Man kan bara njuta om Russel crowe i 3:10 Yuma

James Mangold fantastiska western

Titel 3:10 to Yuma

Regi James Mangold

Medverkande Russel Crowe , Christina Bale , peter Fonda

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Jag måste erkänna jag älskar western filmen och mest av allt jag älskar dem moderna sådan ofta missuppfattade i vilken dagens Hollywood skådespelaren som lyckas att prestera i ett genre som betyder mycket inte enbart för USA men även för vårt allmänna medvetande. Det som vi ser är ett kamp med respekt och den fantastiska fotografi av Phedon Papamichael och ett snabbt aggressiv klippning inte minst när det gäller dem intressant skottlossningar och kampen med indianer av Michael McCusker. I centrum av berättelsen står en normal människan full av brister och problemer som vi kan lätt känna igen även idag Dave spelade av Christian Bale. Av alla dem fantastiska bale roller i 3:10 to Yuma är den mera lik verkligheten med ekonomiska bekymmer svåra mobbning är av Hollander en skrupellösa skurk som har Lennie Loftin. Dave är enbenta en före detta union soldat med en vackert kvinnan Alice spelade så bra av Gretchen Mol från en finare familjen som behöver leva i ett torr svårt mark. Få gånger med undantag av Michel Cimino ”heaven’s gate” har elände den miserabla livet av nybyggarna varit så nära oss så i verkligheten och vi måste vänta till att se en sådan elände som i vårt samtida western ”Winter Bones” och ”hell of the hight wather2. I dessa filmer dem goda måste arbeta utanför laget medan här finns fortfarande en tron på rättvisan. En tro som har ansikte av den unga kapitalismen som personifiera av Grayson Butterfield spelade av Dallas Roberts en tjänst män i South Pacific Railway som använder sig att kinesiska gäst arbetare och har sadistiska torterade vigilantes och den veterinärer Potter spelade av Alan Tudyk. En rättvisa som är blind och våldsamt som den Pickerton agent som gillar bibel och att rensa iväg bovar och alla med hans avsågande hagelbössan Byron McElroy spelade av Peter Fonda. Ofta hamnade i skymundan av fadern som skulle spela en stark boven roll i Sergio Leone ”Once upon the time i America” är Peter Fonda helt fantastisk. Han är en mitellan figur ¨mellan dem anständiga och den super bovar som är en ban med ett multietnisk karaktär från den mexikanska prickskytten Campos spelade av Rio Alexander och inte minst den diaboliske Charlie Prince spelade av Ben FosterAllt som finns i denna roll är obehaglig och han är så kapabel att använda sig av pistoler och får mig det är så osannolikhet att dem lyckas att vina mot en Gatlin kulsprutan en domedag vapen från amerikan inbördeskriget till den ryska japanska konflikten från 1905 men det är western magi. En magi med onda bjässar som Tucker så väl spelade av Kevin Durand avdankande sångerskor som har sitt skönhet och charm kvar som den roll av Emma Nelson spelade av Vinessa Shaw som får den riktiga ”sSatan eller mörkes furste” i spelet ben Wade spelade av Russel Crowe. Lurig sliskig men även charmig och vältalig det är en önskan som omger honom men lite i taget i våldsamma och kraftfulla situationer ganska lika dem som förekom i Christopher Marlowe ”Doktor Fuast”. Men det är ganska annorlunda här. Crowe är mycket intensiv och visar en fantastisk bredd i en roll som får mig är en av dem bästa precis som hans yngre version den pojkaktiga William spelade av Logan Lerman. En skådespelare som få ofta spela sådan roller och gör dem alltid så bra. En utmärk film

Robert Fogelberg Rota

Jag älskar Max von Sydow i Robin Hood

Robin Hood på den bästa sätt

Tittel Robin Hood

Regi Ridely Scott

Medverkande Russel Crowe Marc Strong, Max von Sydow

Betyg A

Få filmer har varit för mig så underskattade som Ridley Scott ”Robin Hood” dels för den vackra fotografi av John Mathieson och den fantastiska klippningen mest understridscener av pietro Saclia mest i dem kraftiga stridscener. Det ses även när det gäller skådespeleri mest i dem små roller som den kraftiga skoltiska Little John spelade med komisk förmåga och intensitet av Kevin Durand en bra skådespelaren och dem andra vänner som walesiska Will Scalter spelade av Scott Grimes och All D’Alla som är från Cronvall och den mjöl byggande prästen Mark Addy. Dessa karaktärer är roliga modiga och den bäst sidor karaktär för den som är huvudrollen Robin Hood spelade av Russel Crowe. Det är en bra roll nästan utmärk av en roll som visar karisma kraft och mest av allt med skicklighet av Russel Crowe. Det är en desillusionerade krigare med ett traumatik uppväx och genom kontakter med Losely familjen dels med den mordiga och tappra riddaren som spelas av Douglas Hodge men mest av allt Lady Marion spelade av en Cate Blanchett nästan som alltid fantastisk. Rolig bra i fäktningen i aktion en äktade rik kvinnan som kan behärska hur man behandlar personer oavsett från deras ställning den enda rollen som är bättre för mig är den äldre Losely spelade på ett så stor sätt av Max von Sydow. Även om han hade nästan ”föråret” Sverige han har varit onekligen med hans lätthet hans ironi den avlånga djupa ansikte en av dem ledande skådespelaren i vårt land någonsin kapabel av sådan fantastiska välspelade och inte minst intressanta roller och den blind adelsmän är även kapabel att ta vapen och såra den stora böven Gofery spelade så bra av Mark Strong. Det är som alltid för den brittiska skådespelaren en stor roll men det irriterar mig att han precis som den andra manipulerade real politiker William Marshall spelade av William Hurt i ett mycket övertygande roll är alltid i rustning någonting som den riktig demoniska Belveder en av dem franska underhuggare spelade av den bosnisk födda Velibor Topic. En bra hård böven med den försök till våldtäck som är ett bra scene. Vad som är en av dem stora förtjänster i filmen är pris John spelade av Oscar Isaac en pompös ”brat” inte så olik den tolkning av Joffrey Baratheon spelade av Jack Gleeson. Men om det sistnämnda var mest ond eller ondska personifiera det är inte så med Isac som var ständigt i skuggan av Richiard en någorlunda komisk Danny Huston och modern Eleonor av Aquitanien spelade av Eilen Atkins en så duktig teatern skådespelerska. Jag gillar även den unga frankas sexuella drottningen spelade av Léa Seydoux medan den som känns underpresterade eftersom rollen är adels för komisk är Matthew Macfadyen som den klassiska antagonisten sheriffen av Notningar. En bra och rolig film som man borde gärna se

Robert Fogelberg Rota

Oppenheimer filmen till en sin bästa nivå

Så bra som det kan blir

Titel Oppenheimer

Regi Christofer Nohlan

Medverkade Cleive sullivan, Gustaf Skarsgård, Gary Olman, Matt Damon

Betyg till filmens historia

Få regissörer har bemästrad en gammal idén att filmen kan hoppa fram och tillbaka i tiden och presentera samma händelser vid olika tidpunkter och perspektiv som Nolan och han gör den absolut bästa i Oppenheimer som är ett granitisk mästerverk som är en milstolpe i den filmiska konsten. Det som gör fantastisk detta verk är hur de i tre timmar för oss fasta på en biofåtöljer och njuter dels av den fantastiska  foto av Hoyte Van Hoytema som med klippningen stark och alltid närvarande av Jennifer Lame och den ofta inte harmoniska och särande musik av

Ludwig Göransson som deckomponerade händelserna i diverse typer ac segmenter som senare kommer att ge känslan för tiden som går och dem svåra situationer dels i dem unga år när vi ser hur pass mycket Oppenheimer ör labil. Cillian Murphy gör en mästerlik roll som Robert J Oppenheimer som är mycket lik en annan stor roll som skapades ac samma Cillian Murphy Thomas Selby i ”Pekig bilders ”med ett stort galenskap en stor sårbarhet men även en järnhård motivation och determination som försöker att komma till slutet på kriget och nazism. Vad som är slående är dels hur pass mycket är huvudperson beroende av andra men även hur han föraktar dem och hur han halkar inne i olika konventioner som den av kommunismen. Lite i taget han blir mer och mer indragen i detta spel som i hans relationer som den med Jean Talkon så bra spelade av en sårbarhet och mogen Florence Pugh et är en reaförhållande mellan två ovanliga människor som lite i taget blir mer komplicerade indragen i ett svårt och självdestruktiv spiral an hat och anklagelsen. Dessa påverkar även hans andra relation med frun Kitthy som spelas med en fantastisk skakighet av Emily Blunt. Det ses i den scen i vilken under den förord eller Inquirer av senaten med ett ytterst osympatisk ledaren spelade med en nästan satanisk förmåga av
Jason Clarke. Just i dessa svåra situationer Kitty visar kraft förmåga till lojalitet och att backa maken. Observera att alla dem anklagelsen bygger på en form av avundsjuka av den anklagelse och hämnd begär av en män Lewis Strauss som spelas så bra av Robert Downey Jr.. dt är en karaktär skådespelaren av stora mått och man måste påminna hur denna hämnd kom att förstora hela hans karriär så intressant är den akademiska miljö med alla deras väster sympatisörer som Hakon Chevalier Jefferson Hall och hans fru spelade av Kyte Pyke och alla dem som är bara new deal amerikanaren som Ernest Lawrence en praktisk vetenskap män spelade av Josh Hartnett som får mig gör hans absolut bästa roll. Den naturliga skådespeleri med lite distans lite maner gör dessa karaktärer som kan vara rent av ynkliga på många sätt som så reelle så verkliga i en ovanlig situation som man ser i Josh Hartnett roll vilken blir den av en kärring på många sätt. Dem som är paradoxala är dem falska vänner som den överdriven skotska accenten av Tony Goldwyn en gallen och avundsjuk psykopat och hjälparen som den fantastiska Gustaf Skarsgård i rollen som Hans Bethe som skulle få en nobel pris i fysiken och är sympatiske den enda vettiga. För att visa ännu mera Robert som en tragisk figur det finns många duktiga Sancho Pancha som Isador Rabi som David Krumholtz  som visar hans kraft och är både sympatisk och full av en barnslig charm och självaste Albert Einstein som i Tom Conti gestaltning motsvara det som vi förväntar oss . Filmen har även en spjutspets i den mindre roll av Gary Oldman henry Thurman. Denna person som bestämde sig för att avfyra två bomber och lyckades med att skapa kalla kriget som numera avslutas i kriget i Ukraina var en våldsamt ynklig och rent av miserabel människan högfärdig till tusen. Den är i Olman gestalt mycket lik Churchill fast sämre filmen har för mig även ett misstag fast det är det som gör filmen stark rollen av den danske vetskap män Niels Bohr spelade av självaste sir Kenneth Branagh. Hans roll som alltid är bra fantastisk full av behag men det känns som Ulrik Thomsens hade gjort det lika bra och hade varit roligare precis som när det är frågan om dem tyska forskaren Werner Heisenberg som spelas så bra och så trovärdig av Werner Heisenberg. Fast Oppenheim är även en krigs film och den stora kriget inte den mellan militärer och det lyckas att presentera tre stycken från den skrupulösa Leslie Groves som är en super briljant rolig rörelsen som många gjorda av matt Demon som har vänt oss med dem. Hela hans sätt är mycket bra precis som den av den roll spelade av Dane DeHaan som är Kenneth Nichols en av officielaren som är ytterst säkert dels i hans spel och är en roll som påvisar att vara så ben hård. Men en annan fantastisk roll är den av kommunist hatare och rysk häktningen Boris Pash som har den obehagliga utstrålning av Casey Affleck. En film Oppenheimer som man måste bra se och sen om

