A movie from 1955 that still rocks

One slight different Toshiro Mifune

I live in Fear

Director Akira Kurosawa

Cast Toshiro Mifune

International distribution Kurosawa collection by BBC

Rate A

Few director has been so near my vision of life as Akira Kurosawa. The younger generation of excellent Japanese director like Oshima saw Kurosawa as a naïf optimism but I think this is partially a misunderstood and partially a true. But I found this optimism like the exempt work of his PHD that were able to find a kind of composition that anticipate both the new Hollywood and the German neu Cinema and may be also some of the various nouvelle vogue like his strength. But this love to mankind is not so blind that the director doesn’t focus on the different problem and contradiction. One can see it really well in one rather early collaboration between Kurosawa and Mifure “I live in Fea”. It is a realistic contemporary work in which we follow a young Mifure that paly with istronical attitude a old guy call Kichi Nakajama that is suite by his family because he wants to tale them all to brazil. The camera work is quite interesting with a mixture of longer takes and more small close up and Askazu Nakari succeed in giving in a film that is most shot in day light a sense of stress and of being waist by the leading character Kichi Nakajama that got a double in the more calm on under the lines council and dentist Harada play by Takashi Shimura. The two old man could be so different because the dentist has an excellent relationship with his family hat is the contrast point with the one of Kichi Nakajama. Kurosiwo was at least in the beginning a bit influence by his countryman Ozu and we have a bit of the seam seating everyday life but this is a perverse and more hysterical vision that is really tubule in the relationship with the son Jiri presented  by Minoru Chiaki that has also been acted in severla work most in Rashomon. The son full grown upp is nbetetd by the fater. Kichi has such a drmatical life with a marrige out of intrst with his wife Toyo presnted by Eiko Miyoshi that succed in giving the immage of a person from an other time that has accepted all the presence of maitress that Kiki has taken. Also teh fact that he own a steelwork factory want to poit out that he is a man that could have made speculation under war world two and the caotic japonese recostruction. For me one of the most intersting scen is when the only person that seam to like Kicke the younge rmaitress Yori play sympattetic by Akemi Negishi let him take thier son and the profetier her father well play by  Kichijirô Ueda, an actor specilize in playing villains; he tries to provoce Kichi that is showing like a King Lear is madnes even in the scene of the steel work taht he put on fire and in the end when he is intenated in a sbsylum. Mifume is becoming more or less a predecesor of Lord Hidetora Ichimonji the best part of Tatsuya Nakadai in Rann ; Kurosawa’s own adataption Willima Shakespare ‘s drama. The editing by Chozo Kobata shows the same thing and laso teh music score by Masaru Satô. A really well done and intersting movie that is still worth to see.

Robert Fogelberg Rota

Titten

En minstolpe i filmens historia

Rak inne i film historia

Titel En labyrint av lögner

Regi Giulio Ricciarelli

Medverkande Alexander Fehling Friederike Becht André Szymanski

Svensk distribution SVT

Betyg Mästerverk

Giulio Ricciarelli har luckas att skapa en fantastisk film mycket väl gjord på grund av den fotografi som presenterades av Martin Leger  och den underbara och precis klippningen av Andrea Mertens. Det är återkallelsen av en svullen tid rik av framtidstron men med ett dramatisk förfluten. Johann Radmann är en ung kanske en aning rigid men helt övertygade idealist som vill även för att komma nära hans döde far tjäna rättvisan. Den gestaltning som presenteras av  Alexander Fehling är perfekt i sin blandning av lätthet och drama och han har spelat i denna unga åklagaren mycket bra den lektion av många tyska skådespelaren som har medverkat i Fritz Lang tunga dramatiska ofta metafysiska filmer om ondskan men även i den lätthet av Ernst Lubitsch men mest av allt Billy Wilders filmer. Det är ingen slump att den person som tar i denna spiral av ondskan som kommer att förstår mycket men även att betyda ett slags återfödelsen och initiation för dem unga idealisten är en person född i Wien och överlevande till Auschwitz Simon Kich extremt bra spelade av Johannes Krisch. Det är en svår roll av en god personer som pinar sig själv och den tolkningen av denna konstnär utgår från rörelsen grimaser och ett expressionistisk inlevelsen. Vi kommer att se att den unga och briljant Johann blir lite i taget mer och mer lik Simon inte minst i hans drömmar när han mäter först Megele den symbolen av nazisterna brutalitet men även av ett belevade sympatisk och kultiverade tysk överklass och sen sin egen förfluten. Detta ser i ett serier av mardrömmar som verkar vara hämtade och inspirerade från Ingmar Bergman ”Smultronstället” en film som har även betyd mycket för den tyska filmen Johan kommer att sätta sig mot en sträng med rättvis far chef åklagaren Fritz Bauer spelade mycket bra av Gert Vossoch mot en store bror som är journalisten Thomas Gerilka som har den charm och karisma av André Szymanski. Johan precis som den unge Goethe som Alexander Fehling så galant hade spelat i ”Goethe in love” är i början själv ytterst begränsade i en svår situation och det är genom Gerilka och hans vackra och antikonformistiska fru Ingla spelade av den tyvärr adels för tidiga döda Lisa Martinek (som i övrigt var ceccarellis hustru) som låter Joahen träffa på riktig och bli kär i Marelne som spelas av den ytterst sköna och skickliga Friederike Becht. Hon är perfekt en klassiks skönhet alltid elegant som Johann möter i en rättegång för fortkörning och lite i taget deras kärleks blomstra . Vi ser tydligt att det finns en klass perspektiv eftersom hon kommer från arbetar klassen och även en olikhet i att se på problem. Magdalena har en far Andreas Manz som är grov alkolist och skadade av kriget men har även han gjort några grymheter under andra världs krig. Madrigalen vägra inte att se men försöker att lämna den efter för sin eget ambition för sitt eget välbefinnande emedan Johan blir indragen i en kamp för rättvisan som i själva verket är även en kamp mot sin egen historia. Visligen även Grerilka gör samam men inte med samma patos som Johan och det ses tydligt hur Johan lyckas att få den timida sekreteraren Schmittchen mycket väl spelade av Hansi Jochmann och sen den i början misstänksamma och desillusionerade Johann von Bülow att bli mer och mer indragen i denna kamp. Det ses tydligt även när det gäller dem yngre poliser som Christian Furrer elelr den unge servitrisen spelade av Else Schultz. Den stora kontrasten blir med en mångsidig karaktär den av ett äldre åklagaren gestalt på ett perfekt sätt av Robert Hunger-Bühler. Denne är trevlig faderli och sympatisk mot Johann personligen men kallt statistisk och avisande eftersom han har inställningen att den förflutna måste glömmas måste försvinna vilken är helt fel. En uppfattning som även den amerikanska överste Major Prker spelade av Tim Williams delar men lite i taget till skinnade från kolan blir smittad av Johannes entusiasm. Nazisterna finns fortfarande och är glömda vissa är fortfarande profitörer som den hårda affärs män Robert mulka spelade av Udo Suchan andra är till synes anständiga medborgaren  som leder Alosis Schults spelade av Hartmut Volle. Han är en sympatisk lärare men när han slår en busig pojken ser vi tydligt hur pass mycket av den äldre finns det kvar. Den mest hårda brutala och grymma är trots allt Bäcker Brandner som har blivit en trevlig och generös konditor seplade på ett komist sätt av vFritz Scheuermann. Detta är för mig en av filmes störa förtjänst som även den riktiga fadern även lik Johann  den israeliska mosad agent Stein spelade av Stefan Wilkening en svårt roll precis som Johannes modern den fantastiska Susanne Schäfer som precis som Friederike Becht ger ett ännu starkare och vackrare del till en film som är så bra och så komplett en mistolpe i film historia

Robert Fogelberg Rota

Så bra skyldring av ett okänd krig

En liten men mycket stor film

Titel Carla’s Sång

Regi Kent Loach

Medverkande Robert Carlyle Oyanka Cabezas

Svensk distribution Atlantic film

Betyg A

Få regissörer har varit så konsekvente med deras politiska vision som Ken Loach som visligen härstammar i den brittiska disk bänk realism men går så bra mycket över den. Vad som han presenteras med patos och skicklighet   i denna film som tyvärr fick inte guld lejonet i Venedig är en humanistisk vision av det som var en av dem glömda kriget i Nicaragua mellan den vänster regering och högre gerilla Contras. Det är genom en enkelt banal konflikt som är typisk i vårt vardag en tjetjen som tjuvåker på ett buss och en chaufför som blir förälskade i henne som får en medlem i den brittiska arbetas/små borgliga klassat de öppnar sig denna nya värld som är både svårt och hård. George visar tydliga tecken att vara en förvuxen tonårig som har fortfarande ett sätt att bete sig som är barnslig full av ett slags trotsande och det ses tydligt  i den vardagliga spela av Robert Carlyle. Han har ett slags barnslig charm som ständigt så impulsiv att han gör en serie saker och ting som blir inte fult så lyckade för hans egen bästa som när han för att rymma med Carla ett mycket övertygande prov av Oyanka Cabezas som lyckas att spela en mycket övertygande roll . Vi första ögon kastet hon verkar avisande och alla men vi upptäcker lite i taget hennes problem dem enorma svårigheter  som har att göra dels med Gerorge Lenix vardag som dem konflikt förhållande med sina chefar på jobbet som den tyranniske mc Gurck spelade av Stewart Preston. Geroege livet är ganska stillsamt och det ses tydligt i den dokumentära foto som presenteras av Barry Ackroyd med hjälp av den klippningen med närbilder långa tagningar och annat av Jonathan Morris. Den liv har två stycken sidor den stillsamma med vännen Sammy spelade mycket väl av Gary Lewis och flickvän Maurred  arbetar klass version av i Louise Goodall tolkning av Annie Lenox. Geroge får för sig att bara sno hans buss och tar Crala till omgivningar av Glasgow och när han upptäcker med hjälp av några av hennes mardrömmar för sig att åka med Carla till Nicaragua. Filmen ändrads och det blir en aktion men ett formativresan i vilken George får kontakt med dels ursprung befolkning med deras drömmar men även med ett svårt situation när gerilla contas (hans sytser den ordentliga Ellien en mycket övertygande Pamella Turner hade informerat honom om) angriper en by. Loach är mycket skicklig att presentera krig brutal med AK 47 och RPG raketer som förstår by och George förstår att det finns kvar mycket av den första kärlek som är den för den spääande Rafel Salavtor Wspinia. Den person som är lite grand mot polen till George är den cyniska pacifisten Bradley spelade av Scott Glen. En många sidig roll som ger ytligare kvalitet till ett utmärk arbete

