Calvino all'istituto di cultura italiana

Clavino was in stockholm 1961 the third year wa sthe firt aniversary and we talk about his work. Today we will discover or bather rediscover the first book that Clavino was publishing. For the first time we have the first book by clavini. This publication by natuir och kultur is extremely important. The book is part of a wilder project of the publishing house. Many tittle was running out. They will republish three new book. The text was translate by Johanan Edeberg and the translator is a key figure. Without them we will not have many ediction. We could have all the translation and a new series of his books. The guest is professor Bruno Falcetto at the University of Milan in Italian contemporary literature. The special focus is on realistic writing to Calvino novel and short story. He will speak in Italian and he will be translate

Buona sera sono felice di essere stato chiamato qui in questa occasione calviniana ringraziano l’istituto e anche l’editore nonché la traduttrice dell’opera prima di questo scrittore è un passaggio decisivo nel suo percorso letterario , questa operazione è super benvenuta. Un ‘opera prima è sempre importante per un qualsiasi scrittore . Si tratta di una tappa fondamentale nel perscorso di’esordio dove manifesta da subito nel contesto di un quadro letteratura la stagione del neorealismo e dell’impegno. Manifesta da subito la forza nella trasformazione del testo e dell’autore, 1947 1954 1964. Non partiremo però dalla prima edizione. È importante da vedere in quale periodo si è sviluppato. È molto importante quello che potremo definire come paratesto . nel 1954 c’è la seconda edizione v’era una presentazione non firmata ma di mano Calviniana una città grigia e severa come Torino gli ha insegnato un ‘impegno morale e civile anche nella posizione fiabistica. Sa rinnovarsi di volta in volta lo scenario è Sanremo ma dalla seconda metà degli anni quaranta Torino. Sa raccontare con la favola e l’avventura , nasce con la liberazione e sa rinnovarsi ma rimanendo più che federe a se stesso. Questo è un qualcosa di super importante. È fondamentale che si parte dalla Liguria o meglio dalla Riviera dei fiori. La cosa fondamentale e che inizia partendo dalla Liberazione. Abbiamo il visconte dimezzato e l’entrata in guerra. Si parla sempre di un realismo magico. Nel 1954 ha 31 anni e ha già un bel percorso letterario breve ma significativo e prima neorealistico ha provato a scrivere un romanzo letterario grande realistico econtemporaneo. nel 1952 ha pubblicato il visconte dimezzato e la vena fantastica. Procede tra opere soprattutto realistica e soprattutto a risvolto fantastico. Passa dal realismo a elementi di tipo fantastici ed elementi super realistici. Si coglie la capacità di riflettere e lavorare sull’immagine d’autore che calvino vu9le avere un dialogo nel tempo con la collettività del pubblico chi scrive deve stilizzarsi prendere la fisonomia dell’autore e delle sue prese di posizione. Si ragione sull’autore dalle innovazioni alla continuità stessa. Si tratta del ruolo dello scrittore. Si danno diversi tipi di presentazione un dialogo con il pubblico. Scrive che i libri devono essere scritti da un “autore” parzialmente inventato, si ragiona su lui stesso. Si tratta di una persona nuova ma inventata. Nel 1964 comincia con al frase questo è il primo libro che ho scritto il primo volume dove diventi scrittore. È un romanzo non un accostamento di vari raccolti. Scrivere un romanzo per cesare pavese e Vittorini è un qualcosa di indispensabile verso il grande romanzo che vuole dare una presentazione articolata del mondo. Si tratta dell’aspetto di una fisarmonica. Si fa una certa dimensione dello scritto.  Calvino si sente come uno scrittore di racconti. Il libro è nato anonimamente è un racconto di partigiani ma non sono solo i temi ha caratterizzarlo si tratta di un sistema di racconti presi dall’opinione pubblica fatta da persone normali.  La lotta di liberazione è un sistema etico e civile. L’esperienza della resistenza mesi che hanno contato come anni dove avrei dovuto dare diversi e contrasti ritratti di me. Si tratta di una forte tensione con diversi ritratti di me completamente diversi. Si vuole presentare un dialogo corale. Calvino non poteva ricordare tutto. Più che mesi si tratta di anni. Cerca l’articolo Tante storie che abbiamo dimenticato repubblica 23/04/1985). Proviamo a entrare nel libro chi è il protagonista la storia di un ragazzino che si chiama Pin una voce raduca e ha solo una sorella prostituta che se la fa con gli odiati tedeschi . Ha una giacca da uomo. Che gli sta larga. Si inizia con un vicolo anzi un carruggio. Pascà mangia sapone. Dice ogni battuta