Un libro che ci restituisce un tempo che fu

Giovanni dall’Agocchie

Dell'arte i scrima libri tre introduzione e interpretazione a cura di Daniele calcagno Genova 2017

Un libro da non perdere

La domanda che viene spontanea e il come mai bisogna dedicarsi allo studio e alla lettura di un tratto di scherma molto specifico come “dell’arte di scrima libri tre” di Giovanni dall’’Aggocchie con introduzione e interpretazione dello storico genovese Daniele calcagno. La risposta e che si tratta di una delle migliori libri di argomento storico e saggistico scritti ij Italia che ha il merito con una revisione fi logicamente a prova di bomba di uno dei testi più intesi e più belli scritto nel rinascimento in uno stile sempre alto ma facile colloquiale e con un senso dello humor secco e sotto le righe tipico di molti autori liguri. Da notare che anche il premio Nobel luigi Pirandello era d’origine ligure e conservava dalla Liguria dei padri questo humor che era sempre presente nelle sue opere. Daniele Calcagno ha due vesti quella di praticante dell ‘hema Historical European martial art e quella di illuminare la pratica schermistica attuale con coppie di armi dell’epoca e protezioni moderne che si fa in molti tornei con un ricreare questo mondo che parte da testi molto precisi che vengono descritti in maniera molto precisa e ci danno l’idea della vita dell’epoca in tutte le classi sociali. La società della controriforma e soprattutto del manierismo aveva una grande necessità di codificare dare regole di comportamento precise anche sul campo di battaglia e sulla difesa personale. L’uso delle armi era sempre un qualcosa in agguato e episodi come quello del duello tra il futuro fra Cristoforo e un nobile spagnolo ricordo con molta maestria da Alessandro Manzoni nei “Promessi sposi “ erano all’ordine del giorno. La scherma al pari della danza ma anche di altre discipline viene codificata e bisogna sapere subito se ci si trova di fronte a un vero nobile o invece a una bravaccio. Il testo di Giovanni dall’’Aggocchie è un dialogo che l’autore uomo d’arme tiene con Girolamo Martinengo in un palazzo bresciano ma fa parte delle opere di una grande scuola quella Bolognese che ha come altri esponenti degni di nota Achielel Marozzo e marciolino che vivono una generazione prima di Giovanni dall’’Aggocchie e sono corrispondenti nell’area tedesca con l’opera del bernese Joakim Mayer. Queste scuole hanno il vantaggio di essere molto precise anche per via di illustrazioni nel caso di mayer e Marozzo ma non per Giovanni dall’’Aggocchie che usa il dialogo che presuppone domande botta e risposta e manda avanti una tesi. I più gli ricorderanno in Giacomo leopardi figlio del conte Monaldo che amava definirsi l’ultimo spadaro d’Europa e per questo dà una serie di consigli tesi e antitesi in un modo d’allora che iniziamo a studiare e capire comprendere. Calcagno che inizia il testo dopo una bella introduzione di un altro maestro di scherma il varesino Carlo Parisi ci indica quello che succede in maniera molto limpida molto chiara dando un quadro sia di quella che è la grande storia della scherma nell’Italia centrale settentrionale che nonostante la perdita politica rimaneva uno dei fulcri culturali e sociali d’Europa ma anche della storia di questi personaggi degna di eroi o antieroi di trono di spade. . L’utilizzo di terminologia schermistica attuale non è per niente scontato visto che non tutti i praticanti Hema o anche chi prende in mano questo libro forse ha praticato la scherma olimpica ma secondo me riesce a dare il suo scopo. Concetti quali la misura la posizione e la velocità sia attuali con armi super leggeri che con coppie di armi pesanti come quelle dell’epoca sono fondamentali anche per seguire un passaggio che è anche di costume. Il formato del testo può aprire scomodo (si tratta di un in foglio simili ai testi del teatro elisabettiano) in realtà lo rende utile perché ci invita a nostre chiavi d’interpretazione nostre varianti e diviene utilissimo per capire la lingua dell’epoca confrontata con un italiano piacevole e perfetto che vorrei vedere in più testi 8per me resta un mistero che una persona come Daniele calcagno non pubblichi articoli storici su giornali come “la stampa” e “il corriere delle sera”) e alcuni disegni ci mostrano una bellissima capacità di conoscenza della stessa. Un testo bellissimo molto piacevole e secondo me destinabile a molti cultori della prosa italiana , della storia ma anche ragazzi e ragazze che si stano avvicinando a questo mondo . Se devo trovare il pelo nell’uovo avrei voluto una foto dei due curatori in spada da alato per dare l’idea a chi vuole iniziare a praticare. Per curiosità la mia illustrazione deriva da una delle molte versioni del tratto di scehrma di Achille Marozzo.

