Milutinen en av många

En riktig full träff från Montenegro

En riktig full träff för Montenegro

Titel Dohvati nebo Reach från the sky

Regi Milutin Daric

Medverkande Milutin Daric Maja Sarenac

Svensk distribution 10th Balkan New Film

Festival

Betyg mästerverk

Balkan film i samarbete med teatern M.A.M.M.A. production gruppen  festival är en av dem bästa i Norden och  den av även haft den stora meriten att uppmärksamma visa länder som har en mycket intressant produktion balen annat Montenegro. Av dem länder som var del av den jugoslaviska federationen är Montenegro den eda som inte har drabbats av dem fruktansvärda krig som väst blåste upp och har haft en lagom ekonomisk utveckling. Men många som huvudrollsinnehavaren  Milutin spelade av Milan Kovačevi har inte hängt med. Han är en före detta bud i ett företag som har inte nesa avskedat honom men betalar inte honom  . Han har problem med fru spelade av den serbisk montenegrinska Nada Vukčevic och har en son som är snäll och intresserade enbart i cyklar. Den enda som företag kan ge till honom är just en cykel som sonen lycka satt sabba. Bild språk med fotografi av Atanas Velkovski är extremt realistisk förutom i dröm scenerna först i Podgorica derna området och sen i den suggestiva visningen av stränderna och kullar med det rika medelhavet natur. Det finns en slags mjukhet en  slag vardaglighet som är så  nära och under visa fall även går över det som är den klassiska av andra naturalistiska filmer the crow av King Vidor och även Vittorio de Sica ”Cykeltjuven” . Det är historier om människor som har objektiva ekonomiska svårigheter som håller på att dra denne under . Samma är med dessa motgångar beskrivna i långa tagningar av den lunga klippningen av Nenad Pirnat i ett fjädre vägg som öppnas i många stunder. Vi ser att hustru är ganska duktig med att måla sonen att möäka med cyklar och modern och hennes män sjunger. Det är traditionella ballader som den skickliga musikaliska bakgrunden av Irena Popovic placera i den rätta stunden bland annat i det som är en annan före detta kärlek till Milutin Dragana spelade av samma iran Popovic. Det är en låt i en miljö som är så lik de fina orter i Italien som påminner om den ottomanska styret och om en slav som fick en sultans dottern att vara förälskade. Det är just nu en annan sultan eller härskaren som gör alla till slavar och det är den nya marknad ekonomi. Man ser det så tydligt i den som är företaget stor chef en arrogant brodös individ spelade av Petar Kazic. Det är en man som visa sig vara hård full av sig själv och även villig av en klart filosofi i vilken det enda som räknas är formen inte substansen någonting som för Milutin är oväsentlig. Även den lilla chefen spelade av Maja Šarenac, kommer till slut att gå tillbaka till gjorden vin odlingar. Det är rollen av en person som har försök att göra rätt många saker och ting men har misslyckas och som vi kan mycket lätt förlåta ett varm andan  I filmen förkommer lite i taget med absurdism och det ses tydligt i en av sidor historier den av den person som har hand om ett litet skrot företag Milos Pejovic. Väl spelad en lite komisk det visar en lite film med så mycket mänsklighet och som är så rolig . Vi kommer att  känna oss lite i taget mer indragna och även att bli bjuda till den middag som görs av Milutin modern som är Maja Šarenac. Regissören som har visat många bra förmågor spelar en lite roll av brodern till huvudpersoner intresserade en bart i hans italienska bil en lancia Det är en citat av filmen ”Underground” av Emir Kustoriva fast i en annan miljö som är betydligt lugnare men för det närmare till oss. En super bra film som man måste bara se.   

Robert Fogelberg Rota

Ingmar Bergman e il Medieovo

l ditico medievale d’Ingamr Bergmna

IIngmar Bergman è sicuramente uno dei registi più filosofici e psicologici della storia del cinema e fa ambientare due delle sue opere più importanti nel medioevo “la fontana della vergine “ che fu anche il primo film svedese a gudagnare la statueta dell’Oscar  nel 1960 mille noventa sessanta . In questo film che a detta dello stesso Bergman é solo un ‘imitazione mediocre di Rashomon di Akira Kuroswa abbiamo nel centro la vicenda di una giovane Karin che in svedese medievale vuole dire la vergine intepretata da Birgitta Pettersson che é un adolescente normale interessata a quegli che sono i balli e vive con due genitori il severo e carismatico Töre un Max von Sydow immenso perché così naturale e una donna sciupata e legatissima a una pietá popolare che é fatta di penitenze sopratutto corporali Birgitta Valberg che era prima nota per intepretari ruoli brillanti. La purtroppo morta a causa dell’epidemia di COVID 19 Gunnel Lindblom é un altra persona discendeti di schiavi (gli avete visti in “Viking”) Ingeri che aspetta un figlio ed é costsantemente rimproverata dalla serva più anziana Frida Gudrun Bros una specie di Anita Ekberg. Sia lei che la padrona di casa sono velate un qualcosa supportato dall’iconografia o meglio da quello che rimane nell’iconografia distrutta durante il periodo della riforma e la fotografia di Sven Nykvist dá un’idea di un medieovo puro ascetico ma anche molto reale infetti sono parecchie le rappresnatazioni quotidiane. Il quadro della piccola corte che era stata costruita sul modello di una fattoria dell’ingermland é compretato da un chierico vagante
Allan Edwall attore dell’avanguardismo molto sicuro di se. Questi parla della visita nel continente Parigi come se fosse un qualcosa di magico che dá alibido  tra donne e cattedrali. Karin deve portare un cero nella chiesa locale e viene spedita anche se siamo verso sera con Imrai e incontra tre figuri il muto Tor Isedal , lo smilzo Axel Düberg contradistinto da una parlata veloce e un ragazzetto. Imnmari ha piazzato in uno dei pani rotondi un rospo e questo fa in modo che i tre figuri l’aggrediscono dopo che la serva /schiava é fuggita. In tutto il breve viaggio vengono inquadrate rune foreste e anche uno dei personaggi che ha più dialogo rappresenta un passato che non é passato il guardiano del ponte che non ricoda piú il suo nome Axel Slangus, Era un attore finlandese di lingua svedese molto vecchio che ci ricorda la presenza di spiriti di qualcosa al dilá della logica ,del perturberate che poi si esprimerá nella vendetta. Questa non sará eroica ma fatta dopo un sacrificio di una bettula e l’omicidio é compiuto con il coltello con il quale si amazzano i maiali. Il film ha un qualcosa di magico e una strutura molto lineale e un montaggio molto classico da parte di Oscar Rosander come la musica di Erik Norberg. Il film si era avalso della consulenza di diversi storici e personale del museo archeologico di Stoccolma un qualcosa che non fu fatto nel film premio per la giuria a Cannes del 1957 “Il Settimo Sigillo”. É sicuramente il film svedese più famoso di tutti i tempi e ha una gestazione molto particolare perché nasce quando Bergman é piccolo e

in un ‘occasione con il padre pastore luterano visita la chiesa di Täby una delle piú antiche nella regione di Stoccolma dove nel 1400 Alebertus Pictor pittore originario dell’Assia tardo gotico rapresenta un gentiuomo che gioca a sacchi con la morte. Questo diventerá un ‘opera teatrale al teatro municipale di Malmö “Dipinto lineao” e nel 1946 per una pubblicitá Bergman vede l’uomo della palude un ritrovamento archeologico di un esatore ucciso dalla sua scorta nel 1300 é lasciato in una palude con gli abiti perfettamente conservati. Il cavalliere peró vestito con abiti molto approsimativi sarà Max von Sydow e lo squdiero Jöns ovvero l’uomo comune sarà Gunnar Björnstrand attore feticio di Bergman fin dai primi film inizati quasi 20 anni prima. Nella Svezia degli anni Cinquanta c’é un problema grave rappresnetato dal fatto che il paese si trova in mezzo alla frontiera di un ‘eventuale guerra fredda e a peste sembra come il ritorno dalle crociate la grande spedizione ideale e idealistica sembrano lo sfondo adtto in un mondo dove il sopranaturale é preponderate. Il cavalliere ha una sua ossesione quella della morte rapresnatta dal rigido e ironico giocatore di sacchi Bengt Ekerot ma anche l’attore il girovago quindi messo all’indice dalla morale comune Jof inteprttao dal comico Nils Poppe vede la Madonna e cerca di convincere gli altri della bontá delle sue visioni un qualcosa che lo porterà a confrontarsi con i tetro Reval un ottimo Bertil Ardenberg . Il film é soprattuto ricordato per la scena finale la Daza macrba che forse è una delle scene piú sugestive di tutto il cinema. La fotografia di Gunanr Fischer é stupenda come tutto il resto sopratutto la musica di Erik Norberg

L'unica persona che supera Mathilde De Angelis in bravura; è Maria vera ratti

Leonardo e gli altri

Leonardo e gli altri

Titolo episodi 6 e 7

Regi Danile Percival

interpreti Matilde De Angelis Maria Vera Ratti

Distribuzione RAI uno e Riaplay

Voto A

Pur non volendo essere una serie né documentaria  e né dichiaratamente storica lonardo riesce a rappresentare in maniera adeguata il genio più famoso dell’umanità e il rapporto difficile sia con la città di Firenze che era ricordiamo tra 1400 e 1500 la capitale culturale del mondo e poi con Ludovico Sforza. Un Ludovico Sforza che nell’interpretazione di James D'Arcy è un vero e proprio mattatore. Lo troviamo prigioniero in Francia nell’ultima puntata dove nonostante sia seduto gioca ancora a fare e disfare tutto con l’ombra inquietante di Sanseverio interpretato benissimo da un tetro e atletico Antonio De Matteo . nella scena  finale del personaggio  vediamo che non si riesce neanche a arrestarlo perché usa la spada come fosse Cyrano de Bergerac e uccide non una ma ben sei guardie in armatura. Il montaggio di queste scene che è ricordiamo affidato a Lorenzo Fanfani è interessante perché è molto piú rapido pieno di contrasti e anche la fotografia è didfrente questa molto raffinata e di Steve Lawes

