Ett riktig mästerverk

Titten Barnmorskan

Regi Martin Provost

Medverkande Catherine Florence Chaterine Denouve, Oliver Gourmet

Svensk distribution Folkets bio

Betyg mästerverk

Få franska filmer som jag har sett har berört mig så mycket som ”barnmorskan” och låter er inte vilseleda av det som är film som skulle utvecklas på ett sätt som påminner om mycket av socialrealism medan trots att fotografi för vilken ansvara Yves Cape är mycket noga att återskapa verkligen det blir ett annat den inre verkligheten av karaktärerna i ett drama komedi som är en fräsch och uppriktig rent av extrem ärlig hymn till livet och filmen. Det är två kvinnor öde som står i centrum den enda är spelade med den karisma och teknisk skicklighet av Catherine Frot vilken bokstavligen skämmer bort oss med bra rollen och i ”Barnmorska” hon är just Claire ett ytterst kapabel barnmorskan som lever och är verksamt i ett lite stad nära Paris och motspelerska är Béatrice en roll som är precis som Julie i Francois Truffuald ”Sirenen från Mississippi” den roll i vilken super diva Catherine Deneuve är vackraste, mest lycklig och mest belåten. Claire lever ett stillsamt liv som bär spår av mycket lidelse och som vi ser vill inte bli rubbade. Huset i vilken Claire bör är opersonlig mer like ett hotell  , hon är duktig på arbete i den lilla B i vilken hon är mera än en mamma en stor syster dels frö dem kvinnor som skall födas vilka ofta är mycket unga och kommer från svåra familjer situationer och en spänd relation med sonen Simon extremt väl spelade av Quentin Dolmaire som är lik Claire far vilken hade en älskarinnan som var just Beatrice. Béatrice är just en av många roller av förförerskor kallt beräknade men även glad naiv och med några goda hjärtan som Catherien Deneuve har så ofta spelat. Provost som gör med hjälp av Albertine lastera klippning och grégioire Hetzel musik filmen allt mindre allt mer mystisk krymper den till bakgårdar eller skuggar som påminner om mycket av den fransk noir filmens tradition från föregångaren Jean Epstein till Marcel cares låter passionerna stiga fram gör oss medveten av den förflutna men även av dagens samhället. En dagens fransk samhället som är kallt och klinisk liksom den bisarra förlossnings fabrik i vilken Claire söker arbete och i vilken dem två kvinnor är inte önskade. Claire visligen lyckas bra på arbete men hon är helt klumpig ute och det krävs ”måleri” för att få henne att förstå att hon har hittat hennes livs kärlek i Paul en sympatisk och rolig bjässe som spelas som alltid mycket bra av Oliver Gourmet en lastbil chaufför som är stark känslig och belevad och Beatrice har alltid hamnat i bakgårdar- Beatrice är cancersjuk och detta är drama precis som Paul och hans tama flickvän adels oplanerade graviditet och nedskärningar. Lite i taget dem två kvinnor vilken börjar med ett slags dueller och oartigheter Béatrice påminner till Claire att hon har alltid sett äldre än vad hon egentligen är och hennes svåra karaktär blir mer och mer vänner till att återfå ett slags systerskap när Claire börjar igen dua Béatrice och tar hand om henne. Det finns roliga och spännande scener när Béatrice spelas kort med offentliga summor och vinner men även när Cliare är tvungen att lösa upp en skuld. Den ockrare är en annan blond kvinna selade av Mylenne Demongeot mycket lik Birgitte Bardot som lever dels som en 10 årig tjetjen men har alltid någonting av underlig. Karaktärerna även om filmen blir allt mörkare blir allt galna och börjar ett återfå dess ungdom dem som är för många dem bästa och mest bekymmerslösa delar i livet när dem får återigen lyssna på deras musik som är den franska chanson tradition genom vinyl. Dem och vi är alltid välmedvetna att dem inte är det som dem var förut men dem är berikade av både dem goda och dåliga erfarenheter. Lyckan kan hittas genom att snö ett läppstift som görs av Claire eller när Paul och Claire äter tillsammans kaviar vid en kulle med en vacker utsikt. Det finns obehagliga delas som när Béatrice håller på att svimma under en pokerparti eller när man upptäcker henne i den eleganta låghet (mycket lik den av Louis Bunuel odödliga mästerverket ”Belle de jour”) i vilken hon bör. Komedier finns i ett blanda skapa som när Béatrice köper cigaretter och kallar många ungar med icke etnisk fransk ursprung för deras barnbarn. En film som man måste bara se.

Robert Fogelberg rota