Robert Fogelberg Rora

Tonini tolkar Tarkovski

Solaris. Människan och hanes
Dubbel

 – Jag bestämt mig att analysera den ursprungliga version av Andrej Tarkovskij “Solaris” från 1972 utan texter som med dme dem delar som man återinförde från den reguljära distribution. Man bokstavligen slaktade  dem genom att ta ifrån den många delar mest dialoger   . Dacia Maraini som översatt filmens dialoger bestämde sig för att ha en del med sådan termer som skulle komma nära ett regional italienska från ett icke förståelig ryska så vida att den kunde bekräfta ett skinnande och en distans mellan verkar och åskådaren eller betraktaren   . [1]

 Även filmen börjar så med en tagning i vid en äng som är full av morgon dis, sen går man till ett sjö och från den till ett lite rysk hus och där som en uppenbarelse i uppenbarelsen finns  di Johann Sebastian Bach Choralpräludium, Ich ruf’ zu dir Herr Jesu Christ (BWV 639  Det första motsägelsen är huvudrollsinnehavaren Kevin med hans oroliga nästan lidande ansikte som kontrastera med idyller som var förut; det ses med hans blick och med faktum att han verkar infångar i sina kläder.    .Han tvättar sig händerna vid sjö och där har vi den första klippningen och den andra brytningen , han stirrar i kameran och dar ser man ett järnvägsbro som är mycket nära hans hus. 
– När filmen kom ut i Italien man såg den som den sovjetiska svar till 2001 ett rymd odyssén . Det finns likheter men det finns även stora olikheter som ses i faktum att medan i 2001 allting är rent klinisk den är smutsig e. det finns ingenting som rättfärdiga denna långa scener men en person som verkar nästan infånga i i hans kläder med ett tempot som verkar betydligt mer långsamt än den som fanns i Sergio Leones ”Den gode den onde och den fulle”   Vi är inne i Kevins blick .

– Sen vi har en vision av Tokyo och det är en sekvens som påminner stark om det som fanns i 2001 fast det är en framtid som redan finns och det är en fratid som är bra nära vårt egen tid . det har gått 16 år sedan den framtid fast framtiden som finns nu  och som ävi är 16 år efter 05 – Istället Tarkovskij tände sig en framtid som var mycket mera handgriplig koncret mycket närmare vårt värld i vilken även man ser även sladdar id rymmskep  Man sa att enbart Steven Splidberg i Starr war var den försat som ville undvika kliske att ha rymdskepp som var helt nya vilken det stämmer inte eftersom Tarkovskij var före
06 – man får en annan väldigt bestämd klippning och man går från Veranda under ett ösregn och man ser Kevin

– Man har .som har diverse dialoger med hans fadern som är gammal och deras barndoms minnet vi får känslan att Kevin som kommer att dra till Solaris kommer aldrig mera att möta honom. Den neurotiska konflikten blir allt större- . Vid rymdskeppet många dörrar kan inte stänga sig eller inte öppnas La prima Hari den första . Kelvin blir instängt i hangaren och det är detta som ger honom ett ännu store nummer av problem .– Hari är för  kelvin en dröm förkroppsliga , idet är den omöjliga att kunna få tillbaka hustru till av  vilken han hade tillåtet självmord   . Den andra chansen är i själva verket töm och utan någon mening   . Hari själv har känslor med det är den enda som hon har utan förfluten . Hon har inget livets projekt inget framtid . hennes önska är att försätta att leva och Kelvin att inte mörda henne en annan gång

det finns allting en ändring i livet av olika kontraster i landskapet och mellan naturen och civilisationen Vi kan ser dem scener vid Tokios motorväg. Svarta och vitt samt färg , långa tagningar och detaljer av  Bertons ansikte , plan amerikan och närbilder , ytligare långa tagningar och sen bilder av gallerier med eller utan ljuset. Men det som slår oss är under dessa stunder hur den ljuld messiga tas i starkare sammanhang om man utgår istället än den visuella  . Det ljud spår som sen kommer till nästan sekvensen , det är inte enbart ljuset som spårar över i bilderna med även den visuella från den andra bilden. . [3]

 –Tarkovskij gör en film i vilken det finns ett mycket konstig och känslor mesig rytmen blir konstig blir svårt att förstå men aldrig trots att den är långsamt tråkig eftersom det förekommer bilder av någonting nytt vatten, en häst eller andra typer av ljudet

Kelvin och Hari agerar inte medan de väntar. De är emot all form av ändring når de rör sig gör de fel och konsekvensen är åt skogen. Den verklige Hari gör abort och begår självmord. Kelvin kastar ut Haris kopia i rymden och därefter kommer ännu en kopia av Hari även denna Hari kommer förgäves att försöka begå självmord med flytande syra fast hon misslyckas. Båda två befinner sig i ett oförbett läge. De inte hur de ska ha sig ur situationen

 – Filmen leker mellan olika oppositioner människor och naturen civilisationen och naturer teknologi och andlighet . det är inte frågan om dialytiska motsatser men om juxtapositions

,. Detta sätt att agera genom juxtapositions

Är för  Tarkovskij, hans signatur. . Varje centimeter av filmremsan blir för Tarkovskij en form av organisk varelsen och i den kommer , till den tid som den skall berätta och den skall tala och dennes organisms blod är onekligen tiden och det är blodet

 – Man har känslan att se en film som växer upp på sig själv som växer lite i taget men inte på ett slumpmässig sätt men snarare på ett sätt som är redan påtänkt som är nästan geometrisk.   .

– känslan av tiden i Tarkovskij är tvetydligt , in den bemärkelsen av hans filmer födds . Med andra ord filmen lever i tiden och tiden i filmen
 – när tiden matelasseras, man har känslan att allting kommer ut ifrån filmen att det finns någon slags misstanke någon form av misstanke av suspekt. - Den första Kelvin verkar kall, en man som strävar efter att vara fast i det som definierar honom i samhället, hans avsikt är att utföra uppdraget som han valdes för. Den andra motsätter sig samhället och blir knuten till en hallucination, till det han vet att inte är den verkliga Hari, men som representerar hans känslomässiga upplevelse. I sekvensen av middagen på banbanestationen verkar två element uppenbara, romantiken och frånvaron av tyngdkraft. Vi står inför en känslormesig  fantasi, en tröst där känslan inte har någon grund.

Denna brist i rörelsen gör så att det som Kelvin känner är verklig men icke närvarande

Kelvin ger en slags handling resan i sitt emotionella kaos och i återupptäckande av hans mänsklighet  och det gör så att han hittar för sig själv en etik. Det är så att han vill hålla hans illusioner Hari och gör upprör mot hans förståndet som strävar för att få honom till omänsklig – Vid två tillfällen ser man en klimt av Platons byst i rymdstationen bibliotek det  verkar som i själva verket allt det som vi ser är som människor som befinner sig inom en grotta-

- Samtida samhälle kommer in i filmen, när Kris, efter att ha tvättat händerna i dammet, tittar direkt på kameran (publiken). Vad han ser är Berton och hans son som kommer med bil. Det finns en väg som går längs fastigheten och därmed avslöjar att fastigheten (av fadern) är en oas av lugn i en annars fientlig miljö. Och det är samma sak som visas i slutändan, när Kris möter sin far och knä och omfamnar honom, övergav sig till sin mänsklighet. Kris 'känslomässiga tillväxt har äntligen kommit till full mognad med ovillkorlig övergivande till hans känslor. kan visligen beter sig som en människa men enbart om hon är vid Solaris rymd. 

Kelvin får tillbaka hans mänsklighet genom ett kopia som är konsten

– Vid slutet av Solaris vi får aldrig veta om den är den äktade Kelvin som har kommit tillbaka till jorden eller om det som vi ser är en av hans kopior. Det finns redan en kopia som är den av det traditionella ryska huset av fadern och den är en kopia som har sina brister regnet inom istället än ute. Inget kan se om det är frågan om den äktade Kelvin eller om det är endast en kopia.

Noter 

1] Filmen visade på  alla 33ª Mostra internazionale d’arte cinematografica iVenezia 1972, den var sönder klipp och själva regissören bad att man skulle ta bort slut texter

[2] Johann Sebastian Bach, Choralpräludium, Ich ruf’ zu dir Herr Jesu Christ (BWV 639)

[3] Di Eduard Artemiev.

[4] In “Andrei Tarkovsky: Interviews” di John Gianvito, 2006.

[5] Datterade 1668.

[6] Bruegel den äldre , “Jakarna i ett snöig landskap ”, 1565.

