Den ultimata Jul filmen

En film som visar hur pass duktig är Emilia Clark med den komiska

Titel last Chrismans

Regi Paul Feig

Medverkande Emilia Clark Emma thomson

Svensk distribution SF

Betyg A

Få skådespelerskor är idag lika uppskakade med allt rätt som Emilia Clark vars död har vart en av dem tyngsta i hela Games of  Throndes. I ”Last Chrisman” visar hon ett stor Carisma medvetenhet i en av dem bästa julfilmer någonsin. det är en minnesvärd roll den som hon gör av Kate som vi möter när hon i början är en liten flicka som sjunger i ett serbisk ortodox kyrkan men snart kommer hela filmen att flyttas i en av dem staden som ger oss bättre känslan av jul i vårt europeiska självmedveten London i vilken dem olika euroepiska traditioner möts med den amerikanska. Den fotografi som presenteras av John Schwartzman… visar det mest utsöka som dagens foto kan ge oss och med vackert ljussättning i den a mörka värld vem vi har den bästa och mest framgång rika klippningen av Brent White. Katerina eller Kate som älskar George Michael är en super begåvad och intelligent tjej som tyvärr kan inte lyckas att få den upprättelsen som hon borde ha fått på grund en serie av komplext  som drabbar även hennes syster som är lesbisk Marta  spelade mycket  bra av Lydia Leonardoch visar inte det. Modern Petra och emma Thompson visar hela hennes komiska talang är extremt sympatisk men kvävande precis som den andra modern kinesiska hon kallade sansa som har en affär som säljer jul prylar. Det är just aktion tigrinnan Michelle Yeoh från många Hollywood och Hong Kong /Kinesiska filmer som ger som alltid en varmt vacker och rolig roll och Kate lyckas även att spela Cupido med den tyske. Michelle Yeoh  gör en kommedi roll emd grace och behag …. Vad som börjar bli  att mer och mer rolig i filmen och att lyfta den är den relation med Tomi vars gestalt Henry Golding gör hans livs roll  en ung excentrisk mön som skulle kunna verkar sonen till Santa. Han är i den svåra och under några stunder även dramatiska livet av Kate och få henne att bli mer och mer medvetande. Visligen kommer aKte aldrig att ge upp hennes drömmar att bli en sångerska att kunna arbeta i denna fällt med att hjälpa uteliggaren att få lite värme och att återta den svåra realtion som hon hade med dem andra kvinnor i familjen modern och syster. Det är en kärlek film med eftertanke gjord på et utmärk konstnärlig sätt som till slut visar även ett inlägg i dagens samhällena debatt med att säga att det som är den absolut viktigaste är att gå emot dem främlings fientliga  tendenser visade i Brexit som ses tydligt när en ung dum kille i en av dem få scener skriker mot andra kroater/bosnier. En vackert och fin känslig film som man bör se.

Robert Fogelberg Rota

Jag tackar SF för den underbara filmen

En suverän film

Titel Hidden life

Regi  Terrence Malick

Medverkande Bruno Graz, Michal Nyquist  August Diehl Valerie Pachner Tobias Moretti

Svensk distribution SF

Betyg Mästerverk

I själva verket man borde inte recensera en Terrence Malick film men bar njuta av den. Forto är päreket och landskap den rytmen som förkommer i naturen och dess vackra sätt har sällan presenteras på ett  sådan bra och utmärk sätt får vårt minnet till dem andra verk av regissören även om det förkommer andra bilder som är dramatiska kanske lika välgjorda men som blir förskräckliga för oss dem Leni Riefenstahl ”Viljan triumf ” som var ett ytterst välgjord hyllning till parti dagar i Numenberg , som ville uppskatta den agrar ideologi av nazismen. Det är början på den men det blir allt värre allt kraftigare och allt brutal som den historia som utvecklas i de vackra alperna men en passion som kommer att bli mycket lik den av Jesus. Det är historia om den österrikiska bonde  en vanlig människa en väl ansedd och trevlig medlem i hans samhället gift med ett vackert  kvinnan som precis som honom är en människan med smutsiga händer av den enkelt anledningen att hon arbetar hård med jorden. Det är en värld den i vilken huvudpersonen bonde Franz Jägerstätter spelade i hans livs stor roll av August Diehl som är nästan pastoral idyllisk och det finns ingenting som verkar ge ett slags klimat av problem för honom och för den unga fru Franziska spelade mycket bra med ett stark inlevelsen av Valerie Pachner förutom modernitet. Franz hade tydligt avsats sig modernitet när han sålde en motorcykel och modernitet är nazismen med sitt hat sin våldsbenägna ideologi som verkar slå mot allt som Franz har om käraste. Det är en av stora förtjänster i filmen är hur nazisterna är presenterade visligen enfaldiga och populistiska människor men inte helt onda som borgmästaren Karl Markovics i den fotografi Jörg Widmer lyckas att vara både modern och lik den som har varit höjdpunkten i den tyska film historia expressionismen. den klippningen som presenteras av Rehman Nizar Ali visar serier av långa tagningar som tillhöter oss att kunna se olika detaljer inte minst i den komplicerade relation som finns mellan Franz och den katolska kyrkan. Om by präst Tobias Moretti försöker att hjälpa Franz och Franziska (det ses mycket tydligt i den scen i vilken han medlar mellan dem andra barnet by och Jägerstätter familjen) det finns trots den mäktiga barocka  arkitektur en känsla av utsatthet mot nazismen som ses tydligt i den roll Bishop Joseph Fliessen som spelas av Michael Nyqvist. Det är en stark roll karismatisk men den säger mycket lite eftersom den kan säga bara lite grand och det känslan som den medger är en av uppgivenhet som konstatera med den av nazisterna och deras kalla borgar. I att början med och Malick som är huvudsakligen en av dem regissörer som arbetar mest med drömmer och symbolik ger den realistiska och vardagliga version av Werner Herzog ”Wojciech” med Frans militär dressyr och den sällskap som han har med en annan av dem personer som nazister vill inte beblandas med den enfaldig och nästan clown artig Valdian spelade av Franz Rogowski. Det är en roll som kontrastera inte bara med nazisterna men även med den av antinazistaren som mjölnaren gestaltad av  Johannes Krisch som käns upphestad Franz men hjälper inte honom till fullo. Det är mycket ti filmen som ör osatt efetrsom dels Franz är en bygg människan men även en människan med ett stark känslan för heder och samvete samt ett stark ärlighet. Detta vra för nazisterna kvalitet som endast bönder fortfarande besikta i den Tyska riket som vra en av dem modernaste länder i världen. Det som är slående är hur alla dem olika auktoreter försöker att övertala och lyckas rent logisk och dialektisk Franz från den psykologen som kommer till borgen Herder mycket väl spelade av Matthias Schoenaerts av som demolera rent logisk till domaren i militär domstol (det verkar osannolike med Franz kommer att tas enda upp till Berlin Luben spelade mycket väl tyvärr i hans sista roll av Bruno Gannz. Det är en lektion i skådespeleri som verkar komma från Dreyers ”Jean D’Arc” men Franz som tittar inte på honom till advokaten Frederich Felman spelade på ett briljant nästan komedi törning av Alexander Fehling mera känd för hans briljanta roller som ger  ett viktigt argument den av överlevande. Filmen har många starka intensiva stunder och bilder som är viktiga . Förutom djur naturen även föremål spelar en roll den oroväxande tåg som gjorde förintelsen möjlighet till militär bilar och inte minst den kanon som finns i fästning som är ett rysk pansarvärn pjäs. Många bra regissörer skulle inte hålla samma uppmärksamhet mot en enstaka föremål och det materialisera hur pass lika diktaturerna är. Det finns ytligare någonting annat och det är den studier om dressering och straff som tar plats i ett ”vanlig” fängelse med ett sadistisk fångvaktaren spelade av Benno Steinegger vilken skulle tyvärr passa bra även i våra demokrati , och i slut verkar vara den enda som är berörd en adels fantastisk film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Film Music Live Festival 2019 - Filmfestivalen som verkligen sticker ut



På filmfestivalen Film Music Live Festival hyllas filmmusiken, men också kortfilmen.

Festivalen som helhet 8/10

HUR DET HELA BÖRJADE

För andra året i rad presenterar företaget The Prod (passande namn) festivalen som kompositören och läraren Daniel Engström tog till Sverige efter att ha sett något liknande under studierna i Los Angeles. Tillsammans med sin kollega och vän Daniel Bergström (Musiker utan gränser mm) och skådespelaren Urban Bergsten genomfördes första festivalen 2018. De lyckades få med sig Filmkören, ledd av Annalena Engström och en orkester med förstklassiga musiker som normalt spelar i några av Sveriges största orkestrar. Men ingen festival utan filmer så 2018 tog filmansvarige Urban Bergsten in filmer som var helt nya men också flera som redan var gjorda. Regissörerna, som flera är up and coming, parades ihop med filmkompositörer som skrev musik som alltså under festivalen framfördes live.

FESTIVALEN 2018

Den framstående filmkompositören och filmproducenten Simon Kölle skänkte tyngd till festivalen genom att dels vara ordförande för juryn, bestående av tunga namn från branschen, och leda hela kvällen som konferencier.

2018 ägde festivalen rum på Kulturama i Stockholm och det inför en fullsatt salong (300 personer). Festivalen blev lite av en snackis men helt tog det inte fart. Men många var de som visade intresse för att utveckla konceptet vidare. Även en sådan gammal Filmkompositörsräv som Thomas Lindahl, som varit med första året i juryn (och hjälpt till med produktionen), ville 2019 vara med och skriva musik. Men inte bara han skiftade en juryroll till att vara med i festivalen då skådespelaren och regissören Marina Nyström (som regissör) fick lusten att göra en film som klarade Bechdeltestet och dessutom få jobba med kompositören Anton Berlin. Dirigenten från 2018, Jonas Dominque, klev även han in i festivalen som kompositör 2019.

Vinnare 2018 var:

Bästa Musik Sofia Hallgren för ”We are Family” med regissör Jannike Grut
Bästa Film Josua Enblom för ”Steps of Loss” med kompositör Maria Lithell Flyg
Vinnare av Juryns Specialpris Michael Andersson för ”Wake up Call” med regissör Andreas Grant

FESTIVALEN TAR FORM

Efter det framgångsrika första året satsade The Prod och den produktionsgrupp man skapat helt klart på en större och bättre tillställning.