Robert Fogelberg Rota

Becoming Elisabeth den ideal dottern till Games of Throndes

Att visa en monark fostrande

Titel Becoming Elisabeth

Regi Anya Reis

Medverkande Alice von Rittenberg

Svensk distribution Cmnore

Betyg A

Serier om kungligheter är ingenting nytt och sedan 204 när Sofia Coppola visade vägen man har ständigt ifrån olika film och tv bolag försök att återskapar dem personligheter och ge nya tolkningar. Från den nästan helt dominerade anglosaxiska publiken är drottning Elisabeth den av dem viktigaste av alla mycket på grund av faktum att den engelska språket och även en samling traditioner och kulturella frestelsen började med henne. Alice von Rittenberg gör i denna utsöka produktion återknyter till den gestaltning som gjordes av Cate Blanchete i Shekhar Kapur.. berömda filmatiseringar. Det finns inga som helt fysiska likheter mellan dem två skådespelerskor och om Blanchett var australiensiska så en del av den brittiska värld är von Rittemberg tyska och ger en enorm gestaltning som lyckas att återskapa en komplicerade personlighet. I den djup välgjorda åter skapelsen den av den tid inte hov liv men livet bakom kulisserna är Elisabeth axel runt vilken rotera alla händelserna och varje tanke ett pjäs i ett komplicerade schack spel men även en person med ett mycket stark vaja som i takt att hon upptäcker hennes ställning i ett svårt miljö den av hovet. Den fotografi som presteras av Lukasz Gutt och den ganska grundläggande klippningen av Martin . Serier har som stora näven den rolltolkning av Alicia von Rittberg som är en ung kvinnan som börjar att roar sig och upptäcker att många figurer runt omkring henne är inte vad hon tror. I tredje episoden finns den en betydelsefull scen med syster Mary Tudor spelade med ett mycket komplicerade sätt typisk för en sådan mångsidig karaktär av Romola Garai. Dem två systrar via att dem gillar varandra men att det finns enorma svårigheter som är tydliga i en komplicerade relation vilken exaltera i den politiska spel. Det verkar att Mary har redan men undantag av den obehagliga men tidstypiska scen att hon tänker enbart på religion den katolska som hon försöker att försvar medan Elisabeth lever en liv med fröjd road av diverse möte inte minst med den unga och sympatiska Robert Durney spelade av Jamie Blackley. Det är ett generöst möte inte minst i den jakt på en hjort och Elisabeth kommer att skära halsen av efter att ha träffat den med en armborst Dessa scen mot djur är i själva verket ett nyhet att visa grymheter och våld mot djur och även i en annan roll som är precis som Elisabeth inte helt fri av obehagliga sidor och handlingskraftig moren Pedro spelade av Ekow Quartey . Vi ser hans krigiska förmåga i ett mycket snabbt och våldsamt slag som är lik i utformning den av Justin Kurzel ”Macbeth ” från 2015 och vi ser hur pass fanatisk manipulerade och även dubbel spelande han är i alla hans försök att komma nära Mary till vilken han först talar rätt utan någon titel och i relation till den som är filmen verkliga hjälten the duk of Sommersteh spelade av John Heffernan. Även om vi befinner oss i ett historisk drama för ett brittisk men även för vilken publik som helst den stora modellen i dessa kostym intriger är onekligen den av games of Throndes och Sommersth senior har i sett att bete sig många likheter med Stanis Baratheon fast i realla verkliga  i förhållande till våld som han kan köra men gillar inte att köra påminner stark om Edward Stark även i vilja till att få en enade land. Den som är antagonisten trots hans roliga ofta rent av busiga sätt att bryta mest privat alla dem former av etiketten är Thommas Somrsted hans yngre bror spelade av Tom Cullen. Hans sätt att röra sig i den elegant interiörer är fri och han ser enbart någonting som väsentlig hans egen nöje hans vilja till att njuta. En njutande som är givetvis den sexuella man ser alla dem sliskiga närmande  till Elisabeth men även till Jane Gray mästerlig spelade av Bella Ramsey samma som spelade lyan Mormonth i Games of Throndes men även att kunan manipulera. En manipulation som ses tydligt mot Garys far den ambitiösa och makt gallen Henry Gary spelade av leo Hill och även i den obscena pantomim för den unga kungen Edward som är spelade av svensk aktningen Oliver Zetterström. Jag gillar otroligt mycket hans roll av en skrämd pojken som plötsligt får makt men inte mycket med sadistiska drag fast vardagliga och om vi räknar att ”Becoming Elisabeth” är nästan den ”historisa2 version av ”games of Throndes” han är otroligt lik Joffery fast men en mycket mer nertonat spel och en mångsidigare personligt. Den karaktär som står nära honom är Katerina Parr änkedrottningen spelade av Jessica Raine. Precis som Cerci i Games of Throndes hon personifiera den maktlystna men även moderliga kvinnan som vill under medelålder ha makt nå den rätta ställningen och under vägen till hennes medelålder förstår vad som bli problemen och dess svårigheter. För mig ytligare en handledning att se och njuta av denna fantastiska serie

Robert Fogelberg Rota

Sånt fantastisk film

En av dem bösta italienska filmer någonsin

En av dem bösta italienska filmer någonsin

Titel Fascisten

Regi Bernardo Bertolucci

Medverkande Jean-Louis Trintignant stefania sandrelli

Betyg Mästerverk

Svensk distribution SVT play och Media film

Få filmer har för mig varit så vackra och väl gjorda som Bertolucci ”Konformisten”. Aalting från den vackra nästan perfekta fotografi av Vottorio Storaro och den fantastiska mest i bakhåll scen klippningen av Franco Arcalli och i dans scener som är den perfekta metaforen för Marcello  Clerici huvudpersonen vilja att vara så pass till lages för hela samhället. Bertolucci inför rena  filmisk konst  och lyrik i en berättelsen av den skickliga prosatör Alberto Moravia som utvecklas under den fascistiska ditt turen och i den naiva frnakie av  Den roll spelas galant med ett naturlighet och ett intensitet av Jean-Louis Trintignant som är häpnads veckande. Denna Vincenzo är en vulkan av känslor av problemet som har ställer till sig själv av inbindande idar och gränser. Det ses tydligt i den förödmjukande möte med den fascistiska hierarkier som il colonello spelade av Fosco Giachetti eller när han försöker att biktar sig till en enfaldig men i själva verket god trogen präst spelade av ntonio Maestri till vilken Vincenzo berättare det som han trodde att vara utsatt av den bög spelade av Pierre Clémenti i rollen som lino först en vackert och lång hårige chaufför som lyckas att förföra den unga Marcello  spelade av Vincenzo fortunato som är en typisk vacker md pag frisyr jugend still ung pojken. Detta sen precis som den som förkommer i Ventimiglia som är inte Ventimiglia är i ett dröm lik sekvens och vi ser hur pass mycket Bertolucci inspireras av Fellini men sätter en annan dramatisk patos. Det ses även i Marcello svåra reaktion med hans fru som har ett obehaglig dubbel i modern spelade av den grekisk franska Yvonne Sanson och fru heter Giulia som är för mig den bästa och vackraste roll av Stefania Sandrelli. Denna superduktiga skådespelerska är en till synes fjol endast intresserade i ett enkelt bekvämt liv men är den som förstår allt redan ifrån början hur och varför fascismen är fel och hur detta kommer att få make att stå till svar. Just slutet som är en mardröm är för mig bland dem bästa sekvenser. Jag älskar även hur man porträttära hennes motsatsen den naiva även om till syendes sofistikerade Anna spelade av Dominique Sanda. Denna figur självständigt behaglig på vilken Marcello nästan förgriper sig presentera både den kraftiga  Marcello är för alla hans problem inte minst med den milanesiska modern den frigjorda Milly en problem för honom med henens älskaren. Det är en ännu store problem relationen med fadern spelade av Giuseppe Addobbati som är en intressant figur inte minst för att under denna dialog Marcello talar om Italien inte på 1930 men på 1970 talet när filmen ispelas och en far som kunde inte ha ålder mesig deltagit i fascismen och hade blivit galen som honom. Dessa typ av relation med fadern den problematik ses även i reaktioner med den sofistikerade och parisificerade filosofie professor Quadri spelade av Enzo Tarascio denne talar så mycket om dem blinda personer som finns i Platons verk men i själva verket är han själv en av dem precis som dem lik mycket som italo den radio anställd spelade av José Quaglio som är den blinda fascisten (man måste bara vara blind om man är bildad och är med dedem) vän med Vincenzo. Vincenzo är meraän en fascist en konformist som vill vara till lags och det är ingen tillfällighet att den äktade fascisten och för allt del även nazisten spelade av Gastone Moschin Magagnello är en annan fadersgestalt. Denna personlighet rå hård skrämmande på grund att den presentera ondskan absoluta banalitet som när han sjunger barn ramsor. En film som har otroligt mycket att kunna ge och ett sant konstverk