Leonardo Tonini

Mogen film med eftertanke

Kriget och koruption

Tittel Troppa de Elite 2

Regi José Padilha

Medverkande Maria Ribeiro André RamiroDetta

Svensk distribution Atlantic’

Betyg mästerverk

Få ganster filmer har varit så äckliga naturalistiska och brutala som José Padilha

Toppa De Elote som i slutet med en enkelt lek av klippningen från klipparen Daniel Rezende som visar bilder på huvudsäten Brasilia i en av dem länder i världen med dem största korruptions problems. Överste Nascimento mycket väl spelade av Wagner Moura är den ensamma hjälte som har även väldigt obehaglia sidor som våldet ett possessiv förh¨llande med både före detta frun Roxane som spelas av Maria Ribeiro och kan inte kommunicera med sonen Rafael som är den unge och känslige Pedro Van-Held. Det som är ännu mer komplicerade att denna unga männen har som styrfader den engagerade vänsterpolitiker Diego Fra som spelas av Irandhir Santos. Filmen börjar med ett missförstånd när i ett sluten kriminal anstalt några ganser börjar efter att  skjuta vild mot en annan del och sen den mördats av den som är Nascimento efter träddare som had etet mer framträdande roll i första filmen Mathias spelade mycket väl av André Ramiro. Detta brutala handlingen ger problem som är inte små för Nascimento som får ett högt befattning vid säkrats polisen inte minst för den lobby adv den clown likande Fotunato som spelas av André Mattos en tv profil som är hycklande korrupt. Den enda som skulle vara mera överdriven än honom är den nuvarande presidenter Bolsonaro. Filmen som är mycket väl och enkelt fotograferade av Lula Carvalho med realismen visar äktade krigsscener med pansar fordon och helikopter och ett spännande berättar form som visar hyr Nascimento börjar att få delade meningar och förstår att hans skoningslösa kamp för rättvisan i själva verket bara gynnar dem korrupta och brutaal poliser som den nästan sataniska fabiano spelade av Milhem Cortaz. Det finns trots allt våld och den finns även en vackert och färgglad sidan mitt i allt eländen och man börjar snart att inser att livet skulle vara visligen fattig i faveleras men inte miserabel om det inte var på den korruption och girighet. Nascimento när han själv drabbats börjar inse att det är inte genom den slående våld som man kämpar brottslighet men genom förståelsen och utbildning. En spännande och välgjord film

Robert Fogelberg Rota  

En fantastisk verk

Få gången kriget har varit lika smutsig

Titel Balck Book

Regi Paul Verhoeven

Medverkande Carice van Houten Halina Reijn Michiel Huisman

Svensk distribution Cmore

Betyg Mästervekr

Få krigs filmer har varit lika smutsiga och brutala som Paul Verhoeven ”Blackbook” som är i övigt i två roller den av den judiska kabaret artist numera 1944 flyttningen Rachel Stein och i den ”nazistiska kollaboratör” Elise de Vitte är den första störa rollern av  Carice van Houten . det är en före detta cabaret artist som vi ser i backlagens när hon har kommit till den nya staten Israel och möter en väninna Ronnie som spelas av Halina Reijn . Verhoeven bygger film som är extremt vackert fotograferade av Karl Walter Lindenlaub på ett kronologisk sätt men jag kommer inte att bygga mitt artikel på samma visa mera för dem olika tematiken. just den relationen mellan Ronnie och Eliie Rachel är intressant eftersom dem möts först Vid ett toalett efter att dem har haft en sex lek efter ett med deras två stycken SS beskyddaren. Det är en civiliserade land som fördjupar i ett misär med barn som slås för få matt rester i sopporna och i vilken dessa två tjejer lyckas att vara några enastående överlevande och Ronnie som till skinande från många andra tjej lyckas att få etta vist tillfredställande under dessa svåra tider. Det är den v Elsie ett ständigt bli betackade av olika män som ses tydligt när hon i början möter en ung robben snäll kille som spelas av en fortfarande icke skäggig Michiel Huisman som vi skulle senare känna igen i rollen som ario Nassoo i Games of throndes som tyvärr fick aldrig möta Melisande spelade av samma Carice van Houte. Den frö en mot pol i den valpiga men macho likade mosandes män som spelas av belgaren Matthias Schoenaerts  Jopp och den nederländska Theo Johnny de Mol  vars far kommer att vara en annan far till elsei den stalinistiska Geberr en enastående Derek de Lint . Dessa motstäm som smugglas sig själv i lika kistor och med lik bilar är inte helt olika dem judiska ganseter i Sergio leons Once upon the time i America fast det är nästan lika fördoms full som nazisterna. Den mest oroväckande är just den som i ett mer klassik krigs film hade variit den  klassiska hjälten Hans Akkerman spelade av v. Han skjuter nazister som Tom Hankes i ”Rädda meningen Rayan” fast är mycket mera rolig själv säkert och med en manlig form av grymheten. Slutet i vilken han övermålas och James Herbert klippningen visar det bästa av det som han kan göra är för mig bland dem vackraste i films historia och det ses även i krigssceneran. Nazisterna är brutala men kan även vara roliga som generalen kauther som är nog den mörkaste rollen som Christian Berkel  har gjort någonsin som tyvärr blir inte ens strupen i slutet eller den brutal Frank Waldemar Kobus en roll som utför en enkelt och brutal tortyr. Den som är annorlunda och jag misstänker att det som rättade många av före detta motstånds män och även judiska föreningar är just kärleks historia mellan Elsie och den kultiverade snälla och mänskliga SS officeraren Ludwig Müntze spelade mästerlik av Sebastian Koch. Deras kärleks mötena mycket vackra ful av en slag pathos och kontemplativ ställning som gör dem mycket sällsynta och regissören leker med att citera andra filmer under dem två älskade rymd Somamren med monika och även fast på ett mer brutal sett lars von Trier ”befrielsebilder”. Det ät en befirenselsn som får fram det alla värsta baldn människor och visar tydligt att grammet finns även bland dem goda inte minst dem avkommande kanadensarna. En riktig bra och sevärd film.

Robert Fogelberg Rota

Bra film för alla

Få svenska filmer håller så bra måttet

Titel männen på taket

Regi Bo Widberg

Medverkande Sven Wolter Carl-Axel Heiknert Carl-Gustaf Lindstedt Harald Hamrell Birgitta Valberg

Svensk distribution Cmore

Betyg Mästerverk

Med ett fantastiskt foto kanske en av dem mest vardagliga och realistiska någonsin för vilken ansvara Per Källberg  och en ibland lugnt med långa tagningar och ibland extremt aktion film och en klok och finkänslig användning av nästan arabisk liknade av Björn J:son Lindh är ”Männen på taket” lik ett slags av minnesmärket för den svenska filmen som fortfarande står sig enastående i den svenska film landskapet. Jag kommer att lyfta i denna korta text vad som står fortfarande i en film som är mest i sin tid. En klassiker borde vara tidlös någonting som Ingmar Bergman filmer är specialister på men det är just den folkhemmet Sverige som var redan förändrat av 1968 rörelsen som man ser i Widberg arbete som har ett sens moral som är mycket lik den av Fritz Lang filmer med dem goda som är trots allt mindre bovar än dem riktiga bovar. Om vi ser till exempel den åldrade polis Hunt hård och skuren ett slags folklig bärsärkar som verkar vara avkomling av Rollo i ”Viking spelade som precis med sitt små borglig t av Carl-Axel Heiknert vi kan känna igen och förstå (eftersom det liknar mycket av dagens uppfattningar som samhällets våld)  mycket av det som han käftar mot Beck som är spelade av Carl-Gustaf Lindstedt . Det är onekligen dennes största roll och den personifiera en idealist som kan trots sin intelligens och vekhet är otillräcklig i den nya yrket. Det finns enkla spännande och avgörande scener när han skall lösa gåtan Staffan Nyman den vedvärdig för Säffle ett slags tyrannisk polis som mera presenteras än spelas av Harald Hamrell som är han till exempel samtalar med fru Nyman som spelas av en adels utmärk Birgitta Valberg men Lindstedt intelligent och spirituell vid kaffe bord verkar vara adels otillräcklig nästan grotesk komiskt när han försöker att fånga sina dubble den tokiga Åke Svensson som spelas av Ingvar Hirdwall. Båda har haft ett komplicerade förhållande till sina fruar och sina döttrar och kommer att ha enorma problem med det.  Det är en mycket bra roll av Lindstedt och hans aktion scener visar att han kan verken han eller dem äldre poliser kan förstå det nya samhället fast det är svårt att kunna förstå eller tillfredsställas även för dem yngre personer som vi ser i polisens fylleceller bland annat den unga politiska aktivisten som spelas av den blivande filosofie rektor vid Stockholms universitet Torbjörn Tännsjö . Det r även den av dem yngre en värld som håller på att förändrar och det ses bland annat med den rebelliska polisen Gunvar Larsson spelade av Thomas Hellberg .Det är så långt ifrån den hård amerikaniserade polis kommissarier spelade av Mikael Persbrandt och dennes mot pol är Sven Wolter i rollen som Lennart Kollberg en modern och vapen vägrade polis en av dem manga utmärka roller av denna fantastiska  skådespelaren. Vad som håller mest är den tidstypiska med två polis byråkrater den enkla kontrors rått människan einar röhn mycket bra spelade med ett form av lätthet och grace av Håkan Serner och chefen Mam som är Torgny Anderberg . Allt det med vänligt kaffe bjudande pensionärer och folket i Stockholm en äktade massan som spelar i denna fantastiska verk alla med sin styrkan och personligheter från barn , politse roch även själva gator. Det är en användning av massan som påminner stark om det som Max Reinhard gjord i sin teatern. En film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

En bra film

En mycket relaitisk film

Titel The kingdom

Regi Peter Berg

Medverkande Jamie Foxx  Jennifer Garner Ashraf Barhom Omar Berdouni

Betyg A

Under dessa tider som är svåra för alla har jag bestämt mig att kolla på visa äldre filmer eller några filmer från 2000 talet som borde ha varit lite mera framgångsrika . en stor trauma har varit för USA kampen mot den islamiska terrorismen. The kingdom är en film som är extremt detaljerade inte minst på grund av den fotografi som görs av Mauro Fiore som är lik den som Roberto Rosellinis verk med veteranen Umberto Arata att kunna ta den mest realistiska medan klippningen av Kevin Stitt är betydligt mer klassisk i den bemärkelsen att det är en vanligt aktion film. Det är en drama med spänd läget och många konflikter är synliga på ytan inte minst mellan den amerikanska teamet som har som sten kock befäl Ronald Fleury som är en av dem många charmiga roller av Jamie Foxx och av den intelligenta Colonel Faris Al Ghazi som spelas mycket väl av Ashraf Barhom deras samspel är ypperlig och vi ser hur Ronald som är i precis som Frais en familjer man med två jämnåriga söner. Dessa två män lite i taget börjar fatta tycket för varandra och det ses i den av filmens svåraste scener när dem är båda bjuda till prinsen spelade av Omar Berdouni . Dessa prinsar är arroganta och bortskämda men den som spelas av v är en ganska vanligt kille inte så olik många personer som vi ser i detta verk människor som försöker enbart att leva att kunna åstadkomma ett ganska vanligt i den from av ganska ok arbete som inte är så olik mellan dem karaktärerna som jane spelade av ett ganska tam Jennifer Garner  som får aldrig presentera sig och som har förvånansvärd få kontexter och är expert på auditioner som är för mig för tamt eller bomb tekniker Grand spelade mycket väl av Chris Cooper samt Adam leavit som har den berömda ansikte av Jason Bateman  och den krigiska sergeanter spelade av Ali Suliman . Det som är typisk i många filmer om den islamistiska terrorismen är det sätt på vilken den är presenterade som om dessa var byråkrater medelmåttar i likhet av den tolking som Hannah Arent gav av Eichmann . detta ses tydligt i den shejken som seplas av Uri Gavriel . En svårt och pessimistisk film mycket intressanta