STIM ville vara inblandade och en bunt etablerade filmkompositörer anslöt sig till festivalen 2019. Den ideella organisationen MusiF (Musik i Film) fortsatte sitt engagemang som de inlett 2018 och så även många fler. Inte minst den nya samarbetspartnern Kungliga Musikhögskolan (KMH).

Simon Kölle samlade en ny jury med endast två personer som var med 2018 och han axlade återigen rollen som konferencier. Detta gjorde Simon alldeles lysande. Det blir en extra trovärdighet med en sådan frontman som håller ihop det hela proffsigt. Faktum är att jag höjer betyget på festivalen lite extra på grund av Simon och även orkesterns skicklighet. För den som inte känner till Simon så är han en av nordens mest etablerade filmkompositörer men han är också filmproducent med flera långfilmer på sitt CV.

Kungasalen på KMH tog in en publik på 500 personer och någon berättade för mig att redan efter några dagar var alla biljetterna slut. Det hela var gratis då KMH har sådan policy, men det råder ingen tvekan om att det här konceptet är något jag och garanterat många andra skulle betala för.

JURYN

Juryn nu i år bestod av juryordförande (Simon Kölle).

Film och serieregissören Richard Jarnhed (Svartsjön, First Responders, Re: volt) som var med för andra året.

Professorn Joakim Tillman som har de populära filmmusikkurserna på Stockholms Universitet. Han var med för andra året i rad.

Filmproducenten Filip Hammarström (Jordskott, Dröm).

Fil. Doktor Tove Thorslund som jobbar på SFI och driver Nordic Women in Film.

Lektor David Thyrén som jobbar på KMH.

Producent och programansvarig Ditte Feuk som jobbar på SVT.

RECENSION AV FILMERNA OCH FESTIVALEN 2019

Det dröjde lite innan det hela drog igång, men det strömmande in förväntansfulla åskådare och stämningen var på topp. Nu skulle en, för Sverige, unik upplevelse äga rum. Det kände nog de flesta.

Efter en lite lång men charmig inledning av dirigenten Per Engström och att Simon Kölle presenterat och tackat sponsorer och samarbetspartners så drog festivalen igång på riktigt. KMH:s Kungasalen är en lokal med väldigt bra akustik. I årets startfält fanns som sagt flera etablerade namn men också nykomlingar. Stämningen fortsatt på topp. Duken filmerna visades på var väldigt bra och stor men ljudet från vissa filmer (främst dialog) lät lite ihåligt på sina ställen, men ljudet från orkestern lät bra.

Precis som förra året tävlades det om tre priser och Juryn, lovade Simon, skulle presenteras senare under kvällen.

Att vara en Tant

Först ut var en film av en regissör vid namn Kim Nehzaty och kompositör Oscar Collin. Ingen av dessa killar kände jag till på förhand och jag hade svårt att hitta speciellt mycket information om dem. Inte ens festivalens hemsida skrev något om de två. Filmen hette ”Att vara en Tant”. Det hela visade sig vara en ganska märklig komedi där det var väldigt mycket musik som inte var orkester. Hur en sådan film ens kan kvalificera sig till festivalen med tanke på det vet jag inte. Det fanns en del småroliga element i filmen och det lät inte som att Collin är på något sätt obegåvad men filmen och musiken limmade inte alls ihop och det blev platt fall. Jag vill nog gå så långt som att säga att den här filmen aldrig borde varit med då den inte alls passade festivalen.

Snärjd

Festivalen skyndade vidare till film nummer 2 som hette ”Snärjd”. Regissören Björn Engström känner jag till sedan tidigare då han är en duktig klippare och har jobbat länge. Hans film Tangent Room har jag också hört talas om. Kompositör för filmens musik var Stellan Sagvik som är teatermusiker, multiinstrumentalist och tonsättare. Han har komponerat för olika sceniska sammanhang såsom musikdrama, opera, film samt kammar- och orkestermusik. Han har en bakgrund inom Världsmusik.

Filmen ”Snärjd” kändes lovande i sin enkelhet och höll ihop rätt bra som film. Det här var lite mer som jag förväntade mig och påminde mer om filmerna 2018. Det var tyvärr inget som riktigt stack ut med filmen och musiken men den kändes intelligent och genomtänkt. Proffsig. Dessutom var det bra skådespelare med i filmen även om det i början kändes lite som styltig dialog. Att göra musik till filmen var nog ingen lätt uppgift då den påminde lite om något existentiellt drama, men då det är i kortfilmsformat får man som publik aldrig riktigt möjlighet att landa. Historien behövde nästan ett längre format för den här filmen och därför blir betyget på filmen ganska svalt.

Solen är 5500 grader

”Solen är 5500 Grader” hette film nummer 3 och nu hade publiken mer att jämföra med. Det var en film om utanförskap sett ur en 8-årings ögon. 8-åringen var en duktig skådespelare och dessutom spelade hon större delen av filmen mot den skicklige skådespelaren David Nzinga som vi sett i många filmer och TV-serier de senaste åren. Bland annat gjorde David en bra insats i ”Svartsjön” och ”Måste Gitt”.

Regissören Engeli Broberg är en regissör som tydligen har en bakgrund inom dans och dokumentärfilm framförallt. Hon hyllas som ett hett namn bland unga kvinnliga regissörer och har fått stöd av Women Make Movies av SFI och Sundance. Engeli jobbade med en film som satt ihop och där hon ömsint regisserat skådespelarna till trovärdiga insatser. Hennes samspel med kompositören Jakob Lindhagen, som pluggar på Mastersprogrammet i Filmkomposition på KMH och STDH, var bra. Det skulle visa sig senare att filmen tilldelades Juryns specialpris just för samarbetet. Jag frågade juryn om motivationen och den var lite luddig, vilket Simon Kölle förklarade hade att göra med att tiden rann ut (något de gärna får förbättra till nästa år), men det jag fick fram var just samarbetet och det finstilta. Jag tyckte filmen var den bästa av de tre dittills. Jag blev sugen på ett längre format av dessa två. Lovande.

Efter film 3 så presenterade Simon Kölles  juryn och det var verkligen en högklassig sådan. Roligt att de ställer upp och skänker trovärdighet till sammanhanget. Hatten av.

Avsked

Film 4 hette ”Avsked” och regissören Jakob Mohlin hittade jag absolut ingen information om.

Kompositören Helena Martinsson Tillberg kommer från konstmusiken och har varit verksam sedan 1994. Det här var första gången hon skrev musik till film. Filmen, en sorts drama, med övernaturliga inslag handlade inte helt förvånande om ett sorts avsked. Helena beskrev innan hur hon hade skrivit musiken och det rådde ingen tvekan om att ambitionen var hög. Jag tyckte musiken fungerade betydligt bättre än filmen som var lite märklig. Musiken var kanske lite okänslig ibland hur den kom in och lämnade en scen men för att vara första gången Helena skriver för film så tycker jag hon gjorde ett stabilt jobb.

Greetings

Film nr 5 bar namnet ”Greetings” och det här var en märklig men charmig historia. Det var nämligen den erkände regissören Mikadelica Gustafsson som gjort den i samband med en musikvideoinspelning för 18 år sedan! Filmen uppskattades av många, trots sin kassa kvalité, och jag måste nog också instämma med att det här fanns en del riktigt kul inslag. Bäst var den Alien som var med. En absurd historia där vi såg skådisar och även regissörer som senare skulle bli några av våra största. Men skådespeleriet var ändå rätt stelt och tyvärr höll inte filmen och musiken helt ihop. Men kompositören Javad Safari, som för mig var okänd, gjorde ett bra jobb tycker jag och fångade absurdismen i lagom hög grad. Han hade kunnat släppa tyglarna mer tycker jag och verkligen vågat löpa linan ut men det här var ett bra försök.

Vår

Den sjätte filmen och nästsista innan paus hette ”Vår” och regisserades av Matilda Savér och musiken komponerades av Magnus Jarlbro som var en av festivalens tyngre namn.

Matilda är en ung, blott 20 år, regissör och manusförfattare som här gjort en fin film om en dotter och en far. Både pappan och dottern var trovärdiga och riktigt bra! Tyvärr var filmen lite för dialogtung för sitt eget bästa men annars fungerade den väl.

Jag tycker musiken var väldigt vacker, kom in snyggt och jobbade både subtilt men också som ett förstärkande av narrativet. Magnus Jarlbro är en mästare och här jobbade han både tematiskt och ömsint. Magnus kan jag tycka borde fått Juryns specialpris eller bästa musik, men han fick helt klart konkurrens senare under kvällen.  Han har gjort musik till mer än 40 film/Tv-projekt. Bland annat ”Svinalängorna”, ”En Soap” och ”Hundhotellet”. Han har en bakgrund inom rock och jazz. Jag minns hans musik på förra årets festival och där kom han inte riktigt till sin rätt även om musiken även då var av hög klass.

Heading North

Den sista filmen innan paus, festivalens sjunde, var en film jag verkligen sett fram emot att se. Det var en del ur en dokumentärfilm vid namn ”Heading North” om en man som åker hundsläde från Östersund till Treriksröset. Filmens regissör Niklas Allestig som kunde inte närvara på festivalen. Det är en stark regi som passar bra med .musik på ett utmärk sätt.

Oscar Fogelström har en bakgrund som musikproducent där han gjort musik till bland annat Melodifestivalen, men han har i två decennier samarbetat med både svenska och utländska regissörer. Bland annat har en gjort musiken till Lasse Hallströms film Hypnotisören och Aurora. Han har även gjort massvis med reklamfilm. Oscar var nog troligen lite av en favorittippad kompositör inför festivalen men här hade han uppenbarligen uppförsbacke. Jag har många gånger lyssnat på hans fantastiska score till filmen Aurora och uppskattat hans känsla för klanger. I den här lite intetsägande dokumentären så försökte Oscar lite för mycket att lyfta filmen till höjder den inte besatt. Han verkligen ville göra den till en Hollywood-dokumentär och det skar sig tyvärr mot det vi såg. Dessutom var ljudet från filmen alldeles hemskt vilket inte gjorde Oscars vackra och pampiga musik rättvisa. Ingen tvekan om att Oscars musik var bra, men filmmusik innebär ju samspel och i viss mån underkastelse inför själva filmen. Oscar körde sitt eget race och det blev för mycket av det goda. Åh vad jag hoppas Oscar återkommer nästa år på festivalen och att han då paras ihop med en regissör som är närvarande.