Robert Fogelberg Rota

Synpunkter på Elvria Madingar på Parkteatern årets föreställning

Vårt behöv av den eviga kärleks

En av dem bästa saker som föregår i Stockholm är onekligen park teatern och även i år ger dem i present till stockholmarna i den vackra sommaren en extremt bra föreställning om en av dem mest berömda och för allt del svåra kärleks historier som har tagit palts i Skandinavien den av Sixten Sparre och Elvira Madigan . Alla borde inte minst på grund av den i särklass bästa svenska filmen med Ruben Östlund ”the Square ” och Ingmar Bergman ”Sjunde Insegel” och ”Jungfrukällaren” känna till den och nu Stockholm Parkteatern sätter upp den för regi av Anna Ståhl denna historia nu i en musikal cirkus form. Resultaten är ypperliga. I den det finns en form lekfullhet och vemodet som är given inte enbart på grund av musiken för vilken ansvara Emma Sandanam och Mette Herlitz men även för den ställning av en historia till vilken det ges även bakgrund av två människor som först mera än att hitta varandra rymmer från den grymma modern laura maningar extremt bra spelade av Sofia Ljung och av ett äktenskap med ett sarkastisk kvinnan som inte älskar honom Lycka spelade  Johanna Perera Erikson. Det är två mycket fina gestaltar av människor som gör grymma saker inte att för allt del vara så grymma själva snarare mera förstörda av ett samhälle en moral som kommer och tynger hela tiden. Det är i den nästan elisabetanska scenografi vi ser hur i ett berättande form inte minst av musiken denna historia som är redan sagt ifrån början utvecklas och vilken kommer att vara den stora problem med den för alla. Det ses tydligt i den roll som för mig är den mera gåtfull som visar tydliga bevis på ett utmärk skådespel när det gäller blandning av teatern och cirkus Sixten Sparre som har Robert noack ansikte. Det är en bortskämd frustrerade poet som är både den roliga och den allvarliga clownen som påminner om Jarl Kulles bästa roll någonsin ”Sommar nattens leende” och inte minst om Tommy Bergman i Bo Widerberg redan citerade ”Elvira Madingar som fokuserade ganska mycket på löjtnant Sparre. Om kulle hade spelat en macho män som viste att hans tid denna av kavalleri och den ärorika krig var borta och om Berggen hade presenterat en pacifistisk roll medan Noack presentera en människa som vet redan ifrån början att allt det som han gör är fel kan eller får inte fungera och lever i ett slags infantil sett att kunna få se verkligheten som kan inte resultera i någonting annat än problem för hans själv och för Hedvig Elvira. För mig det som gör denna förställning så bra är just Elvira som spelas av Ellen Lindblad som visar tydligt den skinnade som förekommer mellan Hedvig Jensen den timida ballerina och den line dansös som är Elvira Madigan en sex symbol och den perfekta platoniska kärlek. Hon gör den helt enkelt så bra på ett fantastiskt sätt som får oss både att skratta och att gråta att bli så belåten med en naturlighet som sällan man har skådat på dem svenska teatrar. En helt fantastisk föreställning.

