Joaquin Phoenix är fenomenale

Tistel C’on C’on

Regi Mike Mills

Medverkade JJoaquin Phoenix och andra

Svensk distribution Scanbox Distribution och Stockholm filmfestivalen

Få skådespelaren har varit så framgångsrik i att söka sina roller den av ofta desperatare enstöringar som the Joker i vilken han tolkade den berömda skurken . I C mon presentera han en intellektuell karaktär en radio journalist som håller på ett framställa en serier porträtten av unga amerikanare  drömmar och rädslor som  dem möter. Det börjar i Detroit en stan som har ofta sett även av icke amerikaner som emblem på krisen. Vi ser i den sjaskiga hotell rum hur pass mycket Jonny är ensam hur allting är ostädad och hur det är svårt. Det som blir ännu mer besvärlig för honom är reaktionen med en mor som hade varit svår sjuk Caroll spelade av Deborah Stang som kommer tillbaka i ett still som är slående. Foto av Robbie Ryan är svartvitt och den klippningen av Jennifer Vechhiello tar fasta på ganska långa tagningar men även väl kodifierade bilder i den borgliga interiör en aning retro av gabby en mycket övertygande Viv Hoffmans hus. Det finns en slående bevis på allt det som vi ser är bra presenterade och det är där som syster son Jess spelade av Woody Norman gör sitt entré i Jonnys liv. Dem två börjar att träffas mera och Jonny refusera att leka en ganska sjuk lev att Jess är föräldrar lös. Jess är rapp livlig och inte kuslig även om han väcker Johnny med dieas Irae han visar tydligt hur det är naturlig till dem att ta en semester arbete i New Yrk och senare i New Orleans med det är inte så lätt. Det finns många bråk och många bestravningar av jess som vet att Jonny ogillade stark modern make hans far den svårt bipolära Paul spelade av Scoot McNairy. Det är för mig en del av filmen som är inte övertygande men lite i taget vi börjar att se mer och mer hur morbro fadern och sonen närmar sig och hur mycket dem har gemensam. Det är en drama som klär en komedi även om det finns just i New Orleans så annorlunda från dem andra amerikanska städer en kuslig scen när man kommer till paraden. En film som växer och blir alltid mer och mer intressant. För mig en klart favorit till Guldhästen

Robert Fogelberg Rota