Antopologisk om vikingar tiden

En av dem vackraste filmen

Nicole Kidman bästa roll

Tittle the nothman

Regi Robert Eggers

Medverkande Alexander Skarsgård, Nicole Kidman An TaylorEthan Hawke

Svensk distribution UP

Betyg Mästerverk

 Få filmer har varit så bra om den nordiska historia som the nordman. När det gäller kostymer och assessorer är den nog den vackraste och mest exakta filmer som kan lätt jämföras med en sådan film som Barry Lyndon Stanly Kubrick. Det ses tydligt i filmen tre delar den som utspelas i Danmark när den unge athel  spellade av Oskar novak få möta sitt far Aurvandil War-Raven som är en av dem av Ethan Eackes. Det är en trött irriterade och mest av allt svag kung sårat och i den första fasen i den dunkla borgen i vilken vi ser personligheten av den galna narren en Jorik spelade mycket väl av William Defoe i rollen som Heimin. Den fotografi som presenteras av Jarin Blaschke är dunkel full av ett slags vrede nästan  som om man kommer inne i kungens psyket och för mig Aurvandil spelade av Ethan Hawke gör ett ypperlig roll. Dene kung är trots hans vänskap för ett alltid utmärk William Defoe i rollen som dåren Heimir och ett egendomlig rit. Här får dem som är vikingar fantast det finns ett mycket store skinnade i den klippningen som man ser i Viking bland annat i episoder när man skall erövra Paris genom ett tricks under en begravning av Ragnar /Treevis Fleming stora roll) om i den hade vi mera långa tagningar vad som Louise Ford väljer är närbilder extremt utryckas full som blir lika skulpturer Etan Hawke som är även osympatisk full av sitt eget jag självcentrerade. Det är en mångsidig sätt att kunna se på verkligheten och det ses tydligt i den som är antagonisten Fjörninl utan brodern spelade med bravur av den stora danska skådespelaren Claes Bang. Det är en tyrann och det ses tydligt på den sätt som han mördar brodern men kan även vara en kärleksfull figur dels mot Gunnar men även mot den första sonen Henrik spelade av Tadhg Murphy en intressant figur full av kraft och grym mot slavar precis som fadern men effektiv. Kolonisering av Irland är intressant dels hur en historisk synpunkt men även när det gäller sociologi. Observera att Thorild är en män som tillbedjare Frey som är en mindre krigisk gud än Oden och har ett mer normal bedjande. En av dem vackraste scener är just den spel av hockey extremt våldsamt i vilken den vuxen Amleth spelade av Alexander Skarsgård lyckas även att brotta när den extremt kraftiga Hafþór Júlíus Björnsson just han den berömda The mountain i Games of Throndes. Det är en bra roll även hans full av intresse och det öppnar mina möjligheter att tolak Alexander Skarsgård. Det är en Conad roll av en våldsbenägen krigare full av kraft av ett slags karisma ett mördar maskin som redan död vinner hans farbror vid en vuxen men är ganska närdtornad. Vi ser honom först i den brutala slag och plundring av ett slavisk by och i två mäktiga drömmar en när han möter ett prästinnan just hon Björk som för mig är så underbart i hennes film roller och sen när efter möte med ett helt galen manlig häxan Ingvar Sigurdsson hittar hans svärd som är bevakande av ett monster smeden spelade av Kevin Horsham en fantastisk scen. Det är för mig kanske inte Alexander bästa roll men den som är mer fysik full av disciplin och kapacitet. Fast det som är enastående är drottningen som har många mörka hemligheter den sexuella farliga Nicole Kidman som gör för mig ett Oscar värd prestation i rollen som Gedrun. Det finns en skicklighet en expressionistisk vreden som Nicole Kidman har sällan utryckt men gör det som bra utan att avvikna i ett furier som var ett vanlig roll i den isländska litteraturen En film som man måste bara se.

Robert Fogelberg Rota

Folkets bio visar ett utmärk film

Så bra som det kan bli

Titel Memory Box

Regi  Joana Hadjithomas

Khalil Joreige

Medverkande

Svensk distribition Folketsbio

Betyg A

Få konflikter har varit så långa och brutala som det libanesiska inbördeskriget och det pågick under et extremt lång tid med flyttningar och en samhället som förstörde total. Memmory Box är en kanadensisk libanesisk film och den har utforskats på ett fantastisk sätt av Joana Hadjithomas och Khalil Joreige. Vi börjar under ett kylig och snöig julafton i Kanada och den fotografi för vilken ansvarar Josée Deshaies går så pass nära som möjlighet verkligheten  den nertonade  Kanada med alla passioner som verkar vara insnöade eller i den soliga Lebanon med passioner eldiga sandfärgade   men klippningen av Tina Baz som låter utklip foto blir levande och den förflutna att trädda fram även på sociala medier snabbt chat eller Facebook . Det är en förfluten som är mycket dramatisk och även smärtande för figuren av en framsynt pedagog som lite i taget gick under spelade ganska mimisk av  Luc-Martial Dagenais kommer tillbaka till den som minst anar den hans barnbarn Alex spelade mycket bra av Paloma Vauthier. Det är en vanlig lycklig tonårig som har en någorlunda bra relation med modern den enda som har ett slags förbindelsen med ursprungslandet mormor spelade mycket väl av Nisrine Abi Samra som verkar nästan tappa förståndet när en låda kommer med det som vara en serier dagbok som modern nu en till synes lycklig och väl integrerade attraktiv medelåldrar kvinnan med ett yngre älskaren spelade av Rim Turki . Lite i taget upptäcker Alex ars liv verkar vara extremt ensam eftersom allt form av relation utgår enbart från dem sociala medier att zen modern var ung vackert och hade kanske ett roligare liv än henne. Modern som tonårig spelas av Manal Issa som upptäcker en rolig värld full av överraskningar musiken kärlek men även våld och det är genialisk hur den introduceras lite i taget när för att fyra Italien seger mot super favorit Brasilien under 1982 fotboll VM i Spanien den unga Mia skjuter i luften med ett AK47 håll av hennes pojkvän den vackra Rai spelade av Hassan Akil. Det är en fint gestaltad av en nästan lite ofrivillig Romeo och Julia och vi får följa dem i diverse omständigheterna som när dem ser på film när dem dansar men även när hon möter Rai vid en vägspärr. Kriget är dramatiskt med bombningar men vi ser aldrig får aldrig veta i en stad som försöker på gott och ont att leva en normal men vi har inte den kontextualiserade. I slutet när vi upptäcker att äldre kärlek har alltid samma glödd får vi ser att mi väninnan var kristen men Rai åkte till Moskva . I denna film som har ett mycket fint poetisk eller snarare lyrisk bild av dessa möter är den vuxna Rai spelade av Rabih Mroue som visar tydligt att det är ett spel utan ord eftersom dialogen är gett av blickar av stunder. Dessa är enligt  mig mycket vackra viktiga och fulla av ett poetiskt sätt i den som är en resa tillbaka i tiden. Vi skulle lätt kunna definiera denna film som ett slags Ammrcord men det saknas vemod eftersom smärtan och glädje är alltid narvande. Trots att året har gått är alla samma förutom fadern och väninnan som hade fått alla dessa brev Jade Charbonneau. En film som blandar på ett sätt som hade gjorts av Willie Wilder eller Ernst Lubitsch glädje och sorg och som är en av dem intressantaste nu att se på bioduken.

Robert Fogelberg Rota

Zelenski un grande attore

Uno Zelenski genilae

Titolo il servitore del popolo

Regia Aleksey Kiryushchenko

Intepreti Volodymyr Zelenskyy

Visto su SVTplay

Parlare di Zelenski é molto troppo difficile perché andaimo nel più grosso conflitto europeo che non sappiamo se é una guerra civile una guerra tra culture e altro. Voglio chiarire con il fatto che anche se fossi ucraino e probabilmente sarei già morto non lo avrei votato ma resta un qualcosa si é mostrato decente a restare a Kiev. Qui voglio giudicare zelenski come attore e vedere cosa significa quest serie televisiva ma piuttosto di giudicare un prodotto artistico. Mi baso sul film che ha portato al bravissimo protagonista  molto successo. Per prima cosa si tratta di un prodotto con un grammatica cinematografica molto ma molto buono un bel montaggio una fotografia molto vicina alla realtà ma anche capace di giocare su quella che è la realtà stessa ma gioca anche con alcune situazioni dove la fantasia entra nella realtà come quando
Aleksandr Pikalov che intepreta anche Ivan Skorik … prova a convincere il parlamento a far passare un pacchetto di riforme ma non riesce a fare questo è incontra il lusso degli oligarchi che cercano di far passare uno dei loro esposti. La rozzezza il lusso pacchiano irritano Zelenski pardon ma anche lo stesso spetatore che poi si trova in un mondo magico che è quello della storia o meglio della legenda ucraina con l’incontro con un potente è schiodato da armati giovani baldi e bellissimi tra in quali Zelenski si ritrova. La scena è magica e la parodia lascia il posto a un ‘epica quella di un epopea nazionale dove il guerriero cugino di Ragnar Lookbrok lo convince che deve allearsi anche con  gli spiriti malvagi per combattere i moderni palanchini (curiosità un popolo nomade della steppa poi inglobato dalle orde mongole prima e in seguito tartare) con l’aiuto dello spirito malvagio…L’interpretazione di è stupefacente ironico pieno d’inventiva la cella della prigione sovietica è in realtà un loft di lusso gli insegna non come combattere ma come vincere utilizzando la furbizia. Le stesse astuzie contadine e popolari vengono utilizzate in privato quando … e la severa .. riescono a tenere testa al tetro quasi super Drago spedito dal fondo monetario che parla perfettamente in ucraino mentre il presidente è in tourne a est del paese. I luoghi sono bellissimi come le gag dall’arrivo che prima deve essere super festoso 8per il rotolo della cuffia l’accoglienza viene dedicata a una squadra di calcio giovanile alla fuga in un albergo che poi è diventata uno dei più normali mens anti ucraini in rete. I lunghi corridoi dove scappa da alcuni teppisti fino alla fuga in barca in abiti feminili tradizionali sono quanto piú di ben riuscito selvaggio è divertente dai tempi di Buster Keaton Un film pe rme monumentale soprattutto per la fine che però è molto diversa dalla realtà. La domanda principale resta se l’Ucraina avesse avuto un altro presidente forse  e se Zelenski fosse rimasto attore cosa ci avrebbe potuto regalare. La nota secondo me più triste resta senza dubbio una che molto di quello che vediamo non esiste più distrutto da una guerra combattuta in centri abitati dove persone sono coinvolte in atti mostruosi in violenza mai dicibili

Robert Fogelberg Rota.