Efter en paus fortsatte festivalen som nu hade börjat bli varm i kläderna. Allting löpte på fint och både orkestern och kören hade visat klass. Kören var ibland lite ojämn på sina ställen och stod och gjorde något med telefoner men ibland glimmade de till och skänkte något vackert över filmerna. Kören framförde faktiskt också egna stycken och de andades charm och sångglädje.

Irrbloss

Film 8 flög nog absolut lite under radarn senare då alla andra övriga filmer var några av festivalens starkare.

Regissören John Persson hade skapat en film vid namn ”Irrbloss” och musiken stod Adam Bejstam för.

Adam verkar inte vara en speciellt erfaren filmkompositör men med musiken till filmen lyckades han alldeles utmärkt! Det fanns en stringens och en känsla för klang som imponerade. Samspelet fanns också där även om John Perssons film inte riktigt nådde upp till Adams musik.

John nämns inte ens bland regissörer på festivalens hemsida och föreföll närmast som mystisk då jag inte fann något om honom. Festivalen har lite att jobba på när det kommer till sin hemsida och information. Jag hittade exempelvis inget program, fick inget pressutskick med information om alla detaljer och det där är verkligen något att ta tag i. Men det är en detalj i det stora hela för festivalen vilar på en härlig kärleksförklaring till musiken och filmen. Adam gjorde vad han kunde och jag hade faktiskt inte blivit förvånad om han vunnit ett pris. I alla fall vid det laget för som sagt efter denna film kom de starkaste på hela festivalen.

Vägen

Film nr 9 hette ”Vägen” och regisserade av den något enigmatiske regissören och teknikuthyraren Ove Valeskog.

Ove är mannen bakom 2019 års märkligaste biofilm ”Mareld”. Mareld var gjord med stor kärlek och hade en närmast Blair Witch Project-form men det räckte inte utan det skulle också vara en film som var meta och blanda mockumentär med skräckfilm. Det var minst ett element för mycket med ”Mareld” men samtidigt kunde jag inte låta bli att tänka att det finns talang där och att det med lite mer tyglar på Ove skulle kunna bli något riktigt bra! I Mareld gjorde Ove själv en skådespelarinsats och gjorde även musiken, producerade, skrev manus, klippte (ihop med Bernhard Lebourne) och regisserade.

I filmen ”Vägen” gjorde Ove inte musiken men i övrigt var det väldigt mycket Ove. Han skådespelade även i ”Vägen” men grejen är den att han faktiskt inte alls är en dålig skådespelare, ja han är en motsägelsernas man och så även hans filmer.

Musiken till ”Vägen” skrevs av Katarina Leyman som kommer från den klassiska musikvärlden och spelas över hela världen i olika konserthus. En minst sagt spännande kombination och ett stort steg i rätt riktning. Katarina hade det dock inte helt enkelt då berättandet hade en del luckor.

Skådespelaren Victor von Schirach gjorde en bejublad insats och han stack verkligen ut. De andra skådespelarna var inte alls dåliga men de var så stereotypa att det blev lite märkligt och man fokuserar därmed mer på klyschor och logiska luckor än det som faktiskt var bra.

Filmen hade några av festivalens absolut roligaste scener, som när handbromsen glöms bort och en bil rullar iväg. Det fanns en genuin tajming i det, men sen slarvades det bort filmiskt då en kista skulle åkt ut ur bilen och in i en sjö. Eller hela bilen kanske åkte i vattnet? Oklart.

Rollerna Janne och Olle, som skulle begrava sin far, hade blivit av med sin bil och kistan lyckades de rädda. De råkade på ett hippiekollektiv i skogen och den sexige och stereotypt frigjorde Mervi (spelad av Hanna Oldenburg) tände till på Janne (Victor von Schirach). Det som sen hände var minst sagt lite märkligt och Ove Valeskogs egna hippieroll Terno tog upp en gura och lirade musik på en sorts hippiefest. Märkligt men på något sätt charmigt. Jag vet att filmens dramaturgi var ojämn (trots sin enkelhet) och att det fanns några banala missar samt stereotypa karaktärer men trots det så gillade jag filmen!

Musiken var helt klart i samma klass som Magnus Jarlbro och Adam Bejstams, men jag tvivlade verkligen på att den här filmen skulle kunna vinna något pris. Kreativ var i alla fall filmen och Katarina är en minst sagt talangfull kompositör. Jag skulle vilja se henne ta sig an en film i ett längre format där hon får breda ut sig lite mer.

Hårga

Film 10 var filmen som skulle visa sig vinna priset för bästa film. ”Hårga” hette filmen och den var skapad av det unge stjärnskottet André Löwenbrååt.

André är väldigt van vid kortfilmsformatet efter att ha gjort ett flertal till festivaler och han har hundratusentals visningar på Youtube. Enligt informationen på festivalens hemsida har han gjort över hundra produktioner. Detta i en ung ålder.

Kompositören Jonas Dominque var Dirigent på festivalen 2018 och hans bakgrund är primärt inom den klassiska världen. Han är son till Monica Dominique och som dirigent har han jobbat med alla Sveriges största orkestrar.

Filmen ”Hårga” handlade om en relation mellan två kvinnor men också en relation till tro och till Jehovas Vittnen. Hårga är ju dessutom namnet på en socken i Bollnäs kommun i södra Hälsingland där den så kallade ”Hårgalåten” gjort platsen världskänd. Hårgalåten är en sägen om hur ungdomar dansade till döds en midsommarafton då självaste Hin Håle spelade musiken i skepnad av en speleman med bockfot. Sägnen har lett till en mängd andra myter och filmen ”Midsommar”, en skräckfilm som blev väldigt uppmärksammad när den kom i somras.

Jonas samspel med Adam och hur de båda på ett vackert sätt hela tiden satte filmen i centrum var helt klart ett vinnande koncept. Jag håller med juryn om att det här var den film som fungerade allra bäst på festivalen och i det här formatet. Det sades att Jonas varit med under inspelningen och om det stämmer så kan det varit en av nycklarna till framgången. Jag tycker filmen också kunde vunnit för bästa musik, den gjorde väldigt mycket för filmen och de kompletterade varandra utmärkt. Dessutom var den filmmusik som vann för bästa musik riktigt medryckande och extremt passande även den så det var ingen skandal alls att Hårga ”bara” vann bästa film.

 Jonas jobbade med tematik, hans musik var följsam, berättade inte för mycket och var dessutom väldigt vacker. Det här var ett ambitiöst verk och det skulle även film 11 visa sig vara.

Hjärterummet

Film 11 var ”Hjärterummet” och det här var regissören Marina  Nyströms film gjord med Bechdeltestet i bakhuvudet.

Filmen handlar om en kvinna som är olycklig på självaste nyårsafton och sitter själv med dåliga tankar. Hon fångas dock av en bild på sin mormor eller farmor som börjar tala till henne. Hon far sedan in i fantasins värld, tillbaka genom historien och träffar (på samma gång) alla sin släkts kvinnor som med olika epokers kostymer på sig uppmanar henne att leva ut och stärker henne. Den väldigt stjärnspäckade casten av starka kvinnor är bara i sig imponerande. Marinas väldiga känslighet i hur hon jobbar som regissör (och skådespelare när hon är det) imponerar. Jag tror Marina kan vara vår nästa stjärnregissör. Hennes debutfilm ”Kungen av Atlantis” må ha haft sina problem i redigeringen och var relativt låg budget men även där fanns det något ömsint och vackert i det finstilta i regin. Det som kallas personregi är något Marina onekligen jobbat på.

Kompositören Anton Berlin vann priset för bästa musik för sin musik till Hjärterummet och det är också ett pris jag tycker ska gå till Marina. Det är helt enkelt deras samarbete som fungerade. Anton lyckades fånga publiken rejält med sin musik. Det fanns mycket i musiken som man kände igen från Hollywoodkompositörer men det gjorde ingenting att det rörde sig om hälsningar till mästare som Danny Elfman.

Anton och Marina lyckades med filmen. Den fick många att få gåshud (i alla fall mig) i publiken och det fanns något hemskt befriande med filmen. Hatten av för filmen och inte minst musiken.

Hopp

Sista filmen för kvällen var filmen ”Hopp” av Sofia Brattvall. Årets lite diffusa tema för festivalen var ”hopp” och den här filmen lyckades verkligen ringa in det ämnet (mer än bara namnet).

På hemsidan beskrev Sofia att över 20 personer varit med och skapat bidraget. Hon menar också att årets tema och temat på hennes film ligger väldigt rätt i tiden. Det går inte att förneka.

Filmens kompositör Thomas Lindahl är en av kvällens mest välkända och välrenommerade. Han har hållit på med musik till scenen, TV och film sedan 1970-talet. Bland annat har han gjort musik till flera kända Tv-produktioner och julkalendrar. Thomas lyckas väl med musiken och han är verkligen ett proffs ut i fingerspetsarna. Det är glädjande att han och några av de andra erfarna kompositörerna på festivalen skänker sin tid och energi till dessa kortfilmer. Jag har svårt att se det i många andra länder utanför norden.

”Hopp” inger faktiskt hopp och den här filmen blir nästan som ett sorts kommentar till ”Hjärterummet”, men då den sistnämnda ger en sådan energikick blir ”Hopp” lite tung. Frågan är om inte ”Hjärterummet” är en film som är väldigt svårt att följa efter?

VINNARE

Vinnarna 2019 var:

Bästa Musik Anton Berlin för Hjärterummet med regissör Marina  Nyström

Bästa Film André Löwenbrååt för Hårga med kompositör Jonas Dominque

Juryns Specialpris till Solen är 5500 grader av regissör och Engeli Broberg och kompositör Jakob Lindhagen (de delar på priset)

HATTEN AV

Hatten av för festivalen och initiativet. Jag hoppas det hela fortsätter och utvecklas. Det är en jättefin festival som verkligen har den orkestrala musiken och kortfilmen i centrum.

