En fantatstisk uppsättning
En fantastiks uppsättning
teatrngrupp les Buffons du Nord har gjort en extremt fin iscensättning av en av Molières roliga komedier George din. Idéen är med ett modern scenografi eller snarare som påminner av en av 1999 talet största filmer Sleppy Hollow. Den är vad en av dem roligaste och mest farsartade av Molière verk Georege Dandin. Michel Fau använder sig på ett sått som påminner som det som Eric Rohmesr gjorde i hans mästerverk Marqueise d’or. Den scenografi av Emanuel Charles och ljussättning av Joël Fabing lyckas att ge en känslan av värme och även av dunkle i denna historia av fiffel och båg. En röd håriga dadin i Michel Fau tolkning är en feg huset tyrann ny rik rolig eftersom han blir komisk i sitt självgodhet i hans missanpassning av ett elegant watreau liknade kostym som i i själva verket är helt perfekt när det gäller karaktärerna och hans brister hans fega sätt och våldsamhet. Michel Fau gestaltning är inte till skinnade från dem andra teatralisk i nedstigande lägget som påminner av den tradition som själva Molière kodifierade men har även mycket av den tyska expressionismen och dadaismen i hans tolkning i den överdrivna nästan inne i Antonins Artaud grymhet teatern men inte riktig. Det ses när han hotar fru dialogen att förvandare hennes ansikte till marmelad eller när han talar med svärföräldrar som ogillar honom i allt den absurda i ett sådan samhället. Det med ett bra ensemble spel av dem olika män som sätt mot honom den nästan medeltiden i hans kostymering Lupin som spelas mycket bra av den kraftig överviktiga Luoin som i Florent Hu blir den evige slogen bonde som vi endast visa sig endast får sina behöv tillfredsställda men även i ”fiende” kärleks rivalen Clitandre i en mycket bra spelade gestalt av Armel Cazedepats. Denne är ett sparat elegant lagom våldsamt kapabel att dra ut hans värja en kraftig rapi som försöker att föra fram som agenda men en kvinnan som intresserad honom. När Agelique blir på lösas förbannande på Clitrandre hon slår Geoeger som förtjänar det i ett scen som påminner om ett handdocka tatarer. Clitradre har inga ångest kan taal för sig och vill bara öar sig på den sätt som Georges kunde ha velat. En annan personlighet som visar ett liknade sätt är svärfadern Monsieur de Soteville som har Philippe Girard skicklighet. Det är en åldring klädd förutom i den stora scenen som är kvällen med lång peruk och tro alltid i den höga delen av scenen som visar att han kan han vill ta allt. Hela hans vilja att göra att ha alltid rätt ses med hans vajrar en florett liten och rostig som uppvisar att den franska adels det som var den största mest ärorika adels finns inte den har blivit löjlighet som madame de Sotville en satemara spelade med ett enorm skicklighet av Anne-Guersande Ledoux med nasal röst och lik i hennes kläddelens den av kvinnor uder Henrik IV tid två generation före själva händelserna. En annan roll som är intressant och extremt autoritär är den av en annan kvinna tjänstflickan Claudine spelade så bra av Nathalie Savary. Hon är den som tycker tror bestämmer och gör allting är uppkäftig och vill försöka att göra allt. Det är en komisk men kritisk roll väl spelade även om lite mindre djärv än Angelique som har Alka Balbir grace och behag. Det är en roll som har även genuin elaka precis som en kvinnlig Dom Juan. Fast i Alka Balbir hon får även en annan dimension den av ett kvinnan som slås mot patriarkatet vad den betyder att bli såld av familjer till ett brutal make. Hon spelar så bra och så rolig i en uppsättning som man bör se
Robert Fogelberg Rota