En fantastisk scen upplevelse

Titel Gisutino

Regi George Petrou

Medverkande Raffaele Pe

Spel plats Drottningholm slotts tetran

Betyg direkt till teatern historia

Vivaldi var en helt fullborda tonsättaren som kunde presentera episka operor som kunde bana väggen till  mmycket av det som var klassicismen. Tyvärr är dem sällan spelade och aldrig så bra spelade som i denna underbara uppsättningen som tar vara på hela den skatt av scenerier scen byte och den lekfulla magi av den bevarade 1700-talet teatern maskineri samt genom att lyckas till att var. I händelsen centrum finns två personer som har varit extremt viktiga i historia ab länder runt Östersjö Gustav II spelade av -…rollen är i sig full av ett historisk glädje och den placeras äen i den viktiga sista akten även bland dem vanliga platser i vilken kungen fanns bland annat i logen mellan dem olika människor som kan  vara dem olika biträdande som finns i slottet eller med den minerva fortuna som är gestaltad av Raffaele Pe e  komplicerade person . Den kung som presenteras är isotonisk mnyckelfull  raffinerade och vill ständigt placera sig vid olika punkter och även olika ty har mycket av dem grekiska gudar som är fortuna eller Minerva spelade av Elin Skorup. Denna roll i George Petrou regi som är även för ovanligheten skuld en mycket duktig dirigent har den stora fördelen att vara en deus ex macchian kapabel att kunna komma uppe och när med den mål som hissar hen upp till scenen och visar ett stark vilja till att undvika den tragedi som är döden av hjälten Giustino som spelas på ett mästerlig sätt av • Yuriy Mynenko. Den är en tenor som i början vi ser i ett helt anspråkslös miljö den av hans arbete som tjänare/städaren och lik Röde orm använder sig av ett sopkvast för att rädda den vackra prinsessan leocastra och blir förvandade av kungen till ett riddaren. Det är inget tillfällighet i denna tempel av svensk 1700-talet att kungen skall dubba en riddaren i Ekonsund dräkt med ett rustning som påminner den som Gustav III hade under hans turnéspel. Det är en svårt roll full av stora komplicerade nyanser och svåra partier. Det ses i den mest ”gotiska” scenen som spelas i ett dunkel källaren när den som har varit Giustiono fiende i kärlek en kvinnan Andronico • Linnea Andreassen maskerade som ett män i sitt tur maskerade som en ung pojken som försöker att spela en kvinnan lyckas att visa sitt styrka med fadern. Vi kommer att få den klassiska teatern coup och fadern är den förskräckliga och fasanfulla Amarzio spelade av Juan Snacho. Denne karaktär är den typiska ”tyrann” full av iver av ett glödande passion som man ser i allt i hans dans i hans kostymering och full av ett ha mot alla som senare dras enbart av blodets röst . Man ser det tydligt när han tvingar Polidare spelade av Jihan Shin att offra den vackra drottningen som påminner om Sofia Magdalena  Gustaf III olyckliga maka Arianna spelade av den duktiga  Sofie Asplund. Rollen är underbart i alla avsede förtum scenen i vilken den möter drake. Det finns adels för många lazzi och man använder inte av vapen på den rätta sätt. Venedig precis som hela Europa på 1700 taet var full av dueller har och dö och att föra vapen var inte i första hand någonting rolig men en markering på något seriös. Det är en bra roll precis som den av Leocasta spelade av Johanna Wallroth ett kättja och en glädje som går i varandra och gör så att sopranen dominera scenen. Det finns och i detta både Vivaldis musik men mest av allt Nicolò Beregan är så mycket före sitt tid den viktiga personlighet av förrädaren den som försöker att få dem andra att lyda hans vilja med hjälp av listighet och hyckleri Amanzio spelade av  Federico Fiorio. Det är en till synes rejäl och stilig officielaren som lite i taget visar hans natur som är den av ett tyrann löjlighet men inte för det mindre farlig eller grym. Den vana teatern besökare kan se ett slut som påminner om August Strindberg ”fadern” . En helt underbart uppsättning som vi kan njuta va

Robert Fogelberg Rota