En så bra Emma

En mycket ljuvlig Emma

Titten Emma

Regi Autumn de Wilde

Medverkande Anya Taylo

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Av all Jane Austen böcker är för mig Emma onekligen den mest mänskliga och det är just det som gör den maräng söta verk av Autumn de Wilde som intressant. I centrum av händelserna står Anya Taylor-Joy i rollen som emma en ung kvinnan som är visligen ett intrig mäklerska och en bortskämd själv centrerade person men även en självständigt säkert ch charmerade ung dam. Vad som är den fantastiska är hur Anya Taylor. Joy i ett filmatisering som verkar i Christopher Blauvelt filmatisering knyta samma med den kameran arbeta på 1700 talet 1800 talet sekel syften levande och full av ett rolig och även delikat känslan för tiden för dem olika förehåll från papillonerna kläder och även den tidens riter och laster. Klippningen är av Nick Emerson är om man skulle använda sig av en term från bazin  demokratisk och grunnade på långa tagningar som man ser i den olika säsonger som löper varandra från kyrkans riter till den sociala från balen till konsternas och till besök på ett galleria i viken  vi ser den historia som kommer inte att utvecklas den mellan emma och Frank Churchill spelade med karisma och arrogans av Callum Turner och den karaktär som till skinnade från många andra uppsättningar av denna komplicerade roman skans helt och årligt Jane är spelade av Amber Anderson en roll som är mera presenterade än gestaltad . det är en roll som är symmetrisk till emma bästa väninnan som är Harriet en föräldralös och utomäktenskaplig barn spelade av Mia Goth. Hon är rolig sympatisk full av ett naiv liv och kanske som ändå fel i denna ytterst fullbordade film man ser så otroligt lite av henne. Den komiska men även ynkliga antagonisten är den lokala kyrkoherdar den attraktiva men tömma spelade av Josh O'Connor som har en ytterst komisk scen som är nästan en parodi på den samtida Napoleon fälttåg i Ryssland och sen man ser hur pass nära kyrkohederns frun  är ett slags ragta fast med lite charm. För mig den person som gör ännu tydligt dem feministiska ställningar är onekligen mr Bigegr presnterade av en som blir ett slags talande griller för Emma. En adels utmärk film

Robert Fogelberg Rota

 

 

Kvinnan bakom myten

En sådan fantastisk film

Titel Ophelia

Regi Claire McCarthy

Medverkande Daisy Jazz Isobel Ridle Clive Own

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Utspelade i ett romantisk och fager medeltiden i ett Danmark som är helt sagolik utspelas denna tät drama som ger en annan möjlig läsning till den mest berömda teatern stycken. Vi ser först Ophelia som barn spelade mycket väl av Mia Quiney en busig pojkflickan som lyckas hon som är dottern av ett av låg börd tjänstemän komma på ett fest som visar den unge Halet och den som kommer att vara antagonisten Claudius spelade av Clive Owen. Det är den epizootier som visar frö första gången på film duken så vida jag vet Yordik spelade av Rupesh Tillu den som skulle bli Hamlet dödsskallen. Claudius är en härskaren skicklig karismatisk och till ssynens sympatisk men i själva verket är han ett despot. Owen lyckas att ge båda sidor i en värld som endast vid första ögonkastet är i renässanser Europa men är mycket lik den av vikingar. Vad som är rolig är hans kärlekshistoria som är äktade med broden dotter drottningen Gertrud en av Naomi Wats roller. Hon spelar dels denna kvinnan som har varit utbildade vid ett nunnekloster men även en ung flickan som försökte att  ha en relation med Claudis från vilken hon hade ett dottern och till slut blir ett furier. Det finns just ett slags gemenskap mellan drottningen någorlunda libertiner och den vuxna ophellia spelade så bra av Daisy Jazz Isobel Ridle . det är en magnifik roll självsäker flickig och androgyn med många fantastiska bilder av Denson Baker fotografi som är en av filmens större belåtenhet. Det finns även några stunder i vilken klippningen för vilken ansvara Luke Dunkley är extremt bra som i duellen mellan Claudius och Hamlet och i slutet scener samt när Ophelia klipper sig för att förvandlas till Orstick. Ophelia är den basat karaktär och vi ser i ett multi etnisk roll sättning hur hon rör sig i en fientlig miljö den av drottningen hov damer  som har den störa överklass bitch och mobbaren Christian som spelas av Daisy Head. En bra roll. Det som är annorlunda är tolkningen av den relation mellan Ophelia och Hamlet som spelas först som barn av jack Cunningham Nuttala och som vuxen av George Mackay. Det är en bra roll full av inlevelsen klassisk och med ett tätare reaktion till Horatio spelade av Devon Terrell som visar tydligt ett styrkan och lyfter fram intresse som den danske prisen hade för vetenskap och exoterismen . Ophelia är den strakaste partner i förhållande med prinsen och blir till sist den person som lyckas att gå t detta våld spiralen. Tyvärr finns det adels för lite om hennes relation till fadern Polonius  som spelas av en lagom duktig Dominic Mafham och till brodern Laeretis som är den före detta Henry Potter skurk Malcon Malfoy Tom Felton som är duktig intressant men får utvecklas adels för lite i denna roll. Ett mångsidig och intressant verk som har nästan allt

Robert Fogelberg Rota

En rolig och lärorik lektion i film konsten

Våra liv sound Terek

Titel Ennio

Regi giusepe tornatore

MedverkandeEennio Moricone Quintly Tarntion Gianni Morandi Roberto Faenza

Svensk distribution Nonstop entainemant

Betyg A

Dokumentr filmen om Ennio Moricone gjord av Giuseppe Tornatore är trots att den har ett ganska konventionell form en given osar. Meriten är att kunna ge en komplet estisk bild av Ennio Moriccone som vi lär känna en timid anständigt oc lung män som halkade i musiken mycket tacke vare faderns en trumpetare som trängde sig på . Massimo Qualia fotografi är mycket vackert och visar hur pass mycket Tornatore är inne i den klassiska Hollywood filmer men även i det är den franska noir tradition och det är två franska filmer som står i centrum Le calad des mSicilieanns  var enligt Morricone den svåraste sountreck i 500 talet filmer och the mission. Fast innan jag går inne i dessa scener och mest av allt Roland Joffe vittensmål det är viktig att hålla en kronologisk ordning. Morricone var extremt skygg men hustru och familjen hade ett viktig roll. Reaktioner med fadern var ganska vanlig under 1940 och 1959 taet itlien men dessa tensioner späningar flyttades i relaktion med
Franco Piersanti som byar hans läraren vid tonsättning i Santa Cicilia. Morricone kom och hans tämligen inte helt grammatisk och blev tvungen att arbeta dels med arrangemanget och med filmer vilken åsågs som svåra och särskild när han ersatt Franco Piersanti
i John Huston ”the bibbel”. Detta kom mycket efetr dem försat frmgångar som vra i populär musik först med Franco Vianello och ahnsa galda rock alal jerry Willimas och därefter med sådan konstnärer som Gianni Morandi en tonårsidol och med Gino paoli en av dem stora poeter och trubaduerer. Moricone under den tid var även aktiv i Damsatad gruppen som efter påverkande av John Cage försökd att gå ifrån den traditionella musik och använda sig även av ljuld. Som komiker Carlo Verdone påminner och även Sergio leones söner efter framgången med en kommedi som heter il ffederlae  av Giulinao Salce fick Moriccone besök av en äldre skol kammerat Sergio leone och började med många kontaster att arbeta i många western filmer. Särskild i ”Once upon the time i West” precis som ”I den gode den fulle och onde” kunde Moriccne föra ljudet det som hade tdigare varit ypisk av den experimentella musik bland annat med användning av ljuldet och att ersätta i den Loenes estetik och här har vi även vittesmål frpn CInt Eastword dialogen med musiken som blir allt viktigare för att kunna föra fram ett budskap. Det är just det som var en av dem bästa och ofta svåraste delar av filmen och av denna estetisk. Den mest extraordinera av alla skåpelse var den i ”Once uon the time i Amerika” vart Morricone tog igen en temat som han hade inte sålt till Zefirelli för Lara temat och vad musiken blev även en del av skådespeleri när man spelade inne musiken när man filmade. En sammarbete den mellan Leone och morricone vosm var även kvävande när Leone ljög till Stanlye Kubrick som hade velat haft ”Morriccones musik i ”A clowwork prgne”. Fast för mig det fanns i den italeinska filmen även några mera interesnata sammarbete som är den av Pontecorvo i vilken Morricone använd sig av ett etnisk musik för bland annat ”salget i Alger” och ”Quemaida” med dtet temat som är nästan identisk till arbete i Lilliana Cavanis ”I cannibalei”. Från dessa går vi till några andra fantastsiam arbete som dem med Solima för Spaghetti wester och senare med den nya vågen av den italeisnka filmer med Elio Petri en svårt och stark personlighet som Moricone kunde delvis avvärja i en film som man lyckades inte att förstå ”A quite palc ein the country side” som ahde denna musik. Man till’ngar även ingången av postmodernismen under diverse influenser den ironiska intelektualal av Pier Paolo Pasolini som återanvände komiker Totò I lilla fåglar och grymma fåglar” marco Belocchio i den samhäklet kritiska i ”Pugni in Tasca” och mest dem verk som man tillgängade histroia den magnifika dansen i den tämligen mediokra ”A,los enfantes av bröderna Tviani ” och i den svåra kusliga Giordano Bruno och i hymen Here you go av John Brest med regi av Giuliano montaldo. Intersnat är vittensmål av Dario Argento skapare av ett slags ”giall” estetik och schack spel med Terrence Malicker Himmelska dagar smat den stora besviken att ha inte tagit Oscar priset med ”Dem omutbara” Misison är den flen i vilken Morricone övergår  polyfoni efter många tvivel och sennare skulle sätta den tillsammans med melodi i den nästan operaliknade erfarenhet med Bernardo Bertolucci. Slutet återgå till western film med ett enorm verk ”The Eightfull eight” som tar den koloraturer och estetiska nivåer som fanns i bland annat stavinskiij. Dem intervjuer belyser ett aspekt av livet och skaparen men tyvärr det som blir lite för enkelt är den som gör samarbete just med Ennio Morricone som är för mig adels för enkelt beskriven och går inte i djupet som den borde ha gjort men en film som man måste kunna se