Robert Fogelberg Rota

Rufus Sewell i ett minnesvärd film

En av mina favoritfilmer

Titel En riddarens historia

Regi Brian Helgeland

Medverkande Hther Ledger , Paul Betty

Svensk distributv 3

Betyg Mästerverk

Få filmer för mig har varit så vackra och välgjorda som ”en riddarenhistoria2 spelade i de äktade kuliser av Tjekien är denna film för mig en av dem vackraste och roligaste berättelsen om kärleken, äventyr och social revansch. För mig är med undantag av Casanova och joker den bästa rollen av Hth Ledger som spelar den listiga , spirituella och ytterst intelligenta William Thatcher som tar plats av en äldre riddaren Sir Erton mera avbildad en spelade av Nick Brimble och med svärd och lans lyckas att vinna sig en social ställning. Den fotografi som presenteras av Richard Greatrex är helt fantastisk kapabel att föra våa minnet till en sagor lik medeltid medan dem klippningen av Kevin Stitt är modern full av kraft i den ständig ändring  mellan närbilder på jästar och kraftiga närbilder på lasar och publiken allting från stroppiga adelsmännen till sympatiska medlemmar av folket i baksidan av den hundra åriga kriget. William eller Sir ulrich blir med hans illa fittade rustning och sen en helt anakronistisk rustning som hör snarare upp på 1600 talet deras slagskämpe. En William som fr ständigt hjälp av hans vapendragaren den pondus fylla Roland som har Mark Addy fylliga figur och är nästan en auktion till rollen som Robert Barateon , den vänliga raffinerade kvinnliga smeden Kate den söta Laura Freser och Wat för mig Alan Tudyk bästa roll någonsin en slags harlekin figur som får sitt dubbel i Geoffry Chaucar som är en magnifik och isotonisk
Paul Bettany. En roll som bär filmer ger den platina av äkthet och får oss nära den tiden. William även nyklippt från Dreds till en riddare page frisyr . William blir allt mer medveten i både den professionella och den kärelks mesiga och en flirt blir den romantiska kärleken dem riddar mesiga  passion för Jocley spelade av en undersköna och fantastiska Shannyn Sossamon. Denna underbara skådespelerska före detta modell är inte rent utseende mesig den ädla adelsjungfru som vi förväntar oss åtminstone utifrån en norr europeisk synpunkt och skulle kunna passa mycket bra både i den persiska elle osmnska riket 8det var just dem muslimska araber som uppfann den romantiska kärlek och lite i taget blir hon mer och ¨mer och mer medveten att Sir ullrik är William och alla deras möte först inne i ett kyrkan i vilken han kommer riddande- scen mella Jocey och den höfärdiga prästen spelade av Roger Ashton-Griffiths som skulle bli lord Tyrel i Games of Throndes är så rolig  och sen i notthre Damem verkar härstammar från ”le roman de la Rose”. Jocky skulle senare allt mer välja krälek framför status och det ses tydligt i många scener . hon har en dubbel i form av sällskap dam eller tjänarinna Christina graciös spelade av Bérénice Bejo som sedermera skulle bli msa till mycket av den europeiska autur film.det intressanta är att se att William har en dubbel i den roll som presenteras av James Purefoy allais Edward the black prince som är den riddare inkognito . Sympatisk med dem mest trogna rusting och kostymer den fungera som ett deux ex machiana som avlöser den tragedi. En roll som jag bara älskar precis som William fader den äldre tunnbyggaren John Thacher spelade så sympatiske av Christopher Cazenove i ett minnesvärd roll. En ananan kartär som är inte osympatisk är den härold till den ”onde” riddare Germiane spelade av scott Hardy. Naturligtvis det skall finnas bövar och vi har dem två gaster Simon The surrommer spelade av Steven O'Donnell och dem falska reliker säljaren Peter the Partoner spelade av Jonathan Slinger sliskiga otrevliga figur som Chaucar sätter nacka för allt evighet och den störe böven count Aldermar spelade av Rufus Sewell. För mig är just i denna film som i hela hans karriär (han var inte med i Games of Throndes) Rufus Sewell en enorm duktig och underskattade skådespelaren . Mangris, dominat, sarkastisk full av förakt för alla som är inte i hans ställning och berd till dem alla värst svek är Haldermar en fantastisk boven som vi älskar att hata . Även i det som han kan göra kriga scenen är den enda som har att göra med den första stora europeiska konflikten visar han en förmåga till att agera. Straffet i slutet är inte  som i första lindrig eftersom det är hans ego . En fantastisk väl arbetade film

Robert Fogelberg Rota

En vackert saga om en estet Rupert Everett av en annan estet

Så bra och så personlig

Titel The happy prince

Regi Rupert Everett

Medverkande Rupert Evert, Colin Firth

Betyg A

Svensk distribution SVT Play

Få människor kunde ha varit och verkligen är lika bra som Oscar Wilde en av dem finaste och mest känsliga poeter av den britiska språket. Vi får se honom i ett enorm kanske lite för fet version av den helt fantastiska Rupert Evertet. Med hjälp av John Conroy utmärka fotografi nästan av noir film och en snabbat aktion likande musik klipp video av den expert klipparen Nicolas Gaster Rupert Evert lyckas att göra en blandning av Orson Wells för den teatraliska och av Chris Noland i hans de komponering av olika tider och rumt. Det finns sentimental sidor inte minst i den relation mellan Whilde alltid histronisk till synnets glad och dem två gatupojkar den unga älskaren Jean spelade av den efebiska Benjamin Voisin och dess broder som fascineras av en sagga samma som några år tidigare Wilde berättade för hans söner och den svåra relationen till omgivningen. En omgivning med vännen reggie turner spelade med ett sådan enorm behag av Colin Firth med dem rätta nyanser samt till den två rena kärlek den invalida hustru Costance Wilde som är så bra av Emily Watson för mig i hennes bäsat roll någonsin och den fans älskaren Robert Robbie Ross som har allt charm och anständighet av Edwin Thomas. Denna person återupprättade Wilde för den som han var ett enorm förfataren drabbade av stora orättvisor som enbart sökte kärlek i alla former och hade problem att leva i ett samhälle som var oförmögen att ge den. Det ses i några av dem svåra scener den hårda processen med den förskräckliga domaren spelade av Ronald Pickup till den förnedrande vistelsen i fängelse med rakning av allt hår, tvångbard och vistelsen i ett järn station i vilken han blev utspottade av den samma människor som hade applåderat honom. Observera att i en film som är så total rätt i historisk åter skapelsen som Stnaly Kubrick Barry Lyndon det kan verkar så fel  att Rupert Evert (nästan som Evert ansikte hade placeras på Prigoigin kropp)  har aldrig vart så tjock men den får en mycket betydelse ful symboliks värden att alla fångar blir väldigt lika och samhället verkar hata dem. Vad som gäör det ännu svårare för Wilde är relation med hans kärleks kille som kan tillfredsställa honom den equivka Lord Alfred Bosie Douglas spelade av en nästan okändare Colin Morgan. Vackert sofistikerade så självupptagen till skinade från Wild denna person som lever över allt och alla är i själva verket den som krossar allt eftersom den saknar av empati som kommer aldrig att bo på gatna att lämna hans enorma och bekväma höga hästar. En personlighet som är så irriterade negativ ful av sig själv och av en vilja till förståra. Det ses i dem magiska scener i Neapel med den rolig och tragiska nästan Pasolini likande figur av den välbyggde felice en fiskaren spelade av Vincenzo Spagnola och dennes svärd modern den Anna Magnai France Abete Giovanni. Hon uppenbarlige förstår vad som händer men ser Wilde för det som han är en gentleman. Dessa scener är så vackra att dem blir episka. Ljust slutet när Wilde konverteras eller går tillbaka till katolicismen med hjälp av ett skum och spirituell präst  Cuthbert Dunne spelade av den alltid duktiga Tom Wilkinson för mig är små mästerverk. En ytterst sympatisk och väl gjord film

Robert Fogelberg Rota

Brutal om Österiket slut

Så bra och så brutal

Titel Hinterland

Regi Stefan Ruzowitzky

MedverkandeMurathan Muslu

Betyg Mästerverk

Den alla största tid i den tyska filmen var och jag vet att även den super duktiga regissör idag och deras andliga fäder av den Neu German Kino kommer att vara överens var Weimar republiken kaoset. Men många av deras skapare som Robert Weine och fritz Lang var wien födda och nu Stefan Ruzowitzky gör en modern hyllning till denna tid med en av dem bästa filmer som jag har någonsin sätt. Miljöerna är fantastiska och den fotografi som har skapats av Benedict Neuenfels Ger känslan av den tiden och för de kusliga och extrem mardrömslika verklighet av denna tid i den äktade historisk mardrömmen av Österrike som förlorade allt. Vi ser redan i början hur dessa soldater som den ungerska Kovas som har inte accepterad förlusten av monarki och har vilsna ansikte och förlorade blick Aaron Friesz eller den Sudter födda bauer Stipe Erceg behandlas dålig under deras hellvetten likande resan och söker ständigt deras äldre kapten Peng spelade av Murathan Muslu. Hans förmåga är enorm vi ser hur han är trött desillusionerade extremt arg jagade av alla demoner. Det är en ständigt intensitet i hans skådespeleri som påminner så stark inte bara om Klaus Kinski men även av Anthony Quinni ”la strada ” när denne gråter som en sårade lejon och robert Deniro i ”The hunter2.