seria. Conosce tutto su tutti. Conta come protagonista ma ancora di piú come punto di vista per seguire la vicenda che ha una prospettiva insolita più che personaggi guardiamo le cose del mondo con un’altra prospettiva. Si tratta di un realismo che punta a mettere in scena una percezione della realtà Pin è quello che piú di ogni altri. Un realismo irregolare aperto non univoco che (come i migliori realismi del Novecento) non punta tanto a mettere in scena la percezione l’esperienza delle realtà. La resistenza è descritta in maniera diversa è un realismo che non esiste. L’importante e come è compresa la realtà. Si tratta di un reale che non sembra vero. Pin vede i partigiani. Sono uomini armati in maniera diversa i prigionieri non sono veri si tratta di un abbaglio del sole sulla punta di una strada. Una visione della resistenza che su realizza in uno stato di trauma.  Ci si scontra con esperienze che non sono primarie é una realtà che non è reale. Si tratta di un qualcosa di assurdo. È difficile l’ottenere una forma di presentazione della realtà. Si tratta di cose che non succedono nella società civile. La gente del carruggio si tratta di questi e l’osteria sempre gli stessi che guardano i bicchieri e il distaccamento partigiano del dritto sono tutti approssimativi la grado zero della coscienza politica sono i white trash. È un gruppo privo di una qualsiasi coscienza politica. Si tratta di gente messa cosi. Si vede la realtà di un gruppo super marginale. C’è anche un altro personaggio Kim un giovane studente di medicina in questo parte di capitolo 9 è il centro ideologico del libro.  Non è un modello la banda del dritto che non funziona Kim aveva un progetto tutti in ordine. Contadini , proletari e sotto proletari un progetto che è totalmente fallito. Il modello di Kim non è Calvino ma +e molto vicino allo stesso. È un ritratto di tipo autocritico. Il giovane intellettuale con i suoi squilibri  tutto viene fatto per montarlo e per il distruggere tutto. Nel 1964 dal 1955 al 1959 scrive le fiabe italiane il barone e il cavaliere inesistente gli ammori difficile e un lungo viaggio negli USA. Nel 1964 esce Marcovaldo e la giornata di uno scrutatore inizia a scrivere le cose cosmicomiche. Inizia altre cose. È lo stesso libro ma diventa nel paratesto , scrive una lunga prefazione. Taglia diverse parti. Nel 1964 dopo il 1963 Sanguineti , eco giuliani e gli altri critica la narrativa italiana super passatistasi tratta di un realismo non regolare. Che tipo di gesto letterario fa una riconferma e una distanza. Nel 1971 non credo all’autore nella continuità del tempo i testi non sono solo quegli dell’autore ma di un mondo che si muoveva intorno a lui. Una dinamica che è anche discontinua. Il testo come proprio ma anche in parte altro le identità nascono dalla rete delle invenzioni di noi stessi. Il testi sono sia dell’uomo che del mondo esterno. Un gioco di diverse identità si tratta dello stesso libro o di un libro diverso? Come si deve con l’invenzione mantenere viva la resistenza si devono attaccare i delatori e gli apologeti. Si ci batte per lsa memoria ma contro la memoria era meglio non aver scritto il primo libro la memoria è sparita per via della visione dei ricordi. Il ricordo sparisce. Il tutto sarebbe stato meglio senza il primo libro. Il tempo avrebbe portato un cosiglio il punto d’approdo e lo sconforto una visione soltanto pessimistica. È un qualcosa che portiamo non solo con noi ma che s’appassisce e soprattutto ci riduce. Ha rappresentato la resistenza come caricatura. La memoria è più povera rigida ma l’unica che riesce a trasmettere i ricordi per le continuità e anche per gli individui. Molto sarà modificato nel tempo. È stato buono il pubblicare il libro si deve portare la realtà. Nel 1964 Calvino fa qualcosa di curioso una serie di limiti e insieme l’autocritico da nuova vitalità a questo testo. Ricordiamo che Calvino fu iscritto dal partito comunista ma a Budapest fu molto deluso da questo. Naturalmente il distacco che avene dopo i fatto d’Ungheria è uno dei momenti chiavi questo è fondamentale. Poi passo in forme mutate.si è distaccato dalle idee comuniste. .a dimensione politica non è ripresentata nel 1964 il personaggio del cugino il fratello maggiore di Pin. Fece dei piccoli tagli e delle correzioni s’abborriscono i tratti. Il partito comunista è presentato molto di scorcio e molto di ragno. Il testo originale è difficilissimo da trovare. L’archivio di calvino è gestito dagli eredi. Non è possibile. Prima era fortemente misogine. Era anche tiranniche . questo appunto per me è molto interessante perché dimostra una certa dimensione di calvino che è l’ambiguità sessuale e di come abbia fatto bene a metterlo per uno studio sul genre