È una fotografia diversa che non è come nel resto basta su campi lunghi dove la composizione è quella sia dell’opera di Leonardo ma anche quelle di Michelangelo che è interpretato dal giovane Pierpaolo Spollon. È un uomo arrogante sempre circondato da amici molto fin troppo sicuro di se che abilmente Pietro Sodarini un bravissimo Corrado Invernizzi riuscirà a fare gareggiare con Leonardo. Purtroppo nessuno dei due affreschi la battaglia di Anagni e quella di Cecina che Michelangelo inizio con un deretano verrà realizzata. Si tratta di scene molo belle intese e il contrasto tra la recitazione istrionica di Piepaolo Spollon è quella molto più sotto le righe di Aidan Turner rende bene la tensione. Questo poi si mette diversamente o una scena che farà scoprire quello che è successo e anche la condizione difficile per i due giganti dell’arte. La maggior parte delle scene invece sono presto in quello che è l’ambiente famigliare di Leonardo. Gli incontri scontri con Caterina sono molto belli. Matilde de Angelis è soprattutto nella relazione con il figlio sia materna ma anche sensuale e litigiosa soprattutto per quello che è la presenza di sai alias Giacomo Carlos Cuevas che è un vero è proprio mattatore. Il personaggio è il più vivo e completo di tutta la serie ricco di un grande fascino e anche della possibilità di muoversi in diverse condizioni da quella del enfat temibile e a quella di un secondo padre pe ril figlio di Caterina. Le scene quando questi e Leonardo giocano sono molto belle piena di una dolcezza particolare . Un ruolo che diviene sempre piú importante è quello di William Michael Roberts il frate confessore di Leonardo che lo aiuta e riesce a mostrare la pietà. La religiosità è un aspetto controverso per Leonardo come anche la sessualità e la paternità con il problema della relazione constante con il padre che è un freddo ma carismatico Robin Renucci . Pietro è chi non riesce a soprattutto non vuole mostrare il proprio amore un qualcosa che non veine neanche fatto da Leonardo all’inizio per Giacomo e Caterina. In questi campi lunghi vengono fatte notare alcune opere che sono di dimensioni diverse dell’originale uno degli arazzi francesi della dama dall’unicorno e uno dei ritratti che Botticelli fece a Simonetta Vespucci. Questo è un mezzo per farci comprendere un aspetto particolare che Leonardo era anche influenzato da altri artisti da un ambiente nel quale le idee venivano cambiate. La risoluzione da giallo all’inglese è bella anche se forse un po’ scontrata e vediamo molto bene come chi salva Leonardo è l’uomo comune Stefano Giraldi rappresentato da Freddie Highmore. La leggenda nera del rinascimento italiano e ben presente con le diverse figure soprattutto quella di capitano luca Pacioni un bravo Giovanni Scifoni che fa il doppio forse il triplo gioco. La recitazione di quest’ultimo è pietá molto poco accennata e questo per me è un bene perché sia l’amore che l’odio sono emozioni che riguardano ognuno di noi e sono come l’arte eterni. . Questo si vede bene nel ruolo quello dell’arte che è Lisa del Giocondo la famosissima Mona Lisa che è intepretata da Maria Vera Ratti. È un ruolo a dir poco stupenda che in questi due episodi vediamo presentato in una maniera stupenda molto buona con un senso di mistero. È un ruolo per la composizione è soprattutto la sua intensità simile alle due donne interpretate da Liv Ullman e Bibbi Andersson i “Persona “ di Ingmar Bergman. Un’interpretazione che conferma Maria Vera Ratti come la migliore attrice europea della sua generazione è una delle migliori della storia del cinema italiano. 

Robert Fogelberg Rota

En serier som man måste bara se

En av dem bättre Jane Auster

Kate Beckinsaleär Emma

Titel Emma

Regi Diarmuid Lawrence

Medverkande Kate Beckinsale Mark Strong

Svensk distribution Atlatic film

Betyg A

Trots att fotografi är kanske inte den bästa även på grund att den digitala tv kameror som användes av Remi Adefarasi var inte lika vackert och effektiv som den idag är den mycket tidstrogna filmatisering av Emma en milstolpe i den brittiska tv historia och i jane Austens filmatiseringar. Vad som är slående är själva klippningen av Don Fairservice  som ger en rytm och några ytterst virtuosa delar som när man ser sprätten mr Churchill porträtt som blir levande , eller i stora scener och inte minst när några traveller barn  försöker att råna Emma men mest av allt hennes väninna Hariett Smith. Fast vad gör film och resultera i ett super geastltning är själva Emma spelade av  Kate Beckinsale som alltid lika vackert raffinerade och som rör sig så otroligt gratiös i ett mycket tät kostym drama. Emma är vackert , rik , raffinerade och intelignet men vi upptäcker att faktum att hon lever nära ett otroligt änglig fadern spelade med gudomlig ironi av den fantastiska Bernard Hepton är även full av många fördomar . det ses tydligt när hon tar under sitt beskyddande vinge hariett Smith en ung och timida oaktade dotter spelade av Samantha Morton som hon avråder till giftermål med ett trevlig snäll killen obert Martin  spelade men nästan en statist av
Alistair Petrie. I slut scener kommer vi att se att Emma kan var like behaglig mot honom som med andra. Det som är den mest komiska är när hon alltid lika graties avisar den pastor Mr Eton spelade av Dominic Rowan. Denna är en av dem många komiska präster som jane Austen presenterade. Emma är den person som är axel av alla dessa intriger och är även mycket konkret och det ses i hennes reaktion med sprätten som är mr Churchill spelade av Raymond Coulthard. Det är en bra roll som ständigt pendalar mellan två stycken extremer den av den godmodliga sympatiska överkalss gosse artiga sprätten men även den av en lite kanalje likande manipulatör inte minst i den relaktion med jane Fairfax som har Olivia Williams kalla skönhet och hennes reserverade . Vi ser hur Churchil pendlar mellan två sfärer att älska henne men även att visa sig enorm avissande. En mycket fint roll av båda två. Jane lever med två ganska komiska men även melankoliska figurer den ständigt babbliga och sällskap sjuka miss Bates spelade av Prunella Scales och modern en tystlåten och helt avisande till alla kontakter mrs Bates Sylvia Barter. Dessa två veteraner presterade fantastiska roller och man ser hur pass den brittiska filmen använder sig av veteraner. Men vad som gör denna version så vackert och för mig nästan omöjlighet att överlåta förutom den stroppiga och roliga prästfru Mrs Eton Prunella Scales är onekligen Mark Strong i rollen som den första älskaren Mr Knightley. Han är perfekt i allt charmig men även mörk som en san romantisk hjälte och nästan spelar ping pong  med Emma som han även tillrättavisar när hon går för långt . En roll som lyfter ännu upp en serier som är en riktig fröjd för alla

Robert Fogelberg Rota

.

 

Charels Dance är den enda som kan slås med monsterna

Så dålig att det blir nästan charmerad

Titel Godzilla king of monster

Regi Michael Dougherty

Medverkande Charles Dance Vera Farmiga Kyle Chandler

Svensk distribution Cmore

Betyg F

Få filmer som jag har sett i katastrof branschen har varit lika förutsägbara och rent av torftiga som Gozila king of monster. Visligen är den animerade hjälte extremt spektakulär och vi känner lite grand för den enorm animerade iquana och det finns en spektakulär scen som är kampen mot inkräktaren en nästan nordisk drake med tre stycken huvud. Problem i vilken är mest av allt klippningen som blir  i Roger Barton , Bob Ducaay och Richard Pearsson alldeles för mycket lik en datar sel fast ännu snabbare. Det som är även dålig är den fotografi av Larewrrse Stren som är adels för mörk och visligen den grötlikare sfären verkar passa mycket bra i scenerna med dem mörka korridorer och i dem nästan rymdskepp likande rom men inte i städerna som är enbart nära den värld som dem påtänkande amerikanska åskådaren känner till Boston , Washington och även Mexiko city. Det finns några scener som är helt fantasistak när ubåten åker till Atlantis för att återuppväcka Godzilla men det finns någonting som inte stämmer. Huvudroller innehavaren är en som alltid oengagerade Kyle Chandler i kläder av doktor Russel vars son hade mördats av just Godzilla medan hustru som är en helt super oengagerade Vera Farmiga vill åter släppa alla dessa monster eller titaner för att förnya jorden. Dem bara gör saker utan att ta ställningar och det är enbart dotter Madison väl spelade av Millie Bobby Brown som visar att man kan göra någonting både för människor och för miljöer. Det är en lite Greta Thunberg roll påverkade av den svenska aktivisten som om inte bär filmen det ger ett lite engagemang. Det är kanske en bevis på att den yngre generation skall ta i tur med problemet av den äldre Tyvärr verkar det som utländska skådespelaren som är verksamma i Hollywood misslyckas total att vara engagerade som den unga

Ziyi Zhang i rollen som den torftiga Doktor Ling och lite bättre den japanska stjärnan Ken Watanabe i rollen som den super intelligenta Szina. Det är en roll under allt kritik och det verkar en hely icke engagerade roll. Men det finns även i denna film några positiva stunder som den roll av den sten hård överste Foster som spelas av före detta trappa sångerska Aisha Hinds. Hon rör sig graciös men även stark och har ett mycket fint röst. Hennes roll är ytterst sevärd precis som eko terroristen Lord Alan Jordan spelade av Charle Dance. Det är en enorm bra roll som ger den riktiga underhållning i filmen även om han är lite för lik Twin Lannister. En skådespelaren av rang som alltid

