Magnifik om drottningens frillor

Titel the favourite

Regi Yorgos Lanthimos

Medverkande Olivia Colman Rachel Weisz Emma Stone Mark Gatiss John Locke

Svensk distribution Stockholm film festivalen

Betyg absolut mästerverk

Få filmer som jag har sett lyckas att presentera så bra en tiden den av hov samhället som utvecklades i Europa mellan 1600 till 1700 –talet. Hovet platserna var den plats kanske ännu mera än slagfält i vilken olika individer kunde genom att påverka monarken nå framgång. Det var ett farligt spel i vilken moralen dignitet och även själva livet kunde stå till spel. Sociologen Norbet Elias skrev utmärka studier och  många filmare har presenterat den på ett utmärk sätt  och det är onekligen det som sker  i . Yorgos Lanthimos . nästa storverk ”the favurite”. England som var på vägg att bli ett imperium hade ett ännu mera komplicerade situation eftersom man hade dels en drottning och ännu ett parlament- Drottning Anne i vars roll Olivia Colman barnlös änkan presentera här av som gör ett utmärk och komplicerade rolltolkning av en kvinnan som har aldrig kunnat gå ut i den garderob i vilken hon är inlåst och kan inte visa hennes sexualitet. Till råga på det är hon även invalidiserat på grund av gikt och mycket av hennes arbetes tas av Sarah Muldberg i vars roll Rachel Weisz är makalös Som är dels hustru till den mest äktade soldaten i England William Mulborurg som vi ser i sluter spelade av Mark Gatiss v  vi ser i slutet spelade av som håller på att banka skit till franskvänner och är nästan lika skoningslös. I börjar vi ser hur hon talar nästa likartade till monarken vilken är mest intresserade i hennes kaniner och kan även ge sig handgriplig mot henne som hon tar i nacken och kastar mot en baldakin. Det som är kännetecken i . Yorgos Lanthimos studier är att visa dem sjukliga den abnorma och groteska med hjälp av vid vinkel och långa tagningar som ger ett känslan av instängdhet av kvartett som behandlar alla karaktärer från drottningen till lady Sarah som för mig är Rachel Weisz bästa rollen hård skoningslös elegant och sjuklig i hennes vilja av makt. Sminket påminner mycket av den som Glen Close hade i Stephen Fears  ”Dangerous Liason” i rollen som madame de Mureteil . Fast henne känns tam fattig nästan som en enkel käring eftersom Sarah har allt hårdheter charm och ett politiskt spel som hon bemästra mycket stark. Några scener är särskild viktiga när Sarah skjuter med jaktgevären tunga musköter mot duvor och tar med sig hennes största rival Abigail Hill en fattigare kusin. Sarah är den enda riktiga männen eftersom hon skjuter även mot ett rustning och detta är en perfekt metafor till slutet och krisen för männen. I motsats till vad man tror tills en generation innan den av Gustaf II Adolf och Oliver Cromwell var rustningar och kavalleri ett faktum nu är dem försvunna och vi ser mängder av löjliga män som minister av whig spelade av John Locke vars enda interesse i palatsen är en löjlig kapplöpning av ankor eller ledaren till Tories en pompös våldsamt och sadistisk Toreis ledare spelade av Willem Dalby  vilken är den som kommer närmaren super boven Joffrey Barteon i ”games of Throndes”  i ett reella  värld bara att han är värre. Det fanns en del som man ser adels för lite i 1600 eller 1700 talet film den av dem groteska dem ytterst elaka ”pratical jokes” som apelsin kast på en naken och överviktig betjänt. Det är en fräckhet som bemästrar. En av filmen stora kvalitet är onekligen emma Stone . I början av verket den söta vackra blonda Abigail verkar vara en karaktär mycket nära Justine i Markisen de sade. Hon åker med en diligens en soldat onanera framför henne betjänter behandlar henne otroligt dålig skadar henne Sarah låter henne piskas men hon lindrar först drottingen och arbetar sig upp. Det finns mycket av den så kallade goda syster Bianca i William Shakespeare så ”Tuktas en argbigga” en även av ett slags falskhet? Abigail visas dels vara ett professionell i ekonomi i konsten av förförelsen eftersom hon är den som lyckas och är även krigiskt. Hon Lär sig snabbt att skjuta rätt och gör ett falsk steg när hon nästan trampar ihjäl en av drottningens kaniner precis som Sarah göt när hon dansar en adels för vågad Vogue. Denna scen bryter med filmen och måste läsas på samma sätt som rockmusiken i Sofia Coppolas ”Marie Antoinette” ett bevis till en tid som är långtifrån oss men även en tid i vilken människor hade samma känslor samma rädslor som vi hade och Sarahs kidnappning i en bordell vars väggar skulle lika dem av en herrgård från Dalarna och Abigail vilda fest är den film som William Hogard hade gjort. Om Stanley Kubrick hade gjort en film i vilken vi skådades i sådana bilder . Yorgos Lanthimos. går inne i dessa bilder med hjälp av ett utmärk fotografi Robbie Ryan  och en mycket bra klippningen av Yorgos Mavropsaridis . En karaktär som för mig är intressant är Harley gastade av Nicholas Hoult .

. som blir Abigail make en pretty boy använd av på ett sätt som påminner var som Cerci Lena Hardy gör mot Lancel Lanister i den redan citerade ”games of Throndes” åtminstone i början. Fast det finns en undantag att om Cerci ”våldtar” Lancel bara fysiks Abigail gör även den psykologisk. En film som man bara måste se

Robert Fogelberg Rota

��