Vart vi ser med Peng är hans mångsidiga personlighet den nostalgi för den tid som har gått men han kan verken släppa den eller får den tillbaka. Man ser den i hans relation med chefen den högfärdiga polis mästaren och före detta greven numera republikan och kanske nazist spelade som en pompös kalkylator av Germain Wagner. Det är en labyrint i vilken denna antihjälte rör sig med ofta hjälp av personer som han inte gillar som den före detta kollega den präktiga Renner som har Timo Wagner briljant gestaltning. Vad som är uppenbarad i den extrem brutala filmiska språk är den plats av den två kvinnor som delar pengs hjärtan den äktade fru Anna spelade mycket väl av Miriam Fontaine men sitt dottern Marlene som är Marlene Pribil och den moderna starka polis läkaren Körner som är
Liv Lisa Fries som har en slag hemlig hemlighet  Likte Ebola Holmes men även mycket lik Coco Chanel. Henns och Peng kärleks sceen är fantastisk mycket väl motiverade rik på en enkelt skönheten. Samma kan sägas av den sorgliga och idylliska scener när Peng ser hustru vid den landstället men även i dem slutliga Hitchcock scener med konfrontationer med sitt motståndaren Severin som har Max von der Groeben ansikte. Dessa scener är får mig bland de bästa som jag har skådat men en fantastisk klippning av Oliver Neumann som lyckas med moderna medel och språk att ta oss till filmens egen tid och till en helt annat dimension. Observera att i denna virvel av gatuliv och elände Peng har en annan soldat till hans order den unga Joseph spelade av Matthias Schweighöfer. Denna social demokrat eller kommunist växer och börja att förstå att väggen till en jämlik samhället . peng möter även en figur som kommer ut från en av den alla mest berömda Hollywood filmer utspelade i Österrike ”The Third Man” av Caroo Reed och det är den portvakterska som följer Peng dvs Margarete Tiesel. Hon är lite av Peng samvete. I filmen finns det svåra blasfemiska scener som är för mig mycket väl motiverade för dem svårighet som huvudrollen befinner sig i och gör den ännu mera uppenbart hans röra sig i ett svårt tillstånd en måste film

Robert Fogelberg Rota

Kent och barie en snevriden spegel

 Gör någonting mycket intressant

Ken även roligare än Barbie

Titten Barbie

Regi Greta Gerwig

Medverkande Margon Robbins Simu Liu Ryan Gosling

Betyg A

Barbie är en sagan för alla vuxna och barn och i den tolkning som fantastisk blandar ihop äventyr , fantasi , flick fnatasier och inte minst mycket av filmisk Avangard Greta Gerwig berättar en sagan som liknar den av pinocchio fast dockan är i denna fall en flikcna. Den roll som margort robbins spelar är utmärk även svårt rent fysisk eftersom hon är en aktion hjälte som även misslyckas att stå på grund av plata fötter och går ifrån hennes välordnade utopi tll den riktiga världen som är nästan perfekt till en verklighet den av California som är ännu mera konstig full av stora svarat suv bilar beriddande poliser och den är den vänd spegel värld av hennes. Det som är intressant att i barbie värld åtminstone i början är en kvinnan rätt lik Michelle Obama Isa Raee och en är inte perfekt rent fysisk för den vanliga idela eftersom den i Sharon Rooney vilken är den mera intelektuella typen . det ses tydligt i dem bilder som ständigt repeteras av reklam som fungera som ett slags skolan för dem andra dockor som den stora antagonisten den först tama och luriga ken som spelas av   Ryan Gosling denna enorma skådesepalren lyckas att prestera en komplicerade roll av en individ som erövas och erövar genom konstiga iderr. Förutom hans kärlek för hästar är en kickeig och ganska dum som sig bör bild av patriakaet som är väldigt amerikansk och detta är även förklaring till allt det med cow boy httar den löjliga medeltida slag och mycket annat som han gör . det är  ganska internat att dem andra ken som finns precis som det finns många andra barbe som är hans fiende är den ännu mera irriterade asitiska Ken Simu Liu . Den livliga färger av den fotografi av Rodrigo Piero och klippningen av Nicky Hough lyckas att ge en balans mellan den riktiga världen sagovärlden och den ännu mera falska av Martell värld med Will ferrel som är så lik katten i Pinocchio och den som är räven den åldrande Ruth spelade av Rhea Perlman  barbie skaparen . Det ger precis som den bästa väninnan av barbie hon som spelare henne i den riktiga världen den som lekte med henne Gloria en fantastisk latino skådespelares Amanda Ferrara och även hennes dotter Sascha Ariana Greenblatt . Dröm tillstånd är en förklaring till en värld som tränger många ut som stackars alan den mera intellektuella dockan spelade av Michale Cera eller den punkiga barbie Midge som har Emerald Fennell en film som lyckas med mycket

Robert Fogelberg Rota
Emerald Fennell

Film da non vedere

Falso puerile e malfatto

Titolo Kursk

Regia Thomas Vinterberg

Interpreti Max von Sudow, ...

Distribuzione circuito Genova

Voto Z

pochi film mi hanno lasciato così deluso é arrabbiato come Kurs. Come noto per cause più o meno misteriose un sommergibile atomico russo sprofondo nel mare di Barens. Vista l’incapacità della marina russa di salvarlo con l’equipaggio durante l’era Putin appena iniziata dopo la deposizione a seguito della guerra in Kosovo di Elsin la Royal navy si offri in un atto di bontà degno di San Francesco di salvare l’equipaggio e le mummie malvagie del comando russo presentate dall'ammiraglioVladimir Petrenko un arcinio e malvagio Max von Sydow in pratica la versione cattiva e non elegante del ruolo fatto parecchie deceni prima del Magg. Karl Von Steiner l’ufficiale che orgnizza la partita della morte in fuga per la vittoria di John Huston li fa morire. Mavx von Sydow come sempre bucava lo schermo dando atto a un’ interpretazione meravigliosa ma il restio del film é pressappochista irritante malfatto e forse anche un po’ razzista. La prima cosa sbagliata e la scelta del regista Thomas Vinterberg bravissimo quando rappresenta la borghesia danese in maniera cinica e misantropa con tutte le sue ossessioni e meschinità ma non adatto a rappresentare né il cameratismo ridotto solo a degli ubriacon più simili a scimmie che a persone. i né l’unione tra marinai e che fa ianche complice del lavoro da primo anno di liceo cinematografico del montatore Valdis Oskardottirer e della fotografia piatta senza bellezza emozione e naturalità di Antony Dod Mantle che riesce solo a rappresentare una Russia finta di maniera senza la luce artica con una chiesa greco ortodossa iper differente da quelle russe. Questo teatro cinematografico senza la magia anche passibile in questo mezzo é di per se irritante e aggiungiamo i di´vi o presupposti tali europei che danno solo una grossa sensazione di noia per prima Tatya Avenina rappresentata da Léa Hélène Seydoux-Fornier de Clausonne . Sicuramente brava a interpretare ruoli della comemdie francais oppure a fare un Chechov tradizionale é irritante stridula nella voce caricata nelle espressioni é fuori posto come anche Oska che é la svedese Pernila August attrice solo di teatro. Nelle pernacchie d’oro possiamo aggiungere il bravo tedesco Peter Simonischek ceh ha la sfortuna da attore comico d’intepretare l’ammiraglio tutto di un pezzo Vyacheslav Grudzinsky ceh cerca di comunicare con il britannico Colin Firth alias commodoro David Russel. Forse solo adatti a fare i passeggeri ci una crociera in realtà solo lenti come dei palombari visibilmente a disagio al pari di Matthias Schoenaerts attore belga che é russo quanto io potrei essere un capo zulu . Aggiungiamo anche lo scarso impegno di Michael Nyquist attore come von Sydow compianto e di come August Diehl nei panni del sommergibilista Anton markov sia giù di corda come e espressivo al pari del siluro che esplode da solo tutto é falso é stupido. Logicamente in un’opera che vuole prendere in giro la Russia non possono mancare i clown il pagliaccio allegro rappresentato da Magnus Millang nel ruolo del penoso barzellettiere Olger Lobel e dello scemo del villaggio il giovane marinaio Pavel che ha il volto di Matthias Schweighöfer che perde una caplusa in acqua. L’unico personaggio giusto é simile a un marinaio russo é maxime che é il bravo attore tedesco Pit Bukowski  l’unico che sembra fare sul serio e non riesce a slavarsi. Il film é del 2018 anno in qui dopo i mondiali russi non c’erano problemi tra la Russia e l'Occidente a parte la crisi ucraina che però non era ancora esplosa. Forse per questao manca putin. Si aggiunga che nella realtà il sommergibile non esplose per una collisione ma per un motivo ben più vago un attentato da parte del wadabiti ceceni che imbarcarono magari con l’aiuto dei servizi segreti sauditi o magari anche americani un bomba a orologeria. Da notare che all’epoca 2001 l'Arabia Saudita non era ancora il paese che conosciamo oggi potenza economica non allineata e molti ceceni erano profondamente anti russi. Il film Kursk é indicativo nel modo d’intendere il monto degli occidentali sopratutto scandinavi i russi sono selvaggi come tutte le altre etnie da educare da proteggere anche da loro stessi. Un film irritante e malfatto una ciambella mal riuscita e un ulteriore insulto ai marinai morti

Robert Fogelberg Rota .