Robert Fogelberg Rota

Great film

Title Beanpole

Director Kantermir Balakov

Cast Viktoria Miroshnichenko. Andrey Bykov Igor Shirokov

Swedish distribution Stockholm film festival

Rate A

Far too few Russian movie as been scene on the Swedish scene and this really great to see a work like Kantermir Balakov one that have had also a prize. It show to us the life in the town in that time Leningrad but as I prefer to say Petersburg in the year 1945 and develop the topic of the war veteran and here we have some girl Ilya play by Viktoria Miroshnichenko. She remain m with here pure grace but also the chock of explosion (she was in the crew of and tank destroyer battery) that will destroy all her life of Ivan i Andrej Tarkovskij “Ivan childhood ” ; she is a nurse that train to cure young man that has come back from war. In the hospital she gains the attention even if she is real frigid and afraid of sexual Intercourse of a medical officer Nikolay Ivanovich that show the really charm of the Russian actor (it isn’t a mare case that two of the great theatre theoretic Kostantin Stanislavskij and to show how with a masque of naturalism one can disguise a really had a deep study of the character Ilya is a lone wolf that wants to keep only for her self and for the young child Peshka play by Timofey Glazko. Kantermir Balakov show uus that in using this child actor Timofey Glazko the teaching of Francois Truffauld that one “shoot” child because one love them, and film most beautiful and refined scene . The main problem in this dram shoot mainly in old over crowdest appartamnt that remains a lot of the one in Zar Russian is that Peeka is not Illy’s boy but the on Masha stage by Vasilisa Perelygina , that is a speedy actress that show to be full of life and rather speeding . It is rather genial that the photography of Kseniya Seredais modern and full of similarity to “Games of Throndes and how the ending of Igor Litoninskiy gives the possibility of see the really drama also of Maskas boy frind the young Vladimir Putin Igor Shirokov.His kind of style is really good and the great studied i show this drma that doesn’t use flask back for show the war is soo deepl influnce by Anton Checkov. This show from Sacha’s partens mostely the mother Saha- Ludova stage Ksenia Kutepova . She lives in a 18th century manso and have to dogs. One of the most difficult sceen that gives so much problem is to see how the former snipper Stephan pla and the drama of the wife play by the great ctress Alena Kuchkova her capacity and intesity remain about Anna Magnani ‘s role that she play i Roberto Rossellini’ s ”Rom open city”. It is less heroically but so intense and will go to film history.

Robert Fogelberg Rota

So good as we can see Mark Jenkin

British quality when it is as best¨

Title Bailt

Director Mark Jenkin

Cast Edward Rowe Simon Shepherd

Rate A

Swedish distribution Stockholm film festival

Few film industries have had the quality of the British one and the Britons were the first to give one kind of artistically representation to the documentary film. Now Mark Jenkin that I have the honour of meeting Mark Jenkin under the red carpet ceremony nd he answer to some of my question . It was a really difficult task because there were so much people that wanted to speak with him. The movie “Bailt” is settle in Cornwall that is the fith part of the United Kingdom with a old culture that mx the English one, with the Celtic roman. Just now after almost thousen year of forced assimilation to the English or bather Anglo Normans rules of a Thousand year the Cornwall nation shiw to be more adware of itself. The main task in this wonderful movie is a conflict between Nick a young fisherman played by Edward Rowe that have the huge problem that he has no boat and his family house has been occupay and bought by Tim paly by a charismatic but rather arrogant Simon Shepherd and his wife that even less sympathetic in the first time sigh Sandra play by Mary Woodvine, Their daughter Katje play by Georgia Ellery has a relationship with Nicks nephew play Martin Ellis, It is a really tight situation that is describe in a black an white photo Mark Jenkin by with 16 millimetre film and with a asymmetrical editing. We see the same scene several time with more difficulties given for having us been taken to a several kind of problem that are coming out with a Chinese box. Place like the pub own by Wanna a rather authoritative Madame are seen in several angels with a sound that is dirty but so really. We are so close as with should be to the great Robert J. Flaherty masterpiece The man from Araan but here the things are even bather with a particular hard and disturbing because we fell the tension also in the relation between Nick and his older brother play by Giles King and the wind that comes against all palm trees we are almost fast on our armchair for all the coming of the film bewitched by it. And the happing ending doesn’t come, as it was not coming in and other great British film

Can you tell me place mark with what you filmed the movie?

I uses a pole 18 sixteen with nothing external.

Can you tell me soothing about the actor that you used are they well know in Britain with the exception Simon Shepherd?

Well the leading roll is a Standupp comedian rather know and the other are theatre actor in Cornwall that has rediscover their origin .

What about the Swedish film do you have some favourite?

I have persona for me it is such an important film

Robert Fogelberg Rota

Fiskar och människor

En mycket välgjord och skärmande film

Titel Shadow of the sea

Regi Richard Ladkani

Medverkande dokumentär film Romel Eduardo Ledezma Abaroa

Svensk distribution Stockholm film festival

Betyg B

Få dokumentär har varit lika äktade och på riktig som Sadows of the sea. Historia som presenteras av Richard Ladkani är en av dem största ekologiska brott genom tiderna utrotningen för att kunna sälja den till den kinesiska markante av en fisk som heter Totomba och den stora problem är att för att ta hjärna av denna fisk i Cotes havet som är en del av mexikanska viken man utrotar allt som finns i denna havet inklusive en lite val som heter Vaquita. Den stil som Richard Ladkani använder sig av Vereba Schönauer klippingen regissören är även film fotograf är den av en aktion film med snabba dramatiska klippningar i vilken hjältar är dels dem sökande journalisten Romel Eduardo Ledezma Abaroa är två riktiga FBI agenter Marc Davis och jack Hutton som helt obeväpnade försöker att söka informatörer bland undervärlden i en samling svåra och komplicerade situationer som är själv mycket likna dem som vi är vana att se i filmer. Det är en spektakel görande av verkligheten som är visligen mycket rik men av verkligheten som försöker att göra detta till mer dramatisk. Det är stark men inte särskild innovativ men för mig passar mycket bra till ett stor publik en bra film att se för ett stor publik som kanske är inte van med dokumentär filmer

Robert Fogelberg Rota

Apartheid först offren var friheten

Krig mandomen HTBQ och politisk extremism

Titel mofies

Regi Oliver Hermanu

Medverkande

Svensk distribution Stockholm film festival

Betyg B

Sydafrika ii början av 1980-talet var ett sluten land som hade ett fanatisk tron på rasisms , macho kultur och antikommunist och var ännu mera än det som var Israeler idag en slags modern Sparta som ville försöka att stå som en utpost för den västerländska civilisation. Den bästa sätt för att kunna vara det var möjligen armen som skulle inskola i att bli män och det är det som händer med huvudroll innehavaren den svärdmodesdröm den unga Nicholas Van der Swart mycket bra seplade av Kai Luke Brummer. Hans roll tolkning är perfekt i likhet med den foto för vilken ansava Jamie Ramsay och även den klippningen som känneteckans av långa tagningar av Alain Dessauvage . Vi kommer lite i taget att upptäcka att han har ett mörk hemlighet dels faktum att han har en annan typ av sexualitet och att han hade som barn ett problem med detta när han blev offentlig förödmjukat av en afrikander Steve i dessa scener spelas karaktärerna av den icke sägande Matt Ashwell är medlem i den minoritet av den kaukasiska folket som har som anklagade honom att runka. Det ”konstiga” i denna väldigt väl filmade verk som återspeglar den filmiska lektion som gav av Stanlye Kubrick är att denna del av historia ses i slutet när vi har jft många olika indicer som skulle peka till någonting annat. Hyllning till Stanley Kubrick ses i den ännu hårdare träning som soldaterna har som påminner strak om det som vi såg i ”full metal jacket” med unga män som skjuter sig själva men också i den mycket lämpliga musikaliska ackompanjemang av Franz Schubert ”Piano trio i e bemolle”. Detta kommer just i scener som är väldigt annorlunda än dem som vi skulle kunna tänka oss i brutala slag ´mål och i marscherna. Hela filmen har en karaktär av resan en resan som påbörjar med den tåg som hämtar… vilken är full av argsinta berusade tonåriga bland annat… som verkar ännu mera än den intellektuella i gruppen självsäkert som utmanar även den hård kocka sergeanter Hilton Pelser som dels påminner med sina mustascher om en av Village Papole men även om en av dem prissiska officerare i ”Barry lyndon”. Det är just detta som är rytmen som vi ser i detta verk i vilken även naturen har en extra viktig plats som tillåter oss att se allt på ett bättre och mer själv säkert sätt. Utbildningen av dem unga män kommer vid två delar dels den som har att göra med den militäriska disciplin i sig övningar dem små sadistiska inslag men även den av dem unga grabbar sis emellan med deras bråk och supande . dem kollektiva riter gudstjänster men även förnedring av två unga killar kra i varandra är en viktig del i den manliga uppfostrande av kroppen men även av individerna och detta ses till den slutliga resultatet vägen till gränsen med den marxistiska Angola. Det är ännu mera idéen av en utpost med äldre soldater som har mer eller mindre förvandlats till rövaren och i stridscenerna. Dem är en lite del av filmen men extremt välgjorda och har karaktär av en gerilla krigsföring och i denna krigsföring .. visas sig vara mycket skicklig. Slutet med huvudrollsinnehavaren övergång till den civila livet kan vara långdragen men det är vktig eftersom vi ser att precis som alla andra kaukasiska syd afrikanerna är även… en fånge. Det finns mycket lite svarta eller färgade sydafrikaner och den frösta spom vi ser är en helt vanlig tjänstemän eller läraren som står vid et pärong i en station som traskasera av ungdomar på tåget utan någon som helst anledning fats det går bättre för kille som sier vid en bar med några vänner när .. dansar med tjejer. Denan sceen låter oss först att vilja att roar sig och alla typer ab sex har gjort så att människor har kunnat stå emot en meningslös hat som drabbade Afrikas trädgård.