Robert Fogelberg Rota

Kanske en prov till Cleopatra

Den bästa Agata Christine någonsin

Titel Döden på Nilen

Regi Kenneth Branagh

Medverkande Gal Gabon

Svensk distribution SF

Betyg A

redan ifrån början i en underbar scen i svart vitt ser vi att Kennet Branagh har ambitioner att filma den bästa Agatha Christie filmatisering. Det ses redan i filmen prolog som visar den  unga bonde Hercules som ger ett råd till officeraren kapten som spelas av Orlando Seal. Det är en första världs krig som vi har sällan skådad och vi ser även av vilken anledning Pioret har fått mustascher i den känslormesiga scen med  Katherine extremt väl spelade av Susannah Fieldining. Den klippningen som under dessa stunder presenteras av  Úna Ní Dhonghaíle är snabbt går på ett sätt som kommer att studeras många decennier framför oss som när kapten trampar på en mina foto är smutsig ser och visar kriget i allt sitt eländen av Haris Zambarloukos som senare blir glamorös när själva intrigen presenteras i den eleganta London natt livet med den diaboliska parter spelade av Emma Mackey i rollen som den eldiga impulsiva Jacqueline Dubelfort och den charmige men sydliga Simon Doyle som har den sympatiska nästan svenska charmen av Armie Hammer. Denne roll är för mig en av dem bättre kapabel att vara tydligt men även så hålig abv ett komplicerade personlighet. Den roll med sitt genuin elakhet nästan grymhet påminner om några av dem bästa roller av Clark Gable. Det är en så karismatisk och charmig skådespelaren som lyckas även att var en match till en av dem bästa skådespelerskor just nu i Hollywood Gal Gabot. I rollen som den olyckliga Linnet Ridgeway är hon helt fantastisk full av ett slags listyrkan och sårbarhet. Det ses dels i dem sociala tillfälle men även i den fantastiska egyptiska livet som hon lyckas att bli ett komplement till den underbara antikvitet inte minst när hon vid två tillfälle citera Cleopatra. Detta kan ses som ett prov för denna roll som verkar vara skuren för henne. En av filmens överraskning är ett helt oikännbart Russell Brand in rollen som lord pardon doktor Wiledsman. Det är en av linet friare som misslyckas  dels att försvara henne men även att bli tagen seriös. I denna historia som trots allt död är även en Société komedi är han den trista clowene. En roll som visar många likheter med den tama fast eldiga sällskap dam till linnett som är  Louise Bourget gestalta av Rose lesilei. Ja samma Rose Lesili som spelade en av dem mest sympatiska roller i games of Thorndes just Ygritte. Om denna karaktär var eldig är Louise Bourget askan som fortfarande brinner av passioner. Mycket sämre är rollen som dem lesbiska parar den super kommunistiska Marie Van Schuyler spelade av Jennifer Saunders och den före detta förmågan Bowes spelade av Dawn French . det är två bra skådespelskor men den får mycket lite tillfälle att kunna utveckla dessa roller som förbli lite för mycket i bakgrunden. Dem roller som utvecklas är den förmögna amerikansk pratet presenterade av Bouc som den pojkaktiga charmen av Tom Bateman och den bittra sarkastiska modern  Euphemia spelade av Annette Bening. Hon är rapp i replikerna självsäkert och visar alla hennes kvalitéter. Det är till synens en helt manipulativ roll som man ser tydligt när hon målar vid en pyramid hur hon placeras sonen precis som hon blir. Hon hatar sonen käraste Rosalune Otterbourne som har den charmen av Letitia Wright. Hon är den personen som lyckas att genomskådar poir och man ser tydligt att den kvinnan som står närmare henne och Poirot är Salome som har den fantastiska charm och karisman av Sophie Okonedo. Det är en extremt bra roll i allt och det är på alla sätt och vis den roll som står närmare Poirot som är just den fantastiska Kenneth Branagh lyckas att ge ett precis bestämd regi och även en mångsidig gestaltning av en genialisk människa som har många fel manier som gör honom helt mänsklig. Fast filmen riktiga översaklig ör den egyptiska skådespelaren Ali Fazal som spelas Linet kusinen Katchadourian en fanatisera rådgivaren som går inne i ett svårt och komplicerade lägget. En film som man måste bara kunna se

Robert Fogelberg Rota

Elena Ferrante som alltid gjor mig missnöjd

Maggie Gyllenhaal

...

Regi debut helt ointressant trots Dakota Fleming

Tittle the lost dauther

Regi Maggie Gyllenhaal

Svensk distribution SF

Betyg D

Tyvärr visa personer som är helt begåvade i en genre eller arbetsfält ibland försöker sig på någonting annat och resultaten blir bara en trivial. Det är någonting som är ganska typisk i alla berättelsen från Elena Ferrante men om ”L’amica geniale” har fortfarande ett vist realitet är The lost daughter bara tråkig Själva historien den av ett ofta inflätade del av händelserna i ett traumatisk äldre lägget kunde ha blivit mycket intressant om den hade varit helt annorlunda. Film är förvisso mycket bra klippt av Affonso Goncalves men tyvärr kan man inte säga samma om den fotografi av Hélène Louvat som lyckas att förvandla dem vackra grekiska öar till ett slags travesti på Bertagne. Det är det som känns arbetsamt och det finns ingen som helst vilja till att förhålla sig till den grekiska nya vågen. Det som är bra är att filmen är axlade på lena som spelas av inget mera än Olivia Colman. Hon är fantastisk och tack och lov man ser mycket av henne och den karaktär av ett medelålder docent i litteratur och italienska som gör ingenting för att vara sympatisk eller charmig men lyckas med det. Vi ser hur pass avisande är hon mot Lyle en person som har några rum i Grekland spelade av Ed Haris. Det är en oengagerade roll av denna duktiga skådespelaren som vi ofta förknippar med mycket mera handling kraftiga roller och som är verkar vara till besvärad. Förutom att vara otrevlig mot honom är hon även otrevlig med den person som försöker få ett slags kommunikation med henne Cellie. Hon spelas av den polske födda Dagmara Dominczyk som är en duktig och underskattade skådespelerska som är förutom Dakota Johnsson den enda som kan möta sig med Olivia Colman. Det är en enkelt och intensiv scen när hon frågar till lena om hon skall kunna lämna ett palts. Callie är inte arrogant eller arbetsamt och vi får onekligen mera sympatier för henne som även försöker att rättfärdiga . Samma kan sägas om dem andra onda personer som Vasili spelade mycket bra av Panos Koronis make till Celine  och Will Paul mescal. Det är bara med ett tomboy som Lena har någon form av kontakt och sen det finns hennes tillbakar blickar. För det första måste vi säga att även om  Jessie Buckley är lite lik Oliva Colman både spel still och karisma är mycket olika och det råder inget tillfällighet att det är med en av världens tamaste skådespelerskor den tysk italienska Alba Rohrwacher som hon får ett huvudscen. Vi ser en bruten kvinnan med ett svårt nästan sjuk relation till dotter Marta spelade av Ellie Blake. Det blir en knasig och irriterade historia som upprepas i förhållande mot Nina som är Dakota Fleming och hennes dotter. Dakota Fleming är extremt begåvad och hon lyckas att vara både super begåvade i form att hon är intensiv och så inne i rollen att man skulle ta henne till en äktade grekiska en slags nymf och så modern. Det är en film som jag tycker är mycket tråkig och kanske borde inte ens ha distribueras i Sverige

Robert Fogelberg Rota

Bra introduktion till kul gengre

Vladimir Yakovlevich Motyl gjorde en futuristisk Wester

Tittle White Sun of the desert

Regi Vladimir Yakovlevich Motyl

Medverkande Anatoly Borisovich Kuznetsov mf

Svensk distribution https://www.youtube.com/watch?v=GqnqFhc9aho&list=PLGZdUgo60c2vHJquMcxbCLvS9z35rWN6Q&index

