilja eftersom den är en bra summa dels av den svenska guldålder och av det som kom att avar en av dem stora nordiska filmauteurer (Stiller var lika mycket i den finska som i den svenska kulturen) verk. Guldeålder är en tid av starka passioner äktade melodrama eftersom utan den filogiska återskapelse som Matti brie musik skulle den vara ganska svårt att se. Historia är enkelt i ett generisk och abstraherade nordisk landskap med tall skog och vatten i detta fall Lidingö (vart filmer var inspeladeen ung fjol spelaren Woldo som alltid en bra är kär i en heder flickan som kn dansa och lever med ett sjaskig styrmoder som har ett longkrog eller greven som först verkar ett beskyddaren till .. och sen kommer att förvandlas till ett ynklig antagonist och hus tyrann. En av kännetecken av den skandinaviska guld ålder var den att man förde vidare informationer med små gester små ansikte utryck istället än i den som vara dekoren. Det finns en scen i vilken greven bestämmer sig för att göra sig av sitt rival .. och han gör det genom att polera ett duk innan han sitter ett sätt att visa förakt till Wodo vilken lever adels för enkelt. Som alltid i Stiller finns mycket komik eller det som kanske vi nordborna är duktigare med en slags sarkasmsom sen skulle utrycka sig i en annan parad roll av Lars Hansson Gösta Berling i Gösta Berlings sagan när han under ett kyrkor predika börjar att skrika skälla och det ses i balett scener i vilken den riktiga balett primadonna visar i klädd med stövlar en dans stycket av den moderna dansen den av Isadora Duncan. Denna är någonting oväntade och Julis Janson kamerablir mycket rörlig exploderade precis som under pistol duell mellan greven och Woldo. Denna sker i en jakt paviljong som lika stökig som en student korridor efter en fyllo fest som har försatt till gryningen med lösa skot precis som första duellen i Stanley Kubricks ”Barry Lyndon ” . Vi förstå mest av allt i slutet att baronen var inget skurk men enbart en svag människa som drevs av passioner. Denna långa ståtliga kapitalist är inte helt olyck i mina ögon en annan gestalt i stum filmer nordiska guldålder Max scherch som Nosferatu.  Jag vet att dem som är filmhistoriker eller filmen historia rent odlade purister kommer att bli irriterade men för mig den svensk äktade Murnauär i den svenska guldålder av stilistiska skäl som användning av naturen och den nertonade skådespeleri som den svensk födde Carl Theodor Dreyer.  Jag är evigt tacksamt till den svenska film institut och den skickliga arkivister och konservatorer som har först hittat i Zaragozza Bunuel stad den fantastiska film och har kompletterat det med stilbilder. Nu återstå för mig en frågan var denna verk en riktig mästerverksom Munrau N osfertau elelr Stilelrs ”herr arne penningar” och frö all del den redan citerat ”Gösta Berlings sagan” eller inte? Om man inte hittar dem återstående delar vi kommer kanske att se det
Roberto Fogelberg Rota