Robert Fogelberg Rota

Bra film om barn soldater

När människor och djur likna varandra

Titel monos

Regi Alejandro Landes

Medverkande Juliana Nicholsson Sofia Buenaventura Moises Arias Laura Castrillón Karen Quintero

Svensk distribution Stockholm film festivalen nonstop entraeiamnt

Betyg B

Monos är en mycket komplicerade film med ett stark konstnärlig världen som tyvärr har problemet att vara adels frö komplicerade. Trots att den utspelas i dagens Colombia eller i gårdagen Colombia ett land som hade stora problem på grund av inbördeskrig mot ett marxistisk befrielse rörelsen handlar inte i första hand om det men snarare om kriget mellan människa och sina svåraste impulser. Historia ör den av en västerländsk kvinna som har kidnappas av dessa gerilla soldater och som skall bevakas av några barn ungdom soldater Det är en samling av två tjej och olika kvinnor som har hård dresseras av en officeraren som kommer från ursprung befolkning och trots att dem liknar mera ungdomar på ett rock /hipp hop konsert dem har ett hård nästan skoningslös militär disciplin. Trotts deras samling av moderna vapen allt från den israeliska gali till AK 47 är dem alla kommit till denna befrielse rörelsen enbart av misstag utan att vi vet varför och detta gör dem till extra sårbara inte minst dem två tjejer Lady en yngre Jennifer Lopez spelade av Karen Quintero och Suecia eller svenska spelade av den latinska version av Greta Garbo Laura Castrillón som verkar inte vara alls lämpligt att befinna sig i denna situation. Landskapet första Anderna med deras kalla växtrike och enbart en nästan ruinerade bunker och sen den mäktiga och farliga Amazonas skogen verkar ha ett stark inverkande på den samling ungdomar som blir mer och mer vilda och omänskliga. Det ses tydligt när det händer den första av många incidenter och vargen den äldsta av dem stupade Vargen försvinner även Shakira som är en mjölk ko vilken har lånats till gerilla män. För den ansvara Vargen spelade av Antonio Banderas kopia Julian Giraldo Lite i taget det vilda jaget flock mentalitet börjar att bli mer påtaglig och man ser det i dem våldsamma fester och i tappningen av allt form av mänsklighet och dessa unga människor bland annat den som kallas Big foot och spelas av Moises Arias blir besvärlig lika den trupp conquisattdores som Aguire i Klaus Kinski magnifika gestalt tog med sig i ”Aguire gudsvrede” och den fotografi som presteras av Jasper Wolf utrycker en realism som gränsar till naturalism som gör denna film så lik dem stora mästerverk av just Herzog. Människor som blir odjur eftersom dem få mindre och mindre att säga till dem blir våldsamma och lite i taget tappar allt form av mänsklighet. Det ses tydligt i den unga män som blir den nya befälen men även i gisslan som tappar alla dem om inte goda någorlunda mänskliga egenskaper för att bli konstig även genom att göra ett flyktförsök som oraska skador och annat. Den karaktären som blir under denna senaste del av filmen allt viktigare är onekligen Rambo en könslig ung män som har en icke binär sexualitet som lite i taget vi upptäcker den. Filmen utspelas med olika perspektiv och den slutar md just Rambo som ren roll i travesti som spelas av Sofia Buenaventura som har känslig och möjlighet att vara ytterst trovärdig i denna roll någonting som är tyvärr inte sägas av den skådespeleri som prestera av andra skådespelaren. Filmen har för mig ytligare en stor problem klippningen för vilken ansvara fem personer en värre av andra och ger stora problem till en film som kunde ha blivit ett riktig mästerverk men misslyckas med att lyftas.

Robert Fogelberg Rota

Bra spansk debut

Det är inte guld allt som skymmer

Tittel Paradise hill

Regi Alice Waddington

Medvärkande Emma Roberts. Milla Jovovich Arnaud Valois Danielle Macdonald

Svensk distribution Stockholm film festivalen

Betyg A

Få filmer är så ljusa och vackra men ändå så pass skrämmande som spanska Alice Waddington “paradise hill” som har både i den foto för vilken ansvara Josu Inchaustegui och den vita och vackra kostymer som är lite av en teatern balett likande av Alberto Valcárcel så vita ljus och ändå så skrämmande. Börjar är magisk och det är en bröllop fest med Uma spelade av Emma Robert vackrare än någonsin som dansar för att fyra hennes bröllop med den mäktiga sonen iklädd som ett rysk Zar under krigsa och fred spelade av Arnaud Valois. Då börjar vi att förlitas till det som är den riktiga Paradise Hills och lite i taget för vi känna den samhället grunda på en nytt global aristokrati som skickar unga kvinnor att dresseras i en magisk ö vart allting är vit man få det bästa tänkbara liv om man njuter av ett magis förberedelsen . Uma får snart sällskap av två stucken unga damer den överviktiga sympatiska Cloe mycket väl spelade av Danielle Macdonald som kommer att vara en av dem mest sympatiska gestalter och av en asiatisk tjetjen med namnet Yu spelade av rapparen Awkwafina. Dem tre har i sin grupp dessutom en rebellisk skönhet som passar inte bra alls i denna vita socker söta grupp Amnara en rock sångerska spelade av Eiza González. Vi har redan möte henne i filmens början när hon åtminstone trodde vi håll på att förhörda Uma men hon visas vara hennes stöd i kampen mot hertiginna spelade av Milla Jovovich. Denna är för mig mera än ikon som fångas på ett utmärk sätt av kameran precis som Marlene Dietrich och är för mig en roll som är magisk. Hon är till synes behaglig men ond farlig och visar det med ögon spel. Vi ser dem olika ritualer som en film som vissa när tyerna hissas runt vid en karusell häst och vi möter snart den person som Uma är förälskade i den unge Markus som spelas av den svaga Jeremy Irvine och filmen börjar att visa mörka hemblighter,. Det är en mycket bra film magisk och full av överaskingar

Robert Fogelberg Rota

Jean Serberg lever igen

Kristen Steward är perfekt som Jean Seber

Titel Seberg

Regi Benedict Andrews

Medvekande Kristen Steward Anthony Mackie Jack O'Connell Zazie Beetz

Svensk distribution Stockholm film festivalen

Betyg A

Jean Seberg har varåt en av dem bästa skådespelerskor å 1960 och under en tid även på 1970 talet känd för ett minst sagt komplicerade och stormig känslor liv. Samma kan sägas idag av Kristen Steward som har hämmat några gånger i blåsvärlden på grund av hennes reaktionär inte minst när det gäller hennes super tolkning av Snövit i ”Snowwhite and the husaman” och nu när Steward har korta när hennes går med flera centimeter är hon krusig lik Seberg och det ses under hela denna fantastiska film med ett säkert regi, en vackert pastell fotografi av rachell Moriss men alltid var mera färgglad på 1960 och 1970t alet och ett underbart klippning av Pamela Martin som ger rutm och snabbhet till en verk som ställer karaktärerna i centrum och låter oss förstå och fläta samma några livsöde. Det hade variet enkelt att göra en martyr film liket lik den första av Jean Seberg stora roller Jeanne D’Arc I Otto Perminger verk men det hade inte varit så intressant eller det hade inte varit intressant alls eftersom man hade nog presenterat en ensidig historia och man hade inte kunnat då den komplicerade reella roll tolkning a la Stanislavskij (hoppas att ryssar kommer någon gång att presentera en stor tV serier om honom kanske med HBO eller Netflix hjälp) att kunna komma till det som ofta är kärna till denna skådespelar mesig serier som leker med skådespelaren och karaktär egna demoner. Det ses tydligt i Selberg redan i första scener i vilken man ser hur hennes äktenskap verkar vara väldigt komplicerade och full av ett slags kyla med den franska intellektuell YRomain van Atta och kvinnor karen som är motpolen till hakin Jamal spelade av Anthony Mackie. och i den charm när det gäller farliga icke konformistiska situationer som när före detta brottslig och black panther ledaren gör när man vill inte att han skall kunna sitta vid första klassen. Han hra rätt att protestera men vi kan inte låta bli att tycka syn om den ”starkas flygvärdinnan spelade av Victoria Barabas. I Här har vi introducerat denna andra karaktär en bufflig skrikig och aggressiv som har skapat sig en bild som inte verkar vara hans egen. Vi ser hur deras första möte verkar vara den av två vilsna personer som ses tydligt i deras älskog scen i vilken Jane inte divan Seberg berättar till hur pass svårt det har varit för henne under karaktärerna. Nu är hon redan under kontroll av Jack som är en FBI agent. Vi har sett honom ifrån början med möte som han har med ett yngre kvinnan som studera för att bli sjuksköterska och vi ser hur jack lyckas att ”rädda” från en soptippen första nummer av Capitan Amerika. Jack Solomon spelade mycket bra av Jack O'Connellkommer att få en roll som är mycket lik den av statstjänstemännen i DDR Florian Henckel von Donnersmarck de andra liv spelade av Ulrich Mühe i dem andra liv och vi ser hur han kommer under hela filmen gång dels att närmare sig mer och mer Seberg som han börjar att närmar sig henne men även hur han lite i taget börjar få problem med hans övertygelse. Det är ett svårt uppdrag och vi kommer att märka dels på grund av faktum att är annorlunda från hans kollegor den djup disharmoniska Carl Kovwnski Vincent Anthony Vaughn som visar tydliga bilder på våldsmhet mot fru Mary spelade av den den modell vackra Laura Campbelloch inte minst mot dottern Jenny spelade av Jade Pettyjohn som väljer en kort frisyr precis som Seberg. Jack har redan en vackert fru som älskar honom som är Linette en intelligent tjej som vill bli läkaren som spelas av Margaret Qualley. Precis som Seberg är hon även inte helt övertygade av hur saker och ting går i USA och FBI agenter är besvärlig lika till gangster figurer. Jack börjar som många andra filmregissörer han har tillgång till klipp utrustning att bli mer och mer intresserade i Jean i hennes dramatiska livs öde och vi ser hur i hemmet och det är en hjärtskärande gestaltning det som Steward gör hur hon blir paralyserade när hon börjar upptäcka någonting när vi ser hur hon slår sönder vaser och blir mer och mer psykotisk. Denna som verkade vid första ögonkastet enbart vara en rik bortskämd tjej som ville ha lite spaning och reklam blir en känslig och god person vilken visas i dem scener med barn fester och den ungdom som kanske filmen som gav mycket till Seberg med tog mycket stoppade en harmonisk mognade. Detta alltid med ett glamorös ram som ses i filmen gång. Tyvärr det som kunde ha varit hennes stora motståndare Jamal ”äktade kvinnan ” Doroty är spelade med Gina Davis frisyr av afro tyska Zazie Beetz som visar tydliga svagheter (åtminstone i denna roll )inte minst när hon skall hota Seberg med pistol. Filmen blir mörkare och mörkare mer dramatiska och man få en plötslig kontakt med en annan film skaparen inte Luc Godard som hade gjort mycket för Seberg (Jack O'Connell verkar en hyllning till Jean Paul Belmondo) men till Fritz Lang i hans mörka expressionistiska men även super realistisk kuslighet ibland annat filmen ”Das testament de Dr Mabuse” . Detta ses även i slut scen när Jean och jack samtalar. Det är för mig en underbar film även om den kommer alltid att tycka att det som hände Jean Seberg psykoser som tog själv mord är ett fruktansvärd tragedi

