Starka kvinnor men sämre än originalet.

Titel: The Snow White Chronicles – The Huntsman: Winter´s War

Regi: Cedric Nicolas-Troyan,

Medverkande: Emily Blunt, Charlize Theron, Chris Hemsworth, Cornad Khan, Niamh Walter, Jessica Chastain, Alexandra Roach, Nick Frost, Sheridan Smith, Rob Brydon m.fl.

Svensk distribution: UP

Betyg: B

Den första filmen i serien “Snow White and the Huntsman“ är en av mina favoriter. Jag är nöjd med fortsättningen ”The Huntsman: Winter´s War” trots att det finns några mindre problem, som för mig har sitt ursprung i att filmen inte är så nära original förlagan, som jag hade väntat mig, filmen har även några punkter som direkt står i motsats till originalet. När det gäller kostymer är de lite mer åt det klassiska fantasi hållet än åt det historiska (första filmen hade kostymer som påminde om tyska 1300 talet). Fotot är ljusare med klarare färger som är mer utsökta.

Historien introducerar en annan karaktär Queen Freya, som spelas av Emily Blunt, som är syster till Ravenna i vars roll ytterligare en gång Charlize Theron briljerar. Ravenna var en karaktär som även visade en hysterisk svaghet i den tidigare filmen ”Snow White and the Huntsman” nu är hon i ” The Huntsman: Winter´s War” ond och beräknade endast i slutet specificerar hon ett litet tvivel.

Början av filmen är helt fantastisk när Ravenna försöker spela schack med en kung som hon sen mördar. Senare ser vi henne spela schack igen med systern, som hon skadar genom den bästa som systern har dvs Freyas dotter, för att få över henne på de ondas sida. Detta känns bra, foto (Phedon Papamichael) och klippning (Conrad Buff IV) samt musiken (James Newton Howard) fungera mycket bra i ett slags allkonstverk i vilket allting stämmer. Svagare är delen med de unga Sara och Eric samt den unge Tull, denne kommer att spelas som vuxen av Sope Dirisu. Denna roll får inte möjlighet att utvecklas, som kommer att vara den välbyggda afrikanske krigaren inte fungerar till 100%. Här vill jag genast dra en parallell till ” Snow White and the Huntsman” i vilken vi kunde se delen där Ravenna bortrövades på ett mycket fint och intressant sätt medan vi i ”The Hudman winter war” ser en svacka. Det är inte för att Cornad Khan i rollen, som den unge Eric eller Niamh Walter som den unga Sara är dåliga utan för att karaktärerna aldrig får utveckas.

Sen tas filmen till mycket roliga intressanta banor när vi ser den vuxna Eric och Sara, gestaltad av Jessica Chastain som gör en fantastisk roll, en underbar kvinnlig krigare, som verkar ha allting skönhet, skicklighet med vapen (hon är mycket bättre än alla andra som vi ser) samt även ett psykologiskt djup och tvivel mellan lojalitet till drottning Freya och kärleken för Eric. Deras samlagsscen är en av de finaste som vi upplever vid en varm källa. Chris Hemsworths roll är stark och mycket bättre än i första filmen och han visar även lite mindre komiska sidor. Det ses mest i förhållandet till de två dvärgarna, som är ett komisk nästan burlesk inslag. Senare i filmen även med två tjejer av samma art och den stenhårda med armborst beväpnad  Mrs Bromwyn, som spelas mycket bra av Sheridan Smith och den mjukare Doreena i vars roll Alexandra Roach gestaltar. Hon har ett romantiskt möte med en av dvärgarna Nion (Nick Frost). Den andra dvärgen Gryff gestaltas av Rob Brydon.

Den karaktär som är intersantaste är onekligen Freya och det finns precis som för andra fantasi figurer nämligen nära till hands en jämförelse med ”Maleficent” och Angelina Jolies gestalt när förkastliga handlingar utförs utan att vara ond. Freya är en mycket fager och raffinerad karaktär. Hon verkar tro på att hon skall uträtta någonting som är bra genom att förbjudar relationer, bortröva barn och träna dem till att ingå i armén. Hon talar alltid lågt och trots hennes vita hår vill hon varken bli gammal eller åldras. Det är en mycket fin roll, som lyfter filmen. Det finns tre scener vilka är slaget med ”goblinerna”, den frusna väggen och Ravennas uppenbarelse från spegel som verkligen är  bra. En film som man definitiv skall se om man gillar fantasy och äventyr.

Roberto Fogelberg Rota