Robert Fogelberg

Lena Headey inte en drottning men en kejsarinna

Betydelsefull film om första världs kriget

Titel The red Baron

Regi Nikolai Müllerschön

Medverkande Lena Headey . Matthias Schweighöfer  Ladislav Frej Gitta Schweighöfer Til Schweiger Volker Bruch Joseph Fiennes

Betyg mästerverk

Första världs krig som senare skulle leda till spanska sjukan var en meningslös familj bråk mellan länder som i själva verket kämpade enbart för girighet. Det fanns i allt död och brutalitet fanns det ett mer ridderliga och romantisk sidan som var den av flygganarna. Detta är någonting som Nikolai Müllerschön lyckas med hjälp av den fantastiska fotografi av Klaus Merkel  och den snabba rytmiska klippningen av Emelie Mansee lyckas utmärk att ge känslan för det snabba och inte minst intressanta som förkommer i olika luft dueller. Den berömda Manfred von Richthofen  artist namn röda baronen spelas med kraft och mycket känslighet av Matthias Schweighöfer som vi ser i olika nivåer först som goliardisk och rebellisk med sina överhuvud  bland   annat den militanta generalen Hopper spelade med preussiska pondus av  Axel Prahl och inte minst med dem verbala dueller med självaste kejsaren en portat liknade Ladislav Frej . det ses tydligt i de scener som utspelas i Berlin i vilken dem två mötes och i den spektaklar fästning Sigrid. Det ses ganska ännu mera i den relation med den högsta befälhavaren von Hinderburg som spelas av Josef Vinklár  . Om kejsaren har fortfarande en vis charm en dröm lik inställning Maserhallen som senare skulle förberedda väggen till Hitler är kallt total främlings gjord och ett slags byråkrat som ser inte den lilla människan någonting som den unga baronen ser. Det expressionistiska arvet ser inte så mycket i bildspråket som påminner mera av Dortmund skolan inte minst i familjen idyllen med systern Ilsen von M von Richthofen   spelade av Julie Engelbrecht och förädlaren den till synes stränge patriarkaten Jan Vlasák och den någon känsligare och elegantare  modern Kunigunde Gitta Schweighöfer . Den tredje polen är den av flygg flottiljen; där möter vi åskådaren bland moln riddare piloter den precisa Voss pilot och ingenjör som spelas av Til Schweiger en av dem tyska stjärnor piloter och den judiska Sternberg som är den nervösa Maxim Mehmet och inte minst Lehman (Hanno Koffler ) som lever trots närvaro av döden lever en ungdom med spännande akrobatiska dueller och den sofistikerade bordell i vilken bland alla skönheter ses för andra Käte  en tysk belgiska sjuksköterska som är den fantastiska Lena Headey . Det är en skådespelerska av rang och pondus som ger med sexualitet klass och elegans ger några minnesvärda scener. Det finns dels den påminnelsen av Stanley Kubrick ”paths of glory” i den första anti militaristiska diskussionen och senare under deras möte på en ockuperad restaurang i lille när dem två dansar. Det finns en spåning i deras relation eftersom under deras första och endast älskog britterna börjar att bomba dem. Med tanke på det som Lena Headey hade presterat i ”Games of Throndes ” vi skulle kunna tror att hon är en dark lady medan i själva verket är hon en trevlig intressant ung kvinnan som får den unge Manfred att öppna ögonen. Det är även lite grand det som händer i den relation mellan Manfred och brodern Lothar en mycket karismatisk Volker Bruch  i början ett hård skoningslös pojke helt indoktrinerade som förvandlas snabbt till en desillusionerade veteran. Dem två bröder diskusinen vid en möblerade rum är stark precis som när den franska krigsfångar frågar autografen till Manfred och i den riddar lik rivalitet med den nyzeeländska Brown   som spelas av den väl bekanta ansikte av Joseph Fiennes . Det är en liten men viktig roll som lyckas att ge en spegel till Manfred i ett krig som var adels brutala men trots allt började och för många var en slags äventyr. En film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

En film som vilar i streotyper

En film som
tyvärr laddar inte så bra

Titel Cold Pursuit

Regi Hans Petter Moland

Medverkande Liam Nelson Laura Dean. Emmy Rossum

Svensk distribution Cmore

Betyg C

Under dessa osäkra tider det är inte ett dumt idéen i sig att se vad Cmore kan bjuda oss när det gäller filmer och Hans Petter Moland  ”Cold Pursuit” är värd en försök. Filmen utspelas i ett kallt och snöig Colorado och vi ser en Nels Coxman en män som skottar snö och den lilla staden khoe en till synes idyllisk skidort  ort Philip Øgaard foto fångar det sköna men även dem lite konstigare aspekter av den med ett klippningen av Nicolaj Monbergsom alternera både våldsbilder ofta handgripliga  med mycket blod till lunga långa tagningar. Vi ser hur Nels liv löpper och hans relaktione till sonen Kylen gestaltad av Micheál Richardson en tam roll som försvinner med oroväckande konsekvenser för alla  och till hustru Garce som spelas av Laura Dern men hon utnyttjas inte till fullo precis som den andra kända kvinnliga skådespelerska Emmy Rossum i ett ytterst ovanligt roll av den stentuffa polisen som vi ser aldrig. Det är en hämnd den som Coxman gör mot den lokala maffia som utgår mycket från vilja att vara nära sin egen son att kunna känna igen honom. Dem första mord är extremt pulpe som liknar  dem av den tidigaste  Tarantino dråpet mot Speddo den svenska Michael Eklund eller mot Limbo en försäljaren av brudklänningar spelade av Bradley Stryker. Et öppnar till en underväld av kamp mot den italeinsak maffia med den psykopatiska Trevord kalalde viking Calcote som gestaltas av Tom Bateman en roll som är mera Brecht än denne uppsättningar med Berliner ensemble som försöker att vara så pass övertydlig som möjlighet och så pass tydligt som om inte sympatisk vi tycker synd om honom eftersom indian aktningen Venus Terzo är utanför sitt lyckat. Vilja att vara så pass lite politisk korrekt som möjlighet övervadas till ett bege försök att göra sig narar av alla minoritet. Den afro amerikanska ganseter The eskimo spelade av Arnold Pinnock är en man utan charm heder och skådespelaren tror inte på sig själv när han spelar honom precis som den nativ amerikaner som är barnsliga rasistiska och ytterst irriterade som Raoul Max Trujillo som gör hans sämsta roll eller så full av stereotyper White Bull spelade av John Watsson som i slutet blir…. Jag skall inte utföra en ”spoiler ”någonting men det är inget trovärdig roll som den av dem homosexuella gangster spelade av en anats duktig Mustang spelade  av Dave Lombardossi med ett den enda kärleks scen med den tama Dexter en ganska svårgripbar  Benjamin Hollingsworth . Mycket roligare är då Coxman bror spelade med dignitet av Glenn Wrage som gangster Kurt och hans Tahi hustru Elisabeth Taxi som är så bossig som man kan bli . Rollen av ryan den unge David Holmes är också den stereotyp. Det känns som Hans Petter Moland vill bara leka med dessa stereotyper och ger inga som helst kraft till dem. Det rätt komiska och absurdistiska är för mig enbart sidor effekt en film som är verkligen si och så.