Robert Fogelberg Rota

Maria Vera Ratti e la Gioconda

Potere e arte

Titolo Leonardo episodi 5 e 6

Regia Alexis Cahill

Interpreti  Max Bennett Matilde de Angelis, James D’Archy

Distribuzione Rai 1 e Rap al

Voto Capolavoro imperdibile

Con la sapiente regia di Alexis Cahill la serie Leonardo che mostra ancora una volta la forza delle produzioni RAI cambia un po’ e diviene più classica. La fotografia di Alessandro Pesci è molto raffinata e prende addirittura delle suggestioni della scuola napoletana e dei caravaggeschi i soprattutto in quello che è l’episodio di Imola mentre il montaggio di Xavier Russel prende una parte secondo me molto più ritmica con una musica spesso diegetica wagneriana ma anche verdiana fdi Johan paesano . Il discorso della serie è sul potere e come questo sia fallace. : Leonardo interpretato dal bravissimo Aidan Turner è un uomo sicuramente atipico finalmente in grado di formularsi che inizia a capire il proprio ascendente anche sugli altri come nel discorso sull’ arte ma soprattutto quando resite al tetro  Sanseverio un ottimo ruolo si Antonio De Matteo quando questi riceve l’ordine di portare via il bronzo che doveva servire per la magnifica statua equestre poi rotta senza pietà dai Francesi per fare cannoni. Ludovico Sforza acquista un umanità non da poco quando perde la bella moglie Beatrice D’Este 8le scene nelle quali Miriam Dalmazio muore di parto sono un piccolo saggio di teatro arturiano o teatro delle crudeltà) e si confida a Leonardo chiedendogli l’ultima cena. Jemes D’Archy che vediamo anche in una scena di battaglia quando uccide che lo vuole tirare giù dalla sua carrozza dà al personaggio un umanità prima negata che poi diviene anche confidenziale quando parla con Leonardo sotto un albero quasi a ricordare che la morte (cosa che aimè ben sappiamo con la pandemia riguarda tutti)  È una gestazione complicata e minuziosa dove Leonardo ricerca e si allontana sempre di più da quello che è l’arte di tipo classico o accademico presentata dal pomposo Tommaso Masini un molto naturale Alessandro Sperduti per andare ancora più vicino a Giacomo Sali che è il personaggio interpretato da Carlos Cuevas grandissimo attore catalano. Un po’ Arlecchino e un po’ prety boy vediamo come sia non solo un ragazzo di strada ma un prostituto che aiuta Leonardo grazie alla sua conoscenza di quella corte dei miracoli che sono i bassi fondi di Milano con il ras del quartiere ante litteram luca che è un bravo Giovanni Scifoni. So che a molti l’omosessualità o meglio la bisessualità di Leonardo dà molto fastidio ma qui è presentata con finezza e rispetto in una relazione molto storica. Le scene come quella della misurazione di Imola ma anche il cercare Caterina da Cremona la stupenda e bravissima Matilda De Angelis tra i tintori di Firenze sono siparietti gustosi è soprattutto molto comici perché Giacomo diviene ancora più di chi è incaricato a far luce su Leonardo Stefano Giraldi un carismatico ma anche alquanto rigido perché burocrate Freddie Highmore è il coro il personaggio con il quale lo spettatore si può identificare e che può anche capire. Caterina ha un ruolo diverse quello di una coscienza sia critica ma anche disattrezzata che ripete il discorso stesso di Leonardo sul fatto di chi usa chi. Lo sfruttamento del prossimo è sicuramente uno dei  discorsi del potere. Il poter del genio è quello che sicuramente una delle cose che manda giù è corrode Leonardo lo fa anche cambiare ma di cui Leonardo è anche succube. Lo si vede nel personaggio del francescano matematico è intenditore di quella che è l’arte presentato da Robert Madison che fa un discorso quello sul tradimento che porta Leonardo ha accettare una commissione così difficile un affresco una tecnica che non padroneggiaci e nella quale quasi fallí per il troppo tempo ma anche per l’impossibilità di portare la realtà. Da notare che forse il capolavoro dei capolavori la modernissima Dama con l’Ermelino viene completata in poche sequenze. Il potere è anche chi non lo deteine come il gonfaloniere Pietro Soderini un bravo Corrado Invernizzi che puó solo parlare a vanvera o i due soldati tutti di un pezzo un bravissimo Ramiro che ha il duro volto di Claudio Castrogiovanni e soprattutto il duca di Urbino Giudobaldo da Montefeltro che ha il volto del bravissimo attore  Tommaso Basil. Questi arriva in armatura gotica e tira fuori le armi. Per una volta in una produzione Rai lo spadone del Montefeltro è più che accettabile come la cinquedea di Ludovico. Quando vidi Urbino che è la mia città preferita la trovai piena di alcune suggestioni medievali gotica e cavalleresche e ancora più che Ludovico Guidobaldo è un personaggio perdete. Il vero potere è quello di Cesare Borgia e Max Benett dá un ruolo magistrale. Il valentino interpretato da molti grandi attori prima di tutti Orson Wells è fondamentale perché presenta lo stato moderno lo stato che si basa solo su se stesso. Lo vediamo arrivare in refettorio in armatura e poi circondato di armature è carnefici che conquista Leonardo e dal quale ottime con un modo di fare simile a quello di un Mefistofele un congegno bellico che potrebbe anche funzionare. La sicurezza l’ammirazione da parte di Leonardo ma forse anche nostra  del personaggio è enorme e fondamentale per capire lo spirito dell’epoca. Altro personaggio che gestisce il poter ma non quello militare con l’idea di sfruttare anche la natura come Valentino e Macchiavelli . L’attore che lo interpreta è Davide Iacopin con una recitazioni molto sotto le righe. Non è come in molte altre occasioni un personaggio simpatico o carismatico ma opportunista quasi rapace che sa usare bene le parole le sa usare sia contro Leonardo che tratta con disprezzo ma anche con valentino per il quale prova un certo tipo di attrazione che convince sia a far andare via Leonardo e a non usare la balestra gigantesca. Machiavelli capisce il potere delle psicologia della propaganda che vediamo anche oggi nelle lotte tra  case farmaceutiche. Un altro potere è quello economico del pomposo e noioso padre di Leonardo un superbo Robin Renucci e quello della bellezza della matrigna la giovane Margherita una Francesca Chillemi bravissima a essere acida. Francesca Chillemi. In quest’episodio viene anche presentato un personaggio totalmente normale   che mette in luce anche l’altra arte. Se nonostante il realismo il modo di Leonardo era come quello sempre applicato a soggetti sacri, dinastici o mitologici c’è anche la quotidianità quella d’’arte fiamminga. Qui poteva essere anche molto interessante la rappresentazione di un Pietro Giocondo che per Alexis Cahill è Leonardo Adorni . lwl semplice e riccio di naturalezza il dialogo non da poco con un simpatico e grasso accento fiorentino introduce il mito Madona Lisa interpretata benissimo da Maria Vera Ratti. Questa giovane attrice che si presenta come una versione più bella e tecnicamente già preparatissima di una giovane Sofia Loren presentata Mona Lisa come quello che era una donna affasciante allegra e enigmatica. Si costruisce abilmente un passato tragico che poterà l’arte a idee sublime diventando il simbolo di bellezza e ottimismo. Maria Vera Ratti riesce a dare carne sangue e vita a questa figura portando due begli episodi a essere due capolavori della storia delle televisione.

Robert Fogelberg Rota

Joseph Finnes förvandling

MaLco Malfoy i dem romerska legioner

Titel Återfödd

Regi Kevin Reynolds

Medverkande Joesph Finnes María Botto 
Luis Callejo

Svensk distribution Warner Brose

Betyg A

Påsk är en mycket bra högtid för filmer som utspelas under Jesus tid oh Kevin Reynolds är sedd till att vara efterföljaren av Mel Gibbsom ”The passin of the Christ” fast den är någonting annat. Första scenen visar två av filmens kvalitter den mycket fina foto av spanska och maltesiska landskap av Lorenzo Senatore som smälter samma i ett mycket bra klippningen av Steve Mirkovich snabbt och precis inte minst i den första slaget i vilken några judiska gerilla män zeloterna försvara en kull från en romersk postering. Det är en användning av slungor som är för mig mycket bra och vi ser hur pass arroganta och blodiga dessa gerilla män är inte minst i den person som var den första som räddades av Jesus den franske arabiska skådespelaren Karim Saleh. Framför honom står en romersk som är en virke av män Claudius spelade av Joseph Fiennes. Det är en hård fysisk roll av ett auktoritär mördar maskiner som går precis som romarna brukade göra som en mänsklig stridsvagn och vi förstår genast att zeloterna har ingen som helst chans när dessa tar en testuto formation. Under filmen går vi lär känna Claudius inte minst i ett vackert och mycket väl gjord scener vid termerna som påminner stark om dem som vi kan se i Viking i vilken Claudius säger hans ambition för pilatus. Vi ser under en scen i vilken han låtsas att be Mars men i själva verket ber Jehova judarnas gud ihur pass mycket han längtar bort för den förviso suggestiva men i själva verket helvette liknade Palestina. Han kan ha ganska känsliga sidor och verkar söka en fadern. Pilatus i Peter Firth kan inte bli en fadern eftersom denne är för avisade hård ståtlig och även genom syrade av ett slags grymhet. Det ses tydligt i den raffinerade räv spel men kaiffa en intelligent , slug människan som lyckas att visa hans list att låta Pilatus göra det som han vill dvs att inte bränna Joshuas kropp. Pialtus är förevisande medan  den som skulle kunna bli en fadern gestalt är utan någon tvekan Simon som senaren skulle bli mera känd som Petrus spelade av Joe Manjón. Det är en bra gestalt mycket enkelt och naturlig och det finns i dessa mest av allt vid tiberias sjö i galli en slags tolkning av många av scenerna ur den ikonografi av Jesus liv som har avrit sp viktig i världs konst. Alla dessa scener är i andra delen av filmen när Claudis förstår att kristendomen är någonting för honom i en extremt vackert scen som är den med korset i sjö Den rollen som är mycket intressant är Jesus som spelade av Luis Callejo som gör en Max Von Sydow dvs en Jesus som är en rolig trevlig och vardaglig figur . detta realismen finns även i den figur som är lite missvisande den av Maria Magdalena spelade av den argentinska skådespelerska María Botto . denna sliten skönhet är även i den enda komiska scenen när vi ser dem många legionerna som var med henne. Just livet i kasernen den officerarna som ständigt kommer att informera Claudius spelade av Àlex Maruny som är den karaktär som introducera det som skulle kunna vara en son till Claudius Lucius spelade mycket väl av Tom Felton. Det är en roll som visar alla dem förmågor som är typiska av den unga före detta Malco Malfoy . Det är en rigid fast mycket intelligent ung män och scenerna av konfrontation är mycket väl gjorda som en annan gestaltas den av Bartolomeus som spelas av den autistiske skådespelaren Stephen Hagan. Denne är ett slag hippie som är sympatisk och fö minnet till Jesus Christ super star. En film som är mycket men verkligen mycket rolig och spännande samt väl gjort

Robert Fogelberg Rota

 