Robert Fogelberg Rota

Att återskapa medeltiden

En tradition som har rötter sedan 1700 talet i slut häften är att man återskapar medeltiden dess riddarspel och inte minst ett romantik som följer den.Om många konstnärer hade skapat den i konsten det blev ännu mera påtaglit hur man gör det som lek genom att klär sig äta och även ta några av den tiden seder och bruk, detta är stark i många länder och i Sverige och inte minst på Gotland men det är i länderna runt den kontinentala Europa som den är allt starkare. En av dem stora länder är onekligen Italien och denna tredje våg om medeltiden som är inte enbart ett allegori över vårt tid som i många verk som Ingmar Bergman ”Sjunde insegel” eller  Andrej Tarkovskij Andrej Rubev ” är det som började med Umberto Eco berömda ”Rosens nam. ” just nära alessandra har jag hälsat på en grupp som håller på med det ”Associazione dell’artiglio del drago” den extremt vänliga ordföraren Gianluca Grosso har svarat på några av mina frpgor

Hur föddes eran grupp?

Vårt kulturella föreningen  Compagnia dell’artiglio del Drago föddes år2013 för att påbörja ett nytt verkligen. Vi är den frösta gruppen av historisk återskapelse som födds i vårt området Langhe och Akba . Vi återspa den perid som går mellan 1200 -1250. Dt finns ett otroligt spänand ehistoria och vi hra bestäömt oss att söka dels det som berör vårt region men även hela den medeltida civilisation. Vi föreställer vanligtvis en grupp legosoldater som finns just vid Monticello D*alba som är vårt hem, När det gäller våra kläder vi har delvis studerat den ikonografi som finns vid många konstverk och utifrån det har vi återskapat den. En av våra stora aktiviter är svärds duellerna. Vi utgå för dem äldst bevarade traktaten som finns i västervälden I:33 som bevarat vid the tower i London och med den kör vi svärd och sköld samt svärds och bucklaren en mindre sköld i metal- Vi har alla den yrke som fanns bland dessa legosoldater som den hantverkare som arbetade med leder och ull, den skrivaren och räkenskap mästaren samt dem som var barberaren och annat. Vi har dels varit i Italien lite var stans och även i Schweiz . Vad som vi försöker att återskapad so gott det kan även med en undersökning av den medeltida matvanor i vårt området. Vi har under den gånga året arrangerat två mycket stor medeltid konvent i Monticello d'Alba och en i den närliggande  Convivio   hela tiden med kläder och med vapen i slott. En del av vårt arbete är att få i stånd några workshop med skolor. Det är mycket rolig och krävande eftersom man måste hålla sig uppdaterade och vi måste del ha bra säkerhet men även vara mycket säkra eftersom vi skall duellera i korta utrymmet. Dem frågor som vi får mest är hur var det med familjer livet hur det fungerade med språk och det som man kan se på vilka platser det finns fortfarande medeltida byggande och andra praktiska frågor. Man får vara så avslappande som möjlighet. Detta är mycket rolig precis som när vi har våra middagar

Som jag har förstått väl ni brukar även i film?

Vi har faktisk haft tur att även vara med flera gånger och det är mycket kul och krävande. Det som är nödvändigt i dessa sammanhang att vara säkra men att även vara trovärdiga att komma ihåg hur man här på vilken sätt man ser ut  vi har varit med i följande arbete "Eken och svärdet "(som har tvävlat på mpnga festivaler med original tittle La Quercia e la spada) som regisserade av den duktiga Alessio RupaltiFilm RICHARD: THE LIONHEART av Stefano Milla e italienaren som bör i Hollywood Webserie GORGLACH: LA LEGGENDA DI CORDELIA som kommer att ha engelsk tittel legenden  con Stefano Muniz 8(en känd italeisnk skådesepalren )  THE FUGITIVE dda Robert Fogelberg CASTLE diretti da R. Fogelberg The conquest of the castle di Robert Fogelberg som är en svensk regissör mycket duktig och smidig att arbeta med som är ävne en fäktaren. Jag har under två tillfälle haft special smink och det var rolig att under the conquest of the castele jag fick förskilning g. Jag hoppas att vi kan försätta med de och att några till upptäcker vårt region

Lina Svensson

 