 Under 1970 den sovjetiska filmen verkade kunna ha ett herravälde på många kulturer och hade mycket bra resurser. Den genre som kunde vara folklig och även roar många var onekligen den ostwest eller den sovjetiska verket ofta gestalta under inbördeskrig i dem vilda och lagom exotiska central Asien. Det är just det som händer i en produktion som har mycket av de sovjetiska filmer kvalitet dvs en utsök kamera arbete och att våga ta ut svängarna av Eduard Rozovsky och en klippning som är högst närvarande av Vera Nestorova i det som är skådespelare genom att komma till det komiska och det tragiska. Det är just det som berör huvudbros innehavare spelade med stor intensitet av Anatoly Borisovich Kuznetsov som är en vanlig män som vill tillbaka till sitt dyschan till sitt kvinnan oh i öken i denna tumma landskap möter en män begraven till huvud en nomad. Detta är hjälpare vad som i ett västerländsk western skulle vara en indian eller mera vanligt en mexikan någon som kommer att strida för honom. Denna Syd spelade av Spartak Mishulin ä en fantastisk figur sull av kraft som är en slags fadern till många av dem samtida aktion hjältar. Missionen är att rädda 12 beslöjade skönhet som är fruar till en annan nomad en skurk som har en egen privat armen och det sker vid ett strand och i ett museum som bevakas av ett ganska knasig vaktmästaren spelade av I Abbadanov  vilken är en direkt hyllning till en av Sergio Leones första filmer när man möter en döds grävaren som kommer att hjälpa Clint Eastwood. Allt detta medan man möter i den blandning av verkligheten och groteskeri många intressanta figurer som Petrusha en liten rysk soldat som inleder en Pierrot eller på ryska Petruska spelade av Nikolai Godoviko likande kärleks historia med en av hustrurna zamira spelade av Alla Limenes dem vackraste och roligaste  och det tull tjänstemän som var en före detta Zars officeraren Sminirof speom gestaktas mycket bra av Vladimir Kadochnikov . Banditerna har alltid i den sovjetiska western filmen ett slags kontra revolutionär genre och denna figur med en hysterisk fru före detta opera sångerska är så inrotade som det bara kan bli i den ryska folk själen en slags jätte full av skrit som drycker ofattliga mängder alkol  och vill till varje pris lyckas med att rädda hedern. Figurerna delvis hjälper hjälte men är inte så nödvändigt i handlingen och det är den enda som har ett slags anakronism en kulspritar av samma modell som vi allt jämt tyvärr ser på våra nyhetssändningar. För mig denna figur fyller två stycken funktioner dels att visa att inte alla anti sovjetiska krafter var negativa och den att vara åskådaren som ses med den tiden och dessa typer av idéer. Ännu intressantast för en västerländsk synpunkt är boven Abdullah  spelade av den georgianska född Kakhi Kavsadze . Hård manipulativ och full av ett slags enkelt med genuin grymhet han kommer precis som dem tyska riddaren att överlistas     

En Film som är extremt värld att se fortfarande.

Robert Fogelberg Rota

Don't look either upp or down . Se dig omkring

När girighet går till maximum

Titel Don’t look upp

Regi Adam McKay

Regi medverkande Leonardo DiCaprio, Cate Blanchette jeniffer Lawrence , Mary strepp

Svensk distribution Netflix

Betyg B

Få filmer har för mig varit för långa och det är fallet med den av Hank Corwin extremt bra klippt och ännu bättre fotograferade av Linus Sandberg ”Don’t look upp”.  Adam McKay har ett mycket bra cast som är helt motiverade men hans film borde ha tagit slut innan dem senaste 39 minuter. Historia är enkelt en ung forskaren upptäcker att ett kommet kommer att utplåna jorden med denna komet har även extremt mycket värdefull material med sig och presidenter är et högst populist helt oansvarig person. Det är en Donald Trump i kubik som spelas av ett mycket inspirerade Meryl Streep. Orren som hon heter och den enda som kommer att få ett delvis straffa av alla skrakar med flera tusen år efter är en mycket väl gjord karaktär. Hon har i början mycket av Hillary Clinton den amerikanska intelligensen största besvikelsen med ett slags kraft och sexy apel som hon saknar som går mer och mer lik Trump i dem våldsamma anti akademiska diskurser. Hon visar sig även extremt svag mot Peter Isewell den idiotiska magnaten spelade av Mark Rylance. I slutet får hon när hon försöker att sluta fred med hennes bästa fiende Randall Mindy fred och förlorar sonen tycker man nästan synd om henne. Det är en explosiv briljant roll som den som är en travesti av Ivana Trump sonen Jason spelade av Jonah Hill. Denna komiker är underbart och spelar lika bra som när han gestaltade David Aslerdof i”2The wolf of wall stret”. Det är en gällning som verkligen tror på allt smörja mobbande och busig fast bra spelade och kapabel att visa en kraft som vi hade annat saknad i diskuserena när han blandar ihop nytt marxism med extremt högre. Det finns även en dubbel som man ser tyvärr adels för liten av Benedict Drask som är en av min adels favoriter Ron Perlman en slags Capuano den skrytsamen militär i commedia dell’arte. Den riktiga skurken med ett dold agenda är Andy Waldorf kopia Isewwell spelade av karaktär skådespelaren av Mark Rylance. Han vill redan ifrån början skapa ett nytt samhälle och hans påklistrade godhet är en vilja att visa sitt makt även när han är konfrontativ mot Randalle Minday. Denna är för mig en av dem många fantastsika roller av Leonardo Di Caprio som lyckas det absolut svåraste för en Hollywood skådespelaren att vara en vanlig människa. Det är en universitet professor i ett icke sägande stat Mitchigan med två halv vuxna nördiga söner sämre kopior på han själv Edvard en duktig Robert Radochia och Marshalel  Conor Sweeney och en fru June spelade av  Melanie Lynske. Dem älskar inte varandra och den ”happy ending” är just att familjen ställs igen. Randell lyckas att gr allt rätt men allt fel ändå och det blir ett serier missförstånd. Dem pinsammaste scener för honom är dem första i vita huset och sen det som händer i TV studio när han bråkar med ett fantastiska Adrian Grande som spelar mer eller mindre sig själv. Den reaktion mellan Randal och brie en super glamorös Cate Blanchette är kanske en av dem roligaste i film historia Han försöker att få henne att blir intresserad ei hans utseende 8det är helt bra ) och i hans kunskaper medan precis som June dem ser i varandra enbart en lite pojken som behöver ett slags hjälp . Slutet är den som är mest cynisk när han avisar henne när han har blivit arresterade. Brie är en intelligent vackert och spirituell kvinnan som inte kan få en män eftersom den manlig som hade ständigt propageras av Hollywood finns inte. Samma gäller den vanliga ångestfyllda Kate Dibinasky spelade så väl av Jennifer Lawrence. Hon är den person som lyckas inte att övertyga alla och blir sviken på ett sådan grymmast sätt av Philip gestalt av den indisk brittiska skådespelaren Himesh Patel . Kate är inte trevlig nästan paradoxal och det som blir utmärk för henne är att till slut hittar kärlek med den vackra och romantiska Jule spelade mycket väl även om skådespelaren var inte den lämpligaste val Timothée Hal Chalame. Hon möter honom när hon har degraderas till att arbeta på ett snabbt köp. Det är en nästan hemlös snacker i den övre tonåret som till slut misslyckas med allt fast han gör det så bra. En roll som jag anser vara en av dem bättre och även roligaste. Samma är det med Teddy Oglethorpe spelade mycket bra av den afro amerikanska skådespelaren. Han har i ett utmärk film manuset många bra repliker blanda annat den när han blir tagen av polisen och påminner att det är inte fel att ha afro ursprung.  En film som vill säga mycket i slutet även för mycket men mera än sevärd

Robert Fogelberg Rota



Inte så bra som det kunde ha varit

Tyvärr klippningen och några fel förstör en bra film

Titel Batlle of the bulge

Regi Steven Luke

Medverkande Steven luke

Svensk distribution Cmore

Betyg C

Mellan dem

M sista månade under 1944 och dem första under 1945 i den snötäckta landskap av Ardennerna USA vann ett slag som  deras militär historia håller samma plats som Waterloo för dem britterna eller Breintefell för svenskar den absoluta triumfen. Man måste tillägna att slaget inte var avgörande och många människor skulle dö fast amerikanarna utan flygvapen mot bättre utrustade och högst motiverade tyska styrkor av högst indoktrinerade Waffen SS. Just nu när USA bråkar med Ryssland och när man hade ett pinsamt nederlag i Afghanistan detta slag blir nästan episk och för ett nostalgi klang. Jag vill påminna att många filmer har tillägnas som Robert Aldric ”Atacck” från 1956 som hade ett pacifistisk klang eller Sydney polack äventyr Keep the Castle och inte minst Ken Annakin ”Batle of the budge” e klolasal som var så fel i den historiska rekvisita som Ike Eisenhower vid denna tiden president gick ute ifrån biografer   Steven Luke är bra i att regissera dessa känslomässiga historia och har faktisk i samarbete med filmfotografen Joseph Loeffler att föra fram den lilla människan perspektiv från ingenjörtrupper  löjtnanten Cappa som han spear eller en annan fänrik caporal Pesce som spelas av Casey Sill. Det är inte kända skådeseplaren men personer som är naturliga och känner vikten av historia. Allt detta följs även av ett utmärk musikalisk stycken av Nick De Felice och av ett extremt bra skådesperi av dem afro amerikanska soldater Dessa som fotografi som ges av Eric m. Johnson i kläderna av Sergnet Haris . Dessa är roliga sympatiska medverkade att landet USA känns inte igen i dem men även att dem nazister som dem kämpar emot är onskan personifieras. Afro amerikanska soldater under dessa sisat månade av 1944 1945 fick lyda ett enormt blod spela under nazismen Ardennerna och även av italienska fascister i förr västar Italien. Deras offrande var så stark och en av dem bösta skådespelaren är just Priavte Jex spelade mycket väl av Darrin Barber som verkar en yngre Morgan Ferman. Observera att dessa afro amerikaner ofta slaktades av nazisterna och man inte ens undersökt brottet mot dem Tyvärr filmen har ett helt stor fel del Alison Berg klippningen som är adels för lite utsök adels för lite påtänkta adels frö statisk. Jag förstör att Steven Luke vill även citera många av dem ryska eller sovjetiska krigs filmer med en statisk bild på krig men det blir lite för statisk lite för stillastående och svårt att uppskatta den att få den att ses intressant. Samma gäller för en av Ardena offensivernas stora trauma faktum att tyskar hade inflaterar många commando trupper med amerikansk uniform av militär polis som här spelas av Austin Nelson. Det är en adels för svag roll som den av Billy Zane som presnetera en porträtt likade generaler Bredy den Walighton av the battle of the Budge. Jag är ännu mindre förtjust i Tom Berenger i kläder av    Major mcCuller. Det finns även en citat till en modern film med ett Scherman stridsvagn som är samma som finns i Furry som kan inte röra sig och i vilken det finns en Jeremy Michael Pereira som verkar ett sämre kopia av Bard Pitt fantastiska roll. Istället filmen presentera någonting så ovanligt som en kvinnlig sjuksköterska officeraren Mary spelade av Brittany Benjamin. Det är en liten men bra roll i en film som har goda premisser men lyckas inte att slutföra dem