En mycket bra serrier

En av dem stora trauma i den amerikanska historia

FBI var inte den ondaste

Titel Waco

Regi John Erick Dowdle Dennie Gordon

Medverkande Rory Culkin Taylor Kitsch

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Den amerikanska ranchen Mont Carmelo i delstaten Texas nära staden Waco var under 1993 palts till en av dem våldsammaste händelserna i den amerikanska historien kanske den stor beväpnade konfrontation inom landet sedan inbördeskriget. Det har gått mycket vatten mellan broar med 9/11 som skördade betydligt mer offer minst sju krig och även intåg av Donald Trump supporter with Capitolium men Waco är fortfarande mycket stor. I de serier som fotas mycket vä av Todd McMullen som påminner om en äldre klassiks western film med den skickliga regi av John Erick Dowdle Dennie Gordon  vet vi allting redan ifrån början från titlar när vi ser stridsvagnar och hur den själv utmanad Mesias David Koresch spelade av Taylor Kitsch går ut och försöker att få ATP en av dem många federal polis agentur. Taylor Kitsch gör en gestaltning av den som verkar en helt vanligt kille ganska trevlig men ytterst manipulativ. David har den förmåga att säga vad han vill på det sätt som dem andra skall kunna förstår och det ses med faktum att dem som är hans närmaste exempel viss den som är den enda riktiga teologen i gruppen Steve Schneider spelade av Paul Sparks. Detta är en någorlunda elegant intelligent och även mycket  sansade och vi ser hans tvivel mot ledare som känner sig själv som ett nytt Messias. Det finns mycket starka scener inte mist i sluter episodartat tack vare den klippningen som ges av Elliot Greenberg inte minst i slutet. Det är en serier som har mycket fina uppgörelsen som när steve skjuter David eller när david ser stridsvagnarna som FBI har inlånad som förstör väggar som kastar farlig tårgas som kväver och senerna i källaren påminner stark om dem som man ser i  steven Spildberg Schindlers list. Det är en dramatisk och välgjord sceen precis som den mellan ATP agent Jacob mycket väl spelade av John leguizamo som är med i en av dem vackraste scener av festen. David är en rock stjärnn och inte bara en bibel män och man ser det tydligt i den scen i vilken han utmanar makten genom att sjunga en klassiker rock låt. Bland hans frillor finns den som är David fru Judith spelade med mycket fint klass av Andrea Riseborough och inte minst med Rachel spelade av Melissa Marie Benoist . det är en vackert och sympatisk roll mycket väl spelade och det finns ett slags friktion mellan dem två kvinnor. När det gäller kvinnor det finns en snälla rollen som kommer att offra sig som är den unga och vackra nästan ängel likande Michelle spelade av Julia Garner. Rollen av tjetjen född i ett sådan close comunity blir allt starkare och vackrare när fadern den äldre Wayne spelade av Demore Barnes dör. En annan mycket stark roll är den av David Thibodeau  spelade på ett fantastisk sätt av en ung flummare och trummis som övertuggas av Davdi även att gifta sig med micheel fast han får inte ha någon umgänge med henne. En roll som väcker och kan föra fram en diskurs precis som hans modern den överviktiga och tilltufsade Brenda som är Camryn Manheim. Den historia som kanske kunde ha utvecklas mycket mera är den av shela David mor spelade av Darcel Danielle. En annan roll som får utvecklas mycket lite är  den som är den lagliga rådgivaren till David wayde martin spelade av den afro kanadensiska (hela filmen som visar leopard I stridsvagnar är inspelade i Kanada) Demore Barnes. En bra roll. Sen vi har dem andra byråkraterna som FBI chefen tony pierce som visar hela den stora skådespelar förmåga av Glenn Fleshler som har ännu mera tvovel och den irriterade som Mitch vilken är den fantastiska Shea Whigham. Han är inte korupt men han är makt galen och bygger upp sina idéer med bristande empati även om i slutet han brytts när. Men den bästa är onekligen den positiva i den bemärkelsen att han försöker att förstå sin fiende förhandlingen agent  Gary Noesner spelade av ett enorm Michael Shannon. Om han hade gett ansikte till den svåra och plågade själ av agent Van Hallen nu spelar han ett agent som försöker att göra sitt arbeta att lösa. Han är visligen kallt och en pocke face men han är en slags Don Quixotes och inge av delar respektera honom. Denna ses tydligt i den roll som är närmaren honom en Sacho Pancha den till synes ointelligenta ken spelade av  Kenneth Miller. En av dem bästa serier för hela året

Robert Fogelberg Rota

Ozon mästerverk

För mig en av dem bättre film i hela filmen historia

Titel Frantz

Regi François Ozon

Medverkande Pierre NineyMarie Gruber Ernst Stötzne

Svensk distribution betyg mästerverk

Få filmer har varit för mig som lyckade och så snygga som François Ozon “Frantz”. Den är delvis ett remake av en av Ernst Lubitsch filmer även om ozon gör ett helt annat verk. Fotografi för vilken ansvara Pascal Marti lyckas att återskapa en värld den som försöker att återgå till ett slags normalitet efter två stora katastrofer den första världs kriget och spanska sjukan. Filmen är i svarat vit med plötsligt det kommer några straka färger som i Manet tavla ”själv moder” och i drömmar samt i stridscener. Dessa precis som dem stadsliv scener i paris r mycket starka full av en rörelsen som med hjälp av Laure Gardette klippningen  Den manliga huvudrollen i filmen är den unge Adrien som spelas på ett lidelsefull sätt av Pierre Niney. Det är en av dem bästa gestalter  av en män som är en vilsen själ förlorade i kriget virvel. Han har allting för att kunna vara lycklig är talangfull i att spela fjöl talar tyskar bättre än tyskar och bestämmer sig för att göra det rätta be om ursäkt till föräldrar av den person som han har mördat en jämnårig tysk vars föräldrar lever i en lite idyllisk stad. Fast Adrien kan inte stå till det som han vill och man märker att när han kommer till staden tyskar är förvånansvärd generösa med honom och tjejerna dansar samt den enda som blir lite fientlig är just ett fyllo som spelas av Merlin Ros. Men Adrien är så passa skadad att han hittar på en historia och sen blir indragen i en kärleks historia med Anne. I den andra delen av filmen som är total olik den av Ernst Lubitsch när Anne går i Frankrike vi upptäcker det som är dem nervösa svårigheter för Adrien som är den extrema autoritär modern spelade av Cyrielle Clair som är en fruktansvärd modern auktoritär och enbart översittare mot den stakars Anna enbart eftersom hon tillhör en enklare samhälles klass Det är en modern som är fast i ett värld innan den franska revolution. Lite vänligare men mäns häftig och lite halv intresserade är Fanny Adrien trolovade spelade av Alice de Lencquesaing som är klädd i slipps. Hennes roll är blek i jämförelsen med hur karismatiska och förlåtande är tyskar först Frankt modern Magda som spelas av den sympatiska Marie Gruber och mest av allt fadern som är den till synes sträng doktor Hans Hoffstein som spelas av Ernst Stötzne. Denna roll är imponerade eftersom den påminner om dem roller som har varit typiska av den tyska teatern den av auktoritära familjer fadern som personifiera den värderingar och kärlek till fosterlandet fast han kan ändrar sig acceptera Adrien och hjälpa till honom. Det är en roll som får en vackert monolog som blir allt starkare eftersom den spelas och ses i verkligheten. Även den lite mera ”elak” roll som är den av den revans sugna Kreutz en fantastisk Johann von Bülow får även andra typer av aspekter den av den lite äldre älskare på riktig kär som i slutet är tvungen att avstå även av en skäl att han är äldre. Den politiska är inte nödvändigt men filmen gör bokstavligen av Anna en fantastisk Paula Beer. Hon är i början en skugga och sen hon blir ett allt mer levande viktig och inte minst stark kvinnan som lite i taget går till en annan typ av form . Hon blir mer och mer personifierat i sitt styrkan av någonting som r den enkla och naturliga. Man ser det hur hon rör sig obehindrad även i Frankrike  var hon är i början rent av mobbad och motarbetat till hur hon bygger upp en den spök liknade Anton von Lucke som i slutet får henne att må bättre när han kommer tillbaka som Eliott Margueron den unga männen vi Louvre. En fantastisk film

Robert Fogelberg Rota  

Forse non troppo storica ma riuscita benissimo

Milano meglio di Firenze

Titolo Leonardo episodi 3 e 4

Regia Daniel Percival

Interpreti James D'Arcy Mathilde de Angelis

Distribuzione RAI

Voto quasi un capolavoro

Allora possiamo iniziare a discutere un fatto è giusto o meglio è saggio falsificare un episodio per i più anche sconosciuto della storia per farlo andare meglio in una composizione anche di tipo artistico. Leonardo da Vinci che per me d’ora in poi avrà il volto del bravissimo e molto sicuro anche nell’essere insicuro Aidan Turner avrebbe fatto lo stesso se si fosse raccontatati ma la Storia di Leonardo +e questo è molto chiaro nella sapiente regia di Daniel Percival non è solo la storia di Leonardo ma anche dell’epoca intorno della società che lo ha formato. Questo si vede benissimo in questi due episodi dove la fotografia di Steve Lawes è fenomenale in composizioni che diventano velocissime per via di un montaggio quasi da video clip di Xavier Russell che ricreano tutta un epoca. Ci sono composizioni di Leonardo poche soprattutto un inizio dell’ultima cena che resta almeno per me l’opera più citata ma anche l’opera più arrogante perché come noto Leonardo la dipinse rifiutando i normali schemi dell’affresco e di altri artisti dal veneziano Bellini ma anche da quell’altro rinascimento che si trovava al dilà delle alpi. Questo è citato nell’uso dei volti anche grotteschi che ricordano i pittori teutonici come Dürer e Lucas Cranach il vecchio. Questo è citato nella scena d’apertura quando Leonardo per amore della verità si mete a testa in giù e ricorda moltissimo una delle scene di Luther di Eric Till film secondo me molto ben riuscito. Li era l’entrata di Giulio II e qui è Federico Sforza interpretato dal mattatore James D'Arcy. Fin da quando riceve Leonardo vediamo la sua forza la sua capacità di vedere la vera realtà quella psichica e di come per il poter rifiuti anche quelle che potevano essere innovazioni utili le macchine da guerra di Leonardo. Appare come un uomo duro ingrato con un senso di teatralità che esplicherà anche nella fine della favola di Orfeo quando si vuole rappresentare come Plutone stesso padrone nella morte ma anche sotto luci più simpatiche. La corte è splendida una dimora e la città di Milano che appare sicuramente come un importante crocevia è solo compresa in quando appendice della dimore. Si mette in evidenza il comodo anche con il superfluo . la scena che ci fa conoscere la moglie sottomessa e anche rassegnata Beatrice D’este interpretata benissimo da Miriam Dalmazio ricorda un certo genere quello della mascherata. Purtroppo pe runa serie di conseguenze le più note sono le ultime quelle di Indigo Jones con la collaborazione di Ben Johnson per la regina Elisabetta d’Inghilterra. La somiglianza fisica e la postura particolarmente atletica e guerriera Ludovico il Moro che non assomiglia all’ultimo e fallimentare duca di Milano ricorda moltissimo Rollo interpretato da Clive Standen Solo che sembra molto più abile e pericoloso anche se pe rora non ha bisogno d’andare in guerra. La capacità manipolatrice si vede quando di ritorno da una partita di pala corta con Bernardo Bembo (padre del famoso letterato ) interpretato da Flavio Parenti in un buon ruolo riesce a manipolarlo. L’unica che riuscirà a resistere alle sue manipolazioni sarà proprio il personaggio inventato Caterina da Cremona che è la magnifica Matilde de Angelis. La naturalezza la grazia e anche il fatto che è una delle poche persone che puó contradirlo è solo per un fatto che al pari dello struzzo è uno dei bei trofei del Moro. Ludovico avrà oltre che la paura della morte solo un certo tipo di angoscia quando vedrà il bozzetto per altro bellissimo della statua del padre troppo piccola e troppo semplice. La composizione di questa è difficile e lo vediamo in una scena molto lunghe girate anche in piano americano . Il potere è solo dato nella storia e qui capiamo come mai Ludovico è così invidioso ma anche accondiscendete con Leonardo. Ludovico non si sporca le amni e lo fa solo come l’arrogante Sanseveri vestito in nero che gira armato è ucciderà il cantore interpretato in maniera tetra e carismatica da Antonio De Matteo. È un ruolo molto facile perché ricorda una certa leggenda nera del rinascimento ma anche molto naturale come nella scena nella quale si vede questo molto bene e quando tronca versando il vino sul nascere il rapporto tra Caterina e Gian Galeazzo. Interpretato dall’attore adolescente Edan Hayhurst è un po’ l’incompreso ma anche l’Amleto della serie molto bravo nella sua semplicità e nel suo ricercare. Percival è particolarmente abile e non specificare chi lo uccide. Sicuramente come mostra la tetra figura del ciambellano  interpretata da Matthew Steer gli Sforza non sono amati e l’abolire l’erede legittimo anche da parte di potenze straniere . Peccato che non è stato presentato il vero Galeazzo Sforza principe se non illuminato interessante che forse però si sarebbe troppo confuso con .Giacomo Salai. che ha il volto simpatico e canagliesco di Carlo Cuevas Sisò attore catalano molto talentuoso . Fin dall’inizio sfrutta la sessualità come tante cose incerte di Leonardo e come Sforza comanda la corte lui comanda la corte dei Miracoli. Come bambo l’amante deluso è uno dei personaggi che vediamo anche nel dialogo con Stefano Girardli il bravo Freddie Highmor. Questi è quello che riassume il lavoro e che presenta il coro. Sicuramente le scene dall’effetto scenico più interessante sono quelle della rappresentazione che trasforma la corte e il cortile  in un doppio spettacolo. Il personaggio dell’Orfeo di Poliziano (un ricordo di un ‘attività quella teatrale che fu centrale nella vita di Leonard) eé vista tramite la passione per l’attore Thiery interpretato da Hugo Becker fa un ruolo un po’ irritante e un po’ interessante . A poco a poco capisce dopo averlo bullizzato le capacità di Leonardo . Vanesio e veramente canagliesco che fa in modo d’irritare il povero Tommaso Masini un bravissimo Alessandro Sperduti a divenatre uno degli amori. L’omossesualitá è un qualcosa di complesso sia per via di quello che è la realtà esterna ma anche del non sapersi accettare. Leonardo sa di non poter essere felice con Caterina perché questa lo limiterebbe ma capisce solo troppo tardi di aver sacrificato Thiery. Una delle scene più belle è sicuramente il volo che Thiery fa fare a un riluttante Leonardo che ci avvicina a altri due voli quello della serie Viking dove Ivar Senzossa che ha il volto e la bravura di Alex Hogh Andressen  è fatto volare da un altro manipolatore Olger che è il bravo Danila Kozlovskij ma anche nell’overture di andrej Rublêv del regsiat sovietico Andrej Tarkovskij. Probabilmente il volo non era un qualcosa di impossibile ma era un qualcosa che pochi pensavano. La società rinascimentale precisamente coem quella medievale era molto ben regolata. Caterina, Leonardo , Giacomo Salai e volendo anche Galeazzo sono individui che interagiscono ma sono soli emarginati degli undedog. Da notare che la stessa posizione è quella di Ludovico che come sappiamo non seppe anche pe rla presenza di potenti vicini i Gonzaga di Mantova, Venezia e anche i parenti este e i Savoia prendere quella posizione che gli sarebbe stata utile per diventare un principe. Due episodi molto belli da vedere ma anche da confrontare con altri episodi della storia di Leonardo