Etnografiska museet

Att kunna förstå andra kulturerna bland pilar och meganamerna och Cost paly

Stockholm är som bekant en underbar stad och det finns så många platser som man kan aldrig vänta sig hitta i noderna och bland dessa platser finns onekligen etnografiska museet (kommer man som bäst med bus 69 från Sergels Torg) I denna museum förutom en underbart japanska the huset men ännu bättre är att först se på utställningen magasinet. Denna utställning är genialisk och det finns mycket intressanta föremål som turkiska hjälmar med hörn och ringbrynja som faller på nacken och just magalanerana träd skulpturer från Oceanien som skall ofta brännas för ett rituell synpunkt. Utställningen är absolut inte stor den erhåller bara några kvadrat meter men det finns mycket och den har två syfte den rent av pedagogiska att visa hur muserna katalogisera föremål och det som visas i de. Vi kan tycka och det är för mig uppenbart att det är extremt konstig att några leksak figuriner i plats producerade i Kina idag presenteras i samma monter som antika instrument producerade för tusen år sedan i Afrika. Fast detta är för mig utställningen stora kraft att den lyckas att ge en bild av den som är fält arbete för ett etnolog att komma och förstå en kultur människorna relation med ömsesidig respekt. Etnologer står ofta i kontsrast med det som är kolonilisten eller ännu värre den nya kolonialismen som enbart vill exploatera kunna använda sig av dem andra kulturer utan att ge någonting. En monter är mycket intressant den föreställer några buddistiska skulpturer som kommer från Tibet tydligen tagit till Stockholm av Sven Heldin. Vi ser Gudar demoner skelett och vi kan förstå att vårt ibland med högt välvilja att betackat buddismen enbart som en filosofi inte som en religion med mystik och polariseringar kan vara fel. En monter är mycket intressant i den står skrivit en lite anvisning i vilken man påminner att i museet samling finns det mera än 9.000 pilar trots att mycket som vi ser är spjut raffinerade runda sköldar i leder och metall eller funktionella sköldar i noshörning skin. Vad är dem vad betyder det för oss kanske en liklee med vårt egen vikingar förflutna och det ses ännu tidigare i föremål på mark nivå en enhand svärd mycket väl skapade som påminner stark om vikingar svärd eller en bössan som personligen för mina minnet till mycket av äventyr film i öken och bredvid finns det en monter med skriven krigsbyten med en brun leder hjälm av konisk ursprung av vilken krig när och vad härjade svenskar utanför sin närområdet. Kanske är den andra till sist en projektion av oss själva av våra egna önskingar och en spegel bild av oss själva. Detta ses ännu tydligare i en annan utställning som heter Japan byter om vad traditionerna japanska verktyg inte minst ett magnifik pansar plåt av en samuraj blandats men någonting helt andra kostymer som costplayer gör hämtade från den moderna mytologi av Japan kanske Asiens Sverige med animerade figurer . Här finns det mycket text för att låta oss förstå och bli indragen i den som dessa personer gör. Två utställningar som får vårt fantasi att gå i rörelsen.

 

Robert Fogelberg Rota

Elisabteh Hesser full träff

Den svensk folk själen synpunkter över utställningen tre skulptörer från Uppland på Uppsala slott

Om av tradition Stockholm slott har varit centrum för den svenska politiska livet några av dem alla viktigaste händelserna har tagit plats i Uppsala slott inte minst övergången till lutterndomen men även Drottning Christina abdikation. Nu har man arrangerat en lagon lyckad utställning som är onekligen ytligare en anledning till att kunna besöka den. I denna ser vi verk av tre skulptörer Carl elds Bror Hjort och Carl Miles mest i foto format men även i deras skiffer. Rummet  är behagliga och har otroligt mycket påminner om det som var slotts interiörer och den är logisk utlät. Det är en bra sammanfattning av dessa giganter. Om milles presenterade en klassisk och under många fall Kristen tradition i vilken det fnans så mycket av modernismen men även av det som vi skulle kunna betrakta som en hyllning till ett svulten tid som ses tydligare på Millsgården vilken även uraktade i ett sympati för den onda Adolf HitlerBror Hjort hade mycket av det nya  folkhemmet. Medan många av hans verk lämnar mig helt oberörda den för mig magnifika är Närkes plocka. I vilken den fala ängel eller den svenska stugorna motsvarighet till Dracula förvandlades till ett salgs grotesk orcher inte helt olik dem av Peter Jackson en figur som är dels full av ondska men även brutalitet för att senare gå till Carl Eldh behagliga stillen. Eldh är precis som dem två andra herrar mera påverkade av det klassiska som han som under hans ungdom var gesäll i restaurering av dom kyrkan arbetade med graciösa linjär och inte minst med gotisk uppvänd inspiration. Hans verk inte minst dem som vi möter i Stockholm natt och dag funt enär gör honom så lik Carl larson en utställning som man måste bara   se.

Robert Fogelberg Rota