Britisk film när den är som bäst

Tittle  The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society

Regi Micke Newell

Medverkande Michiel Huisman  Lily James Tom Courtenay mfl

Svensk distribution SF

Betyg A

Den brittiska filmen kanske på grund va Brexit har börjat att berätta mer och mer om andra världskriget och inte minst av den tid i vilken under 1940 Storbritannien stod ensam mot Adolf Hitler Tyskland och var även omringade av andra länder som Italien , japan och även Sovjet Unionen som kunde ha tänk sig att slita i tussen bitar den som var den största landet vid den tiden. Men det är även den tid i vilken den brittiska samhället i respekt av ett tradition och en kultur börjar att formas om. … är inte enbart en film om kriget men en film om efterkrigs tiden också som spelas under olika tidpunkter i vilken Mike Newell visar hans enorma filmiska kapacitet med hjälp av foto som är underbart visligen med dunkla färger Zac Nicholson  vilken för mig är helt oacceptable att han har inte blivit Oscar nominerade men även rolig och  vackert och en klippningen av Paul Tothill  som ger rytm och låter film bli både en resan i den tiden men även i några karaktärernas inre. Det är två kvinnor som står i centrum den framgår rika humoristiska förfataren  Juliet Ashton klass och charm av Lily James vacker t som en illustration i ett 1940 talt modell tidning men vackert komplicerade och med ett mycket intensiv psykologisk liv. Det ses tydligt under dem första scener när hon tillsammans med barndoms vän och förläggaren Sideny Strak den typiska engelska gentleman intresserade i killar mycket väl spelade av Matthew Goode kommer till en elegant lägenhet och hennes minnet tas till bilderna av hennes hem bombade. En krig som visar sår redan ifrån början eftersom Guernsey var med dem andra öar på den brittiska kanalen ockuperade och ganska brutal sådan av tyskar som i filmens första sekvens stoppade Eben Ramsey spelade med klass av Sven Bertill Taube kopia Tom Courtenay som dra full och road hem i sällskap av originalen Isola Pribby spelade mycket väl av Katherine Parkinson  årig ogift kvinnan som håller på att förberedda Gin och av svin uppfödaren Dawsey Adams  spelade mycket väl som alltid av Michiel Huisman och av den som kommer att vara Juliet alter ego och rival Elisabeth spelade av Jessica Brown Findlay . dem två kvinnor är ganska lika bara att Elisabeth är mera sportlig modernare och har inte den alltid sockret sött Juliet som kan mycket väl personifiera ett mode stjärnan eller en av salongs komedier medan  Elisabeth är filmen .Vi kan säga att den intressanta I spelet mellan dem två kvinnor är att Elisabeth är den som Juliet skulle vilja vara ett intelligent altruistisk kvinnan som försöker att göra det bästa utmanade som i den scen i vilken hon håller på sitt vakt både Christian mycket väl spelade av Nicolo Pasetti  den gode tysken och Dawsey Adams . Medan Juliet är artig och försöker att kringgår problemer Elisabeth är impulsiv och går fram även i filmen kanske mäktigaste scenerna tyskarna seger parad som är en direkt citation från Louis Malle mästerverk ”Skuggornas armen”. Tyskar är intressanta ger ett slags färg med deras eleganta uniformer precis som juliet man ser dem i närbild men dem är onda och envisade officielaren som spelas av Marek Oravec  är hård nervös och extremt spänd när han beslag tar alla djur från bönderna och tvingar dem att odla potatis  . Juliet är och detta är för mig filmen stora temat en personifikation även hur vi betackar kriget idag i media samhället.  Om man förskar lite i tidningar vi ser att idag är krig eller krigarna mera närvarande än någonsin trots att vi känner mindre av dem. Vi har knappas någon rations kort och både dawsey på grund av ett barndoms skada och Juliet har inte gjort någonting i kriget. Juliet hade ett pojkvän lite av en blandning av ett god fete och Deux ex macchina Mark Reynolds i vars gestaltning Glen Powell är mera brittisk än alla brittiska personer och lite klumpig med dem presenter som han ständigt ger till Juliet som den diamant ring. En annan person som är både irriterade och intressant är onekligen den lite äldre kvinnan som i början refusera Juliet men är som en mor för Elisabeth Amelia Maugery som spelas med stor klass av Penelope Wilton . en bra roll som den av den redan citerade Poletti vars dotter Selina Barrow står för den roliga och den spontana precis som fadern vilken lyckas att bli även en vän Till Dawn. För mig detta är onekligen med hans naturliga spel Michiel Huisman stora film och han lyckas att vara den ideal manliga älskar snäll omtänksamt och inte minst full av en känslighet och även av ett civil courage. Det är mycket av den peson som han spelar i Games of Thordes Daario nassoo fast nu är vi i den riktiga världen och att vara modiga kana vara att ge potatis till några svältande ryska krigsfångar och att bilda en familj med ett barn som kommer från en annan. Precis som Juliet även han har enbart betrakta kriget  på ett annat håll inte nära men inte inne i kriget . Det finns två riktiga skurkar som är den angivaren av tyskarna Eddie Meares spelade mycket väl av Andy Gathergood och den bigotta Jane Maugery som bör i ett otroligt fint hus och spelas av Amii Freeman. Dessa två karaktärer är i sig mycket intressant eftersom dem presentera ett snedvriden idéen av plikt och fromhet men är ganska lika både Drew och Juliet som negativa bilder. En film som beskriver både en gången tid men även dilemmat som är ständigt närvarande som finns alltid med och i denna front som var onekligen marginell (få tyska trupper i några öar som saknade allt strategisk betydelse som kapitulerade efter Berlin) i vilken man såg mycket av hur kriget kom att utvecklas. En riktig full träff

Robert Fogelberg Rota