Robert Fogelberg Rota

Stockholm filmfestivalen bjuder till en hyllning på livet och film

Kärlek utan (eller) med ålder

Titel Our best year

Regi Claude Lelouch

Medverkande Jean-Louis Trintignant…Anouk Aimée Monica Bellucci

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen

Betyg A

Få filmer som jag har sett har haft ett sådan ljuvlig livs syn som Claude Lelouch “Pour best year” som är en hyllning till livet kärlek och inte minst filmen dels den semi dokumentär sentinenatla kommedier av regissören mend även det som Luc Godard gjorde när han var en ung och sympatiske film regissör som “Sista Andetagt” och “pierot le Feu”. I centrum av berättelse fotograferade på ett elegant sätt av Robert Alazrak på ett elegant och behaglig sätt och med ett utmärk klippning av Stéphane Mazalaigue visar hur pass mycket en äldre män som håller på att slockna lite i taget jJan Dulouc före detta rally föraren och charmör spelade mycket bra av Jean-Louis Trintignant håller i ett lyx ålderdoms hem påminnas om den kärlek under hans liv som är ingenting mindre än Anouk Aimée. Trots att året har gått denna enorma skådespelerska som vi har sett i otroligt många filmer från “la dolce vita” i vilken hon är den enda kvinnan som kan ha förutom åtrå män av dem män som ser henne till pasquale festa campanile underbara komedi “le voci bianche” till många andra filmer är onekligen den kvinnan som Har betyd mest för honom. Denna eleganta skönhet ny lever ett anspråkslöst fat elegant liv i Normandiet när den plats i vilken hon hade denna stora kärleks reaktion och får besök av den alltid lilla gamla sonen till jean Douc som är Antonien spelade av Antoine Sire. Hon bestämmer sig för att besöka den bittra ironiska åldermännen och kärelk börja på nytt precis som den hade aldrig stannat. En kärlek med tusen äventyrar ibland komiska ibland busiga men den idéen att kunna skjuta till gendarmen vara två stycken Bonnie and Clye fast med den fransak artighet. Filmen blir mer och mer gripande och den franska chanson av Calogero Francis Lai blir alltid lika bar lika stark och lika fint och får oss att komma närmare och närmare till verket och att få oss att kunna känna igen sig i den. Det är även underbart den reaktion som Dulouc har med dem två kvinnor som är lite grand av hans döttrar den sympatiska doktor och föreståndaren till ålderdomshemmet Marianne Denicourt och inte minst dottern Elena som inte kan vara någonting mindre än Monica Bellucci den exotiska skönhet som har lyckas utmärk i den franska filmen. “our best year “ är en vackert delict och utmärk film som får oss att älska filmen att roar och röra oss på ett vackert och spirituell sätt.

Robert Fogelberg Rota

En bra fransk film

När sin lila flickan blir eller håller på att bli en kvinna

Tittel Girl with a bracalet

Regi Allons enfants

Medverkande Chiara Mastroiandi

Svesnk distribution Stockholm film festivalen

Betyg A

A girl with A girl with a bracaleett är en mycket bra film som visar den bästa av den franska tradition med många referenser till några av dem tidigaste Brigette Bardot film eftersom huvudpersonen Lise mästerlig gestaltad av Melissa Guers som har samma mögna shönket och vilja att röra sig. Fast hon lever i dagens Internet samhället vilken medför stora problem som en video som kommer att få henne att utföra en mord. Det som är slående är hur pass mycket det foto som presenteras av Sylvain Verdet är enklt naturlig nästan till synens icke sägande fast i hur pass bra med klippningen för vilken ansvara Damien Maestraggi, som ger ett rytm och spaningen i ett rättegäng som påminner strak av det som vi såg Otto Peminger “Anatomy of a murder”. Det som är den karaktär som om inte med undersökningar försöker att hjälpa Lisa är onekligen fadern Roschdy Zem som gör en super rolla v ett väl integrerade arab som har till synes inga problem och får hela världen att rasa på grund av modern och rättegången. Det är för honom en mycket svårt och han lyckas att få den bästa för att kunna få dottern ut och man ser tudligt hur många problem förekommer under rättegången med den stränga åklagaren som spelas av Anaïs Demoustie rollen har förmodligen rätt men vi kan inte sympasera med henne och den puritanismen som hon vill presentera som är minst sagt irriterade på alla sätt och vis. Det är en svårt roll som för allyid ständit en bakläsan av försvara advokat Annie Mercie väldigt väl spelade av Annie Mercie sim påminner mycket tom Chaterine Denouve i sina senaste rollen. Fast den karaktär som får mig ör roligaste och mest full av intressanta sidro är onekligem Lisas modern som spelas med ett skicklighet och intensitet som man har sällan skådat i den franska filmen av Chiara Mastroianni. Det är rollen av ett modern som inte har varit särskild uppmärksamt på dottern för att hon har haft för mycket. En minnesvärd roll i ett minnesvärd film

Robert Fogelberg Rota

En av dem bästa maffia filmer någonsin

Bellocchio mest mogna och kommersiella verk

Titel Il traditore

Regi Marco Bellocchio

Medverkande Pierfrancesco Favino, Luigi Lo Cascio Maria Fernanda Cândido Fausto Russo Alesi

Svensk distribution Stockholm film festivalen

Betyg mästerverk

För trettio år sedan man brukade säga i Italien (som är mitt andra eller första land) att Antonio Bellocchio ar ett total avdankande regissör och många tvivlade att Stockholm skulle kunna ha en starl film festival någonting som visades total fel när vi ser på ”Il traditore” som är en underbart film om Tommaso Buschetta den första stora maffia ledaren som samarbetade med den italienska staten. Det som är underbart med denna film förutom Bellocchio enorma förmåga att kunna skapa bilder som är minnesvärda och hans underbara sätt att arbeta med skådespelaren och den fotografi som presterade av Vladan Radovic och den mycket fina klippningen av Francesca Calvelli är hur pass nyaserade som filmen här. Huvudroller innehavaren som är en av dem bästa gestalter någonsin i den italienska och euroepiska film historia av Pierfrancesco Favino presentera en karaktär som är inte gos dsjälv upptagen och tämligen okänslig. Hur filmen börjar är för mig utmärk under den som är en helgon fest för Santa Rosalia och då Buscetta ses som en väldigt annorlunda maffia bossen. Elegant nästan sofistikerade som är mycket mera korrekt och belevad dels om den karaktärer som kommer att vara hans Sancho Pancha Totuccio Contorno som spelas mycket bra med ett komisk övertoning av Luigi Lo Cascio och mesta v allt av männen som ändrade maffia Totì Riina spelade mycket bra av den klassisk skolade teatern skådespelaren Nicola Calì. Det är en kuslig likhet med den “riktiga”Riena som vi kommer att märka under hela filmen gång under dessa många ord dueller vid rättegångar att Riena är bara en byråkrat. Det är ett sätt som skulle ta maffia till den resultatet som finns idag att vra accepterade bland annat i Eu samman trots blodiga och brutala mord som Riina låter utföra med små borlig prydlighet. Det glamorösa i Buscehtta ses mest i dem scener som utspelas i Brasil som är väsentliga för att kunna utforska den del av filmen som är relationen mellan Tommaso och hans brasilianska fru spelade mycket väl av Maria Fernanda Cândido. Dessa scener lyckas att fånga den brasilianska precis som scener spelade i ett steril och kall mide west scen fångar den amerikansk och Bellocchio tolka mera än presenteras den brasilianska Cinema novo och den stil som har varit i USA typisk för Cronenberg eller Stephen King filmatisering men det är naturligt viss Sicilien med sitt våldsamt sol och den oroliga skuggor när Buscetta möter Falcone som spelas av den mångsidiga Fausto Russo Alesi och den stora ideologiska och känslormesiga motstånde med Pipo calò den bruatala Fabrizio Ferracane. Det är en mycket fint och svårt gestlat av ett fullständigt monster känd för hans brutala mord. Det är en intressent spåning och dessa mord är direkt citat frpn Eisensteins. En helt utmärk super intessant och väl gjot film som Stockholm film festivalen visar oss

Robert Fogelberg Rota .

