Från fadern till sonen -......eller från modern till sonen
Klassisk men inte tillräcklig episk
Titel Hacksaw Ridge
Regi Mel Gibson
Medverkande Andrew Garfield Teresa Palmer Sam Witordom Vince Vaughn Sam Worthington- mf
Svensk distribution SVT paly
Betyg A
En Mel Gibson film är alltid en upplevelsen och jag måste börjar med att säga att den roll som spelas mästerlig av Andrew Garfield är nästan perfekt i rollen som den vuxen Desmond Doss. Vi följer med ett mycket vackert fotografi av Simon Duggan och en ´snabbt ryckig och våldsamhet klippningen av John Gilbert som ger känslan av snabbhet och faran. Vi ser först Desmond Doss när han är barn och spelas av Darcy Brycke oh den svåra reaktionen med en fadern Tom Doss som spelas av Hugo Weaving . denne hade deltagit i första världs krig blivit helt förstörd och kändes inte igen av modern Bertha som spelades av Rachel Griffiths . Om fadern är våldsamhet full ångest och sarkastisk och där är Hugo Weaving gör en mycket känslormesig roll medan modern snäll , from och kristen. Desmond liknar naturligtvis mera henne och söker sig till en kvinna som är verksamt som sjuksköterska Dorothy Schutte som gestaltas av Teresa palmer. Deras kärleks historia är bland dem mest lyckade i filmen mjuk naturligt och det skulle verkar inte minst när dem bestiger en klippan att Gibson är i ett slagas Amarcord nostalgi version. Fast det är en nostalgi som är mycket olik den av Federico Fellini eftersom det finns alltid närvaro av kriget av dessa fasanfulla grymheter som man ser tydligt med hjälp av film medialt. Detta är första delen av filmen som vi skulle kalla för den mer romantiska i vilken det finns en fint användning av ett söndagsskolan palch över budskapet du skall icke dräpa i vilken Gibson visar en bild på ett Herkules om mördar någon. Detn kommer att ha samma ställning som dem ganska soldater och banar vägen till det som är i denna formations roman till det som är den andra filmen den mot den envisa och fyrkantiga miliitär byrakrati när Desmomd Doss når miltär basen. Det är en del av filmen som påminner stark första delen i Stanley Kubrick ”Ful metal jaket” fast med ett viktig undantag allt är mer realistisk i bemärkelsen att den är närdtornad mer komisk och lägger ett mycket bra förspel till det som är början på dem uppgörelsen som vi kommer att se under striden. Visligen är furien Howell spelade av Vince Vaughn hård skarkstik nästan komisk i sina bombastiska fasoner men vi kan förstå honom. Det är så att han behöver kunna skapa en samling icke kompatibla människor till ett grupp och visligen trakassera han den narcissistiska soldaten Hollywwod Zake spelade av Luke Pegler eller den italo amerikanska Vito som är frö lite för att kunna vara en äktade amerikan Firass Diran fast det känns att han har rätt. Problemet är att han inte kan förstå Doss precis som den som blir hans största fiende Smity spelade av Luke Bracey. Vi kommer att se denna karaktär som är yterst irriterade för faktum att Doss är tillsammans med en sådan sofistikerade skönhet som Dorothy när han talar om hans tidigare liv vid ett håll i marken efter att han har visat hans stora förmåga att mördar människor och Doss att kurera dem. En annan interesant karaktär som kommer delvis att ses är Jack Glover kapten spelade mycket bra av Sam Worthington. Denne verkar ett arvig till Mel Gibson som skådespelaren och lite i taget börjar vi att förstå även honom . Om man drar en parallele till en liknade historia den av Terrence Malick. ”A Hinner life” som spelas under samma tid men i nazityskland och handlar om en vapenvägrare det verkar som om amerikanaren har ett mycket mer effektiv sätt att tar hand om dessa pacifister genom att försöka att utfrysa dem. Gibson arbetar mycket med den här idéen att presentera en övergångsrit för Doss i rättegången i vilken det som han försvara honom är fadern. Slaget som är den kanske hårdaste och grymmaste någonsin i den amerikansk armen och den är presenterade på ett sätt som är direkt påverkade av Mel Gibson skådespelare karriär dels den magnifika ”gallipoli” av Peter Weill med slaget i skyttegravar men även i hans egen Braveheart när slaget är först och främst en riter en övergång. Vi ser hur pass hård den är och trots att pansar skepp håller på att utplåna en kommer japaner ständigt ut med ett brutal kriget. Trots dessa magnifika stridscener med en hård bajonett störtar och Katanga hugg som amerikaner trots eldkastare och bazooka ständigt förlorar. Det är en viktig del dem möte och det bergs vägg som är en symmetri till den med Dorothy lyckas Doss att skicka när sårade. Doss använder sig av en uppfinningsrikedomen en improvisation förmåga som gör av honom ett slags Harlekin figur . Visligen är det tragisk men även komisk och Andrew Garfield lyckas att använda sig av en extremt rik kropp språk. Det är en rollen den avAndrew Garfield som hoppar , springer spelar fotboll och ger tennislsag till grnater och för mig det visar någonting som man sällan tänker när det gäller Gibson att hans roller är mycket fysiska liknar dem av Comemdia dell’arte Tyvärr japaner är enbart ett fiende en fanatisk massan av mördaren som ses enbart i generalen i vars roll Yoji Tatsuta begår seppu som den äldre samurajer. Kanske man kunde även ha utveckat dem se dem vanliga människor. Här är Gibson inte lika vass som Ridley Scott i ”Black hakws down” och Eastwood som behandlade samma temat. En film som är kanske inte lika exotisk som ”Apokalyto” eller ”the passion of the Christ” men minst lika bra och jag hoppas för film industri att Gibson kan presentera mera filmer.
Robert Fogelberg Rota