Robert Fogelberg Rota

Ben Forest gör filmen

Stephen Fears som vanligt når aldrig riktig fram

Titel The program

Regi Stephen Frears

Medverkande Ben Forest, Chris O'Dowd

Svensk distribution SVT play

Betyg A

Stephen Feras har får mig varit onekligen an regissör som hra i många tillfaller visat att hans filmer når inte fram och sånt skulle ha varit även varit fallet i The Program som följer en av dem moderna myter Lance Armstrong och bedrifter. Det verkar fungera mycket bra när det gäller den musikaliska stycken av Alex heffies och den vackra nästan tredimensionella på grund av faktumet att Danny Cohen gör ett fantastisk arbete. Samma kan tänkas och se när det gäller klippningen av Vlerio Bonelli men tyvärr denna underbara tekniker och kan films rytm går alltid i ett träsken av schabloner och streotyper. Det ses tydligt i den som kunde ha varit den Mesistogfelses av lace Armstrom dvs den italienska läkaren Doctor Ferrari en löjlighet figur som verkar ha kommit från en tecknade amerikan film från 1950-talet spelade av en helt oengagerade Guillaume Canet. Filmen är en film om cyklismen med den visas inte som en sådan eftersom vi ser naturligtvis mycket av tävlingar med dessa är lite för framträdande vi ser inte honom. Samma kan sägas med den känslormesiga skådespeleri av skandal journalisten David Walsh spelade av den mycket duktiga Chris O'Dowd . precis som Michelel Pfeifer i rollen som madame de Trouvilelle i ett lika vackert film av Stephens Frears ”Farlig begär” varen hjältinnan som i själva verkat var en snobbig högfärdig och bigott borgar dam r Walsh en lite petig och pipig journalist som verkar göra allt enbart frö eget prestige. Precis som Ferrari får han inte förklara sig visa det bästa av det som händer. Tyvärr dessa karaktär blir aldrig utforsakde precis som Floyd Lannis spelade av Jesse Plemons. Denna lag kamerat till Lance Armstrong är intressant i den moln att man ser lite mera av honom på grund att man får hans familjer bakgrund den svåra religiösa tron och avundsjukan. Det finns en av filmens mest obehagliga scener möte med Chris Larkin som spelar tränare av US post service John Wilcockson. Det är en lätt men mycket kraftfull scen som när man visar allt dem olika knep mot doping kontroll. Här ser man hur pass bra och stor är just  Ben Forest, men ett mycket strak och känslor mesig skådespel som visar ibland att han är stark och även svga i dem ytterst obehagliga scener med cancer sjukdomen. Lance Arlmstrom är i Freras tolking en mång sidig och svårt karaktär ofta ensam kapabel att trösta personer att motivera dem att vara lagom obehaglig fast på ett sätt som är acceptable eftersom han hotar med ett artig sätt. Vi ser ständigt hans ensamhet som kommer till godo när vi ser honom som när han ringer eller i hans försök till reklam filmer. Det är en av dem bästa gestalter som jag har någonsin sätt och fullt värdig en Oscar. Det är även bättre än gestaltning som John Malkovich presenterade i ”Farlig begär”. En anledning med foto historia och även den vackra dialogen att se denna film

Robert Fogelberg Rota

Det lönar sig inte att tänka för mycket

Tolstoj läst med Woody Allen

Titten Love and Death

Regi Woddu Alen

Medverkande Woody Allen Diane Keaton Lloyd Battista

svensk distribution metro golden mayer home video betyg A

Död och Pina ör onekligen den film som jag föredra av Woddy allen mycket fint fotograferade av Ghislain Cloquet i ett elegant början på 1800- talet som försöker det var svårt att spela den inne i Sovjet union år 1975. Den karaktär som Woody Alen spelar är Boris en travesti ti på Pierre i Tolstoj verk bara att Boris är mera skruvad. Hela hans förhållnings sätt är full av en över spensligt bland annat när han är tvungen att delta kriget och blir drillade med stor disciplin av den färgade sergeanten Alan Rossett. Det är ganska detta krig som i början är mycket lik den av Stanley Kubrick i ”ärans väg” med ett stor portion humor och olika möte som betonar den totala idioti av Boris som till slut lyckas att åstadkommas några framgångar. Det är en slags komik när han skall försöka att diskutera både moral och etik som för vårt minnet till det som var den glada soldaten Sveik och det är slående hur Sonia  en av dem bättre roller av Diane Keaton håller så bra. Sonia är ett extremt förvirrade kvinnan full av ett slags konicitet och sexuell lust som blir adels frö fräck även när hon försöker att hon försöker att förfora Don Francisco spelade av Lloyd Battista Diane Keaton i rollen som Sonia  är rolig i allt men är inte i att början med så intresserad ei Boris som sitt första erövringen men den frisläppa grevinnan Alekadrova spelad på ett utmärk sätt av Olga Georges-Picot . Denna vra en av världens vackraste kvinnor som tyvärr led av enorma depressioner och den scens va hennes älskog med Boris är en stor hyllning till den som kunde ha varit Woody Allen fadern Groucho Marx . Bara att Allen är kanske mindre raffinerade och mer nervös. Själva klippningen är utmärk och ses mycket bra på grund av Ron Kalish arbete. Den lilla juvelen är pistol duel med den själv säkra Anton veteranen Harold Gould som gör en parad roll. Det finns en fräckhet i den och den kommer till ett vist skämt om det som är religionen kristendomen som blir aldrig elak men surrealistisk i scenen i vilken Sonia möter prästerna som den roliga Edmond Ardisson eller den äldre och vördnadsfulla fader Nikolay spelade av aC Smith. Det påminner även om dem möte som Boris har med hans fantastiska far byfåne spelade på ett rolig fars sätt  av Zvee Scooler. Det är en sätt att se på den äldre ryska samhället som är full av nostalgi ironisk men inte elak. Samma är den hyllning  till Prokoief vars musik använder sig flytig ibland annat samma läget som i originalen ”Alexander Nevskij” Sergein Eistein populärast film och i den hyllning till Bergman. Precis som Antonius Block i ”Sjunde insegel” möter Boris döden  under flera tillfälle och han är djup skrämt med allt rätt av den. En död som är senare plat och öppnar en avgrund i vilken Bergman karaktärer kommer med påverkad av existesialism och modernism men rädslan när Allens karaktär går ditt klagande och skrattande vilken är bra för oss men inte fär dem. Förmodligen scenerna med Napoleon spelade av James Tolkan kunde ha blivit bättre  tänk om mana hade haft Alberto Sordi men filmen håller fortfarande och är mycket värd att se

Robert Fogelberg Rota

Kate Beckinsale är skapade för att spela Austens karaktärer

En av dem bättre brittiska filmer någonsin

Title Love and Friendship

Regi Whit Stillman

Medverkande Kate Beckinsale Xavier Samile Jenn Murray Lochlann O'Mearáin
Chloë Sevigny
Svensk distribution Scanbox

Betyg mästerverk

Få filmer som jag har sett har varit så fulländade i sitt acsting fotografi och den respekt fulla men även lätt anarkistiska sätt att ta hand om klassiker som Whit Stillman ”Love and Friendship. Mycket berör på själva lady Susan Vermont som är onekligen Kate Beckinsale livs roll . Charmig full av ett sådan behag som man skall vänta sig från en rocko dockan hon rör obehindrad och lyckas att vara motor som sätter i fart alla intriger. Det ses tydligt i hennes framträdande i jämförelsen med den snobbiga Lady Lucy spelade med styrka av Emma Greenwelloch hennes bror den unga sprätthöken Renginal Du Corcy spelade av Xavier samuel. Det är genom hennes charm och intresse som understrykes av den magnifika fotografen av Richard van Oosterhou som tar fram den taktiska det som vi kan även beröra eller få illusion av göra det i många goda klippningar inte kanske så nyskapade men väldigt klassiska av Sophie Corra. det är en opera likande tolkning med positiva karaktärer som vermont svågare Charles spelade av Justin Edwards som är den rejäla och sympatiska godsägaren och två äldre pendanter som Sir Reghinald DuCorsy  den äldre och för att del irriterade lik henry IV spelade av James Fleet eller den ännu mer irriterade mr Johannson som är Stephen Fry make till Lady Syssans bästa väninna Alicia Johnnson. Denna är en amerikanska som spelas av  Chloê Sevigny en rolig rapp och kultiverade kvinnan. Hon blir en symbol för dem amerikaner som valde att vara brittiska och det finns den kanske filmens roligaste scen när en gentleman som kommer fram spelade av Frank Prendergast blir hotade av den stridslystna lady Suan. Det är lady margering den hysteriska men extremt roliga kvinnan porträtterade av Jenn Murray som försöker att förstöra henen eftersom lady Sysan har satt hennes klo i make Lord mardelin den charmige Lochalam O*Mearàin. Det är den rollen som är mindre utformade och vi har även den som en clown med betydligt mer pengar än sansade förnuftet  Sir James Martin spelade av Tom Bennett. Filmen presentera även en intressant vision av religion gudomlig och inte så djup som den snälla prästen även han lite ab en clown presenterade av Conor MacNeill  - mycket duktig den som är den enda rivalen för lady Sussan är dottern Federica spelade av Morfydd Clark . Hon verkar kanske lite mera av en yngre systern men det finns en förflutna av ett svårt äktenskap även för lady Susan som gör allt för att dottern skall få det bra som med allt tal om uppfostrade i ett värld som inte är lätt. Några av dem mest poetiska scener som kärleken men Reghinald men även möte i kyrkan har som huvidrollen  Frederica i ett film som man måste bara kunna se