Robert Fogelberg Rota

Un film per capire l'epidemia

film dei film del cinema svedese

Titolo Il settimo Sigillo

Regia Ingram Bergman

Interpreti Max von Sydow , Nils Poppe bibbi Andersson Gunnell Lindblom

Distribuzione svenska film institutet

Voto Capolavoro da non perdere

Durante gli anni spensierati della mia seconda giovinezza (ne ho avuta un ‘altra con la serie Trono di Spade) ho avuto la fortuna di essere allievo di Casetti che sosteneva una tesi super interessante il cinema come occhio del secolo e secondo me poche altre opere ci aiutano a capire bene quello che è l’intima collettiva di un popolo che sicuramente cambia ma che può ancora riscontrassi come in questo. L’esempio che desidero prendere è la Svezia e come si considerano le epidemie e altro tramite un ‘opera molto significativa che è del 1957 “Il settimo sigillo”. Come noto ai più e non voglio anticipare niente a chi non ha visto il film Artorius block interpretato con carisma ma anche debolezza da un  è un cavaliere crociato che insieme allo scudiero servitore Jöns che è un altrettanto bravo Gunnar Bjöstrand sta ritornando da una non meglio precisata crociata e incontra la morte con la quale inizia a giocare a scacchi una morte fredda impersonale e altrettanto disillusa e cinica come lo stesso cavaliere . L’attore che la interpreta era il grande regista e attore di teatro Benght Ekeröd famoso soprattutto perché introdusse alcuni dei drammaturghi esistenzialisti in Svezia. Nel 1957 la Svezia era in mezzo a una non troppo improvabile guerra atomica è soprattutto c’era un senso di abbandono e sconforto per il fatto che si era prima taciuto sull’Olocausto e poi su quello che fu la brutale occupazione sovietica dei Paesi Baltici (che venne peggiorata dal fatto che per dieci anni gli svedesi fornirono armamenti ai partigiani locali) quindi il senso di annullamento meglio di ogni altro poteva venire dall’idea di un epidemia . Mi scuserai lettore cinefilo se La Svezia fu molto colpita e la cosa è ricordata nel folklore dall’epidemia del 1300 ma anche da una ancora più grande nell’inizio del 1700 che fiacco non solo l’esercito ma anche il paese costringendola sulla difensiva nei confronti dei russi. Prendendo misure sempre più severe la Svezia venne colpita soprattutto nelle guarnigioni da epidemie molte rovinose in concomitanza della guerra di successione Austriaca e poi durante l’ultimo sussulto della grande potenza svedese nel 1788 da un ‘epidemia di meningite.  Questa vanifico i successi ottenuti per mare che avrebbero portato gli svedesi a essere un rischio per la potenza russa. Nel 1806 un ‘altra epidemia di meningite spezzo il paese che perse i territori finlandesi e si decise di cambiare pagina con l’incoronazione di Jean Batiste Bernardotte che inizio una politica molto meno anti russa. La Svezia fino al 1830 anche per riforme agricole e la prima fase dell’industrializzazione ebbe un grosso sviluppo anche se la situazione sanitaria nel paese era terribile e il colera fu rovinoso. Con un sistema sanitario inesistente il colera uccise con violenza mai vista.  Nel 1854 a seguito della partecipazione non belligerante con le potenze occidentali Regno Unito, Francia e Regno di Sardagna alla guerra di Crimea il colera raggiunse di nuovo la Svezia ma venne bloccato. Il problema fu il dopo con una serie di carestie che portarono a casi di cannibalismo e a un’emigrazione. Lo svedese che emigrava negli Stati Uniti o in brasile era spesso più istruito , più alto e più quadrato di altri e riuscì a farsi o una posizione oppure a ritornare ricco in patria. Questo con il nazionalismo scandinavistici lo portò a considerassi se non superiore diverso. La quarantena non aveva dato poi i frutti che si pensava e non aveva certo favorito la ripresa economica. Quando la penultima pandemia arrivò e colpì la Svezia la “spagnola” i preparativi furono diversi e venne deciso di curare gli ammalati ma con debite precazioni di seguire il più possibile l’idea di tenere tutto aperto soprattutto le scuole dove si poteva controllare l’igiene dei bambini. Il paese ebbe meno morti anche perché le condizioni di vita erano oggettivamente migliori che nel resto di Europa. Qui arriviamo a oggi in una società multi etnica, liberista e di capitalismo avanzato dove l’economia e soprattutto le lobby si sposano bene con l’idea di misure light dettate dalla confindustriale locale. L’idea della responsabilità è importante perché una persona non deve nonostante la situazione non avere i servizi e la possibilità di arricchirsi. E finalmente posso ritornare al “Settimo Sigillo” il cavaliere Arthorius Block è un ingenuo un ragazzo che ha fatto tanto a visto tanto ma non è mai cresciuto. Per questo un uomo cosi rigido e convinto della sua trova come compagno il giullare anche lui pieno di visioni molto più amene Jof interpretato da Nils poppe grande interprete di varietà un Macario svedese e la moglie Maria un incantevole Bibi Anderson ma anche la strega <interpretata da Mayúd Hansson che crede di conoscere il diavolo come amante. Questi sono i personaggi della luce e la fotografia impareggiabile di Gunnar fisher e il montaggio come per il comico fabbro Plog un indimenticabile Åke Fridell arrabbiato con jof che scambia per il più  sbarazzino Jonas Erik Strandmark che sarebbe scapato con la moglie lisa Inga Gill un ‘attrice nota per il comico. Da questi personaggi la Svezia entra in un ‘idea di un mondo arcaico quello del medioevo con chiese spesso isolato dove il regista che è intercettato da Gunnar Olsson è il pittore che dialoga con Gunanr Björtsand seguito da una donna senza nome che è uno degli esordi di Gunell lindblom che è seguita da raval il chierico fanatico e poi approfittatore ruolo di Beril Asnderberg fanatico come il capo dei flagellanti Anders Ek ma molto più complesso. Questi sono i personaggi delle tenebre con uan colona sonora di Erik Nordgren impareggiabile come il montaggio di Lennar Wallen che ci fanno stare attaccati alla poltrona e rendono questo film un triller fino alla fine. Il film nasce con questi bei dialoghi che lo rendono gradevolissimo. Il personaggio che apapre alla fine Karin la moglie di Antonius è interpretata da inga Landen attrice che fece la parte dell’amante nei primi film di Bergman che qui a parte uan Cathely Strak anti littera. Il tutto con un contorno di monaci melliflui e ottusi che però bruciano le streghe come Lars Lind contadini catastrofici come Tor Borg è armigeri irritanti come Ulf Johannson. La grande storia è presa girata e rigirata dalla catastrofe in un mondo dove i costumi sono semplici minimali e non esati ma anche funzionali al lavoro. La violenza non esplode mai in un ‘idea svedese di me la cavo anche se.. Personalmente essendo un gruppo a rischio non sono d’accordo con la politica dello stato e avrei preso molte più perequazioni ma ritengo che molte delle critiche poggino su pregiudizi e streoptipi magari alimentati anche dal popolo svedese stesso. Invito tutti a vedere il film e farsi una propria idea. Per finire consiglio anche la visione del remake holywodiano “The season of the witch “ di Domic Senna

Robert Fogelberg Rota

Intervju med Jonathan Katzeff

En så väl gjord film

Titel Huset vid skogen slut

Regi Jonathan Katzeff  

Medverkande Alexandra Alegren, Andrea Larsdotter, Maria Grip, Minna Treutiger

Svensk distribution Lucky Dogs

Betyg mästerverk

Få svenska filmer har varit så fulländade som  Jonathan Katzeffs Huset vid skogen slut. Det är en skräckfilm som är extremt bra fotad av Andrés Rignell och klippt av samma Jonathan Katzeff med hjälp Max Arehn på ett snabbt sätt som låter även välbekanta miljöer som Stockholm och en sommarstuga bli kusliga. Verket är centrerat på en figur, Astrid, spelad av Alexandra Alegren som lever i en drömlik polerad verklighet. Hon upplever en mardröm som åstadkommits av en svår barndom på grund av modern som spelas av Maria Grip, som har en bra dubbelgångare i Terese, en doktor spelad av Minna Treutiger . Men den person som är närmast är Louise, spelad av Andrea Larsdotter. Denna relation är svår men även väldigt konstruktiv och betydelsefull och i slutet ser man hur den har växt.

Skulle du kunna presentera dig själv?

Jag heter Jonathan Katzeff och är 39 år. Uppvuxen i Johanneshov söder om Stockholm där jag bor även i dag tillsammans med fru och barn. Till vardags jobbar jag som tv-redigerare.

Hur föddes ditt projekt?

Projektet föddes när jag städade källaren hemma och hittade ett gammalt manus jag skrivit när jag var 11 år. Manuset var väldigt underhållande och prestigelöst vilket inspirerade mig att göra något likt filmerna jag gjorde när jag var i den åldern. Jag utvecklade manuset och hade som plan att under 1-2 veckor filma det tillsammans med några vänner som är professionella skådespelare (dock kunde dom inte vara med i faktiska filmen sen). Men manuset fick spridning och folk började höra av sig för att se om det behövdes personal. Det var starten på en lång resa.

Jag har sett många influenser och kan tolka in Ingmar Bergman och hans tidigaste Oscarfilm ”Jungfrukällan” med skogen, naturen och även av hans ”Så som i spegeln” med temat av en annorlunda förståelse av verkligheten. Stämmer det, samt David Lynch?

Gällande influenser så är dom precis som du skriver, många. Jag har alltid varit ett stort fan av Wes Cravens arbeten så därav titeln, men det finns många fler. Jag är uppvuxen med en mor inom teater så det är många författare där som inspirerat, men framförallt älskar jag när man håller sig på en plats, likt en liten scen, så därav den lilla stugan. När det kommer till Ingmar Bergman är det inget jag reflekterat över just i denna film, men är inte förvånad att du får de tankarna då jag som 20-åring jobbade som scentekniker på Ingmar Bergmans sista pjäs ”Gengångare” som sattes upp på Dramatens stora scen. Jag lärde mig massvis av att vara nära honom när han arbetade, så vissa saker åker nog med av bara farten. Det var aldrig ett medvetet val i denna film men däremot vet jag att just ”Jungfrukällan” inspirerade Wes Craven till ”Last house on the left” vilken i sin tur var inspiration för mig så jag antar att det går i en cirkel. De som inspirerat just denna film är till största del Wes Craven, Michel Gondry, Sam Raimi, Susanne Bier och Paolo Taviani. Sen har Philip K. Dick inspirerat mycket och även Jung. Till en viss del Lynch också men jag har gjort mitt bästa för att ändå inte vara fullt lika abstrakt. Jag har alltid haft ett starkt intresse för fasader och ytor hos karaktärerna i mina berättelser och det har varit den absoluta största drivkraften med det här manuset, för här hamnar vi verkligen så mycket under ytan det går att komma. Det är ingen slump eller dålig fantasi som låter karaktärernas dialoger nästan rakt igenom vara standardfraser och så överdrivna att de nästan är ironiska mot varandra. Det finns en scen som däremot absolut inte fick bli det och det är en av mina favoritscener. Det är när storasyster Louise (Andrea Larsdotter) pratar med läkaren (Minna Treutiger) på sjukhuset. Det blir som en bikt där alla väggar plötsligt faller och det är så jag älskar att göra film. Bägge gör ett strålande jobb och den historia som Andrea lyckas berätta med sina ögon är jag fenomenalt nöjd med. Det är inte så mycket ordet som spelar roll som vad faktiskt sägs och förmedlas.

Kan du berätta om de platser där du har spelat in din film och valet av skådespelarna?

Att låta skogen få en karaktär är av flera anledningar – dels för att ge publiken lite utrymme att tänka medan jag samtidigt etablerar en känsla men också för att stryka under den utveckling som sker inom karaktären Astrid, vill säga att när hon mår bra vid ankomsten till stugan är det varm och idyllisk sommar men ju sämre hon mår desto senare på året är det utanför huset. Ingen har tänkt på det hittills men alla bilder på skogen när skräcken väl har börjat är filmade sent på hösten och det finns inga löv kvar på träden längre. Små detaljer som jag ändå tror för med sig en känsla till publiken även om de kanske inte kan sätta fingret på den. Allt inne i stugan är inspelat i Gottröra som ligger strax utanför Rimbo. Alla bilder som är utomhus där man inte ser något hus är filmade utanför min lägenhet i Björkhagen i anslutning till Nackareservatet. Att filma nära där jag bor är dels av ekonomiska själ men också för att jag gjort film här i hela mitt liv och kan jobba snabbt där jag vet vart jag har allt. Alla skådespelare förutom Minna Treutiger var nya för mig innan produktion. Jag är van att jobba med folk jag redan känner eller har jobbat med tidigare så det var lite av ett lotteri. De vänner som skulle haft rollerna fick jättestora roller som förändrade deras karriärer på andra håll så vi fick casta nya skådespelare istället, vilket blev jättebra.

Skulle du kunna känneteckna de olika karaktärerna?

