Mest imponerade familjens drama i maffia miljö sedan Guldfadern

Tittle Birds of pasage

Regi Cristina Gallego

Medverkande Carmiña Martínez

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg Absolut mästerverk

få filmer som jag har sett har varit som enastående perfekta i alla dess minsta detaljer som Bird of Pasage” som visar att Cristina Gallego och den latin amerikanska filmen är mycket sevärd. Det är en saga mäktig och ytterst väl spelade av en clan av nativ befolkningen av Columbia i någon ödslig natur området som är både den av öken och skog eller rättare sagt djungel. Det är genom en äldre rit den av en bröllop mellan en ung kvinnan Zaida et väl av Natalia Reyes som har ett mycket auktoritär modern Ursula spelade av Carmiña Martínez vilken med sitt konservativa sätt kommer att utgår den stora motor i ett tragedi som kanske kunde kanske ha undvikis. Historia är i sig enkelt att för att kunna gifta sig med Zaida den män som är kanske inte ett ren blodig indian Rapayet mycket väl spelade av José Acosta måste själv ge ett stark hemgift och då tillsammans med Shafs kopia Mocho hans kusin går mot kusten vad dem möter några av childern of Gods amerikanska högre hippies som försökte att övertyga invånare att inte följa kommunismen men kapitalismen och frågade efter gräs. Då tas Rapayet till berget och köper från en kusin spelade av Jhon Narváez jar med ett djärv bild språk i vilken David Gallego fotografi gör alla möjliga för att ta ram med mjuka åkningar att ge idéen av naturen som tränger sig inne i människornas världen en natur som är inte precis som Ursulas en välmående och positiv modern men en negativ sådan som kräver allt och som skapar människorna frenesi och har som när Mocho för en neklet missförstånd mördare några amerikaner eller hur dem olika karaktärer växer. Rapayet är lika nedtonade som Mic Corleone in Al Pacino berömda gestalt i ”Gudfaderna” fast det finns ett viktig undatag att Rapayet låter drabbats adels för hård av dem olika händelserna som han visar drattas av inte minst dem personer som den unge syster son Marco spelade av Greider Meza onda hår enorma bravader. Filmen blir allt tataren mera instängd  och vi märker att den lyx med  vilken clan får kommer bara elände problem och hat det som blir extremt påtaglig är den musik som  presenteras av Leonardo Heiblum  slag verk som flyer utrymmet och blir allt påträngande . Villan kan vara väl designat och elegant men den är i mitten av ingeting och kriget har ingen positiv inställning till den värld och alla är förlorande förutom ett utomstående pablo escobard. En film som är våldsamt djärv och extremt fullbordade

Robert Fogelberg Rota