Robert Fogelberg Rota

En psykologisk resan till Murmansk

Bra eller dålig eller båda två

Tittel Kupe nr &

Regi Juho Kuosmanen

Medverkande Yuriy Borisov Seidi Haarla

Sevnsk distribution Folekts Bio

Betyg B +

Folkets bio ör en adels utmärk institution som har valt att presentera filmer som är svår föga kommersiella och även extremt vackra . det är filmen som för oss tillbaka til lden film som var fattig när det gäller medel men rik när det gäller innehållet full av ett slags asketisk estetik. Filmen som började med Cral Theodor Dreyers ideer och senare försatt med den nya saklighten den relaitiska expressionismen och Neorelaisemn samt den allt jämt diskuterade Cinema Veritè. Juho Kuosmane film som är en bearbetning av Rosa Liksom roman kan skreiva sig till dessa gemensam nämnaren. Den är en road movie eller den har denna temat som tar oss med ett utmärk klippningen till en resan som är även psykologisk i ett överfyllt gammal modig men inte allt för sjaskig rysk tog mellan  Moskva och Murmansk genom den delen av Ryssland som är i själva verket finsk Karelen men vill vara rysk, jag återkommer till det. Förutom faktum att det är en rysk talande film som distribueras när Ryssland och Väst kommer snart att kriga i Ukriana den har ett yppelig utmärk klippning av Jussi Rautaniemi som låter oss var bokstavlig i den tåg i den bil axel mot axel men huvudroller innehaverska utan att vara ryckig och är naturlig på grund att den är så väl studerade.. Tyvärr är film foto för vilken ansvara Janni- pettri Passi inet interesnat grå men inte brutal nära verklighten men inte åtminstonde för mig interessant . I centrum av berättelsen finns en timid , intelligent själv ständigt lagom bitckei Laura som spelas mycket väl av Seiidei Hararala. Hon är en finsk arkeologisk student som bör i Ryssland i Moskva och har en förhållande med den vackra och sofistikerade Irina presenterade mera än gestaltade av Dinara Drukarova. Det är bevis för ett slags kärlek och fascination som den finska kulturen har mott Ryssland. Observeras att filmen spelas inte idag men under Elesin tiden när Ryssland var ett bräcklig men demokratisk och man var fortfarande ganska öppet för HTBQ frågor någonting som idag ör helt annrolunda. Tyvärr Irina vilken bekräftas av hennes vänner är enbart förälskade i sig själv och hon strutar i laura som möter kärlek vid första ögonkastet i person av Ljoha. Denne spelas av Yul Brinner barnbarn Yuriy Borisov vid första ögonkastet Ljubaen saklig mans gris rent av barnslig och det ses även hur den blir mer och mer uppbyggd den scen som presentera honom lite mer sympatisk när han blir svartsjuk på Tim den finska turist spelade av Pekka Haupenanem  lång statlig och till försåt ögonkast känslig och kultiverade.  Han verkar ha allting som saknas av Ljuba och lite i taget börjar vi att förstår att Ljuba är förälskade på riktig. Den karaktär först vulgär som bara utrycker sig med tumma slogan segr mot fascismen  och ständigt super är ett slags mask till en känslig rent av poetisk som senare är den enda som kommer nära Laura och även sätter sig själv ifar. Det finns två scener som utrycker mycket väl när laura talar med turister i tofflor vid en tåg station försöker han att leka fotboll med snö eller när han talr med ett barn. Det är just episodiet när Ljuba tar laura till en gumman som bör i petrozovok (dess erövring under försättnings krig var Finland största militära seger någonsin) till en gumma Nadia spelade av Nadezhda Kulakova verkar inte ha någon som helst kontakt med resten av filmen men i själva viktig den är viktig eftersom den förbereder oss till det som är filmens temat skojande av dess ursprung. Et ses i dem för mig viktigaste scener efter Murmansk en tråkig stad med den tråkiga receptionisten spelade av Polina Augt till den mäktiga is havet. Det är scener som visar en poetisk film karaktär. En verk som är väldigt intressant och förtjänst att ses.

Robert Fogelberg Rota

Ciao Monica

La morte dell’attrice con A maiuscola italiana

purtroppo dopo una malatia lunga é difficile moica vitti ci ha lasciato. Nata Maria Luisa Ceccarini da padre romano e madre bolognese chaimata fin da piccola sette vestitini pe rla mai a provare abiti é stata fino al 2001 non era più attiva. La carriera di Monica Vitti è stata uan delle migliori e spesso viene divisa in due fasi la prima più impegnata con il sodalizio soprattutto umano con Michelangelo Antonioni. Dal timido esordio della notta dove bruna irriconoscibile si muove in uan roma notturna che non è quella cgamorosa e spettacolare di Federico Fellini 8si anche qui c’è marcello mastroiandi)  nella Dolce Vita a quello che per me fu la vera consacrazion dopo anche l’apaprizione in “L’avventura” e “l’eclisi”. È  una storia d’amor eimpossibile tra un cinico e per altro cafone agente di borsa Pietro uno dei migliori ruoli di Alani Delone con tutto il suo fascino sinistro +e Vittoria uan figlia della borghesia bene con una madre divertente e autoritaria interpreta da lidia Brignone. Tutto sembra funzionare alla perfezione dalla fotografia di Gianni di venarzo grandissimo interprete del bianco e nero al montaggio di Erlado di Roma e Monica Vitti sfonda lo schermo con la sua naturalezza nei paesaggi spetrali e geometrici di De Chiurico ma veri unici in quella che è Roma. Secondo me il film chiude quasi il neo realismo interni esterni di un’Italia che sta cambiando. La realtá è vera ma rappresentata ed è una realtà esteriore specchio dell’interno. Il rapporto si capvolgera con il capolavoro assoluto di Antonioni che è “Deserto Rosso” Questo è un film dove il passaggio psichico della protagonista una donna insoddisfatta Giuliana di un direttore industriale Ugo Carlo Chionetti perfetto  si trova suo malgrado insoddisfatta non si sa perché o per come e conosce un in geniere triestino che è Richard Harris. Il divo irlandese è trasformato in un personaggio normale quasi schiatto ma sempre erotico precisamente come Giuliano splendidamente fotografata da Carolo ponto e il montaggio di Eraldo da Roma divenne poesia da celluloide. Non il trasferimento della lirica sulla cinema ma il cinema con la sua poesia fatta di quotidianità e trascendenza. Abbiamo una serie di situazioni presentati da un personaggio femminile a volte depressa irritante ma anche viva allegra con una nostalgia nella scena dove racconta quello che è successo . Diviene un saggio di recitazione d’identificazione è purtroppo tutti gli altri seppure bellissimi film di Antognioni son s’avvicinano mai perché non hanno Monica. Tranne un’eccezione  Dopo questo film Monica  Vitti torna a rivestire i panni da attrice brillante in alcuni film riusciti benissimo come “Il disco Volante” di Tito Brass opera molto anarchoca a “la ragazza con la pistola” ma anche nel primo colossal tratto da un fumetto “Modestly Blaise la bellissima che uccide” per la regia scanzonata e anche inaspata di Joseph Losely. Questo film con scene surreali lo sbarco degli arabi da mezzi da sbarco è pieno di grandi attori come dirk Bogarde perfetto nel ruolo del vilain e Terence Stampun film che si rimpossessa sia dell’erotiso lontano anni luci dalla volgarità di molti altri prodotti e della vena canzonatoria popolare che vedremo ancora meglio espressa in “la Tosca “ di luigi magni. Con il vero Pasquino storico roamno de roma la vicenda sentimentale anticlericale e patriotica di Giacomo Puccini e la novella romantica  vine trasferita tra il popolo che lo ha reso. Non è una parodia ma un riportare nel suo giusto contesto storico un ‘opera di questo tipo e farlo al meglio. Tosca diviene la donna generosa popolana ma anche piú aristocratica degli aristocratici che si muove tra rivoluzionari da salotto come Cavoradorsi Proietti o Angiolotti Umberto Orsini terribili capi di polizia Scarpia un Gassman quasi satanico ma non per questo meno divertente e un grande monsignore che è la stessa romanità in Aldo Fabrizi. Le musiche di Tovajoli, la fotografia di Franco di giacomo e il montaggio di Ruggiero Mastroianni fanno di questo lavoro un film popolare e finissimo ancora più vero grazie A Monica Vitti eroina per sbaglio , assassina e suicida nel nome dell’amore. Un’opera eccellente che mi permette di aprire la parte finale che è il sodalizio di Monica Vitti con alberto Albertone Sordi. Anche lui come lei d’estrazione borghese riuscirono a mettere a nudo le aspirazioni nel ridicolo in Io so che tu sai che lei sa dove Sordi si mostra anche un regista finissimo con uan fotografia bellissima si Sergio D’ofizzi a nel 1982 anno magico quando la nazionale italien vinse il primo mondiale   democratico e “polvere di Stelle” dove Sordi intepreta un capocomico Mimmo e la Viti al soubrete dea che si muovono in uan fotografia di Francesco Di Giacomo coadiuvata dal montaggio Raimondo Crociani che ricorda la calligrafia dei telefoni bainchi ma anche la brutalità impregnata di lirica  del Neo realismo di Roselini e De Sica. Ho ricordato personaggi borghesi ma Monica vita fu anche in grado d’intretare un personaggio veramente popolare del sotto proletariato in “Dramma della gelosia particolari della cronaca2 di Ettore Scola film bellissimo con la fotografia di Cralo Di Palma e il montaggio di Alberto Gallitti dove Adelaide Ciaffrocchi famme fatale suo malgrado e contesa tra un Marcello mastroani sognatore disiluso è un Ginacarlo Giannini dolce e poetico. Un film bello come una fara di Pierot nel tetaro dei founaboul Proprio a Parigi Monica Viti in Il fantasma della libertá un film stupendo di Bunule e ritornerá con Antonioni in un film che ricorda l’opera di Freud Il mistero di Oberwarld dove interpreta una regina. Per finire non comprendo come mai registi come Fellini , Pasolini e Cavani non abbiamo deciso di utilizzarla un saluto ciao Monica