Valet var riktigt svårt och Alexandra måste kommit minst 12-20 gånger och provfilmat. Först 3-4 gånger själv och sedan i konstellation tillsammans med andra skådespelare som var påtänkta för rollen som systern Louise. Det var en lång resa men jag behövde försäkra mig om att den som nu fick rollen som Astrid verkligen kunde klara av det för hon skulle ändå vara själv mer än halva filmen. Det är en otroligt krävande roll. Astrid behövde vara någon som kan gå från en ytlig karaktär som tryckt bort mycket av problemen i hennes liv till någon som tvingas vandra genom en väldigt het skärseld för att kunna gå vidare med sitt liv. Louise är storasystern som förstår att hon har ett ansvar som hon till en viss mån hedrar men när det blir för allvarligt är det lättare att fly. Hon har därför aldrig riktigt helt fullt ut kunnat vara ett stöd åt Astrid i livet. Stina skulle jag vilja känneteckna med en typisk ”Bullmamma”. Hon är övertrevlig och säger inte så väldigt mycket. Hennes avslappnade ton är hennes vapen – hon kan bygga upp folks självkänsla till max men hon kan också rasera den inom loppet av en blinkning. Det hon säger tror man på. Terese, doktorn som än en gång får leda en bikt. Jag tror hon kämpar mest av allt med att inte involvera sig känslomässigt i sina patienter men ibland, som nu, kan hon känna i luften att personen i rummet behöver fem minuter och kan hon ge den tiden gör hon det.

Vilken kamera och hur mycket ljus har ni använt er av?

Kameran var en RED epic och den samt objektiv gick vår samproducent Björn Benckert in med. Ljussättningen var väldigt sparsam och vid ett par tillfällen hade vi inte mer än en fotogenlampa. Med det sagt så hade vi 1-2 stycken lastbilar med ljusutrustning men varför det valdes att vara sparsmakat får fotografen Andrés Rignell svara på. Det är ett lekfullt projekt och han kanske ville testa lite nytt? När månljus behövde fejkas så blev det såklart en hel del mer lampor än bara fotogenlampan. Jag är otroligt nöjd med fotot i filmen.

 Vilken har varit er budget?

Budgeten var 90 000 kronor som jag sparat ihop genom att klippa trailers till andras filmer.

Var distribueras filmen?

Simon Kölle är säljagent för filmen och ansvarar för distributionen. Just nu är den släppt i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Distributörerna då är Lucky Dogs.

Robert Fogelberg Rota

Rembrant intepretato da Greenaway

Un film sull’arte e sul delitto

Titolo la ronda

Regia Peter Greenaway

Interpreti Martin Freeman ; Jodhi May Maciej Zakoscielny Fiona O'Shaughnessy

Voto capolavoro

Peter Greenaway é sicuramente uno dei registi visualmente più interessanti per il fatto che riesce a fondere parecchie forme d’arte nelle sue inquadrature cosa che ha fatto meglio di ogni altro con l’ausilio del direttore della fotografia Reinier van Brummelen in questo Capolavoro the nightwatcher dedicato al celebre quadro di Rembrandt van Rijn che qui é interpretato con arlecchinesca abilità da Martin Freeman parlo di commedia dell’arte come del teatro piú di tutti distante dall’intepretazioen sotto le righe tipica del cinema molto spesso americana. Il rembradd t di Martin Freeman é un geniaccio interessato alle donne alle sottane che cerca sempre uan confrontazioen verbale antimilitarista e ironico con diverse passioni. Quella per la moglie Saskia intepretatoa con garbo e grazia da Eva Birthistle con la quale é pieno di complessi di colpa che si vedono nelle scene molto toccanti di amore nel letto di quest’ultima morente ma anche pieno di tenerezza sul letto di morte all’infatuazione per la modella che giudica come musa perfetta Hendrickje una molto naturale Emily homes alla relazione con due donne molto diverse l’adolescente aabusat adal padre Marike che troverà posto nel quadro interpretata da Natalie Press alla relazione distruttiva con uan cameriera di casa sua Greidel interpretata da Jodhi May . Come mai con lei le cose vanno in maniera così tempestosa con urli e una spirale di violenze; per un fatto il mugnaio Rembrandt é in condizione di inferiorità rispetto ai militari che odia e invidia. È l’unico che tira male con un archibugio rischiando di diventare cieco che non può fare quello che fanno i militari mettere in pratica la violenza agire e non ritrarre . Un personaggio fondamentale nella drammaturgia di Greenaway  Jacob de Roy interpretato da Krzysztof Pieczynski  che alla fine critica con parole molto esate e sensate anche se ha prima vista é il classico pedante del teatro seicentesco l’opera d’arte. Mentre le altre scene di ronde ritraggono semplicemente quello che succede questa invece riesce a rappresentare una scena a rendere questa scena viva e farne una denuncia su quello che era successo diventando non un’opera da ascrivere lal pittura ma al teatro. Un teatro da guitti come il personaggio comico dell’attore jacob Joriz molto ben interpretato da Hugh Thomas o quello dell’eroe mancato il bel Egermon che é intepretato dall’attore polacco Maciej Zakoscielny l’unico che é un amico di Frans Banning Cocq ovvero il committente che é interpretato da Adrian Lukis. Puó sembrare strano che specifico solo in qeusto punto del mio articolo che quest’opera é prodotta in diversi paesi ma riesce a prendere il meglio di questo la capacità recitativa degli inglesi signorili é intesi, istrionica capacità dei polacchi oltre che il contrasto tra i campi lunghi é u montaggio asimmetrico nervoso di Karen Porter che dà drammaticità all’opera. Si vede subito in questo gioco di chiari e scuri la grande differenza presente tra i personaggi buoni o medi e quegli malvagi dal pessimo Rombold Kamp titolare di un orfanotrofi che abusa di bimbi e bimbe è sfigura la propria figlia la bellezza offesa Marita interpreta da Fiona O'Shaughnessy attrice non più adolescente ma adulta però capace di mettere l’innocenza e la freschezza di un attrice di quell’età  ormai che contrasta con gli altri ”cattivi”. Questi sono i due danddy Ferdinad du Boi un elegantissimo e cinico  Jonathan Holmes e l’irritante pedofilo Hendrick Uylenburgh interpretato da un luciferino  da Kevin McNulty  . Se vogliamo vedere la forma il linguaggio filmico ricorda moltissimo quello presente in ”Il fanciullo di Macon ” dello stesso regsita che però é anche una sacra rappresentazione  dove la presenza del male é fondamtale. Questi personaggi sono lascivi , violenti , piedi di se é soprattutto quotidini. In una scena sono a nudo più simili a hooligan é mafiosi di gentiluomini del 1600 quando propongono a Rembradt di ”formicare” con una venere d’ebano la modella statunitense sudafricana Talkiera Carter. Lo sfruttamento sessuale é un qualcosa che colpisce sia le classi inferiori che le popolazioni extra Europee . I due dandy sono molto più equilibrati é pieni di avrei sfaccettature dei diversi personaggi che troviamo in uno dei primi capolavori dui Greenaway ”Il contratto del disegnatore”. Cito proprio questo film ambientato nel 1600 anche se una generazione dopo per due moti il tema della perdita della vista la critica al protestantesimo è soprattutto una somiglianza che altri critici hanno visto con Barry Lyndon. In barry Lyndono l’eccentrico é godereccio personaggio di un violento Redmond barry un enorme Rayan O’neil viene buttato fuori da quadro con un ’inquadratura fissa mentre qui Rembrand vuole uscire dal quadro. Chi può muoversi furi é una grande attrice ed ex modella polacca Agauat Bsek nel ruolo di Titia Uylenburgh L’amministratrice occhialuta di Rembrandt un ruolo molto ma molto ben interpreto. Un film da Vedere e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Den största svenska skådespelaren har gått ur tiden