Så bra att det har sällan skådats i film historia

Hur födds en diktatur

Titel While there is the war

Regi Alejandro Amenábar

Medverkande Karra Elejalde Mireia Rey Santi Prego

Betyg Mästerverk

Jag ör så glad att jag har haft tillfälle att se en av mina favorit regissörer Alejandro Amenábar storättade verk While at war som lyckas att med blixten snabbhet visas oss den enorma tragedi som drabbade den spanska befolkningen år 1936 och vi ser den återskapat på ett sådan perfekt sätt som bara film kan. Tack vare den utmärka foto arbete av filmfotografen Alex Catalán och av klipparen Carolina Martínez Urbina vi ser hur militärer tung beväpnade tra en torg i den vackra medeltida staden Salamanca och börjar att förtrycka dem flesta människor som bör där med den grymma rutiner av alla diktaturer med arbiträr och omotiverade gripande och ett överdos av våld. Man vänjer sig lite i taget och som en kancer den smittas av och trots att den drabbar dem som är oss nära kommer till alla. Det är genom långa tagningar få valda närbilder som vi ser den och vi följer en äldre män en av det spanska språket stora fortfaren.. i Miguel de Unamunovars roll .. Karra Elejalde briljera någonting enorm. Denna äldre man som numera lever enbart i den förflutna spelas med en intensitet en smärtasfull sätt som sällan har setts på film duken hans tystnad hans drömmande , den papper figurer av djur men även den stolthet av en äktade hidalgo gör honom sp perfekt. Han börjar genom att stödja militärernas revolt som den protestantiska och katalanska pastor Antillo spelade av Luis Zaher som är den första av hans vänner som försvinner för att följas direkt av den som har varit Miquel de Unamunis lärjungar och yngre kollega Salvador som spelas av den unga Carlos Serrano-Clark. Den secn i vilken dem två diskutera vid en beelvedere av en ruin är så vackert och så poetisk och sen man ser hur Salavdor blir brutal bortford. Det är en svårt tid som låter don Miguel de Unamuno komma allt närmaren till kvinnor som exempel vis den ängel liknade Enriquetta spelade av Ainhoa Santamaría till den stolta hustru till Alcalde som ör mera än en borgmstaren Carme poza Marina de Valdes spelade av Mireia Rey med ett enorm stolthet eller den kvinnor som Don Miquel har enorma svårigheter den äldsta dotter Felisas spelade av Inma Cueva .Denna roll är olik den yngsta som inspirera Don Miquel Maria spelade av den fagra Patricia López Arnaiz. Denna roll är livlig stark och torts att vi ser henne mest i hemmet är hon den som är handlingskraftig full av ett slags pathos som få kraktörern i filmen har. Hon har lydid och Don Miquel bestämmer sig för att göra det rätta. Vad som är fantastsisk att trots att Alejandro Amenábar är en världslig regissör som är djup inspirerade av tollernas lyckas han även att presentera den andra sidan. Francisco Farnco var en av dem stora massmördaren under 1900 talet och hela historia men rollen som Paco den namns som ges av hans närmaste i Santi Prego gestalt är enorm . det är en slug listig små borgaren men intelligent och intuition som lyckas att få allt även det långa kriget och den långa tiden av styren och makt i landet som ingen annan hade kunnat få. Franco har ett kärlekslöst äktenskap med den bigotta Ana Carrasco Robledo spelade mycket bra av Nathalie Poza och är en bra fadern både till den sockersöta dottern och till sodlter och är en mästaren i manipulationer. Han lycka även med dem hårda och militaristiska tyskar som Hitlers säderbung Swrats presenterade mera än spelade av Maarten Dannenberg och biskopen spelad av Pep Tosar och under ett besök vid en vackert romansk katedral för han induktion att framställa sim en modern El Cid. Den figur som förtydliga honom är brodern Nicolas den ilska och obehagliga Luis Bermejo och det som är teknokratiska delen och den som ör den bruatala och irriterade General José Millán-Astray spelade av Emanuel Fernadez . det är en hård rolla v ett grotesk vanställda män full av hat och som ser enbart en väg den av våld. Bald dem mäktigaste scener finns den cinejournal av BBC som hyllar Franco vars nödvändiga pansarvärns kanoner producerade av Bofors. En av dem bästa verk i hela filmers historia

Robert Fogelberg Rota

Bulgarisk noir

Mycket våldsamt på ett subtilt sätt

Titten Routes

Regi Stephan Komandarev

Medverkande Aleksandar Aleksiev

svensk distribution Stockholm film festival

betyg A

Filmen Routs är en bulgarisk film som visar tydligt hur detta land lyckas fortfarande att producera bra filmer som är en allegori av ett nytt politisk system. Om Bulgarien var på Balkan oberoende av konflikter som drabbade Albanien, Före detta Jugoslavien och även Rumänen det innebär inte att den land har haft ett fredlig utvecklingen med ett utbredd fattigdom som har förvandlats människor till extrem fatalister och med ett om inte lössläpp ganska bristfälliga moral. Att göra en thriller eller en social realistisk film verkar inte vara en knep som skulle intressera .. som istället använder sig av komedi som blir djup satirisk i denna kväll i vilken vi kan inte särskilja eller placera staden Sofia i vilken vi följer några poliser bravader. Det är inte frågan om super poliser och detta yrke ses på ett föga heroisk eller aktion likade sätt. Två stycken vänner partner och kollegor vilka blir trots att det saknar allt form av glamour och av aktion två bulgariska Stankey & Hutsc den mörka spelade av Aleksandar Aleksiev och den ljusa av Ivan Barnev som får diskutera om landet förhållande till Väst som den ena av dyrkar och Ryssland under dagen innan man vill demolera och vandalisera ett av minnets märken till äran av Röda Armen. Diskursen blir om Bulgarien skall vara den super marknads orienterade land som vissa vill eller om det skall inte glömma dem gemensamma band med Ryssland. Naturligtvis precis som dem andra kollegor det finns ett stark turkisk och muslimsk hatt och en enorm känsla av utsatthet som ses i mörkret på grund av foto arbete som görs av Vesselin Hristov. Den stora problem är den att det även finns en känsla av fatalism och utsatthet bland folket exempel viss den män som försöker att tända eld på sig själv eller ungdomar som driver med polisen som inte har bensin och med några buller som misshandlar brutal en liten kille som är förälskade i schack spel . Detta är kanske den karaktär med vilken regissör identifiera sig mest och bevis att kulturer och känslighet har inget plats. En extremt väl gjord verk

Robert Fogelberg Rota

En mycket bra film

Ett krigs film med verken vapen eller uniformer

Titel fire will come

regi Oliver Laxe

Medverkande Amador Aria Benedicta Sánchez

Betyg A

Den spanska filmen är inte bara filmen på spanska men även filmen från andra spårk i denna fll Galago en neolatinsk språk som talas i bergs trakter i nord västra Spanien Den fotografiska arbete är helt perfekt eftersom den försöker att tolka mera än att vara inte hyllning men en tolkning till en av dem bästa skånska filmer genom tidigare ”Pan labyrynten” med sitt magiska realism som fångade allt den gotisk urgammal i naturen och dess påverkan på människan psykiska ondskan. Den huvudpersonen är Amador Aria. som är en möm man runt 50 år om kommer tillbaka till familjen. Den utseende som han har är den av en soldat som vi skulle kunna ´ha sett i en spanska film om conquistadores eller om dess stora krig som spansk trupper bedrev för sina katolska kungar ibland annat mot svenskar på 1500 och 1600 talet. Han långa hår lägger som en skugga och man ser att han äre n sårad män en person som har ett salgs trauma problemet att missanpassat och kommer bokstavligen tillbaka till modern den slitna men kraftfulla… Benedicta Sánchez som visar det samma som gjorde den själv. Man känner tydligt en spaning en form av obehag och missanpassning som ses tydligt i den reaktion mellan en jämnårig som heter Inganzio spelade av Ingazio Mario . Dels namnet som påminner den av den viktigaste spanas helgon Ignacio de Loyola grundaren till jesuit order och.. har just ett sådan utseende som påminner om ett spanska helgon och han vill försöka att få landsdelen på fötter. Fast det är någonting som inte kan ske på grund av några enorma problem som är Amodor sätt. Det verkar inte inst i relation med den kvinnan fyllo och mörk inte helt olik hur vi skulle kunna tänka oss att Carmen här Elena spelade av Benedicta Sánchez ser ut som kommer till honom dagligen som är vilken han möter ständigt på grund av en av hans budskap som är sjuk. Filmen är långsamt i den bemärkelsen att det som har hänt har redan skett innan starten inte helt olik det som man ser i Tjechovs verk och precis som i dem själva problem löses upp i den krigs scener som är brände. Det är en extremt svårt och problematisk scen som ses på ett ytterst dokumentär sätt av foto för vMauro Herceilken ansvara och klippningen av Cristóbal Fernández som liknar det som presnterade av Pasolini eftersom Oliver Laxe använder sig på ett likartade sätt av den klassiska musiken

och dessutom den explodera på en ytterst våldsamhet sätt och vi ser den precis som i filmen ”Fury” början från hästar. En film som är både super välgjort trevlig och intelligent.

Robert Fogelberg Rota

Mame Binet super roll

Skräck och romantik från Västafrika

Skräck och romantik från Västafrika

Titel Ataltique

Regi Matti Diop

Medverkande Mame Bineta Sane Traore Ibrahima Mbaye

Den afrikanska filmen är någonting som alltid ligger väldigt bra för mig. Det tillåter mig att Den afrikanska filmen vilken är ett senegalesisk ivoriansk och fransk belgisk samproduktion är Atlantics av Matti Diop. <det är en kärleks historia mellan två unga människor de hårt arbetade Souleiman spelade av en skådespelarna som visar en tydlig känslighet Traore och den vackra Ada. Denne är en ung levande kvinnan som är förtryck fast på ett ganska mild sätt av familjen som har arrangerat ett äktenskap med ett ung vackert atletisk ung män som heter omar. I själva verket för Ada som är utmark spelade av den afrikanska skönheten Mame Bineta Sane som är en blandning av Garce Jones och Naomi Chambell inte en dålig match och den kille som spelas av Babacar Sylla är inte helt osympatisk men som har tydligen fått mycket pengar under sitt vistelsen i Europa och tror att allting är till salu, någonting som vi märker redan ifrån början och varför Ada trots den förtvivlade av två av hennes väninnor som den from muslimska men extremt skvaller mesiga mariem spelade bra Ibrahima Mbaye och den fri släppa Ftama som spelas av Aminata Kane två tjer vars kropp kommer att bli behållaren från det magiska som händer med den dramatiska. Filmen har ett fotografi som är super vackert som låter den lilla ivorianska staden bli mera verklig än verkligheten, film fotografen Claire Matho är så duktig i detta och den som är ännu duktigare är klipparen Aël Dallier Vega som visar rytm ett extremt bra spel och bygger upp en ställning. Vi ser en av filmen historia obehagliga scener när Ada skall visiteras av läkaren för att se om hon är jungfru och i dem magiska scener när Souleiman och hans arbetes kumpaner kommer tillbaka till den person som hade uttjatade dem som bygg herre spelade av Abdou Balde som hade satt dem i den svåra val att arbeta som slava eller försöka att komma till Europa men vilka konsekvenser ni kan lista ut själva. Med små medel och som den stora utmärka cineasten som Matti Diop är vi ser hur det tolkas emigrationen tragedi i deras länder med en diskbänk surrealism som kan kännas igen i film som sådan i sitt enorma tradition . det sker även med hjälp av detta land kultur och denna land eller länders folkminnet. Det är viktigt att se dem två ostat karaktär den unga kvinnan vacker även hon ett större syster till Ada Dior mycket väl spelade av Nicole Sougo som äger en bar och den unga kommissarier spelade mycket bra av Diankou Sembene som visas tydligt trots hans kultur och intelligens är han ett kräk mot kvinnor mest av allt Ada. Kommissarie börjar att förstå att det finns någonting negativ men förmås inte att följa rättvisan. Fast även han kommer inte att stå emot magi. Precis som jag och du kära åskådaren kommer inte att stå emot den filmiska magi Mame Bineta som har samma förmågor som en ung Greta Garbo. Jag tycker vi borde se och importera mera av dem afrikanska filmer även för att hjälpa människor som bör där att starta större film indiústier.