Robert Fogelberg Rota

L'olocausto visto dalla parte dei carnefici

Il dolore

Ma sono i carnefici le figure più interessnati

Tittolo lezione di Persiano

Regia Valdimir Paral

Intepreti

Voto capolavoro

Distrubuzione Sai 1

La giornata della memmoria é un giorno che diviene sempre più importante . oggi in europa alla vigilia (speriamo di no) di unan grande guerra convenzionale e con una pandemia che non accena a passare ci troviamo a ricordare sempre di più l’Olocausto uan tragedia immane. Milioni di persone solo per quello che erano e parecchie volte come nel caso degli israeliti per quello che erano i loro genitori si tovarono massacrati torturati da miglia di viliacchi. Forse qualcuno potà obbietare che lezioni di persiano sia un film molto semplice convenzionale per quello che riguarda il linguaggio cinematografico nel quale speica una fotografia bella ma anche austera con un senso di colore quadrato di Vladislav Opelyants e un montaggio esenziale quasi scolastico che predilige in campi lunghi da parte di Vessela Martschewski ma si tratta invece di un film con alcune carateristiche molto precise sia nel linguaggio che nella sceneggiatura. Il linguaggio é quello classico colorazioni contrasti forti che si trovano in molti altri film ma anche in parecchie altre serie televisive ambienatte in questo periodo e una ricerca formale per quello cheè läambiente pscicologico e non solo fisico. La storia é semplice un personaggio senza nome abbastanza timido ma capace di entrare doppiamente in un ruolo quello prima del belga con un padre persiano un Nahuel Pérez Biscayar che ricorda redmand Bary nell’indimenticabile inteoretazioen di Rayan O*neal in “Barry Lyndon” che s’inventa una lingua ma anche dell’uomo pronto a cavarsela contro tutto e tutti. Da notare che nonostante la dignità la sua simpatia Reza non è solo un personaggio positivo ma anche un personaggio vero capace anche di tenere la dignità ma perderla come quando cambia se stesso la sua identità totalmente capendo quello che deve fare e come lo deve fare. Gunther Kock  interpretato benissimo da Lars Eidinger è un personaggio simie. Formale sicuro di se preciso fino al midollo sembrerebbe a tutti gli effetti il tipico ufficiale tedesco crudele violento e freddo ma a poco a poco in un ambiente che è parecchio psicologico scopriamo la verità. Un ‘infanzia difficile i rapporti con il fratello e il padre e il cibo. Il posto che ha ottenuto il prestigio sociale dipendono sempre e comunque solo a seconda di una semplice posizione che è quella del cuoco. Non ha in quel ambiente tutto sommato per le SS protetto basta vedere il comandate un bravisismo Alexander Beyer  dove possono fare tutto o quasi nessuna relazione tanto che ci si immagina che lui è interessato anche sessualmente a Reza. L’avversario è il freddo burocratico e libidinoso. Uno dei pregi nella drammaturgia e il rendere con un sistema molto simile a quello di un sasso che gettata in uno specchio d’acqua numerose stori concentriche che sono quegli degli altri personaggi come la spietata Elsa una bravisisma Leonie Benesch (la scena quando mette la mano di una prigioniera su un fornello e di una cattiveria luciferina) ma anche delusa e soprattutto molesta ausiliare delle SS Peggio di lei c’é solo l’infame Janna una Luisa-Céline Gaffron: barva e inetnsa . Ha tutte le due parte quella di una giovane colpita da un molestatore ma anche quella criminale N´max un Jonas Nay ufficiale delle SS. Un qualcosa di molto peggio è il giovane soldato SS un vigliacco imboscato che trova solo nell’odio e nella voglia di potere e nel antisemitismo la sua realizzazione. Si tratta di un personaggio crudele razzista t e senza fascino stupendamente interpretato forse il ruolo migliore. Sembra un eichman almeno nella lettura che Hannah Arent aveva dato del celeberrimo criminale di guerra come la banalità del male. Tanto antipatico tirannico nella sua vigliaccheria che l’altro soldato l’amburghese diviene a tratti anche simpati David Schütter co. Ma sono pur sempre due ragazzini che sanno conoscono la veritá che il servizio in un campo di concentramento è molto più semplice molto più conveniente che il servizio al fronte. L’olocausto diviene in “Lezione di Persinao “ terribile perché è grigio , quotidiano e meschino. Basta confrontare questo con il giovane amante tedesco  karl un bravissmo Gianni Garko in “Kapò`” il primo film che inizia a essere una memoria. Un olocausto dove anche un povero pilota inglese ma con aspetti fisici persiani viene ucisso da un guappo bel ruolo che ricorda quello di Pasqaulino sette beelzze. Se film come Schilder List, la vita è bella ma soprattutto il bellissimo il falsario avevano sempre una certa dosse di speranza questa manca in Lexioni di Persiano. Il film più simile secondo me è sicuramente “Il bambino con il pigiama a righe che è uno dei pochi in cui tutto e anche forzato. Un film da vedere e rivedere e che ci prende con la sua bellezza ma che suscita in noi anche degli odi e uno schifo per questo processo storico dove alcuni vigliacchi fecero di un ideologia schifosa  la maniera per fare notare le loro perversioni,.

Robert Fogelberg Rota

Så bra som det kan bli

Xavier Giannoli gör en Stanley Kubrick

Titel Lost Illussion

Regi Xavier Giannoli

Medverkande Benjamin Voisin Cecilie de France  Gerard Depardieu Xavier Donald

Betyg Mästerverk

Få filmer  har varit så historiska att trots ett utmärk teknik dem verkar har inspelade på den tiden i vilken dess förlagt har skrivit eler inspelats. För mig det fanns bara två exempel den magnifika Barry Lyndon Stanley Kubrick opera omnia och Jerzy Kawalerowicz ”Pharaon”. N finns det också Xavier Giannoli ”Öost illusion” som ger ett mycket övertygande och utsök bild av den franska 1800 talet första hälften en tid med den berömda boulevard des crimes och i vilken för andra gången den först  var två generation tidigare Frankrike blev ett media samhället. I händelserna centrum finns en ung kille könslig och romantisk  poet kallade Lucien Chardon, dit Lucien de Rubempré spelad av Benjamin Voisin ett slags son till den unge Werther intresserade i den moderna litteratur som Sir Walter Scott som fantisera av kärleken med stor K och av att ha haft ett adlig mor. Under denna tid Frankrike var ett klass samhället i vilken dem adliga var extremt handlings kraftiga för att kunna få tillbaka dem privilegier som dem hade förlorat med revolutionen o h Napoleons krig. Nästan utan någon som helst tid presenterade av ett biskop blir han kär i den vackra baronessan . Louise de Bargeton.spelade av Cecile de france äldre än honom. Efter att hennes make ställde till en stor scen blir den unga poeten indragen i den vackra parisiska livet ett stad av virvel spel och bubblande full av liv och precis som den nästan samtida Pip i Charles Dikens ”Lysande utsikter” är möte med dem översamhälls saft helt förödande för …det ses tydligt i möte med den första fiende Nathan  D’Anastasio spelade med klass och charm av den ytterst begåvad Xavier donald och markisen. D’espalad spelade på ett ytterst irriterade och osympatisk sätt av Jeanne Balibar. Hon kan inte tillåta av ett poet lyckas om han är inte helt adlig och slut presnetation av henne med ett falk like en Elenord av Aquitain är en lite mästerverk när det gäller Christophe Beaucarne fotografi och inte minst den klippningen extremt aggressiv av Riwanon Le Beller som lyckas att skapa en sådan känslan av karaktärer som kommer ute och inne i dessa målningar och i denna liv som när det gäller den unga Lucien . Dom dem två adelskvinnor påminner om den bild av medeltiden som gärna ville presenteras av restauration aristokrater vad som är verkligen är den dekadenta brottsliga paris en stad vad som påpekar av Etien Decopur minner (filmen viar den pubbliken som såg den stora publiken i Paradisen barn den oförglömliga mästerverk av Marcel Cabes) är mentor till Luis är Etienne Lousteau spelade mycket väl av Vincent Lacoste, Full ytlig och missbrukare även han kommer att drabbats precis som aristokrater av avundsjukan för Luis. Han kommer från en liten stad Dingon och lcier blir bättre än honom i allt den kvickna pennan  som kommer att förstöra honom och även relaktion med skådespelerskor för Etiene den feta och tämligen obegåvade Florin spelade av Candice Bouchet medan för Lucien en av dem få vänliga och känsliga personer Coaraline som är gestaltad av Salomé Dewaels . denna är i hennes enkelhet och enfald den person som påminner mest av den romantiska hjältinnan som dör för karelsk och på grund av kärelk. En av dem grymmaste scener är när tack var den elaka och fulla version av den folk käre Louis DeFounes Singali spelade helt fantastisk av Jean-François Stévenin och hans professionella visslare förstår henne. Detta är när dem spelar racin mot vars byst man tränade att kasta tomater. Dessa scener är även en allegori för dagens social medialt samhället fulla av haters som förstör så mycket för så mänga av oss. Det är en svårt och hård scen av ett osympatisk karaktär som vi kan trots allt även förstå eftersom han lever för pengar men har gjort det till en ideal precis son direktören av en av dem liberala tidningar Finot spelade av Louis-Do de Lencquesaing. Det är en personlighet som i grund har ett ideal den liberala sammhället men ser och lever enbart för ykliga principer. I ett sådan film som leker mycket med symmetriska karaktär dem två personligheter som speglar honom är onekligen parfymerar Camuls spelade av Jean-Marie Frin  men mest den analfabeter förläggaren och före detta frukt och grönslag försäljaren Dauriat spelade av Gérard Depardieu. Han är först och främst en personlighet en symbol som lever i överflöde i palais royal omringade av gator prostituerade och så äcklig en hel kropp. Givetvis Depardieu en av dem mest begåvade men även kontroversiella personligheter i den ärorika franska skådespeleri historia lyckas utmärk och vi är glada när åtminstone tillfällig Lucier förödmjuka honom. Fast en av filmens stora kvalitet är även den skådespelaren som lyckas att presentera önskan personifierade  le baron de Chätele spelade av André Marcon som får smeknamnet  kalkonen från Augueln. Den franska regionen från vilken Lucien kommer.    I början Baronen verkar ett förvisso själv god äldre älskaren och även en far gestalt till Lucien men sen han visar sitt riktiga jaget enbart ambition makten för maktens skuld. Em film som säger så mycket om en gången tid men mest av vår samtid precis som Andrej Tarkovskij enorma ”Andrej Rubev”