Min kropp är rädd men inte jag

Max von Sydow har gått bort efter en så fantastisk karriär som ingen svensk skådespelaren med möjligen av Ingrid Bergman , Greta Garbo och Alicia Wiklander. Jag kommer inte att utgå från alla Max von Sydows roller i denna döds rum´na men för dem som har betyd mest för mig. Det är diverse tittar svenska och utländska som jag tycker har ett särskild del för denna mångsidiga talang  Det är en helt del i många av världens stora filmskaparen även om det finns nåra konstigheter att sydkoreanska, japanska och kinesiska samt indiska och afrikanska regissörer har inte haft honom. Den första stora rollen för mig är onekligen den i Alf Sjöberg ”Fröken Julie” det är en elegant  film med en djärv film språk som påminner mycket väl om två olika tendenser den av stum film tiden men av den psykoanalytiska i en av ljuset mästaren. Sjöberg lyckas att förkroppsliga Stridsbergs värld och Sydow en helt pojken ifrån landet är naturlig men full av en utställnings och karisma som han senare skulle visa även i hans stora internationella genombrott George Stevens ”The greatess sory over Tell”. Detta var som bekant ett stjärnspäckat spektakel men den Jesus var en helt jordnära och ytterst temperamentsfull l karaktär allvarlig men med en distanserade ironi. Det var en frösättning på dem stora framgångar i tre mästerverk som står för kanon av den svenska filmen Aurtorius Block i ”Sjunde insegel” från 1957. Vad gör denna film fantastisk onekligen Bergman regi och vilja att med ironi och djup undersöka vår rädsla för döden och den tumma inte med ett fantastisk foto arbete av Gunnar Fischer . vid första ögon kastet skulle just max von Sydow roll verkar den mest passiva men det är den bästa som kan se sig själv i döden Bengt Ekerö i gycklaren Nils Poppe och i Jöns den väpnande spelade av Gunnar Björkstrand och i skönheten Bibi Anderson. Fats det är dels regissören och åskådaren alter ego och den person som vi känner minst om som har den del som är inte sagt inte sed det svåra kriget. dessa trauma. Max Von Sydow lyckas just med det att presentera ett krigs veteran. Samma kan sägas fat i konsten sfär med den person som har sett har velat ha den i ”Ansikten” Albert Emanuel Vogler är även han briljant fotograferade av Gunnar Fischer i samarbete med Bergman en överlevaren med mörka sidor . det finns mycket av tatarer av fars men även här en döds bild som skulle följa även i ”Skammen”. Bergman som bekant ogillade denna film och det är en av dem få men inte dem enda svenska krigs filmer och den roll som spelas av Max von Sydow är ynklig men mänsklig i en person som tappar hans mänsklighet. Det är en person som får våld även bekymmerslös precis som Tör i 2Jungfrukällaren”. Med hjälp av Sven Nykvist foto och av en aggressiv klippning av Oscar Rosander mycket ovanligt i den tiden svensk film vi kastas ut i en medeltid som är böndag svårt mörk men med människor som har samma problem som oss husar skall man uppfostra barn och hur man skall agera. Det är en medeltid som har enbart en kristen familjer jag vill citera dem minnesvärda scener med modern Märta spelade mycket väl av Birgitta Valberg och dottern den deliciösa Birgitta Pettersson. En familj som drabbats av ett mörke i en miljö som likar det som vi kan se ut från oss. Max von Sydow lyckas att vara en hämnaren men även en fader Dessa roller omväxlas i den av en vanlig ”knegaren” nästan lite buskig artig som ägaren av en bensin makten  i ”Smultronstället” och den av en vanlig och grå byråkrat i Vilgot Sjöman ”Älskarinna2 som är ett höst aktuell och mänsklig film. När det gäller den svenska filmen jag kommer inte att uppehålla mig till det högt berikande samarbetet med jan Troell men vi nämna ”Vargtimmen” det är en filmen om Bergman egna demoner men är även ett djup drama av den ensamhet som vi känner i Sverige som tyvärr blev inte i en passion. Själva Max von Sydow ångrade sig djup att han inte gestaltade biskopen i ”Fanny och Alexander” fast jag tror att han hade inte gett mycket till denna roll. Karriären i utlandet var rik av framgång inte kanske i alla filmer men i många som i till exempel i John Huston ”Victory” som var en spion historia med ganska tydliga B film kännetecken i vilken Max von Sydow spelade tillsammans med diverse Fotboll spelaren som självaste Pelé och Ardiles. Det var en film som för mig visade att även tyskar under andra världskriget kunde vara inte monster. Fast det som jag hade som den alla största var insatsen i fantasy genre från Kung Ostric i den fantastiska ”Conann Barbaren ” av John Milius en roll som tyvärr blev sönderklipp till fadern av Solomon Kane den girige och tyranniske Josiah Kane som i slutet får en betydligt bättre bild i M.J. Bassett ”Solomon Kane ” med den fantastiska fotografi av Dan Laustsen  och den fina klippningen av Andrew MacRitchie i ett minnesvärd scen när han låter sonen Solomon mycket väl gestaltad av James Purefoy skjuta honom . Vi se hur han lyfter upp den andra skådespelarens rolle precis som dem svåra materialistiska scener i ”Games of Throndes # när han är en gud den tre ögnade kroppen och har svåra scener med Isaac Hempstead-Wright som är en annan rol. I fantasy genre är även den äventyr likande roller som Gunther i ett stor tyska spetakel  för Uli Edel Nibelungen i vilken vi ser honom i ett duell som påminner dem av Douglas Fairbanks. Den roll kan ses en studier för en av dem mest mogna roller den äldre och blind Sir Walter Locksley i Ridley Scott “Robin Hood” med en duele scen som kan klara gaalnt med en av dem bästa bövar Sir Goffruy spelade av den onda och sofisticerade Marx Strong och dem många fina scener med Russel Crowe och Cate Blanchette. En roll som är ond är den i Martin Scoresse för mig enorma Shutter Island väl fotograferade av Robert Richardssom och extremt väl spelade klippt av Thelma Schoonmaker som den onda byråkraten Jeremiah Naehring som personifiera mänga av dem byråkrater som den unge von Sydow möte i den tidigaste svenska filmer. Max von Sydow konflikter mot Mark Ruffo, den mer humana psykologen Ben Kingsley och mest med den total utflippade och tragisk Edward Daniels / Andrew Laeddis seplade av leonardo Di Caprio är själva värda en plats i film historia.

Robert Fogelberg Rota

Mycket bra och viktig film

Så bra som det kan bli

Titel Kung Peter

Regi Petar Ristovski

Medverkande Lazar Ristovski

Svensk distribution Balkan new film festival

Betyg mästerverk

Få krigs filmer historiska filmer har varit så dokumentära och så riktiga som kung Peter. Petar Ristovski regi är perfekt och med hjälp av den vackra foto av Dusan Joksimovic och den aggressiva klippningen av Nenad Pirnat den ger på ett utmärk sätt idéen av krigets meningslöshet och av dess absurditet som drabbar en folk den serbiska. Vad som är slående är faktum att det är inte enbart armen som krigar men mest av allt folket dem enkla bönder och fåraherdar och kungen är en av dem. Den roll som spelas av Lazar Ristovski vilken som alltid gör en underbarast roll är den av en enkelt män som under krönings ceremoni som kommer fram och tillbaka i hans berättelsen av en man som är foga kunglig. Vi ser hur pass mycket den äldre bjässen som lite i taget återgår till en ungdom. Det intressanta delen  av filmen är att se hur lite i taget hur Peter kommer tillbaka till hans ungdom hur man får tillbaka hans skyter möjligheter och får en mer och mer framträdande roll. Under den svåra övergång till havet vi ser tydligt hur det skådespeleri som presteras av  Lazar Ristovski blir mycket lik den av Kirk Douglas i ”Sparatcus”. En av filmens starkare scener är när kung Peters vars favorit musik av John Stuadar Mill vars sidor blir rivan för att förvandlas till  cigaretter av Zvinva en slags pikaresk personlighet som spelas av Radovan Vujovic. Det är en stark roll prestation av en hård veteran som är i själva verket ett mycket känslig människan som instruera i krigarkonsten det som är en av filmens andra personligheter Marinko Spasojevic den unge en timid ung man som spelas av Milan Kolak. Det är en bra roll som visar mycket styrka och stora möjlighet att kunna komma nära dem andra samt förlorar sin oskuld när han kallblodig mördare en österrikisk soldat spelade av Aleksandar Vuckovic som är även den som spelar den timida kronprinsen Alekander . Österrikaren har en grym förhållning sätt mot serberna som ses i den diverse attacker mot civil befolkning någonting som ses vid ögon av Momcilo Gavric som spelas mycket väl av Ivan Vujic en 8 årig grabb som lyckas att ges övertygande porträtt av detta krigs barn som tyvärr verkar personifiera det som tyvärr kommer att ända med mången serbeter. Dem starkare scener är dem av reträtten först välordnade och sen när dem franska 75 millimeter artilleriet pjäser förstörs och sen med kylan samt av dem andra fienden som är albaner.. Kvinnor har trots att det är en manlig film en framträdande roll  som Mariko modern Makrena Spasojevic spelade mycket väl av Danica Ristovski det reaktion mellan henne och kungen är intressant eftersom det visar en tydligt bild att dem två känner varande   Det är för mig en av Petar Ristovski filmer att presentera dem som nyanserade och bar visligen plundrar dem serbiska soldater men dem dödar sårade men angriper inte den  sårbara armen.Ytligare en positiv egenskap i en film som har några extremt minnesvärda scener som dem tvp slag mot österrikaren och i skådespelarnas fantastiska gestaltningar

Robert Fogelberg Rota  

Ttrist som gröt

En film som tyvärr säger inte mycket

Titel Min pappa Marinen

Regi Mårten Klingberg

Medverkande lena Endre Rolf Larsgård Ralph CarlssonKlas Wiljergård

Svensk distribution SF

Betyg C

Den svenska filmen med undantag av Fucking Ålmål och ännu tidigare med filmer ”Flickan med hyacinten har int varit åtminstone enligt mig inte så bra att skildra ut personer som träder fram från garderoben. Nu görs det av Mårten Klingberg med hjälp av ett utsök fotografi från Simon Pramsten och en bra klippning nästan lite aktion liknade av Henrik Källberg. Historia krätsar kring en 30 årig vänster radikal tjtje spelade av Hedda Stiernstedt med namnet Hanna som försöker att komma inne i journalistik historia men har misslyckas och vars kille är otrogen. Hon kan bara komma hem från en sm stad i syd Sverige vars hennes mamma Eva spelade ed tetaralisk charm av Lena Emdre är skol fröken och en far Lars ingen mera än Rolf Larsgård som öär kyrkohere. Det är en kyrkan den samtida svensak kyrkan snäll och inkluderade som resten av samhället och det ses mycket i dem personer som finns runt omrking först den tillfälliga överordnade prästen krykorheder Gunnar spelade mycket väl av Ralph Carlsson. Lars mor och Hannas mormor som är tvungen att flytta hem till byn har precis död och då börjar en period av förvandling i vilken vi kommer att upptäcka att fadern har en uppenbarlig kvinnlig sidan i vilekn han blir en kopia av modern Eva i skeppade av lena Endre som tyvärr blir adels för tam. Inget reagera dålig mot det förutom ett fyllo som vid ett korv Kisk angriper Marienne  i en av filmens mest plata scener och k´just Hanna som är otroligt nära fadern. Det som är viljan av Mårten Klingberg som spelar filmen bad boy den irriterade kameraman Forell  som får en bok publicerade är just Hanna som är mycket näar fadern. Vi kan förstå det kanske inte vid första leva oss inne i Hanna och hennes bekymmer men dem visas aldrig och man tar väldigt sällan ut svängarna som hennes bror den barnliga och överviktiga David som för mig är den bästa skådespelaren i Klas Wiljergård gestaltad som för mig är kanske filmens bästa roll. Det är en trist nästan clownartig roll som är djup ensam precis som den ensamhet av många i hans generation. Det är en irriterade roll men även så djup mänsklig som den av Hannas väninnor och för mig även av den reporter Aisha spelade av Nour El-Refai som blir för mig aldrig sympatisk. Där kunde man ha haft en djupare historia och Hannas pojkvän den snälla hippester Jonathan trist som gröt som spelas av Vilhelm Blomgren . En film som är söt men är aldrig så djup som den borde ha varit

