Tyvärr krigs scener är inte bra
Titel Come out fighting
Regi Steven Luke
Medverkande Dolph Lundgren Gary David Keast
Svensk distribution TV4 play
Betyg A minus
Få filmer har varit så väl kastade och intressanta som krigs filmen Come out fighting som har ett intressanta historia den av den afroamerikans stridsvagns trupper. Alla dem amerikanska stridsvagnar är originella och i den enkla nästa Robert Beson likande fotografi av
Joseph Loeffler som tyvärr gör även klippningen ger känslan av tiden när efterlandningen i Normandie den amerikanska armen under den aggressive och alltid imiterade mera än spelade George Patton spelade här av Gary David Keast tänger sig mot Metz och den tyska gränsen. Även tyskarna är mycket korrekta dels i deras fordon många originella och den återskapade Tigger 1 stridsvagn (observera att denna tank byggd på en sovjetisk finsk stridsvagn var i svensk ägo och förkommer i många filmer) samma symbol för den tyska krigsmakten med ubåtar med den irriterade Joffry i Games of Throndes likande spelade med så stor karisma av David Alvarado. Det är en mycket fin roll och man får lust att i likheter med Michelangelo Buonarotti som slog sitt Mose staty att skrika tala tyska. En fin roll precis som den av stunt och karaktärskådespelaren Mike Dittmer som slås med knytnävar som spelar en mera råbarkade nazist som vill hänga sina fångar i ett lynchning likande stämning. Detta är osannolik. Under dessa scener är striden i slutet mycket fint och nästan realistisk precis som i tåg attacker i början när Park Avue sonen och piloten Frank Ross spelade så bra av Kellan Lutz lyckas att förstöra ett tåg med ett pansar förband och på ett nästan självmord likade sätt förstår en av dem första reaktion planer. Det finns även en annan scen som för mig är rolig eftersom den påminner om Kelly heros när den afro amerikansk bjässen och del av en lumpar proletariat med pansar sergeanten William Roy som spelas Tyrese Gibson attackera vid kvällen en tysk postering. Observera att även om stridsvagnen har högtalare den enda musiken som vi hör är den av Matthew Newell vackra men någorlunda bombastiska musikaliska stycken och det är för mig ossanlolik eftersom dessa afro amerikans soldater hade hört sitt musik jazz och spiritual. Dessa scener är mäktiga precis som den andra hårda sergeanten som är Thomas den nästan roliga Vicellous Shannon som delar ut brev och okäre men visar sig vara en bra strateg som resten. Om Roy är den afro amerikans ifrån städerna det finns även dem ifrån landet som den bjässen Red Roy spelade av Michael Jai White som ger en mycket bra match med den tyska sergeanten och även den på sätt och viss klumpig Michel salut Buttor spelade av Rich Lowe som kan inte köra men visar säkert och är handling kraftig. Filmen bygger förutom med Frank Ross som är helt olik alla dem andra vita soldater på den afro amerikanska hjälten minröjaren löjtnanten Robert Harvys spelade så bar av Hiram A. Murray. Denne är en ganska svag skådespelaren men det är spelar ingen roll eftersom när han blockera och ser på foto av hans käraste det är precis som varje av oss skulle göra samma i denna situation. Det är en bra roll och vi ser hur pass chockerade är han av Ross som sätter sig över honom eftersom han är en officiellare och en flyggare som är över en infanterist på grund att denne är en infanterist inte på grund att den är en afroamerikans. Just när dem två känns och överraskas är filmen som strakaste och den borde ha haft ett kvinnlig touch. Tyvärr deras mat och mat slag med tyskar är ytterst svag och har så lite att säga precis som många av stridscener. Det verkar få lätt att mördar tyskar som är välbeväpnade mycket används författade vis slagfält i Ukraina och sällan man ser bod och sådan. Det är alla vuxna vältränade män tyskar inte så många äldre eller så många barnpojk soldater som förkom. Jag tänker just på kriget i Ukraina eftersom mycket av dem kombinationer inte minst med dem tijiks tillverkade barnvagnar är för mig ganska lik dem bilder som vi ser i nyheterna. Ett krig som man måste göra andra världskriget inte så olik den som presenteras av många nyhetssändningar av Ukraina och det är ingen tillfällighet att rollen som den plikttrogen och formella major Chars Anderson spelas av den svenske födde Dolph Lundgren. Denne har under många tillfälle sett som en clown men han kan verkligen spela har en mycket bra mimik och mera än den nästan katastrofal kameran placeringar visa han en förmåga att vara mitt emellan skådespelarna och de andra. Jag skulle vilja ha sett mera av honom. Precis som jag skulle ha velat se mera av dem andra fiende dem vita ameriskna razister från soldaten som verkar ha kommit ut från MARSH manny den helt karismatiska Brandon Farr till den av en äldre sydstats familjer Andrew jakson spelade av Aaron Courteau. Det finns en scen i vilken han utan hjälm eller karbinen nästan tar tyskar tiill Havers en möjlighet svek som kanske borde ha utvecklats. Jag gillar hur Steven Luke citera omarbetar många andra filmer som Kyell Heroes och Anzio och serien Band of Brothers men han kunde ha varit vassare. Man skulle kunna säga att han inte utforskar kriget precis som Stanley Kubrick inte gjorde i Barry Lyndon men Kubrick hade den bara som en lite den. En film Coming out and fight som håller mycket bra och för mig har även en annan positiv aspekt att den är inte fientlig mot andra folk. Just i Brand of Brother finns en helt omotiverade scen i vilken några fransmännen skjuter på tyska krigsfångar och i Spildberg ”Saving private Ryan”och Fuklamn ”The big red one” en annan inspiration källa för Steven Luke finns en väldigt ynklig tjeckisk soldat och vi vet att det fanns många ryssar, georgier och arméer med tyskar mot amerikanare och jag är glad att dem inte förkommer. En helt bra film men som kunde ha blivit mycket bättre.
Robert Fogelberg Rota