Robert Fogelberg Rota

Un film stupendo

Miriam leone una vera diva

Titolo Diabolik

Regia mario e Antonio Manetti

Intepreti Miriam leone

Distribuzione Circuito genova e 01 disistribution

Voto capolavoro

Sinceramente non essendo un super fnas di Diabolik avevo poche idee di come poteva essere un film su questo ma sono così sodisfatto di aver visto un fim così bello ben fatto che forse ha una sola scena sbagliata quando un Diabolik vestito da Giko il coraiceo poliziotto e nemico spiega a Lady Kant che tutti possono essere il famoso ladro ma non vediamo gli occhi dei personaggi nominati. La fotografia di Francesco Armitrano é stupenda bellissima in tutto piena sia di una stilizzazione ma anche un richiamo a quegli che erano i mitici Anni Sessanta in Italia anni pieni di fiducia nel futuro ricchezza e voglia di vivere anni visti tramite gli spot pubblicitari ciati oltre che lo schermo diviso in due da un magnifico lavoro del direttore della fotografia Federico Amitrano e dal montatore Federico Maria Mareschi. Sono bravissimi riescono a portare questo periodo storico in auge farcelo apprezzare e a ricordare il lavoro il linguaggio di un montaggio duro ma ritmico con l’ottima colona sonora di de Scalzi e la stilizzazione della violenza i colteli da lancio di Diabolik che ricordano il migliore Kurosawa quello di Yojmbo. Diabolik é forse il cattivo l'antieroe frddo coem dottor Mabuse ma godereccio coem James Bond che ci mostra tutta la capacità recitativa per giunta enorme di luca martinelli. Frddo spietato senza nessuna emozione imobile molto simile agli angeli caduti di melville e sia un buon marito assente e coscienzioso della povera Elisabeth Gray (tutti nomi di facciata quando il film é ambientato chiaramente in Italia e parla ) interpretata benissimo da serena Rossi frigida ma anche amante tenero per Eva kant. Myriam leone é forse la più bella donna in Italia che sembra uscita da un quadro di Parmigianino ma anche dura fredda calcolatrice la vera nipote della Kim Novak di Vertigo però anche forte decisa senza scrupoli e senza nessun valore per la vita umana dai poveri poliziotti che vengono addirittura cassati da o dal povero Roberto luca di Giordano. Mentre i travestimenti di diabolik sono maschere simili alle facce degli assasini di trono di spade (ricordo che Diabiloik é più vecchio dell'epopea di Maritin) quegli di Eva sono psicologici ruoli presi quello della Diva , della cantante che vediamo nelle foto sono veri sono la sua stessa pscicolgia complicata- é una donna bellissima pericolosa, anticonformista é di una rara capacitá. Ginko é uno dei terzi poli polittoto elegante ma grigio di personalitá anche lui freddo che vuole ottenere sempre tutto in maniera corretta giusta senza mai sbagliare. Si tratta di un bel ruolo che Matsradea fa con capacita tecnica , carisma e forza ma uan forza tranquilla e lo si vede in un ‘occasione particolare quando interroga la segretaria del ministro Callon una bravissima Vanessa Scalera  in un ruolo che la fa anche se piccolo la vera erede di anna magnini. Un film così eelgante come i vestiti di Eva e i gioilli ha bisogno di essere perfetto anche nei ruoli piccoli dal direttore dell'albergo interpretato da un sempre piacevole Roberto Citran atore caraterista a Claudia Gerini coem la signora morell nelle scene di uan Como o Svizzera dove abbiamo un ruolo quasi gaddiano quello dell’ispettore di provincia Davide Devenut un abiusca impresto al crimine e un bravo palmer Davide Devenut . Questi forse é un attore non super in parte ma bravissimo pieno anche lui di eleganza anche se non di forza. Un film che ci fa sognare che presenta degli anni i Sessanta importantissimi sopratutto per l’italia. Se Diabolik é un cattivo callon interpretato da Alessandro Roja, é un pessimo un gramo. Sesista molesttaore pieno tronfio della sua posizione ´crudele quasi quanto Diabolik é forse la sua fine é anche eccessiva la ghigliottina. Un film stupendo che ci mostra quando e come sia buono il cinema italiano

Robert Fogelberg Rota

Luke Evans é stupendo come Gaston

Un dolce roco in salsa alzazia

Titolo la la bella e la bestia

regia

Interpreti Emma Wtason

Distribuzione Rai

Voto A

poche fiabe sono così nel loro tempo e per questo affascinati come la Bella e la besia e in una versione molto controversa anche per la presenza di personaggi dichiaratamente gay ceh ricorda nella sua magia il classico di jaques Cocetau. Se la magia di Ciceau era quella di un amrionetista anche quella di é da marionettista ma computerizzato e tutte le più grandi fnatsie divengono presnti. Lo si vede in alcuni dei personaggi come la cameriera spolverina la simpatica teliera intepreta da Emma Tghomson o il suo dolce e il figlio birichino. Belisisma nei suoi giochi di chiari scuri la fotografia di Tobias A. Schliessler come anche il montaggio di Virginia Katz capace di dare a volte una forza e scene di notevole impatto spettacolare come quando la cantate credenza Audra McDonald prima veste l’eroina e poi :  Il tutto é condito da un qualcosa la ricreazione di un rocco un po’ francese e un po’ tedesco forse più il secondo che si nota in uno dei ruoli più spetaccoalri lumiere un Edward Mac Gregor bravissimo r spiritoso Edward Mac Gregor che fa duetti belisismi con maetero Credenza che é un altrettanto strepitoso Stanley Tucci .la fibaba é tale pr via del ruole dell’eroina che qui non rompe ma restaura l’equilibrio belle una bravissima Emma Wtason in un ruolo maturo anche nella scena del ritorno al passato un ruolo che ha un doppio un gioco con una simmetria cosi carico nel 1700 presentato da Harriet Jane Morahan, l’incantrarrice che provoca l’inverno e la trasformazione del crudele principe nella bestia Dan Stevens bravissmo sia nel divenatre l’eroe romantico che nell’essere tiranico con kevin Kline aurice un ex pittoire ridotto poco più che a un vagabondo padre di belle. Un ruolo molto buono ricco di un certo fascino ma anche di melanconia che si trova anche in le tont Josh gad bravissimo nella sia semplicità e simpatia . Un ruolo che contrasta con quello che per me é il vero dominatore il cattivo con la m maiuscula nel senso di malvagità Maurice interpretato benissimo anche dal punto di vista fisico da luke Evans. Fanfarone pieno di se crudele ma anche affascinate elegante e bravo nell’uso delle armi potrebbe essere l’eroe ma é anche antipatico pieno di se e pronto a aizzare (qui la scena é una citazione dalla moglie di Frankestein ) e anche profondamente viliacco. Porta il male in uno spettacolo bellissimo e molto divertente che ha tantissimo da dire per tutti