Orrore in Transilvania non vampiri ma razzisti

Un film più che stupendo

Titolo Animali selvatici

regia Cristian Mungiu

Intepreti Tudor Vladimir Panduru

Distribuzione circuito Gneova cinema

Voto A

pochi film che ho visto sono stati così belli da quasi dei capolavoro coem l’opera si Cristian Mungiu “Animali selvatici “ che mischia in salsa moderna e critica della società turbo capitalistica e atlantista rumena in un ‘opera dove la fotografia di Tudor Vladimir Panduru porta come le vecchie immagini di bazin una fotografia essenziale ricca di un bellezza che arriva dalla quotidianità il villaggio della transilvanica dove vivono ungheresi, rumeni e soprattutto quello che era il gruppo tedesco con il vecchio massiccio Otto più rappresentato che interpretato da Andrei Finti scelto perché simile a Briuno Graz e suo figlio mathias un po’ Stankovic più bello , con un pizzico di tex Willer che ha il viso di Marin Grigore . Violento quasi libidinoso oltre che Tex Willer ricorda Redmond Barry in “Barry Lyndon” di Stanly Kubrick con un po’ rovinato come ledis la migliore interpretazione di Leonardo DICaprio in “Shuttel island”. Matratato nella civilisisma Svezia scopre che suo figlio Tibi uno strepitoso Rácz Endre é spaventato da visioni e la moglie la bella , noiso donna di casa Ana una strepitosa Macrina Barladeanu non li dá l'educazione che lui vorrebbe per il suo erede. Mathia é un macellaio un cacciatore un guerriero che ha lavorato in ambienti duri disastrati e questo lo permette di essere tra le poche persone empatiche per i lavoratori singalesi il giovane Alick che ha il viso quasi fanciullesco di Gihan Edirisinghe , il compasato cattolico mahida Amiths Jayasinghe e sopratutto l'artistico e spaventato Rauk un all limite dell’intesita Nuwan Karunarathna. Dono stati portati a lavorare in una panificio gestito da kringa uan Fekete Beata che sembra la sorellina di Julian Moore che cerca con l’aito del direttore dell’ufficio di colocamento di Bucarest Lucian Ifrin di servirsi dele generose sovvenzioni occidentali. Chi si occupa di Loro e di Mathis é l'affascinante ma non bella Csilla Szabo che ha il volto di Judith State. Mathis é l’unico uomo libero perché gli altri che sono restati sono meschini e violenti anche il suocero nonche animatore del tifo della locale squadra di hockey su ghiaccio mr baciu un Ovidiu Crisan che sembrare colto e raffinato e la moglie Cerasele Iosifescu che poi cambiano opinione sia per l'ottimista dell’estremista ecologista parigino Rudi Mark Edward Blenyesi ma anche per le agresioni che si fanno sempre peggio per opera di alcuni ungheresi il terro Geza Szucs Tamas ma anche il luciferino Reka che ha il volto quasi da bonaccione di Nagy Csilla . Salta fuori l’odio per gli zingari un cattivo rapporto con gli orsi sia amati che odiati come il loro pasato epico. La religione ha un ruolo importantissimo un po’ perché la chiesa un po’ luterana con l’affarista Rares Hontzu con la moglie Steffi e il preta cattolico ungherese intepretatto da Józed Birò che tiene comprtamenti assolutamente non cristiani etati anche dalal sua perpetua. Oltre che razzismo in se stesso perché i singalesi sono vagamente assomigliati agli zingari odiati dalla popolazione quello che succede é una esplosione di odio risentimento per il fatto che sono obblicati a emigrare in europa occidnetale sono maltratti e vivono solo influenzati dai titoli di giornali. un’opera omnia veramente bella

Robert Fogelberg Rota

Piú che l'autunno la primavera del medioevo

Un quasi capolavoro

Un quasi capolavoro

Titolo Narciso e Boccadoro

regia Stefan Razowitzky

Interpreti Jannis Niewöhner:

Distribuzione Rai Play

voto capolavoro o quasi

allora inizierò raccontando la scena più scarsa che é un autogol pazzesco uno dei protagonisti l’ottimo Jannis Niewöhner: irriconoiscibile perché uguale a Travis Fimmel nel ruolo di Ragnar Lokbrok decide di partecipare a una battaglia. Solo delle lance faccia dipinta e un urlo. Un ascena ignorante e sconvolgente di un film che cerca di ripercorrere fraci conoscere il come era o forse come poteva essere l’ultima stagione del gotico internazionale nella variante tedesca. La struttura del film di Stefan Razowitzky é perfetta e vuole a tutti i costi riflettere quella con l’aiuto di Robert Gold la struttura del meravigliosa romanzo di Hermann Hesse Il protagonista é il giovane Boccadoro abbandonato dal padre in un monastero benedettino quando é un bimbetto discolo interpretato dal simpatico Jeremy Miliker da un padre arcigno e severo un monumentale Johannes Krisch che lo odia solo per il fatti che ricorda la amare. Nel monastero avrà un padre distante l’abate Daniele interpretato da un altro ruolo bellissimo di Branko Samarovski e dovrà andarsene incontrando uan vita quasi picaresca. La fotografia di Bededict Neuenfels é perfetta capace sia di ricrea l’arte di quel periodo ma anche di migliorala farla viva tridimensionale mentre il montaggio di della viennese Britta Nahler della tradizione e del linguaggio filmico germanico alternando sequenze d’azione a sogni o meglio allucinazioni e primi piani che mettono l’anima al lavoro. Nel suo viaggio per il mondo che poi potrebbe anche essere il viaggio iniziatico del Batman Christian bale nella trilogia di Chris Nolan vediamo coem a poco a poco il giovane Boccadoro inizia a conoscere un percorso molto iniziatico con la scena del mercato che lo porta all’amore o meglio al erotismo con due bellezze teutoniche ma anche raffinatissime le damigelle gotiche lydia che é al bruna Emilia Schûle che si farà beffe di Boccadoro due volte la prima giovane e nelle scene nel paesaggio inevati, in una sequenza quasi da cinema giapponese e la seconda la bionda Julia che ha il volto infantile ma accattivante di Elisa Schlott . Questa potrebbe essere definita la nuova Cthrine come la diva belga nel monumentale Brancaleone di Mario Monicelli né un’ amante respinta lei e l’amante che si prende la rivincita anche con la capacità innata del riuscire a fare l’arte a immortalare il giovane prima della scena della tortura quando ricontererà il suo doppio. Sono scene incredibili e si vede come lei come pittrice sia superiore a un giovane tutto sommato nobile che manca dell’arta ma conosce l’artigianato. Julia sposata con il principe nella rappresentazione più che interpretazione di Georg Friedrich una coppia dell’imperatore Massimiliano é l’unico personaggio che progredisce. Si vede bene come all’inizio la sua vita sia semplice in un castello retto da un feudatario in realtá un ex cavaliere teutonico che ritiene di essere stato una macchina da guerra contro i lituani pagani e i russi ortodossi interpretato dal divo Mathias Habich altresì noto per aver interpretato diverse volte von Pauls personaggio chiuso e indeciso che perderà definitivamente il sogno teutonico di espandersi a est con la battaglia di Stalingrado. La sosta nel castello farà in modo per Boccadoro di poter raggiungere la realizzazione professionale ottenendo i rudimenti della scultura linea. L’artista Nikolai interpretato da Uwe Ochsenknecht ha caratteristiche molto militari in tutto e la scena del rifiuto del matrimonio con la figlia Liseth Roxana Duran e sia molto comica ma anche profondamente drammatica perché è l’inizio della peste. Qui il riferimento e per me al film tedesco migliore di tutti i tempi il “Faust”di Wilhlem Munrau e il grande affresco viene sia semplificato ma anche reso più vicino da con un uso della natura che ricorda Terence malicker in The tre of life ma anche the New World con l’idillio della relazione campestre con Lele la bravissima attrice olandese Henriette Confurius . Anche la scena della violenza carnale che é la più disturbante del cinema dopo quelle in “Lilja for ever” di Lukas Modysson e soprattutto di Pupi Avati in “la casa delle finestre che ridono a opera di Ulric il vagabondo impersonato da Michael Glantschnig . La peste porta anche a un personaggio allegorico quello della vecchia lasciva ma forse ancora regale Gräfling che é Sunnyi Melles . Un ruolo difficile che potrebbe anche ricordare la mamma di Boccadoro ma anche la giovinezza che fugge in questo autunno del medioevo mentre sotto le alpi era in Italia. Il secondo protagonista é narciso da giovane Oskar von Schönfels irritante nella sua perfezione da “abatino “ per poi divenire un personaggio tutto simpatico che conosce il mondo solo per i libri ma lo conosce davvero e sa bene quello che può e non può fare e nell’interpretazione di Sabin Tambrea un uomo tutto sonato d’azione. Solo che ben ricordato dal monaco Anselmo il tedesco libanese Kida Khodr Ramadan il monastero non é ormai proprio come Boccadoro in un buono stato . Il personaggio che vorrei ricordare più di ogni altro però é Lothalr l’antagonista il monaco manesco é fantico che ha il noto volto di uno dei migliori attori di sempre prima della DDR e poi della Germania riunificata André Hennicke . È questi che sbaglia l’idea di base é considera i due giovani Boccadoro e l’abate come due amanti mentre in realtà si tratta di un amicizia tenera e intesa. È spaventato dall politrico per via della sua misoginia. Tutto questo con un contorno di dame cavalieri e monaci e un personaggio che secondo me é derivato dai romanzi di Walter Scott e soprattutto da Ivanoe quello della giovane ebrea Rebeccka che ha il viso di Jessica Schwarz . Un ruolo inteso e drammatico ma anche raffinato in un film purtroppo rovinato da una scena che centra come i cavoli a merenda quella della battaglia ma comunque da vedere e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Un d'Annunzio amletico