Robert Fogelberg Rota

Polanski mina damer och herrar.... mest herrar

En väl förtjänade Cesar som svider

Titel Officeraren och spionen       

Regi Roman Polanski

Medverkande Louis Garrel Vicent Perez Jean Dujardin Mathieu Amalric

Svensk distribution Njuta film

Betyg A

Det verkar som om Roman Polanski är den största bad guy i hela filmhistorien och sällan man har enligt min mening landar ihop kultur och politik och tolkat konsten enbart för ett moralisk synvinkel. Jag har inga som helst sympatier för det som Polanski har gjort men anser att mycket på grund av den fantastiska fotografi av film fotografen Pawel Edelman fotografi som är minst sagt fantastisk vi lyckas att få en spånande verk om en av dem stora skandalen i den franska Amrén historia Alfred Dreyfus (spelade av ett kuslig lik Louis Garrel) rättegång som tog den starkas kapten med fransk judisk ursprung att bli degraderade och isolerade. Det är inte ett offer som presenteras eller enbart det men en kallt tämligen snobbig och även osympatisk figur. Det är för mig en av filmers stora förtjänst att ha Louis Garrel i denna roll som visar en känslig men även kallt och svårt gripbar roll i sitt förhållande med den som först är bland hans fiende och sen bland hans vänner och hjälpare den före detta läraren vid militär högskolan George Pincuard som spelas av den berömda och briljanta Jean Dujardin. Jag är inte så förtjst i denna karaktär skådespelaren som för mig hade en adels för lätt  Oscar för ”The artist” men nu spelar han ett ännu mer tidstrogen roll till en stum film från den högst teatraliska duellen med en av hans före detta underordnade Kapten Colirade spelade av den ytterst överviktiga Franck Mercadal till dem många svåra situationer från den komplicerade förhållande med älskarinnan  Pauline Monnier som är tyvärr spelade av Emmanuelle Seigner i dem många bråk inte minst med hans direkta överordnade general Mercier spelade av Wladimir Yordanoff en rigid och extrema katolsk motståndaren och med den machiavelliska general Boisdeffre  som är spelade av Didier Sandre en av pamparna å Commedi Francaise. Det som är i alla dessa små essäer av filmiskt skådespeleri är vilja att presentera en människa som i ett kultur miljö rör sig i den tiden slutet på 1800-talet film , teatern med impressionister och inte minst id en tidiga Melies film. Fast det görs på ett distanserat sätt och det finns mycket psykologi och realism. Det är den som presteras av Jean Dujardin rollen av en skurk som förmodligen mot hans vilja blir hjälte i en äventyr film. Objkterna blir viktiga allting från den berömda franska 75 millimeter kanon, till Dreyfus sabel som blir sönderslagen under hans degradering till fotografi och den diverse lapar. Det finns mycket av den ryska Sergej Eistein film men även av Alfred Hitchcock i Roman Polanski sätt att bygga intrigen fast han inbakar i ett verk av sällsynt skönhet . det finns små roller som blir extremt påtagliga som den av grafi expert spelade av Mathieu Amalric som är ytterst osympatisk men stark karismatisk medan dem sympatiska roller som den schweiziska skådepelaren Vicent perrez i rollen som den journalist som presentera en av advokaterna Demange mycket väl spelade av Denis Podalydès eller Emile Zola som blev fundamental för Dreyfus som är är spelade av André Marcon. Det kanske intressantaste rollen är den av fiende spelade av Esterhazy som spelas mycket bra av Laurent Natrella . En film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota  

Tyvärr den japanska filmen är inte sig lik

Tjechov och Ozu mötes men …

Titel Asako I & II

Regi Ryusuke Hamaguchi

Medverkande Erika Karata Masanhiro Higashide

Svensk Tria Art film

Betyg D

Den japanska filmen har alltid en av min favorit rent av mycket har vart förmåga att presentera verk som har lyckas att undersöka den lilla verkligen av personer reaktioner med värme humor och en detalj förmåga av en urmakare . Detta skulle verka fallet i Ryusuke Hamaguchi verk mycket elegant fotat av Yasakuj Sakai som lyckas med att fånga dagens Japan med alla sin motsägelse av en modernt som är redan antik , instabilitet bland personer dem både mysiga och oroväckande traditionella hus och dem kalls moderna lägenheter  Klippningen av samma Yasakuj Sakai är även den mycket fint i den scen i vilken jordbävningen kommer. . Erika karta är den perfekta unga japanska kvinnan Asako söt mycket oskyldig som blir först förälskade i den aggressiva nästan troll liknade Baku mycket väl spelade av Masanhiro Higashide som senare i filmens andra delen blir en sex symbol och modell samt skådespelen och den kontorsråttan och känsliga kille som spelas av samme Masanhiro Higashide med namn Ryohei. Det finns inget någon distans någon komik och för mig v är dålig eftersom den är lite för stiliserade aldrig rolig och lyckas inte att blir precis och intressanta någonting som finns även i Asakos väninnan från tiden i Osaka staden i vilken filmen börjar som är Maya spelade av Rio Yamaskita. Det är en ganska tråkig roll och för mig både Masanhiro Higashide och Rio Yamaskita. Kunde prestera bättre om historia hade haft mera patos mera aktion och kanske hade varit mera lik Nagisa Oshima ”Sineras rike” och jag nämner detta verk eftersom lite mera erotik hade gjort väl till den hade visat ett större och mer fantasi fulla rörelsen och lidelsen som saknas i filmen. Jag förstår att man vill pressa när känslorna i denna tämligen konventionella livs historia men man tar det för mycket. Tjekov kommer inne precis som Ibsen på ett naturligt sätt i och med Haruyo gestaltad  av den vackra Saito Ito är en skådespelerska som har precis spelat Nina i Tjechov ”tre systrar ” och skall i sin tur med Hedvig i ”Vildanden” men även hennes roll blir adels för lite adels för icke sägande. Samma kan sägas av den lilla bortskämda affär valpen Okarakai spelade av Daitich Watabane som kanske är en bra skådespelare men inte i detta fall. Hela historien känns extremt ologisk full av håll och med ingen som helst intresse för mig. En romantik som blir bara smörja och enbart delvis räddas av en fantastisk bild språk

Robert Fogelberg Rota

Nästan magisk

Tyvärr någonting har gått snett

Titel Weathering with You

Regi Makoto Shinkai

Medverkande Kotaro Daigo Nana Mori. Shun Oguri

Svensk distribution Tria Art film

Betyg B

Den japansk animation med sitt iper realism har varit en av dem vackrast någonsin och onekligen är den av ett mycket bra verk. film som presentera av Makoto Shinkai lyser för ett fantastiskt foto  av Ryôsuke Tsudaoch en helt underbart klippningen för vilken ansvara Makoto Shinkai men det finns problem i historia som blir lite för enkelt och börjar på slutet som ett stor flacks back. Det är en kärleks historia mellan en tonårig som kommer ifrån en lite stad på landsbygget i våra dagar japan Morishima Hodaka  som tyvärr har det gnälliga och ytterst pinsamma rösten av Kotaro Daigo

 vilken vi får veta så lite nästan ingenting och en timid men ganska busig tjetjen Amado Hita som spelas med betydligt större skicklighet av Nana Mori. Arbete med rösten är typisk både i den ganska filmen och den japanska skådespelaren är även i teatern extra van med att presentera det. Amado är en sol tjänst  flickan som lyckas med att framkalla solen i ett ytterst regnig Tokyo med fiskar som kommer ifrån himmel en himmel som lite i taget blir mera och mer indragen i vårt eget värld. Kanske med påverkande av filmen riktig rolig komik inslag  som med sitt hystroniska skådespelar talang dels i renselens och rösten påminner stark om Toshiro Mifune Keisuke Suinga den avdankande tidnings redaktör spelade av Shun Oguri den älskade par utnyttjar kommersiell deras förmåga. Det är rolig pikaresk men kan bara sluta dålig. Det är en värld som får många och mycket mång fascinerade och för det  figurer som lille brodern till Amado med Yûki Kaji fräska röst eller Keisuke älskarinnan Yiski den sensuella Sei Hiraizumi och då kunde filmen vara mera än bra rolig trevlig fantastisk och full av ett iver. Fast den övernaturliga den mytologiska lämnar adels för mycket utrymmet till det som är den gangster eller rättare sagt Yakuza delen av intrigen med det ytterst ondskefulla Takai spelade av den brittisk pakistanske Riz Ahmed . det är frö mig redan en prestation i sig lyckas med att presentera ett sådan musikaliska japanska språket men tyvärr denna roll känns adels för utanför intrigen. En film som tyvärr når inte fall.

Robert Fogelberg Rota

Den mänskliga komedin

Övertygande verk på Balkan film festivalen

Titel Breast

Regi Marja Perovic

Medverkande Bruna Bebic-Tudor Vojin Cetkovic Marija Skaricic Predrag Bjelac

Svensk distribution New Balkan film festival

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit så muntra men ändå så djup tragiska som Marja Perovic ”Breast”. Det är historia om en mor som offra sig helt och årligt för sin dottern men det upptäcker vi bara i slutet filmens stora tragedi. Vi skulle kunna betäcka den som en drama komedi om dagens post jugoslaviska samhället. Några vänner  skall mötas efter 25 år i den gymnasiet skolan som dem har tagit student i monetnegro  bland dem finns den uppkäftiga kroatiska Ana super väl spelade av Marija Skaricic som bör i Split och spelas av  som har trots en relation med coolaste killen i skolan som nu har blivit ett sympatiske unga män i sina bästa år Fuki spelade av Vojin Cetkovic. Deras relaktin kan som allt annat i Ania liv enbart bli fel eftersom hon har en förmåga att klnatr sig. Det är interesnat att se att den persoen som står närmare Fuki är förutom Ania hans mormor som spelas av Mira Banjac en komisk figur av gumman alltid beväpnade som har stenhård koll på allting. Fast hon gillar Ania någonting som gör inte av denne svärdmord spelade av den täiga Bruna Bebic-Tudor och även av Anas dotter laura som spelas mycket bra av Jelena Djukic . dem andra väninnor är den rika serbiska Vesna spelade av Ivona Covic som har varit Fukis stora kärlek och den montenegrinska jelana som seplas av Dubravka Drakic vilken är kanske filmens svagaste rollen men den som får ta emot den arroganta rasism av ny rika och är gift med den förvirrade brittiska Predrag Bjelac. Dailogen och foto av Dusan Grubin ger ett elegans som påminner stark om det som fanns i Ernst Lubischs filmer  fast det finns ett ströare sexualitet som visas i deras diskurser och i den komiska inslag. Filmen blir allt mörkare och sen blir det mer och mer ljust men slutet är super dramatisk ett utmärk verk

Robert Fogelberg Rota