Moral kakor förstår den som kunde ha blivit historiens mest svartafilm

Titel charmören

Regi Milad Alami

Medverkande Ardalan Esmail Soho Rezanejad Lars Bryggman Susan Taslimi

Svensk distribution Folkes bio

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit lika svarta som charmörerna vilken har Sophina Olsson fantastiska naturalistiska foto som lyckas att fånga verkligheten som den egentligen är och Olivia Nergaaard Holm säkra klippningen samt ett mycket bra och nästan fläckfri intelligent idéen  ab av Milad Alami som tyvärr dröjer inte hela vägen. För mig dem svartaste i bemärkelsen av mest trista och hårda filmer är onekligen Stanley Kubrick ”Barry Lyndon ” i 1700 talet aristokrati med ett irländsk äventyraren uppgång och fall Andrej Tarkovskij psykadelisa sovjetiska sicen fictorion ”stalken2 och inte minst Steve Mac Quin ”12 years as slave”. Väl charmören utspelas idag samt i ett närliggande land som Danmark vilken gör filmen ännu närmare till mig och mitt egen omgivningen, I centrum av det står en nyinkommen som bör vid en flykting förläggningen Esmail en iraniser kanske med kurdisk eller afgansk blod som spelas av  Ardalan Esmail . han har trettio år ungefär arbetar som flykt kar och har ingeting speciell verken till utseende och det påminner mycket om som vi minst i Francois Truffauts fantastiska film ”männen som älskade kvinnor” och samma skådespelar förmåga rätt tam som vi såg just av Rayan O’Nel som Redmond Barry. Esmail frösöker att få så många ragg som möjlighet i den bemärkelsen att hans skall kunna få stanna i Danmark. Han sköter sig försöker att skaffa arbete och arbetar mycket bra som flyktkarl . det är slående hur hans chef är trots att han får betalt svart i kontanker är ett mycket trevlig human och rent av schyst människan och samma kan sägas dels om den sociala arbetare och den som verkar svårt är hans första tjetjen som spelas av .. vilken anvisar honom. Vid den intressanta krog i vilken har brukar få sitt ragg möter han ett danska tjetjen Siv som verkar vara intresserade i honom men sen kommer det ett iranska skönhet Soho Rezanejad och det födds någonting mellan dem . Soho Rezanejad har ett fräck karismatiskt spel still är rapp i replikerna elegant och det finns mycket av Anna Karina den danska musan som Luc Godard och hela franska nya vågen hade och plötsligt denna duett blir ett slags tri eftersom det kommer hennes mor änka Leila spelade av Susan Taslimi en sångerska av iranska slager sånger som i likhet med andra äldre iraniser har aldrig anpassa sig till Skandinavien verken när det gäller mat liv och många av dem självklarheter som finns i Skandinavien som faktum att hennes dotter kan som 26 årig bestämma för sig själv.  Leila gillar Esmaild och lite i taget han dras inne i dess personer liv som är inte hans . Medan bland den danska överklasset var han en rolig fläk och kunde ge enexotisk krydda Maten har ett prominet roll i filmen som påminner stark om den roll som den vanligt viss har i Martin Scoresees filmen om italienska amerikaner och vill understycka ett relation till det som  har varit landet. Den som är antagonist är en dansk ”Svensson” Lars som spelas mycket väl av Lars Bryggman. Han har motiver för att hämnas mot Esmail och hans vilja att hämmas börjar i ett slags crescendo till en slutlig konfrontaktion. Filme senaste delen spelade i Iran med Esamil som kommer till hnas familje som är traditionell. Det känns enbart som ett försök att anpassa den till ett eventuell iransk censur en slut som får mig är bara konstig

Robert Fogelberg Rota