Robert Fogelberg Rota

Matilde De Angeli portá leonardo a essere quasi un capolavoro

Due bellissimi episodi

Titolo Leonardo

Regia  Daniel Percival

Interpreti Matilde De Angelis Giancarlo Giannini

Distribuzione Rai

Voto A

Poche personalità sono state così enigmatiche geniali e se vogliamo anche poco consociate tranne che per le sue opere come Leonardo da Vinci. Il merito in questa bellissima e elegantissima produzione della RAI di Daniel Percival e soprattutto del bravo Aidan Turner che interpreta un Leonardo da vinci molto diverso da quello che abbiamo visto in “da vinci Demon” o nei “medici”. Lo vediamo in tutto quello che è un ‘elegante analessi durante le interrogazioni a quei è sottoposto dal podestà di Milano Stefano Giradli un rigido è inquisitorio Freddie Highmore molto adatto alla parte quando è un artista affermano ma veniamo poi riportati  alla formazione fiorentina . Qui Aidan Turner presenta un giovane impacciato diverso dagli altri apprendisti di Verrocchio più grande degli altri con i capelli molto più lunghi e i vestiti molto più curati. Oltre allo studio abbiamo una caratteristica che lo fa molto simile a Greger il protagonista dell’Anatra selvatica di Henrik Ibsen una persona che vuole sempre e comunque a ogni costo dire la verità. Questo lo mette in cattiva luce con Caterina sulla quale ritornerò ma anche con gli altri da Verdicchio ma anche soprattutto nei confronti delle autorità . Lo si vede anche con un coetaneo lo spigliato e androgeno Jacopo Saltarelli interpretato da Kit Clarke un quasi antenato di Achille Lauro che lo circuisce in maniera semplicissima proprio in virtù del fatto che è più spigliato. In queste composizioni si vede chiaramente lo specchio dell’arcobaleno che è tipico della pittura di Leonardo. Il lavoro del direttore della fotografia Steve Lawes è eccellente e vuole soprattutto presentare qualcosa di moderno elegante ma legato alla tradizione allo studio della figura umana e in questo caso alcuni termine per così dire gay saltano fuori in maniera straordinariamente fine. Le altri autorità sono in primis il padre Pietro di Vinci un Robin Renucci particolarmente convincente. Non è solo un uomo duro e anaffettivo ma anche una persona e qui il linguaggio delle scene gioca con campi lunghi che fanno notare più di ogni altra cosa che si tratta  di una scena di tutti i giorni come il rapporto con il primo committente Amerigo Bicci che è nell’interpretazione di Sergio Albelli la parte fiorentina bizzarra ma anche molto concreta. Questo membro secondario della famiglia Medici potente e soprattutto molto più chiede qualcosa  concreto ovvero un ritratto della figlia. Da notare che con questa donna interessante raffinata e colta Ginevra intercetta con grazia e naturalezza da Poppy Gilberg Leonardo sembra più a suo agio. Ma precisamente coem nell’adorazione dei magi non dá quello che vuole. Gli stessi complessi d’inferiorità si vedono nei confronti dell’uomo potente e prepotente ovvero niente poco di meno che Ludovico Sforza interpretato benissimo da James D'Arcy. È un uomo duro sicuro di se che pavoneggia un sapere. In questo è simile a Vedricchio che guida con il pugno di ferro la sua bottega il ruolo nobilitato da Giancarlo Giannini. Non sono io a scoprire la naturalezza, il carisma e l’essere sia un po’ ruvido che molto sincero dell’attore nato a Spezia ma toscano però qui si supera. Verdicchio e chi capisce il genio che cerca di adularlo vedi come riesce prima a sfruttare le sue conoscenze nell’insalzamento della croce ma poi lo respinge. Questo non per un perbenismo ma per un incarico di tipo pratico che il pittore verrá sempre e solo ricordato solo citando il nome di leoanrdo. Verdicco coem pietro sa anche essere consolatorio ma più furbo ipocrita pieno di secondi fini è introduce alcune delle tematiche filosofiche. Raramente scrivo sugli autori ma la sceneggiatura Gabbie Asher, Frank Spotnitz e Steve Thompsson riesce e a essere molto convincente perché in scene funzionali alla storia normali e piene di una certa quotidianità reisce a fare scoprire alcuni temi come quello del colore e della luce. Chi sta vicino a Leonardo ma non lo apprezza come amico anzi lo odia ma lo ammira ancora di più di Verrocchio è Tommaso Masini interpretato molto bene da Alessandro Sperduti. Non è un ruolo facile e neanche un ruolo simpatico e Sperduti non mi era piaciuto o meglio non lo avevo trovato irresistibile come Pietro il gottoso ma qui abbiamo un giovane forte , carismatico simpatico e anche abbastanza bravo ma inutile. Le sue reazioni sono deprecabili ma profondamente umano e solo lui capisce a pieno la potenzialità del realismo Leonardo. Un realismo basato quasi su una forma di ricerca pedante ai limiti dell’autismo che fa di Leonardo la persona in grado di osservare  e mettere sulla tela la psicologia e l’animo come quello di Caterina da Cremona che è interpreta dalla stupenda Mantide De Angelis. La De Angelis bolognese e padana ricorda moltissime delle attrici del nord Italia da Lea Massari a Carla Gravina con anche un pizzico della Duse e di Isabella Andreini comica dall’arte. Sicura spigliata naturale e raffinata fa in modo che rimaniamo sia conquisati che ammaliati. Le scene con una casa che non è alla fine un tugurio sono bellissime e ricordano molte delle composizioni dell’annunciazione e abbiamo sia un rapporto comico quando lui la rifiuta (forse anche per paura di mettere al mondo un altro bastardo 9 e pii la risegue . Il rapporto di complicità che si instaura tra Caterina e Ginevra è bellissimo con il pasaggio del libro di Ovidio e la stupenda scena dell nibbio. Se Loenardo mette in luce l’animo di Caterina che è molto sciupato anche lei mette in luce quello di Leonardo pieno di una certa timidezza pieno di paura e la immagina come quel messaggero alato di una nostalgia una melanconia. I due potrebbero essere felici ma non lo sono perché vedo i problemi di uno per l’atro. Due ottimi episodi di una serie che conferma la forza della RAI che non +e seconda a nessuno nella produzioni di grandi affreschi storici.

Robert Fogelberg Rota

...

Lite för enkelt med homofobi

Hans-Erik Dyvik Husby är Cornelis Vreeswijk

Titel Cornelius

Regi Amir Chamdin

Medverkade Hans-Erik Dyvik HusbDavid Dencik Malin Crepin Rainer Gerdes

Svensk distribution SF

Betyg A

Cornelis Vreeswijk har vart onekligen an av dem stora både i svenska musik och litteratur och precis som Carl Michael Bellman han har lyckas att fånga tidsanda och det som är svårare visar att även svenskar är roliga. Det som är slående och gör Amir Chamdin verk bland dem tjugo bästa svenska filmer någonsin är den skådespelare som presteras av Hans-Erik Dyvik Husby som är männen Cornelius med hans livsglädje hans religiositet som har att göra med den svåra tiden i dem ockuperade Nederländerna i vilken den lilla Cornelius spelade av Adrian Munoz Nordqvist förs bort från en mild och snäll modern Kim van Kootenav två stycken grymma och kalla Nazister spelade av Rainer Gerdes och Olle Jernberg  till ett santorium och från det till Sverige. Dessa scener är perfekta med ett vit skrämmande och kallt ljust som för vårt minnet till det som var Carl Thoedor Dreyer senaste verk och vi ser hur under filmens gång Crille Forsberg foto blir annorlunda och tar fasta på den lek av olika färeger av maskerade och skönhet typiska av den svenska 1960 och 1970-talet en tid av glädje. Hans-Erik Dyvik Husby med ett tung betygade kropp rörs sig överallt från blad södre okar i den nya miljon program stad fastar vid vikar och först i ett Sverige som är vackert. Utomhus kontastera med den allt sjäsgisat spel lokalre dem trånga läghjet i vilken Cornelius kanske med allt rätt känns sig spionerade Lika vackert som utomhus är den frösta hustru den madonna likande inghali spelade av Malin Crépin. Hon försöker att trösta honom men uppftar inte att det är en adels för vilsen själ och just i spelet med mask av ett utåtriktade sarkasm bli en sätt att maskera en osäkerhet av ett jätte i näsatn allt. Vi ser många personer mest kvinnor som har ett slags hatisk förhållande till honom från byråkraten pin uppan Susanne Thorson till den kalla finlandsvensk direktör på Backberget spelade av Frida Sjögren. Det skulle kunna verkar att Cornelis säljer sig själv för pengar och berömd och det ses tydligt i den bråk vid Filmhuset som förekommer mellan Cornelius och trubaduren Fred Åkersson spelade av David Dencik som alltid han är underbart att spela ett negativ svårt och hatisk karaktärer och i hans scener försat möt vid ett charmig maskerade fest och den andra när dem skall fotas visar hur pass snabbt skicklig och rytmisk är Gregers Dohn klippningen. Det finns förutom screena av ett film i Brasilien det finns en hyllning till Bo Widerberg och hans odödliga Mästerverk Edvira Maninger när Cornelius möte sitt andra kärlek den sofistikerade skådespelerska Bim spelade av Helena Af Sandeberg precis son Anedes Bum den girige producenten som har Johan Galns ansiktet hon vill och lyckas att utnyttja honom och tar den ganska naiv Cornelius till vad hon ville. Scenerna med sonen Jack är hjärtskärande men vi ser alla den svpra och ofta mång fascinerade dela av Cornelius personlighet som när han angriper med vrede två stycken travestier spelade av Axel Petersén och Emil Johsen. Den ser inte särskild kvinnliga ut som hans super snygga gruppies se även Kerstin Vitali som gör en liten med övertygade roll och scener är rå och snabbt. Fast den ger en tidsandan av en stor artist med problem i hans skapande och svåra trauma med vilken hans lyckades kanske inte att vinna med försökte. Roskilde festival är mäktig som en barock bild en av dem bättre r ock filmer.