Robert Fogelberg Rota

Maffia som vi har aldrig sätt

Filmen staden moralen

Titel Shooting the maffia

Medverkande Letizia Battaglia Giovanni Falcone. Salvatore Riiena Silvana Mangano Vittorio Gasamman dokumentär

Svensk distribution Stockholm filmfestivalen NonStop Entraimiant

Betyg B

Kanske bara av ren tillfällighet jag har sett två stycken extremt intressanta dokumentär filmer under den 30 upplaga av Stockholm festivalen. Efter det ytterst intressanta verk av Sergej Lobinska nya kommer vi till en annan verk som visar på ett tydligt och intressant sätt hur man använder sig av historia genom att göra den ständigt närvarande som i i Kim Longhiottos ”Shooting maffia” som är en verk som lyckas på ett intressant och kraftig sätt att visa genom ett människor öde den av den röd hårige fotograf Letzia Battglia hur man kan genom enkla foto försöka att åstadkomma en samhälles omvandling. Det är en svårt film och jag undrar lite grand varför den film som man har velat presentera är en irländsk verk som tillägnar den sicilianska maffia även om Irland har ett liknad stor tradition . Filmen bygger på mycket förförståelsen och förkunskaper av den sicilianska maffia och av samhället. Letzia har varit ett enorm kvinnan en drivande och djärv personlighet som började lite snett när hon först under 1940 talet som lite flickan utsatt till en blottaren vilken medför att hennes fadern började att kontrollera henne på ett tvångsmässig sätt detta i sitt tur gjorde så att hon gifte sig enbart som 16 årig men ett ålderdomlig och brutala män. Fast den vanliga svenska besökaren som kanske inte talar italienska förstör inte att hon kom från ett hög borglig miljö och var nästan lika frånvarande till dem slum området som hon fotografera och som även i många fall ses i någon irländsk eller amerikanska film. Det privata arkivet av Letzia smälls ihop även med det som är bilder från den tiden 1940 och 1950 med material från filmen och det skapar en tänkande process att under denna första tiden Letzia har inte huvudrollen i sitt liv men har enbart ett roll av betraktare som står ut och kan se genom biografen som kommer inte ut men snarare ses utanför som vi ser den på bio . Det är endast när hon börjar få hennes sexuella frigörelse få hennes frihet och att kunna följa hennes drömmar som är det att arbeta och hon börjar att dokumentär. Det är hårda rå bilder och filmen som hade lite för mycket karaktär om en dokumentär film i början blir hårdare mer avgörande och vi är indragen i den. Det är för mig ett vackert och meningsfull period i vilken den personliga liv av Letizia vilken vi har redan upptäck ha varit intresserade i det som är politiken på vänsterkanten blir avgörande. Hennes kärleks liv ny rik och faktum att hennes skönhet försvinner gradvis blir avgörande när man ser det som händer. Man har för mig även om ljudet och klippningen är mycket bra foto blir allt svagare vi ser det som var effekter av den blodiga krig mellan två maffias familjer den av den äldre maffia och den nya som kommer ifrån Corleone med sådan grymma namn som har sådana stora namn som Ligio den typiska teatern skurken utseende med hans oförglömliga cigarrer till Salvaotre ”Totò ” Riina med hans mjuka sätt och anspråk lösa utseende toll Edardo Provnzano arresterade år 2006 en riktig ondskan geniet men även en människan i vars banalitet påminde mycket av hur Eckman och andra nazistiska förbrytare brukade visa. I denna del av filmen möter sådana vardagliga hjältar som Govanni Falcone och Sergio Borsellino som fick samma öde som Falcone. Detta del av filmen är den mest en del av verket i vilken vi möter en form av verklighet som är medierat från television men även av det som kanske inte visas i Italien när till sluten sicilianska folket blev ytterst förbannade bland annat med presidenten Eugenio Scalfaro ett ytterst konservativ och kontroversiell som nästan lynchades vid Boresellinos begravningar. Trots att filmen vill visas sig vara mycket frigjord det handlar mycket lite om Letizia relation till döttrar och det sägs mycket lite förutom vilka dem var av hennes älskaren och i slutet filmen blir ett slags öppning till många historier och man tysltar om hur maffia arbetar idag och av den relation mellan den andra politiker. Bland annat Silvio Berlusconi. En bra film som kunde ha gjort mera

Robert Fogelberg Rota

Rebecca Fergusson gör en annan super roll

Få filmer har varit så skrämmande
Titel Docto Slepep
Regi Mike Flanagan
Medverkande Ewan McGregor Rebecca Ferguson
Svensk distribution SF
Betyg A
Man skulle kunna tycka att den operation som har gjort av skulle kunna verkar som någonting extremt fantasi lös och icke kommersiella att göra en förutsättning på en av filmhistoria stora mästerverk ”The shining” men man ser resultaten av .. verk man kan presentera någonting som har bara ett kommersiell världen fast resultatet är så bra att man kan enbart bara nöjd med den verk som presteras av Mike Flanagan som lyckas att bygga vidare även med hjälp av fina och minensvärda ciatter både i dem kaotiska slutfaser vid Overlook hotle men även i början med den nya super onda krafter som en numera vuxen danny extremt väl spelade av Ewan McGregor luckas att presntera. Inte konstig nog denne har blivit ett enstöring våldsamamt alkoliserade person som slutar i att bosatta sig i den klassiska mindre amerikanska stad vad han möter en annan före detta alkoholist väl spelade av Cliff Curtis; av struttura denne får han ett enkelt arbete vid det som är en ålderdom hem och i den Danny kan utnyttja hans gåva och komma i kontakt med den unga afro amerikanska Alba Kyliegh Curran dottern till latino tjetjen Lucky väl spelade av Jocelin Donahu och författaren Carl Lumbly vilken är en afro kopia av Stephen King. Det är den “goda” dem mänskliga med deras svårigheter deras problematik och svagheter som är udda i formn abv nördar. Dem onda som är farliga mäktiga nästan vampyr likade är dem som är presenterade av Rose vid the Hat som spelas otroligt bra av Rebecca Ferguson som är trots att vi sällande uppmärksamma henen . Här spelar hon med humor distans skicklighet och intensitet en tillsynens ung lite hippies new age inspirerad ung kvinnan som fotograferas även på ett vardaglig sätt av Michael Fimognari och själva Mike Flanagan klippningen som ger en känslan av realism som blir lite i taget magisk med enkla film effekter och enkla kamera vinklar. Det är en skräck som är verklig i den egenskapen att den är så passa nära varje människan verklighet i vårt vardag. Det ses även tydligt när det gäller dem andra figurer som lever runt Ros från den äldsta av alla dessa onda personer till den yngsta som vi mäter under en film visning av den odödliga Casablanca Rosi som visar tydligt hur även dem onda är en marginaliserad grupp i samhället. Det är kanske en fel att vi får veta så lite av dessa figurer att dem inte blir utvecklade man då hade vi fått ett tv serier inte en film. Till sist vill jag ytligare en gång prisa den roll som Ewan McGregor gör som lyckas att tolka Jack Nicholson på ett adels utmärk sätt . en måste se film
Robert Fogelberg Rota

Massan blir huvudpersonen

Stads begraving

tittel Stae Funeral

regi Segey Lobbinnov

Medverkande Molotov beira dokumentär

svens dsitrubution Stockholm film festivale

Det är en dokumentärfilm utvecklas under en väldigt speciell som är Stalins död. man ser förberedelse med det av ur befolkningen i Sovjetunionen tog emot nyheten. anslående den geografiska spridning från artistiska havet och stàllerna i kaukasus. man möte under filmens gång i många av de ledande medlemmar inte bara i den sovjetiska kommunistpartiet men också i gsatteòlitsaterna partierna, som till exempel Östtyskland; Polen och inte minst Rumänien med denNicolay Chausecoku paraduniform hade aldrig en dag i tjänst det är en film som presenterar massan. kofta med knäppning av samma regissör träder fram några av de tusentals åskådare barnen är det poliser och elider unga vackra flickor, som fåret sitt hdel av den historiska stunden. man ser gator den pampiga Alan av kongresserna inte minsta Vilken gör filmer kuslig men också välgjorda den dn begravningsriter. det är någonting sanslösa som förmodligen även själva Stalin hade inte förväntat sig i mässan Det finns tre stycken personer som träder fram de den triumviratet som skulle efterträda Stalin; molMarlarof som blivit förvånansvärt grå figura, Mall of Scandinavian för trakten med den nazistiska utrikesministern Ribbentrop och inte minst de som var den onda verktyg of Stalin Beira. den man skulle senare bli borttagen av militära temperaturen och var skaparen av KGB, man ser tydligt när han talar med självsäkert röster Ystads oroliga och misstänksamma är de äldre personer som lyssnar på den diskussion som Beira ut vara med detta filmen Ja det många intressanta sidor därför om sig inte helt kritisk eller okritiska till sentimentalismen fòr oss att tanka

Robert Fogelberg Rota

s