Både super nöjd och missnöjd

Titel Boy from heaven

Regi Tarik Saleh

Medverkande Fares Fares  , Makram Khoury, Jawad Altawil

Svensk distribution Triart film

Betyg A minus

Jag måste erkänna att jag har tre svenska film regissörer som jag älskar bortom allt de är Alf Sjöberg, Ingmar Bergman och Tarik Saleh. Jag tror att Tarik Saleh kommer om hundar år kommer att vraa lika viktig som dem två tidigare nämnda herrar. Fast ”Boy from heaven” som är ett viktig film kommer inte att vara bland dem mest nämnda. Själva verket är en interessant historia som behövde berättas en konflikt mellan en auktoritär stat och en teokratiks syn av samhället en samhället som behöver styras av Guds lag. Den som presentera denna bild är den blinde läraren sheicken  seplade mycket väl av Makram Khoury.. som är både ett positiv och d6även negativ gestalt positiv i den bemärkelsen att han är lärd har ett någorlunda vänlig förhållning sätt atig men hans religion syn är orubblig och precis som Amman i August Strindbergs ”Fadern ” när han talar om Gud och kärlek är hans röst så ord och skoningslös. Det är en förhållnings sätt utan hans kultur och hans måttliga syn på religion som vi ser även i den som är den till åsikter mest extrema personen Cheikh Omar Beblawi spelade på ett mästerlig sätt av Jawad Altawil den som är den närmaste regeringen av Al Sissi och även av den Tartuffe liknade gestalts av Ramzi Choukair som lever med ett kvinnan som skulle kunna verka som hans barnbarn. Scenen är så anklagade eftersom den presenteras så lätt och naturlig. Alla dessa karaktärer ses i en film som är klippt på ett klassisk och ytterst nödvändigt nästan osynlig sätt av Theis Schmidt från huvudkaraktärens ögon Adam spelade av Tawfeek Barhom. Jag måste säga att det finns för mig två problem som tar inte denna film till filmens historia och dem är dels fotografi av Pierre Aïm adels för klatt särskild i början i den lilla och sömning fiskar staden  som verkar vara belag i Island och just Tawfeek Barhom. Denne är kallt icke sägande presentera mycket få känslor och utrycker dem på ett ännu mindre sätt endast i några få undantag som scenerna som vi skulle kunna definiera av genre karaktär som när han har mötte med Ibrahim den officeraren i säkert polis som spelas av Fares - Fares eller när han är vid minareter topp. Det är en ung kille med ett stängdfar som kommer att möta många stränga fadern som misshandlar honom sadistisk inte bara dem olika Shejker men även när det gäller Ibrahim. Fares-Fares gör efter ”The Cairo Hôtel incident” hans bästa roll av denna real politiker som kanske tror på Gud som på ett tvångsmässig sätt lyssnar på patriotiska kårer och försöker till den sista att visa en slags barmhärtighet. Trött tidig föråldrade med den någorlunda långa och illa vårdade hår vi ser en person som är avdankade inte särskild atletisk men alltid med ett synlig pistol. Den som är i denna människa som lever i ett vackert och välmående hus vi ser en tomhet en uppgivenhet och i fall att Ibrahim är bra på hans arbete det berör på endast av faktum att han är självgående lik som en autopilot. Rollen för mig personifiera många unga och vuxna araber som har haft stora problmer att hitta sitt gång i nationlismen i rleigion och som blir byrakrater. Det är ungefär det som ses i real politiker generalen Al sakar spelade av Mohammad Bakri. Det är även han en svag roll och en så pass god regissör som Tarik Saleh gör en Stnaley Kubrick genom att presntera en till synes mackiavelism roll som den av Adolphe Menjou i rollen av Generalen . George Broulard i Kubick anti militaritiska klassiker ”Path of Glory”. ”Boy of Heaven “ ä ren liknade film eftersom om inte i ett klassisk krig vi befinner oss i ett klatt krig mellan dem olika falanger som påminner stark om Jerzy Kawalerowicz ”Pharahon”. Man skulle kunna tror att jag är helt och årligt ute att cykla men det finns en djup likhet på den sätt som Jerzy Kawalerowicz och vårt käre Tarik Saleh använder sig av den filmiska rummet den klaustrofobiska i den överfyllda sov rum eller i förlisning salar och den vackra  den evig mästerverk av arkiteture. Den roll som är slående är dem av dem två personer som är offer av den krig den angivaren eller infiltratör Zizo spelade av Mehdi Dehbi och den självupprepade chef av den fundamentalistiska gruppen presenterade av ett ytterst irriterade men för det inte mindre bra vardaglig och arabisk version av Joffrey lannister Baratheon. Det är en bra roll som bevisar ett viktig aspekt i dessa rörelser att det att dem är i själva verket även små grabbar som söker en slags gemenskap. Det ses även i den hård metal till och med Deth metal unga kille som spelas av…i rollen som reeem som är den alter ego av den gode Tarik Saleh. En karaktör som är för mig öveflödig och som vi kan inte förstå till fyllo. En mycket bra film som vill mycket säger mycket men går inte till fullo

Robert Fogelberg Rota