Robert Fogelberg Rota

100 år med Nino Manfredi

100 år av Nino den anti latin lover

Titel Fulla Skitiga och Elak

Regi Ettore Scola

Medverkande Nino Manfredi Giovanni Rovini

Svensk distribution Atlatic film

Betyg A

Nino Manfredi var onekligen en av dem bästa skådespelaren någonsin i den italienska skådespelaren och den roll som Giaginto kunde föra samma dem erfarenheter som Manfredi hade både när det gäller tataren och film. Det är en slags Kung Ubu gastat som håller en familjer i skräck. Den är en hus tyrann i en familj som är högst icke fusionera på grund av den miljö av ett kök stad i vilken han lever tillsammans med fru Maria Bosco… denna är en sliten kvinna . man ser hur fotografi av Dario Di Palma visar en stark känsla till att estetisera den elände och klippningen av Raimondo Crociani som ses även i slutet i den som är den stora bråk mellan Giginto familjen och några andra desperada personer till vilken som hämnd Giaginto säljer själva kåken med bonde Giuseppe Paravati från södra Italien. Det samma är med den prostituerade som Giacinto  tvingar familjen till iside spalade av Maria Luisa Santella en mycket öm och någorlunda söt person som vill passa inne. Scenen av dem påtänka mordet är mycket fint och spånade och den är nästan lite förstörd av byxa rollen av Gigintos modern som spelas av Giovanni Rovini. Den är en av dem många figurer i en familj som är komplicerade hård och inte minst löjliga fast denna löjlighet är viktig för att kunna förstå att detta är den sätt på vilken vi ser på dessa människor men vi är otroligt lika dem. Det finns ytligare en parodi den till spaghettis western som är väldigt interesnat

Robert Fogelberg Rota

A Nino

Ennio Germano è nino Manfredi

Titolo In Arte Nino

Regia Luca Manfredi

Interpreti Ennio Germano  Miriam leone Stefano Fresia

Distribuzione RAI

Voto Capolavoro

Pochi film biografici sono riusciti cosí bene come in Arte Nino. La scena amdre dove vediamo come il personaggio è veramente Nino manfredi è quando Nino sul lago di Bossena si dichiara per Erminia dopo uan gita in vespa , la fotografia diu Fabio Olmi è belisisma molto elegante molto italiana il montaggio di Lucina Pandolfetti molto bello rapido e dolcee le musiche di Nicola Piovani sono le musiche di Piovani le melodie dolci è armoniose tipiche di questo compositore. Sul più bello arriva un cameriere a chiedere il conto di un pover Saturnino o Nino che non ha ancora preso il caffè. Nino Manfredi era un lunare capace di portare Pierot al cinema nella vita moderna e i suoi personaggi dal diabolico Giacinto all’irritante cameriere di Pane e cioccolata passando per molto altro avevano un ‘umanità una forza nella gentilezza. È uno sfondo tragico che si nota fin dall’inizio quando Nino che poi per me diventerà l’emblema stessa della forza e della salute (peccato che non fece mai incursioni nel cinema d’azione) è internato in un sanatorio. Un luogo tero d’architettura del Ventennio pieno di dolore la tubercolosi e disciplina che puó essere quella abbastanza ridicola del professore Giuffrira benissimo interpretato da Leo Gulotta a quella sostanziale ovvero interiorizzata di prof Giuffria anche qui una lezione di recitazione del bravo Roberto Citttran. Ma il sanatorio è anche un luogo di amicizia di spedizioni notturne dove vediamo il vizio del fumo che ci tolse un attore capacissimo troppo presto e  fatto per esorcizzare la morte dagli scherzi pesantissimi a Zagaja un bravo Vicenzo Nemotado, alla canzone per il malaticcio e completamente gabbro Lampadina un bravissimo Luca di Giovanni all’amicizia scontro con Emanuelel Caserlo Cesare detto scommetti. Un gruppo di amici al quale si aggiunge l’infermiere nello un bravissimo Giorgio Tirabassi che sará modello di Manfredi pe ril ruolo che abbiamo amato di più l’infermiere in “C’eravamo tanto amati”. Questo Nino che vede sogna e impara e si vedono anche il contrasto con un fratello quadratissimo ma simpatico Dante Flavio Furno ha un rapporto conflittuale con i genitori il commissario tutto di un pezzo Romeo un grandissimo Duccio Camerini e la madre religiosissima Antonioa una bella oltre che brava Anna Ferruzzo. Sarà un rapporto ricco pieno di incomprensioni tra dei genitori che gli vogliono troppo bene e poi sono sicurissimi alla fine della bontà della scelta di un figlio coscienzioso ma troppo vivace. La madre prima quando nell’immediato dopoguerra partirà una  tournée in Umbria e il padre quando senza divisa lo vedrà in televisione fare uno shech in dialetto ciociaro per mostrare che i burini sanno fare ridere senza volgarità e senza che gli si ridà dietro ma che si ridà e si pensi. Ennio germano è mingherlino con quel viso da eterno ragazzo ma diviene nei modi nella mimica e anche nella prestanza il Nino nazionale essendo stato prima il saturnino. La recitazione è istrionica ma nel senso di virtuosa imita una gallina che rimane alquanto stupita sa fare le gocce e presenta a un esame universitario l*Arlecchino Servitore di due padroni bene come i vari Marcello Moretti, Ferruccio Soleri e perché no anche Enrico Bonavera mascherando il ciociaro con il veneto. È un attore da commedia dell’arte e si vede benissimo anche quando incontro i quattro personaggi magici Gianni Bonaguerra un bravo Vincenzo Zampa  Rosella Falk ricordiamo interprete finissima rincarnata da Barbara Ronchi il padre intellettuale che è Orazio Costa un tetro Pietro Ragusa e soprattutto l’amico Tino Buazzelli attore di teatro e di cinema oltre che di televisione che è Stefano Frisia. Il corpo di Stefano frisia è atletico ma pesate la dizione istrionica e siamo di fronte a un personaggio di commedia dell’arte anche personaggio quasi boccaseco perché introduce Nino nei Bordelli dove incontra il padre che lo caccia ma anche il primo amore. Non è un caso che la prostituta gentile interpretata da Sara Lazzaro detta Iolanda che rincontrerà come fans rispettabile sia veneta perché veneta è la commedia dell’arte e l’inizio del teatro. Un teatro fatto di ironia , un sarcasmo sottile che nasconde un ‘amarezza per uan condizione di sudditanza. Si vede molto bene prima con i fascisti crudeli e villaggi rozzi nella loro aggressività e poi con gli americani anche loro dei ciociari ma precisamente come il non meglio identificato regista di film romani interpretato da massimo Wertmüller sicuri per la loro posizione di comando di prendere e poter aver tutto. Da noatre che anche loro snobbano il povero Nino che gli fornisce una bellissima imitazione di Charlote. Qui ammiro moltissimo Manfredi che introduce i due furti quello ai frati da parte di Nino e tino mascherati e poi agli statunitensi di benzina che sono barvata un po’ come il fumo. I tedschi o nazisti in una scena che ricorda l’arrivo dei dragoni bavaresi nel meravigliosa “Nell* anno del signore” dove Nino Cornacchia amoreggiava con la bella Giuditta quella Caludia Cardinale che poi non fu altro che Rossela Falk in versione maggiorata è bellissima molto intesa e i nazisti visti da lontano non sono che degli arroganti che non apprezzano l’Italia. Un film che ci colpisce e ci diverte e infonto la perfetta Miriamo leone bravissima nel ruolo di Erminia non è che l’amore con l’A maiuscola. Un film che ha bellissime scena anche quella degna del posto delle fragole del sogno e che va visto e rivisto magari anche quando finirá la pandemia al cinema

Robert Fogelberg Rota

Carossone signori

L’uomo e la musica

Ma dov’era Fred Buscaglione

Titolo Carosello Carosone

Interpreti Edoarado Scarpetta Vincenzo Nemolato Ludovica Martino

Distribuzione RAI 1

Voto A

Pochi artisti hanno saputo scrivere canzoni bellissime e sempre attuali con una distanza ironica come Renato Carosone che ha mostrato il meglio della vitalità di Carosone e la scelta di farlo interpretare da Edoardo Scrapetta (si discendete di quei Scarpetta da cui provenni anche i grandi De Filippo) è quanto mai azzeccata. Nela fotografia che forse abbiamo già visto di Marco bassano bellissima ma molto simile nei suoi colori bellissimi pieni di eleganza e fantasia e in un montaggio bello ma abbastanza essenziale di Natalie Cristaini assistiamo a una narrazione potente e classica che inizia dalla fine quando renato in compagnia di Gegè sta per esibirsi alla Chargerie Hall. Poi siamo indietro a Napoli nel conservatorio dove nel 1937 renato deve diplomarsi. Edoardo Scarpetta è Carosone e costruisce un personaggio che è simpatico pieno di vita buono è soprattutto molto ma molto teatrale. Questa teatralità nasconde isicurezze melanconie e una trauma la morte della madre che apapre in una scena onirica. Scarpetta fa onore non solo a tutti i suoi antenati ma anche a quello che è la costruzione tra l’arte intelettuale di Stanislavski è quella fisica di Mejerhold presentanta in diverse scene madri. Moltoi spazio viene dedicato all’esperienza africana con diverse sceene madri. Sia ben chiaro essendo un film per la TV la parte sociologica è forse troppo corte ma si assiste in queste breve scene a alcuni quadri come il rifiuto del ruolo di colonizzatore razzista ma invece la presentazione sia dell’amore visto per Italia una splendida Ludovica Martino fin dall’inizio e poi anche a quella che è la parte più scura e tetra la seconda guerra mondiale. Abbiamo uan scena quando Carossone che è stato insultato e aggredito al limite del razzismo dal camionista Remigo Campi un bravissimo Leonardo Lidi viene fermato da alcuni irregolari pro inglesi. Si salverà tramite la musica un linguaggio universale che permette di far conoscere tutto e tutti. Sia Remigo che lo spaventoso guerrigliero un intenso Simon Malonnen sarano conquistati. Da notare che in questa scena il montaggio di Natalie Cristiani è inesistente per farcela veder in diretta come diviene fondamentale quando al figlio adottivo e siper amato verrá presentato in una fotografia il povero Odoarso Antonio Orefice.. La stora d’amore è vera bella e stupenda la ballerina veneziana uan graziosa e carismatica Ludovica Martino che alla fine s’innamora di un personaggio simile a Pierot. La storia d’amore è bellissima e divien un maore anche per un figlio. Dopo questa abbiamo anche l’incontro con quello che sará il fantasista della banda il personaggio chiave con una carica di riso Gegé un grandissimo Vincenzo Nemolato. È un attore molto bravo teatrale ma non nel senso negativo capace di conquistare tutto e tutti a tratti forse anche un po’ pensate vero erede dei comici dell’arte con molti lazzi gustosi come quello dell’improvvisare un a batteria sul golfo di Napoli con alcuni cocktail oppure quello dell’aereo. Al trio si aggiungerà un personaggio che forse qualche signore di mezza etá come me ricorda ancora Peter van Wood olandese intepretato da Nicolo passetti. Quest’attor sembra veramente nord europeo e presenta un personaggio che è moderno con la chitarra elettrica che poi lascerà ma secondo me fondamentale. Se Carossone è chi esce dal golfo di Napoli da una finestra sul modo e l’arricchisce van Wood e chi entra nel golfo con il suo bagaglio si arricchisce e arricchisce una tradizione. Lo spostamento a Milano molto doloroso porta al personaggio magico un po’ Mefistofele è un po’ fatina della favola Nisa alias Nicola Salerno il paroliere presentato da Flavio Frurno. È un uomo che ha due caratteristiche la cortesia ma anche la critica la decisione è ottenarno insiem “Tu vuoi far l’americano” uan delle più belle canzoni di sempre. In questo periodo dove la scenografia anche se più moderna e borghese con la televisone ricorda quella di un film italiano mai troppo considerato 2la signora di tutti” di max Öphlus. Un qualcosa di stupendo è un intuizione è un episodio raccontata in maniera fortemente non drammatica l’incidente di Pino il figlio interpretato dai fratelli Davide e luca Dimistescu. Per una caduta banale finisce in coma e con un ‘azione da Pulcinella o da arlecchino ogni sera dopo meravigliosi concerti Carosone si reca al capezzale del figlio. Qui siamo oggi quando con la pandemia stiamo tutti in una situazione simile. Un film che prende tantissimo ci fa pensare e ci ricorda che la musica è come l’inchiostro dei documenti il sangue della storia. Per me Carosone ha un significato particolare grazie a Stefano Bollati che troviamo anhc ein un piccolo ruolo. Nela meravigliosa sal Grunewall chiese al pubblico due canzoni. Io risposi Tristano e Isotta di Wagner e una persoan vicino a me O’Saracio . Il buon bollati gli mise insieme in un’imposivazioe dove i due geni si fecero notare e lo fece benissimo. Un film bellissimo che mostra la forza di mamma RAI