Uno dei dieci capolavori del cinema italiano

Titolo Il cattivo poeta

regia Guankuca Jodice

Interpreti Sergio Castelitto

distribuzione Rai paly

Voto capolavoro

pochi film sono secondo me in questi ultimi anni belli come “Il cattivo poeta “ di Gianluca Jodice. Si tratta di un’opera enorme in tutto dalla fotografia di Daniele Ciprì capace con tagli di luce su sfondi scuri e tenebrosi ma all'improvviso nell'onnipresente lago di Garda a dare l’idea di un periodo difficile dove l'Italia fascista scopre che quella che voleva essere un rivoluzion é un sistema oppressivo in un ambiente opprimente come quello del “Conformista” di Bernardo bertolucci ma molto più potente dove recitano anche i sassi. Dalla meravigliosa torpediniera Puglia che si erge dal verde all'onnipresente dante. La storia é lineare con una padronanza ottima della lingua che é quella eloquente esteta e raffinata del vate. Da notare che i vati sono due il vecchio quasi cadaverico simbolo ancora di più del sontuoso e raffinato ma mai bomba stico vittoriale degli italiani il vegliardo ma ancora affascinate, fascinoso e anticonformista Gabriele D’annunzio Casteellito e il giovane federale Giovanni Comini interpretato da Francesco Patanè . Il giovane attore e autore genovese é una vera e propria rivelazione anche lui simile nel fisico a D’Annunzio rappresentata il prodotto di un’educazione basta sull’amor di partia la cultura classica ma via via che si allontana dal totalitrarismo più bieco. Lo si vede in una delle scene piú forti e meglio monatta che é il scarificio dell’amata Luisa interpretata da Lina una bravisismaLidiya Liberman:

: una figura di donna serie dignitosa forte e anche se non troppo a prima vista volitiva che potrebbe anche essere la versione giovane di Amélie Mazoyer la nostalgica lotilde Courau:. Cornificata di granl lunga a lei vive nel mito nell’immagine del vate la cui grandezza stava nell’impresa fiumana sicuramente coem tutta la vitta di Da’Anunzio Gabriele Amleto mancato l *insistere in maniera quasi ridicola sui topi il parlar ea bassa voce ma anche la sensualità che lo prta a avvicinare i nemico i barbari germaici e wagneriani raprestanati dalla bellissima ma tetra Emy Heufler che ha la maschera quasi da teatro No per la sua appratente inespressività di Janina Rudenska. Si insinua precisamente come il commissario Rizzo un bravissimo Massimiliano Rossi in quella che é lo spazio vitale del vate per a poco a poco corromperlo rovinarlo etenatre di asservirlo. Ha differenza di Giovanni appartemente un burocrata allevato dal fascismo il vate nonostante i suoi eccessi la cocaina e il sesso é un uomo libero convinto sia delle sue scelte

Il merito di Castelitto che è ricordiamo prima di tutto un grande atorr di teatro e´di presentare un ruolo che é bello in quanto ruolo complicato perché ha tre parti quella caudente che il giocave federale non riesce a esprimere Quella che é la sua scelta pubblica decadentista ma anche quella visionaria che é solo parzialmente compresa dalle sue donna ma anche da Giancarlo maroni un Tommaso ragno particolarmente ispirato il segretario e intendete del Vittoriale. Un ruolo simile a quello della segretaria del giovane Comiti che lo informa di quello che non vuole vedere il comportamento dei suoi tirapiedi delle camice nere come Carletto Lino Musella. Il discorso sul fascismo e i suoi effetti si vede sopratutto tra i genitori ci Carlo Comiti sopratutto il padre i bonario paolo Graziosi che vive nella sua casa di un contadino appena imborghesito con immagini religiose e quasi spinto dalla mogli una coppia di Ave ninchi a denunciare un amico per una critica anche pesante al duce ma sopratutto che si spaventa quando s’accorge di aver sporcato una foto del duce. Questo perché Giovanni precisamente come D’annunzio non ha visto il fascismo chiuso il giovane in una visione del fascismo che é idealizzata mentre d’annunzio si é buratto nella retorica e come il Don Quxiciotoe capisce cosa potrà significare l'alleanza con il totalitarismo tedesco che porterà solo alla morte. La morte non bella ma per via di qualcosa d'opprimente. Da notare e qui abbiamo la quasi pazzia di D’Annunzio che é così data per via di aver anche inconsapevole e creato un mostro opprimente di stupiditá. Non tanto in mussolini freddo distaccato e appena accentata impersonato da Vincenzo pirlotta ma da quello che é il gerca più ottiso anche a volte attaccato dallo stesso Mussolini Strace che ha il volto duro di Fausto Russo Alesi un ‘interpretazione forte non sotto le righe quasi da carro armato che mostra il nuovo corso che é uno sfruttamento un annullamento anche di una grande cultura. Qui il gioco di Jorice é quello dell’Amleto in uno specchio con il giovane Giovanni e con una visione tirannica tetra e ottusa dove giocano anche le statue. La bellezza classica delle sattue e paragonata ai busti del duce chiusi in una stupida brutalità. Un film che si appresta a diventare un grande classico da vedere amare e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Grande serie su dei grandi personaggi

La nascita dell'Austria Flexi

Le ultime i della Serie Sissi

titolo Sissi l’imperatrice

regia Sven Bohse e Miguel Alexandre

Interpreti Dominique Devenport

voti A

poche serie televisive puntate sono state così ben fatte come l’imperatrice Sissi pe rla regia dei tedeschi Sven Bohse e Miguel Alexandre . In queste due ultime puntate dove la fotografia di Michael Schreitel ma sopratutto il montaggio molto aggressivo di Marcel Peragine ricreano in Lettonia l’impero Asburgico che proprio grazie a quella che é una giovane donna esperta di politica l’imperatrice Sissi la duplice. Il ruolo é interpretato con grandissima capacità da Dominique Devenport che è bella graziosa e grintosa oltre che molto sicura ma solo apparentemente si vede chiaramente come in ben due occasioni gli incubi di chiara derivazione espressionista ma sopratutto l’incontro con il rivoluzionario malato di colera bela un Yasmani Stambader: molto caricato é piena di dubbi. B´Dubbi pe ril marito ma anche é sorpatutto per la politica la comprensione che gli stati borghesi come la Prussia ma anche e comunque il neo nato regno d’Italia /(questo quasi totalmente manca sono li per sorpassare la monarchia. Da qui l’attenzione per quello che sono le riforme parlamentari con la persona che ha la stessa comunanza di interessi il conte ungherese Conte Andrássy ottimamente interpretato da Giovanni Funiati: che vive in una tenuta fiabesca. Il ruolo é intercambiabile con quello di Sissi per la sua connotazione quasi fiabesca libera ma anche fortemente ataccata al senso del dovere è un ruolo difficile che alla fine perder con il parlaemtarismo mlto del suo fascino. Il merito principale in questa serie e quello dell’amburghese Jannik Schümann che riesce a interpretare un Francesco Giuseppe che é un uomo completo guerriero spavaldo abbastanza sicuro di se ma che riceve nella sfortunata campagna di Sadowa una sconfitta dove anche nonostante la moglie viene fatto a pezzi dal più anziano Otto von Bismarck vediamo un processo di maturazione dato anche dal dolore. Un dolore che é quello fisico ma anche gli ecessi le prostitute ma sopratutto dall’alcol. Questa sindrome post traumatica che si nota anche in ogni altro uomo sopravvissuto alla guerra rende il giovane arrogante e superficiale in un personaggio completo capace di sentire di essere empatico e sopratutto di riuscire a comprendere gli altri. Questa era una caratteristica della madre sSphie che ha il viso quasi da giocatore di pokert e le capacità recitative di Désirée Nosbusch: ma anche della seconda donna la giovanissima Marie la bravissima Romy Schroeder . Figlia della prostituta e iniziatrice all’erotismo di Sisi Marie é forte ribelle volutamente goffa nonostante la sua eleganze e ama o forse più correntemente vuole bene a Franz non Franz Joseph di Sissie ha questa passione per le armi tanto che deve e anzi lo fa con precisamente come la madre a abbandonarlo. Il ruolo della madre i ruolo di Marie hanno il pregio di essere dei ruoli che ci aiutano a capire quello che succede a apprezzare il sottile gioco di sensazioni e passioni anche quella del rigido Bismarck che é quasi un personaggio da dramma brechtiano e la madre di Sissi Ludovika intepretata da Julia Stemberger che é un ruolo complementare a quello della sorella Helene ovvero Pauline Rénevier: . Un serie molto interesante in qualunque dettaglio

Robert Fogelberg Rota

Pullo, Blackbear och Othar är död

En extremt tråkig nyhet

Med den svåra översvämning som har drabbat Ravenna och Romagna är jag mycket näre och igår under en inspelning mellan en tagning fick jag vet att Ray Stevenson ni den vackra Italien som han älskade så mycket var död. Jag hade en dröm att var med i två stucken Tv serier Rome och Viking och den rollen som hade varit mig närmare hade varit Othar den kanske mytomanis karaktär othar. Denne bjässen extremt kapabel i den krigiska är kristen eller är han hednisk är han för en fredlig samlevande med den amerikanska infödingar befolkning eller som vill kriga med dem. Rollen är väl spelad charmig och karismatisk precis som många av hans roller med ett slags lurig framtoning och en fysisk framtonade skådespeleri. Det är även om karaktären var annorlunda både i utseende och även när dt gäller situationer av Pullo. Karaktären Pullo var om inte det första genombrott den roll som lät Ray Stevenson blir känd bland den stora allmänhet. Det var en rolig sympatisk person, handlingskraftig och även våldsamhet fast med ett vist distans och är en karaktär som resonera mera än den stela militäriska och ärofulla … som han möter i en av dem mest realistiska strids scener någonsin i slaget mot kelterna. där den atletiska legionären bryter formation och slaktar själv diverse fiende men blir slagen. Trots den hårda straffet vi ser hur dem två män kommer att utveckla en slags vänskap som se ses i den scen i vilken Pullo blir ”tvungen” att ha en relation med Cleopatra som är för mig en av dem mest intelligenta rolltolkningar och sen har denna historiska /mytiska figur  har visat mycket intressanta sidor som den extremt grymma men även en mycket bra reaktion till sonen Cesariosn den unge  . rollen är mångsidig och Ray Stevenson har varit så intelligent att kunna spela även en parodi på den den före detta SAS soldaten som slås mot Steve Collag och framför allt mark Walberg och inte minst Will Ferrel i den vackra och uppfriskande ”The Other Guy”. Vi är i en aktion komedi en film som tillåter åskådarna att hålla hjärna fritt från alla tankar men han lyckas i den mycket bättre än många andra sådana verk inte minst tack vare Ray Stevenson som håller sig seriös och distanserade. Ett egenskap som har visat som den ”nordiska” hjälte Volgren i Marvell färgspäckade karusell. Tyvärr hans roll hamnar lite i skymundan någonting som gör inte en annan stor roll som är den av Dorget i en tämligen osedd och extremt underskattade film ”King Arthurs” av Antoine Fuguerea. I denna roll är han perfekt full av ett slags enkelhet men kraft av ett krigs maskiner som döljer trauma och scener trots en aning plastig foto när han bryter isen med ett krigs yxan är underbart full av kraft skicklighet och inte minst av ett atletisk skådespeleri av en fullbordade skådespelaren som behärskade hela hans kropp som vi har sett i exempel viss i den som han föräldrar den utmärka serien ”Black sale”. Balck bear en roll som är även konstig att tänka för en ljushårig person är gjord på en underbart sätt full av kraft skicklighet statisk inte minst i den scener för mig spektakulär när han räddar men så skicklig i dem små rörelsens som en äktade hemiast. Rollen är den som har den riktiga kraft för att kunna var den som kan innan slutet utmanar den brittiska imperiet. För mig är rollen en av dem bättre i den bemärkelsen att den är en av dem mest lyckade i allt. Samma kan sägas om två roller som jag tror var ganska nära hans kapacitet och även hans personlighet James av Skoltland i den sentimentala historiska återspelen The spanish princes full av intressanta aspekter med kraft skicklighet och inte minst med en inte stereotypisk bild av en godhjärtad despot och sen i medici som Ferdinando av Aragonen som ger en rolig och sympatisk bild av en v dem stora kungar någonsin i den europeiska renässansen som har hamnat lite i skymundan. För mig en tragedi men jag tröts lite av hans rolltolkningar som finns kvart.

