En f musik upplevelsen av stora mått

Det är alltid ett stor nöje att kunna se på scenen Herbert Blomstedt med hans klassiska och även mycket vänliga familjära framträdande och i den konsert som han håller den 21 septembers på konserthuset trots den enorma anslutning av publiken får man känslan att vara i ett privat hem var den åldrande dirigenten ger oss visdom. Visligen kan det verka att hans visdom är ganska enkelt lite för banal men inte för allt del mindre viktig när man är nära användningen av atombomber. När det gäller den rent musikaliska man måste påminna om en sak att hela ensamme presentera till fullo. Den första delen av koncern är presenterade är Arthur Honegger ”symfoni n.3 Symphonie Liturgiche från 1946 men komponerade mellan 1945 och 19445 med den katolska mässan som är tolkat med hjälp av Stravinskij och den moderna 1900-talet musik. Aldrig har den försat satsen Dies Irae som har aldrig varit tolkade på ett sådan extremt hård och skrämande sätt. Toner som är starka obsessiva visligen tolkade i ett form av melodi men på ett fasans full sätt som får oss att känna oss skrämda att hitta en form av obehag. Det är ett sätt att arbeta som blir mer och mer uppenbart även i De profundis Clamavi en adagio som lite i taget tränger mellan vårt märg och ben och i slutet  Dona Nobis pacer men en flöjt som kommer längre och längre upp så lik det som verkar vara den sista meddelande från ett döende planet. Den andra delen av koncert är Johannes Brahms en av den förgestalter av den romantiska skolan och av honom presnterara man ”Symfoni nr 4 e-moll op 98 tonsatt 1885 med et mästerlig  och fulla av höga noter Allegro non troppo för att senare gå till en andande moderato och en allegro giocoso som fyller med ett romantisk idéen av gras behag och höga nöter. En hymn till livet och skönheten

Robert Fogelberg Rota