Robert Fogelberg Rota

Luther och både gott och ont i Europas början

En av dem bättre filmer i hela historia

Titel Luther

Regi Eric Till

Medverkanden Joseph Fiennes Sir Pater Ustinov Jaroslav Novotny Michael Traynor

Svensk distribution Atlantic film

 Betyg en av dem bättre film i filmens historia

Luther  är åtminstone för mig bland den första tio filmen i hela film historia och det borde vara obligatorisk att se den. Det är en gedigen och trogen berättelsen hur reformationer började mycket på grund av en människan samvetskraven och sitt adels svårt förhalade med gud. Joseph Fiennes tolkar Luther som den skulle vara en mer handlingskraftig Hamlet och filmen tack vare den vackra foto av Robert Fraisse den är ett tröst för ögat. Varje klippning och varje enskild bild varje person kommer ifrån den tidiga 1500-talet tyska måleri med Albert Durer men mest av allt med den målaren Lucka Carmback den äldre som finns även spelade av Jaroslav Novotny som får ett duett med Sir Pter Ustinov vilken gör som alltid ett bra roll full av ironi distans men även en del inlevelsen. Klippningen av Clive Barrett är underbart i allt mest i den scen som utspelas i Italien när påver Leo X av medici jagar en vildsvin med ett musikalisk stycket av Richard Harvey som lyckas att ge episk dimension. Det finns inte i början i vilken vi ser en av Luthers många monologer i vilken han vrider och vänder sig först det är under ett åskan med gud och sen blir dem ofta med djärvlen. Det är en personlig kris som sen lite i taget kommer att drabba hela Europa. Krisen börjar med ett svårt förhållande till en far hans som spelas av Michael Traynor. Till är mycket duktig och originell eftersom han antyder det men utvecklar inte historia och snarare visar att fadern kommer mera att uppskatta och oroar  sig för sonen som kommer att ta den första debatten. Denna möte med den troende katolik som är Luthers fiende den italienska först humanisten och sen kardinalen AG irolamo Alendro spelade av Jonathan Firth är i sig mycket viktig. Lite äldre än lLuther denne är i Jonathan Firth gestaltning ett visligen sträng rent av strikt och konformist människan men även en person som är väl övertygade av det som han vill och verkar vara djup troende. Det är en svårt gestalt och precis som luther han har en svårt relaktion med *en fadern i denna fall kardinalen Ctajan mycket väl spelade av Matheo Carriére. Det är en bra skådespelaren som har redan presenterad ett likande typ av gestalt i Giuliano Montaldo ”Giordano brino” men i Luther han öveträffar sig. Det som är intressant ’r det två roller som vi skulle kunna betäcka som dem magiska roller den av den goda fadern till Luther först den som är hans direkt överordnade Agostini munken
Johann von Staupitz spelade som alltid med klass , karisma och extremt skicklighet i sitt naturlig sätt av Brunao Ganz inte minst i scenen i vilken han tar upp bin och det som låter så att att kunna ta hans stund Frederik den Vise spelade av Sir Peter Ustinov. Det är en roll av ett först som blir mer och mer intressant hur han lyckas att ta reformationer dit han vill. Vi ser hans uppriktiga besvikelsen i filmen början när den svåra och löjliga John Tetzel spelade av Alfred Molina kommer. Det är en karaktär som visar två bilder av sig själv den av skyklig affärs män som kan sälja dessa bullar och det som är den av fackiriska när han bränner sig själv. Medan Luther redan ifrån början hjälper till dem svåra pinade som fadern Otto spelade som alltid av Anatole Taubman. Terzel vänder sig till dem  sista som är exempel viss Hanna den fattiga kvinnan spelade av Maria Simon. Även Luther är nära henne och det är en roll som personifiera folket men en komplicerade folk som man ser tydligt i många nivåer som den idealistiska holländska munken Ulrik
Marco Hofschneider till den stora real politiker och Luthers dubbel Spalatin sekreterare till Frederik den visade spelade av Benjamin Sadler. Denna real politiker visligen en sofistikerade och hövlig byråkrat blir trots hans likhet med Faust ett slags Mefistofeles för den svåra val som görs av Luther vilken är hur man skall förhålla sig till bonde upprör som tillkommer enbart tack var luther åtminstone för smeden spelade av Herb Andress. En mycket liten men extremt vacker scen. Det som är lik Claudius i denna situation är onekligen påven Leo X spelade av Uwe Ochsenknecht en visligen pompös och ond karaktär men även ett magnifik förste. Vi ser honom enbart från Luther perspektiv men på ett ganska objektiv sätt precis som förstår Dem två personer som blir allt viktigare är den före detta nunnan Katerina von Bota spelade mycket väl av den sexuella Claire Cox som förvaldas från ett flyttning till en vackert och levande prinsessan till det som är rebell med stor R mycket lik Gent som vi såg i August Strindberg Cförst professor Kasterling sen broder Andreas spelade av Jochen Horst . det är en våldsamt men även rättvis gestalt av en människan som vill inte ha någon nåd söker inget nåd och är först begränsade av hans plats och sen vill nå allt den stora och svåra makten av ordet som blir mer och mer våldsamt. Ytligare en exempel av ett adels utmärk och intressant roll i en film som med rytm av ett modern thriller ser skapande av någonting annorlunda en stor faktura. Visligen man ser mycket lite om kejsaren karl V väl spelade av Torben Liebrecht och av Melchinor en mycket bra Lars Rudolph men filmen lyckas att återge en tid som har varit avgörande inte minst frö den svenska historia och som vi måste kunna se om igen.

Robert Fogelberg Rota

Om ett äldre film

Det uteblivna mästerverket

TDet uteblivna mästerverket

Titel Herr Arnes penningar

Regi Mauritz Stiller

Medverkad Mary Johnson Richard lund

Svensk distribution Cineasterna

Betyg B

Jag vet att det skulle kunna verkar både pretentiös och orättvis att recensera Stillers verk men jag vill göra det eftersom det är fortfarande en bra film som har ett särskild plats i den svenska historia. Det som är bra är den fotografi som skapades av Julius Jaenzon med klippningen av Gustav boge. Tyvärr det är just den som gör ett problem i denna någorlunda exakta återskapandet av yngre Vasa tiden. Det är en klippning som är även för den tiden högt konventionell med långa tagningar i naturliga miljö dem berömda snö landskaper som vi skulle senare se i den mycket bättre filmatisering av en annan av Selma Lagerlöf romaner 2Gösta berlings sagan” har även den stora nätdel att vara skapande med ett system av törniga och målningar av själva remsan. Det är ett vanlig missförstånd att mycket av stum film innan Fritz Lang den första enorma geni i film historia utgick från svart vita bilder medan i själva verket var som vi ser här tornad. Om det hade varit i svart vit vid hade sett n levande gör av den första moderna konstnären . Det är just den en av filmers kvalitet precis som som den tre skottar spelade av Erik Stocklassa den ståtliga Sir Filip, den ormlikare Bror Berger och mest av allt det som blir den bästa skådepelare i filmen Sir Archie gestaltas av Richard und. Hård som en äktade aktion hjälte lik en sofistikerade förfadern till Conard i både
Arnold Alois Schwarzenegger och Jason Mamoa gestaltning han bär filmer. Vi ser ett pantomim repertoar av den peson som börjar med att leka bock och till slut tar sig själv och alla andra till ett undergång som kommer att drabba han och dem andra. Det är en mycket övertygande gestalt som kommer att kopiera och för allt del av hyllas även från en annan stor svenska skådespelaren Gösta Ekman i Frederic Wilhelm Munrau berömda och mästerliga filmen. Det är om vi skall säga sanningen mycket mera närdtornade den gestalt som görs av Lund som har den onda delen som i Faust är Mephisto ett mycket stor Emil Jannings är i Hrr Arnes Penigar den av den personliga egenskaper. Man ser tydligt en sak hur Hjalmar Selander herr Arne och hustru Corladia som spelar prästfru är långtifrån sympatiska karaktärer och det är understycken att dessa var människor som hade utplånat någonting den katolska medeltida kulturen. Man kan inte påstå att det hade gått lätt med det i Sverige men i Danmark och filmen utspelas i Matstånd som var under 15700 fortfarande under Danmark och Norges kung var övergång till protestantismen ännu hårdare. Det finns även språk av elakhet och vilja till att utnyttja personer även i den atletiska Torahils spelade av Axel Nilson och i dess modern Kadri spelade av den svenska teatern veteran Jenny Öhrström. Ännu ondare är  Stina berg som skulle senare bli första fiende till Andersomna kalle. Det intressantaste rollen som vi ser ofta i övertoningar är herr Arnes dotter som är högt manipulerade spelade av Wanda Rothgardt . Filmen problem är tyvärr Elsalil spelade av Mary Johnson. Hon kommer att ha en mycket stor karriär under dem senaste år av Weimar republik i många filmer och lyckas att göra en bra roll men lite för statisk lite för enkelt lite för ensidig och ensliga  och för entydigt. En lite sarvakan i en helt bra film.

Robert Fogelberg Rota