Robert Fogelberg Rota

I migliori moschettieri

Film spettacolare

Un sogno che si avevra

Tittolo Il tre moschettieri

Regia Martin Bourboulon

Intepreti Eva gren , Vincent Casell

Voto capolavoro

Pochi romanzi famiglia di mio nonno apterno viene da un paesino del monferato Borgo San Martino dove fino a pochi anni fa si raccontava ancora delle imprese di D’Artagnac che comabtte in diversi assedi e ebbe i suoi trionfi in quello di casale molto tempo prima di cadere sotto la mitraglia brandenburghese a mastreci. Quello che é la cosa più bella con la regia di Martin Bourboulon

 e la fotografia di Nicolas Bolduc che ricrea la pittura soprattutto poche serie cinematografiche sono state per me importnati oem i “Tr moschettieri”. La

francese d’origine caravagesca della Francia di Luigi XIII ben lontana dai fasti del sucessore il mitico re sole e dà il senso di una caustrofobia di una specie di trappola a cui il giovane protagonista D’Artagnan un bravissimo in quanto a fantasia e recitazione da Fracois Civil. Giá dall’inizio con la fotografia che ricrea la pittura francese seicentesca straordinariamente debitrice di Caravaggio  che è ricreata in ogni pixel da Nicolas Bolduc con grandissima capacità da ogni punto di vista. D’artagnan è deciso torna dai morti come John Snow ed è guascone nella maniera giusta non eccessiva oltre che già maturo e si vede bene nella parte sentimentale la relazione con la Bella Costance che è la franco magrebina Lyna Khoudrini. Le scene sono erotiche e intesi senza essere mai volgari piene di amore e passione che in fondo ribaltano la Commedia dell’arte nella sua parte sentimentale con il gioco presente tra i servi Arlecchino con il quale D’Artagnan non ha anche alcune similitudini e Colombiana e i padroni ovvero il dica di Buckingham interpretato da jacob FortumeLliyd bravissimo sicuro con la spada come loro è appassionatamente innamorato della finta fredda Anna D’Austria una bravissima Vicku Kripes. Simile a Greta Garbo la giovane attrice lussemburghese fa un ruolo stupendo freddo ma regale tranquillo e pieno di carisma. Questo in una versione dove il ruolo del cardinale di Richelieu interpretato da .Ric Ruff . è una vera e propria eminenza grigia (in realtà il vero e il generale dei cappuccini autore della controriforma in Francia) capace di giocare tra i vari partiti per il re sia tra quegli che sono i vari partiti coem quello delle regina Maria de medici una bravissima Dominique Valadié ma anche quello del fratello del re Luigi XIII Gaston intappetato dall’irritante Julien frison per me è un “cattivo” quasi giapponese nella sua capacità di essere pessimo ma anche molto sicuro di se. A questo aggiungiamo i ruoli che sono fantastici come quello di Luis Garell bravo nel essere reale nell’incarnare un epoca che è ancora cavalleresca ma diviene di corte come diceva Norbert Elias e il pantagruelico Porthos una forza della natura intappetato da Pio Mamelli. Ma il ruolo che porta per me il film da essere un ottimo film a un capolavoro è Porthos cdove come al solito Vincent Casell mostra di essere il massimo la recitazione francese di Lois Jouvet e Jean gabin al massimo con un parte macho ma anche un fragilità. Le scene che definirei come scene madri  quando sfida a duello D’artgana o il dialogo dopo un duello magico sono bellissime fondamentali ricche di  spettacolo e di emozioni. Arthos il cavaliere leale ha un fratello repubblicano un grande ruolo di ma ha anche uno scheletro nel suo armadio Milady dove Eva Green si mostra stupenda. Sensuale e serpentina nel costume da Arlecchina un omaggio alla “carrozza d’oro” di Louis renoir un bellissimo film d’avventura ma anche capacissima con le ami le due scene parallele  di quando seduce D*artgan prima in parrucca bionda  e poi da Arlecchina Buckingham in un ballo che sembra una mascherata di Indigo Jones sono stupende bellissime in tutto e in più esempi di settimD arte da antologia. A me personalmente è piaciuto anche tantissimo il ruolo di Aramis intappetato da un ‘altro dei miei attori preferiti Romain Duris. Non si sa se questo gesuita mancato spadaccino brutale e attirato dal bel sesso che però sotto sotto  disprezza è positivo o negativo e la scena di tortura al bandito se no pessimo e viscido locandiere con una gamba di legno interpretato da Philippe Ziegler Paldaud  di Ciocco è perturberete sgradevole am vera. Questa a parte i colori scuri forti l’abbigliamento pratico è un qualcosa che fa questi tre moschettieri diversissimi d quegli di Hollywood un divertisemant splendido dove sembrava un gioco di soldatini fatto da bambini. A me non era dispiaciuto ma il film di Martin Bourboulon è il vero e magnifico film sul capolavoro di Dumas anche con la ciliegina il cattivo pessimo dasterza che ha il volto di Ivan Franh. Un grandissimo film per tutti da vedere e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Ciao Helmult

Dioniso e Balder hanno trovato ieri  il loro gemello

Nella mia vita come tutti ho molti rimpianti e quello più grosso e il non aver né lavorato e neanche incontrato purtroppo Helmult Berg per me uno dei migliori attori al mondo. Un uomo sessuale nel senso che dell ‘erotismo faceva tutto e di tutto che nonostante alcune fugaci apparizioni in film sbagliati al fianco di LizTaylor re nel piú grosso fiasco di tutti i  tempi il padrino III dove imbruttito fa un ruolo caricaturale riusciva a dare sempre il massimo. Il film di Nello Risi “La cellona infame resta un film come la Marchesa von O dove per altro ottimo bruno Granz è fuori parte uno dei film dai buoni propositi la filmatizazione di un  testo per altro molto difficile resta un film a metà bello ma non troppo a parte per lui. Un periodo quello del 1970 dove l’Italia in preda a problemi e riflussi una modernità mal riuscita esprimeva film a raffica. Naturalmente i tritico con Luchino Visconti resta la cosa migliore da “la caduta degli dei” film durissimo dove iniziando a fare  il verso a Marlene Dietrich Berg continua a diventare il prototipo del nazista violentando la madre la fantastica Ingrid Thulin. A questo s’aggiunga “Ludwig” film meraviglioso pieno di una bellezza decadente pagana dove non solo Helmult Berg presenta il primo uomo contemporaneo della Storia che rifiuta la guerra la macchina politica ottocentesca la guerra austro prussiana che è un affare di famiglia per coltivare la bellezza in un luogo germanico le alpi bavaresi ma con suggestioni latine l’Italia del nord e anche il substrato dionisiaco o satiro. Un film che è impressionate di un re che fu un grande re proprio perché fu un re che non governo. Ancora più bello tra parolacce sesso e violenza politica “Gruppo di famiglia in un interno” dove la storia quasi privata tra Berg e Visconti in realtà una storia di passione che oggi sarebbe osannata viene sublimata dalla relazione platonica tra il vecchio professore Burt Lancaster e il giovane rivoluzionario o reazionario senza arte né parte con una Silvana mangano da antologia. Purtroppo non venne utilizzato Berg in “Morte a Venezia” film sempre bellissimo ma dove poteva fare ancora di più che Dirk Bogarde. Ricordiamo anche la fugace apparizione nella cinematografia di Tito brass sempre con Ingrid thulin madre non benevola in “Salon kItyh film secondo me bellissimo in tutto e al capolavoro assoluto che è senza ombra di dubbio “Belva con il mitra” di Sergio Grieco. Un film dove Berg con l’ottima musica di Umberto Smaila fa qualcosa di stupendo bellissimo. . un film per me piú perturberete e serio di arancia Meccanica. Ciao Helmult