Robert Fogelberg Rota

West Side Story a a tutto tondo

Spildberg si supera

titolo West Side Stry

regia Steven Spildberg

Interpreti Iris Menas  Paloma Garcia-Lee 

distribuzione genovese circuito Genova

Voto Capolavoro

Sono serio forse Steven Spildberg é tra tutti il mio preferito per essere riuscito in quel caldioscopio macchina degli sogni e degli eroi e eroine che é il cienma classico a farci sognare ed é giusto quello che accade nel bellissimo ma anche tristissimo west side Story dove la fotografia di Janusz Zygmunt Kamińsk é bellissima abbagliante come il montaggio di Michale Kahn e saran Broshar che da soli restaura tutto anche la carica critica e sociale di questo capolavoro.. Essebdo un muscila la musica bellissima tra una melodia da operetta e un jazzz sperimentale di Leonard Bernstein viene eseguita modernizzata e anche un po’ corretta da David Newman. La storia é anche o forse sopratutto una critica sociale al commercialistico sistema statunitense alla speculazione edilizia che vuole allontanare i miserabili e alla lotta tra poveri e a un tema quello del razzismo. Le due gangs quella che anche se molto meno brutale ricorda quella dei nativi americani nel meraviglioso “Ganges di New York “ dei nativi i Jet e gli snarks emigrati ma anche loro americani da puertorico. Peró se Scorses più violento ma molto meno cinico e sarcastico di Spildberg presentava anche la grande america del domani qui siamo già in un America che spazza sotto lo zerbino gli indesiderabili e sfrutta tutto é tutti. Precisamente come nel Campiello di Carlo Goldoni siamo in una commedia in un’opera d’arte totale dove tutto e tutti hanno un uguale importanza dalla lescica budger inetpretta da Iris Menas  che vuole diventare un tepista e mena coem Tyson a quel personaggio che sembra uscito da uan sceneggiata napoletana Chino il portoricano per bene intepretato da Josh Andrés Rivera che alla fine diventerá anche lui per colpa del quartiere un assasino. Un ruolo che potrebbe essere piccolo forse ridicolo ma che l’attore ben guidato da Spildberg misurato al punto giusto ma anche pieno di uan grande capacitá fisica porta a essere fondamentale importante pieno di vita e sopratutto di varie sfacettaure. Chino sembra volersi adeguare al monto degli yankes degli odiati gringos ma gli odia gli disprezza con tutto il cuore gli considera dei parvenu degli individui pessimi che odiano e masscarano tutto e tutti. Lo stesso vale per Ania la belezza del quartiere la ragazza che ricorda flessuosa una delle dive del magico cienma degli Anni Cinquanta del secolo passato intepretta da Ariana DeBose . Flesuosao e lei che canta i want live in America in un balletto che più che la beleza anche un po’ kish dei musical del MG ricorda il meraviglioso Les Parapluies de Cherbourg di Jaques Demy duetta con l’amante Bernardo . Il ruolo di David Alvarez  un ispanico nativo del Canda francese é uno dei ruoli più difficili ma anche più belli di tutto il film. Si tratta di un pugile un efimeo jack lamota ingetilito che prende cura di una comunità che ha un amore sincero sia per la compagna ma anche per la sorella protetivo nei confronti di Chino ma anche un vero razzista. Pieno di disprezzo er il yankys vediamo il timido professore e con un odio per chi é sotto di lui. Ricorda il personaggio di Tebaldo in quella storia che é forse all’origine di West Side story Romeo e Giulia di William Shakespeare ma sopratutto grazie David Alvarez  diviene molto più complesso. Giulia o meglio Maria che è intercetta da Rachel Zegler una bellezza timida gentile ma forte piena di vita e anche capace senza urlare di mettere sia il fratello Berando che tony alla Berlina . È un ruolo poetico con una forza ma anche una comicità tipica di quello che é il teatro fisico quasi da circo di mejerhold o d’avanguardia come la scena bellissima nei grandi magazzini . La poesia bellissima immortale si vede bene in due occasioni la prima nell incontrio dal balcone ma anche nella dichiarazione d’amore in un museo in un chiostro. Il personaggio più vicino e la vecchia portoricana forse la prima arrivata in un quartiere di sbandati “bianchi” o meglio euroepei Valentina interpreta con garbo e intelligenza da Rita Moreno . Un ruolo poetico vicinissimo anche a Anton o Tony interpretato da Ansel Elgort . Simile a un Jmes Dead atletico con un pizzico della dolcezza ma anche della pazia dei ruoli di Leonardo Di Caprio si tratta di un roemo di uno slum ma pur sempre di un romeo. Bello, tenebroso, gentile ma anche pieno di una violenza repressa. Sia lui che Berardo non hanno scelto perché fuori dal loro seminato l’attivismo politico. La scena del duello con il coltello e del balletto con la pistola sono pezzi di bravura che funzionano coem un orologio svizzero. Un ruolo che cresce m0ltissimo é quello del Mercuzio della situazione l’amico di Tony Raff incaprettato da Mike Faist . Sarebbe non un gangster ma un delinquente di piccolo cabotaggio irritante per il suo razzismo la sua sfacciataggine e avrebbe tutto per essere felice come la bellezza nordamericana classica Graziella la pantera biondo platinato interpretata da Paloma Garcia-Lee  ma non riesce a uscire da uan spirale negativa. Una scena é particolarmente importante quando compra la pistola da un drogato Rony interpretato da Jamie Harris  . Qiuesti é un Riff in vecchio che non ha fatto niente e incattivito. A differenza di Tony o brado Rif ceca la morte la distruzione anche perché gli é satto tolto tutto anche il suo orgoglio. Il mondo al diffusori é visto dai ragazzi con il mezzo sempre usato dal popolo per difendercsi l’ironio come il numero del comisariato o come l’unica figura paterna che viene vista il sergente Krupe un bravissimo Brian d'Arcy James  ma anche e sopratutto da quello che é il vero nemico. Si tratta del commissario di polizia il tente Schrank un bravissimo e carismatico Corey Stoll . É un burocrate che andrebbe bene i ogni società apparentemente gentile ma pieno di disprezzo nei confronti di tutto e di tutti che nascondo tutto con un sarcasmo che uccide. Ma infondo anche un uomo solo prigioniero di un sistema che punta tutto solo sul profitto. Un vero capolavoro.

Robert Fogelberg Rota

Un'opera di strugente bellezza

Nei mandriani dei un trauma nazionale

Titolo One second

regia Zhang Yimou

Interpreti Zhang Yi

voto A

distribuzione genovese circuito cinema

anche se ambiento durante la rivoluzione culturale il film di Zhang Yimou One second é un film che tratta molto della Cina moderna ma anche di una tematica che interessa moltissime persone ovvero la celebrita a ogni costo. In questo gioiello ambientato nella Mongolia interna con una fotografia di Zhao Xianding che riesce a dare benissimo l’idea di trovarsi in un mondo post apocalittica dove vediamo Zhang Yi un fuggitivo daun campo di rieducazione con un ‘idea fissa vedere per l’ultima volta la figlia morta a causa dell’eccessivo portare dei pesi che incontra una ragazzina bulizzata denutrita e mal messa presentata più che interpretata da Liu Haocun . I primi incontri sono nel montaggio da film d'azione di Yuan Du duri molto forti e giocati su quello che è un dualismo tra quello che vediamo e quello che vedono i protagonisti. Sopratutto il magro rasato a zero per vergogna e denutrito Zhao Yi si vede come un eroe una persona pronta a tutto capace anche in virtù di una buona istruzione e di capacità tecniche il fatto che é un fotografo di capire comprendere le situazioni e vediamo come nel sovraffollato cinema /casa del popolo vine prima maltratto da alcuni giovinastri gli stessi che maltrattano la ragazza l’orfana Li é lo studioso fratellino e poi di coem venga preso da alcuni maldestri a mo ‘ di banda bassotti ma non per questo meno sadici. Il conflitto il film che viene mostrato un ‘epopea spettacolare quanto bombastico sulla guerra di Corea con un attore principale che ricorda l’attuale leder cinese ci aiuta a capire che il cinema non é solo come ha sostenuto lo storico della settima arte Casetti l’occhio del secolo ma anche lo specchio magico é l’uomo contri tutti che vediamo sullo schermo é anche il fuggitivo. Il partito più che dalle crudeli e sgangherate guardie rosse é presentato da Mr Cinema l'esperto di cinema proiezionista doc arrogante e che si prende molto sul serio interpretato da Wei Fan . Mentrte sia la ragazza che il fuggitivo sono autori di un ‘interpretazione molto emotiva Mr cinema é freddo calcolatore arrogante e anche distaccato. Vediamo come in più di un’occasione esige tutto ma ha anche un carisma e uno stato dato dalla sua capacita. Solo dopo che il fuggitivo diventerà violento e arrogante questi prenderà un modo di fare umano giusto e a tratti anche simpatico con la cattura della figlia del fuggitivo in un fotogramma che rappresenta il momento di fama. Questo é tipico anche nella nostra società quando l’apparire sui social media in questo caso un film fa in modo per tutti di vedersi e anche di vedersi molto bene. . Zhang Yimou fa un film a vari livelli critica la rivoluzione culturale ma diviene quasi agiografico (forse anche per via della censura ) del nuovo ordine e sembra avere nostalgia per il cinema quello vero quello fatto di pelliccola di magia sapientemente recuperato dalle donne. Un film poetico duro un ‘opera d’arte autentica rappresentato come un western ma con una poetica e un paesaggio é una drammaticità tipica di un’opera ancora inimitabile “Aurora2 di Frederch Wilhelm Munrau

Robert Fogelberg Rota

Una strana ragnatela

Un film di una noia mortale

Titolo Spider mna no way home

regia Jon Watts

Intepreti maria Tomei

¨distribuzione Cinema Space

Voto D

pochi film che ho visto sono stati così scarsi in tutto come Spider Man no way home. Mentre la fotografia di Mauro Fiore é bella a tratti sopratutto nelle scene del santiario e dello scontro finale della statua della libertà abbastanza bella il montaggio di jeffrey Ford non é accertabile e riporta solo delle situazioni riciclate senza troppa fantasia. Il vero punto dolente é la recitazione l’attore migliore é senza dubbio lavora anche lui riciclando il suo personaggio per altro interessante del Doctor Strange e Benedict Cumberbartch non scrive certo un bel ruolo come nenache Tom Holander che apaprre troppo impagcito troppo poco deciso e anche troppo poco serio sopratutto nelle scene d’azione. Il problema morale nonostante la morte fin troppo drammatica di may parket la bellissima é bravissima Maria Tomerei é buttato lì in un predicozzo che non riesce mai ad andare a genio. Forse sarebbe stato opportuno sia per May che per gli altri riportare in vita anche Iron man sopratutto per Happy personaggio che denota tutta la non capacitá recitativa di Jon Favreau . Lo stesso vale stranamente per Alfred Molina che non convince mai nel ruolo di Octopus più un fenomeno da baraccone coem gli altri mi avete inteso bene tre Spider man che sono Tony Miguela attore che che a malapena é un divo e sopratutto il secondo Spiderman Andrew Russell Garfield che non riesce a non prendersi sul serio. Lo stesso vale per Electro che é forse il ruolo più basso del grande attore Afro Americano Jamie Foox altresi attore per me tra i più talentuosi che non mi convince mai. Ben diverso é il vero “malvagio” che gurada caso é il Goblin intepretato da daniel Defore. Questo ruolo é nella sua malvagità nel suo essere sempre sopra le righe e fa un ruolo che sinceramente riesce anche a piacermi a tratti e farmi dimenticare il resto. Si poteva anche recuperare il ruolo del figlio che poteva essere un quasi perfetto per rilanciare uno dei enfates terrible James Franco. Un ruolo che delude e che non si capisce nessuna delle motivazioni é sicuramente quello dell’uomo sabbia interpretato da Thomas haden Chruch mentre leggermente più convincente é la lucertola Rhys Ifans che possiede atutti gli effetti un certo fascino animalesco. Il film purtroppo é troppo un video game e non ha a sufficenza la misura per la buona recitazione.

Andate a vederlo e fatevi un ‘idea

Robert Fogelberg Rota