Robert Fogelberg Rota

Den ultimata musketör film

Sådana fantastisk film

Titel dem tre musketören D’Artagnan

Regi Martin Bourboulon

Medverkande Eva Gren , Vincent Casell François Civil

Svensk distribution Nordis film

Betyg mästerverk

Martin Bourboulon tre musketörer är i särklass den bästa filmatisering någonsin av Alexander Dumas version. Det första är den underbara fotografi av Nicolas Bolduc som lyckas att förvandla varje enskild fotogram till ett målning av den franska 1600-talet en brutal och hård tid som Ludwig XIV försökde att gömma under ett täcken av glas, den snabba aggressiva lagom neurotiska i dem duelel scener och musiken som blir kurslig. Filmen stora scenen är kanske den som Alexander Dumas senior hade velat skriva den när protestanter vid ett giftermål angriper makthavarna full av en våldsamhet som är väl gjord stark och inte minst visar hur pass neurotiska allting är samt i rättegången . denna foga sköna eller icke alls poetiska våld har som precis som fritagningen av Portos som stor huvudkaraktär …Portos bror en stor välbyggd och intellektuell sympatiske som är den hård kocka revolutionär som förklarar till brodern alltid lojal till kungen hur pass mycket det är nödvändigt inte bara för protestanter men för hela Frankrike att kunna begränsa kungar makten. Det är en stark roll en komplement till bröder. För engång skuld till första ögonkasten rollen som portos är en närdtornade roll lagom humoristisk men det finns en magman  av olika problemet tensioner som ses först i den ovanligaste dueller den närAthos  angriper D’Artagnan en scen som är förspel till den vackra monologen som påminner om sitt kräelk. Det är en smärtsamt historia som ses även i den andra del av den kat likande aldrig så tuff och så sköna Eva gren mest när hon med ett blond peruk ersätter den kvinnan som har slaktas Charlotte Ranson Hon är perfekt skuren för rollen av den skoningslösa yrkets mördaren och intrigmakerska gradiös som ofta gör filmen när hon dansar vid Buckingham fest iklädd en Harlekin rek eller när han ersätter den grevinnan. Just denna scenen är fantastisk och vi ser precis som när hur pass bra myn´misk är D’artaggan. När jag har under åtskilliga gånger läst romanen har jag alltid slagit sig att förutom den halv komiska början hur pass lite valpig denna karaktär var och har snarare tänk mig honom som visligen oerfaren men stark handlingskraftig och det är just denna typ av känslor som just presenteras så bra av François Civil. I hans gestalt är Dartganen som kommer från den döda en stark handlingskraft karaktär som har tydliga spår av den perfekta meta världen hjälte dvs John Snow i Games of Throndes precis som i den det finns en slags machiavellism mera i insticket. Mera än med portos han anlitas till dem två andra musköter den nästan pangatagrthos spelade som bra av pantagueliska och bi sexuella Pio mameli och även den mörka och skickliga Aramis spelade av Romain Duris. Precis som Casell är han en av mina favorit skådespelaren och han visar alla sina förmågor både dem fysiska ch den kvaliet mesiga i ett Cravaggios gesltas kapabel även att tortera den sliskiga världshusägaren den enbent
Philippe Ziegler-Paldauf-Di Ciocco. Det är precis son protestera och den fanatiska katoliker inte minst Gaston spelade av Julien Frison en karaktär som görs osympatisk av religionen. En sfär den religiösa som saknas i den nertonade Richelieu spelad av den militanta Eric reuf som är inte briljant och vill vara i skuggan. En skugga i vilken det även förkommer trots sitt magjestetliga Ludwig XIII spelade av Louis Garell. Hans roll är stark kraftig men även sårbart omringade av falska vänner och för i Porths en slags fader. När det gäller dem andra kvinnor dem går för dem lagom kasiga men spirituella Constance spelade av Lyna Khoudri till den åtsidor satta Maria de Medici änkedrottningen spelade med italiensk brytning av Dominique Valadié och Anna från Österrike som har den teutoniska charm av Vicky Krieps en luxemburgiska . en bra roll med ett underbart kärleks historia men den unge sprätt liknade Buckingham spelade av Jacob Fortune-Lloyd som är precis som super boven Adrezza spelade av den skicklige Ivan Frank ytligare en kvalitet i ett super stark filmatisering

Robert Fogelberg Rota

Mycket bra spel av Marie Sophie von Reibnitz:

Att mörda sitt bästa väninnan

Komplicerade politiska och personliga relationer

Titel Sissi tredje episoder

Medverkande

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Få episoder har aldrig varit för mig så väl gjorda och mest så vackra som dem två första avsnittet i Sisis. Det är den episoder i vilken den mest kända och romantiska bayerska prinsessan så väl spelade av Dominique Devenport som är i sig mycket väl fotograferade av Michael Schreitel håller på att inta en ännu mer framträdande roll i den politiska spel. Det är en politiska spel i vilken med nästan Brecht liknade kännetecken kommer den pompösa känsel Otto von Bismarck spelade av Bernd Hölscher. Hans ankomst är viktig eftersom den personifiera militarismen vilja till att kunna ha makten för makten. Det är en karaktär som använder sig av den precis som Sissi den underbara .. ser istället än makten någonting annat dvs den makt som personifieras av shunten av klassen och karisma som hon vet kommer att ha en slut. Dem kusliga expressionistiska scener som härstammar från expressionismen är betydelsefulla eftersom dem låter oss förstå kejsarinnan slutet dess undergång. En kuslig mardröm som blir riktig i den scen i vilken hon nästan drunknar i Oceanen vid den underbara fantastiska men även hemma trevliga palatsen vid Biarritz Där har vi den tre möte som bygger stumme ryggraden till hela serien och dess episoder den mellan kejsarinna den alltid aktion liknade trött och infångade Franz som glömmer alla regel av uppfostrande och av diplomati den trötta gubbiga Napoleon III som är symbol för den nya borgerskapet som försöker i .. porträtt liknade utseende att presentera sig själv som arvinge av ett vist Frankrike , den mellan dem två kejsarinnor och den med den mörka charmiga  spelade med stor skicklighet av Gyula Andrassy spelade mycket väl av Giovanni Funiati:.. som kanske spelar dubbel spel. Och för vilken Sissi i den mästerliga gestning av Dominique Devenport i deras möte som vet att hennes män är ständigt otrogen skulle kanske vara en stor passion. Friare och med den suggestiva scener av rid tour vis ´havet vi ser en likhet. Den sista möte är den medan dem vackra sis och den kanske ännu vackrare blonda kejsarinna  Eugénie de Montijo spelade Marie Sophie von Reibnitz: rollen spelade av en tämligen oerfaren skådespelerska ännu mera porträtt lik lagom lättsinnig även extrem självsäkert och självupptagen kan manövrera hennes make i den dolda. Det genialiska är några scener i vilken en kvinnlig fotograf ganska lik den unga Coco Chanel i .och Adery Taout  fotografera dem tvp kejsarinnor . Jag har ingen historisk belägg för att säga att det verkligen kan eller inte kan stämma men det visar en lik till dagens kvinnor som skall och för allt del av samhället bör presenteras som vackra onåbara och lättsinniga ett sätt att kunna gömma karaktären riktiga mak Det är kanske en feministisk knep gjord på ett rolig , raffinerade sätt.  Det andra sidor historia är maktkampen presenterade vid en matt bord mellan den åldrade moderliga kejsarinnanSophie  spelade  av den distanserade Désirée Nosbusch: och den unga Mraie spelade av Romy Schroeder. Det är en rolig och intressant karaktär som jag hoppas vi skall kunna se mera om Ytligare en bevis på ett stark serier

Robert Fogelberg Rota

När citat är en konst

Den ultimata tv episodartat för mig

Titel Sissi

Regi Sven Borsk

Medverkande, Jannik Schümann Jannik Schümann,,,

Svensk distribution Cmore

Betyg mästerverk

Som du kanske vet kära läsaren om du har haft tillfälle att lsa mina artikel jag älskar tv serien Viking och Stanley Kubrick Barry Lyndon. Vad det görs av  med hjälp av fantastiska fotografi och den skickliga klippningen av är att återskapa dessa filmer inte med normala citatet det ses tydligt i stridscenen som påminner mycket stark och det som fanns i viking. Vad som är kännetecken för 1800 talet är dem stora rörelsen som var geometriska medan vad som visas här i i vilken ger hans bästa förmåga är den av kampen man mot man brutal med greven Günther som först s i vars roll David Korbmann är ypperlig trut en person och sen lyfter honom en direkt ciat från viking cibvile war och vi ser med bestämda nästan dans stegande roll hur Fran spelade av Jannik Schümann hugger när precis som en trogen hemaist några av hans fiende samd använder sig av bajonetter som om dessa vore dolk och det ses tydligt en citat från Emelric ”The patriot” kanske Mel Gibson bäst rolltolkning. Fran visar sig mer och mer vara ett slags övervinnlig människan kapabel att charm fäktas och eda män men dem blå klädda är bättre flera och har en förmåga som andra stater klara vilken stämde eftersom vid mitten av 1800 talet var Frankrik. Jannik Schümanne FortF randade den bästa stat i Europa. Vi ser den i mode från roocko  i den sal som han full av energier möblerar om och i den foga italienska slott- det är den Europa av 1700 talet med sina krigiska medeltida arnor som går i industrialismen som börjar trots hillebarder att komma allt mer påträngande och musiken understryker fyller ut dessa ställningar som ses bland annat i den svåra scenen i Ungen som blir ett mörk operetter när vi ser först hur Sisis i den ypperliga tolkningen av briljera med en vackra klänning i dem ungerska färger och sen hur Greven Adastsi … mördar den negativa delen av hans själv den evige rebeller. Jag gillar den direkta citat från Gmes of Thorndes som förkommer i dueller i korridorerna medan dem ungerska upprorsmännen och Gunther och även den undersökning som han gör som är grundade direkt från Rippley stret b. Vi är i samma atmosfärer precis som vi går tillbaka med hjälp av Schubert piano tre e ebemole till det som är en av dem bättre förvandlingar den av Sisis som kastar ut ungdomen i form av Fanny och man ser hur hon sätter på plats både fadern som vill hålla sig utanför politiken och försöker att få Sissi tillbaka till den enklare liv. Sissi blir även en mor till sin mor och vi ser hur hon nockalera den perfekta stora syster som alltid ett mycket bra arbete. En superbra episod som vanligt

Robert Fogelberg Rota