Robert Fogelberg Rota

Anna Zirli e Alfredo Totti presentano l'attivitá musicale della regina Cristina

Christina di Svezia e la musica

La conferenza è in italiano Anna Zilli un libro tradotto grazie alla fondazione Lerici che è sempre vicina all’istituto di cultura italiana presente con diverse borse di studio. Altre istituzioni hanno sostenuto questo progetto: la Prins Carl Gustav Stiftelse, La Kungliga Patriotiska Sallskapet e la SWEA Rom. Vengono anche tradotti libri italiani in lingua svedese. Non si tratta di titoli letterari una ricerca per il museo dei reali. Il personaggio di Cristina di Svezia è molto eclettico ha donato una biblioteca al comune di Fermo (in realtà aveva lasciato tutti i suoi averi al Cardinale Decio Azzolino, di Fermo, che muore due mesi dopo la regina Cristina. Allora passa tutto al nipote Pompeo Azzolino che inizia a vendere le cose della Regina. Molte cose sono nella biblioteca Vaticana e molte nella biblioteca di Fermo). Ha inciso molto sulla vita culturale di Roma o meglio dell’Italia. La Svezia è un paese molto buio. La storia del libro inizia 5 anni fa esce nel 2013 in Italiano come na tesi di laurea al conservatorio di Frosinone. Poi, un altro anno di ricerche ancora più approfondite e diventa un libro. La scrittrice è una cantante barocca. Cristina fu la musa di Roma, una grandissima mecenate di musica. Passava davanti al monumento dedicato a Cristina di Svezia nella chiesa di San Pietro chiedendosi se una donna sepolta in Vaticano non fosse una sorta di santa. Dai racconti delle guide veniva fuori qualcosa di diverso. Molti romani sentono Cristina come la regina che ha scelto la città dei suoi sogni facendo la mecenate soprattutto per la musica. Aprì il primo teatro pubblico a Roma. Nel 1634 a Venezia venne aperto il teatro San Cassian. Lo aprì nel 1671 il teatro Tordinona che oggi non esiste più. Ha ottenuto il permesso di far cantare le donne a Roma. Le voci femminili in quell’epoca erano quelle dei castrati. Si parla molto di alcune donne cantanti. Cristina viveva a Palazzo Corsini. Quando lei lo acquistò si chiamava Palazzo Riario . Ogni sessione dell’Accademia Reale, da lei fondata, veniva aperta e chiusa dalla musica. La vita di Cristina a Roma era come un lunghissimo film con una splendida colonna sonora. L’entrata di Cristina fu il 23 dicembre 1655 ci sono diverse immagini di questo evento. Entrò dalla Porta del Popolo. Sopra la porta del Popolo, restaurata per l’occasione da Gian Lorenzo Bernini, c’è un’iscrizione che ricorda l’evento: “Al felice e fausto ingresso. A.D. 1655. Non venne neanche scritto il nome della regina Cristina di Svezia. Non vi era bisogno, perché tutti sapevano a chi si riferiva quel felice ingresso. Il funerale fu nel 1689 e la musica era la forma d’arte. Il Carnevale romano momento di meno restrizioni. Il Carnevale del 1656 passò alla storia come il carnevale della regina. Cristina non solo ispirò attività musicali; fu anche promotrice di molte accademie musicali. Fu prima ospite del Papa nella Torre dei Venti in Vaticano, evento praticamente unico per una donna; poi si trasferì a Palazzo Farnese. in una delle sale, forse quella affrescata dai Carracci, si teneva l’accademia Reale. Partì per due o tre viaggi in Svezia per cercare di aumentare le sue  risorse finanziarie. Continuò con l’Accademia Reale e le attività musicali a Palazzo Riario che divenne un grande centro culturale. L’accademia non era aperta alle donne ma a principi e cardinali (Strindberg disse che odiava le donne) v’è una lista dei vari argomenti amore, Dio, fedeltà e diverse altre virtu’. Una quasi certezza nel 1676 venne messa in scena una serenata che Cristina commissionò a Alessandro Stradella: Damone e Clori o La forza delle stelle. Cristina stessa lasciò scritto la trama, la strumentazione, la scelta delle voci. Non solo amava la musica ma era una vera esperta essendo anche parente del padre delle musica Svedese Erik XIV. Alla fine di febbraio, il 24, a Roma verrà messa in scena la serenata La forza delle stelle per cinque voci. Cristina amava l’opera; la musica strumentale l’apprezzo dopo l’incontro con Corelli, che fu uno dei suoi prestigiosi maestri di cappella. Amava in particolare i madrigali, un genere musicale che aveva raggiunto il massimo fulgore nel ‘500. Le dimensioni di palazzo Riario non permettevano la messa in scena delle opere barocche più complesse. Si mettevano in scena soprattutto le opere pastorali di Alessandro Scarlatti, che non necessitavano di complessi cambi di scena. Sul luogo ove un tempo sorgevano le carceri di Torninona - dove furono ospiti Giordano Bruno e Caravaggio – fu costruito il Teatro Tordinona. Inaugurato nel 1671 chiuso nel 1674 perché nel 1675 ci fu il giubileo, durante il quale era permesso suonare solo musica sacra. Nel 1676 Innocenzo XI chiuse il teatro fino al 1690, l’anno dopo la morte di Cristina e dello stesso Papa. Le opere proposte al Tordinona erano principalmente di Cavalli e Cesti. Nella stagione del Carnevale 1671 fu inaugurato l’8 di gennaio lo Scipione Affricano di Francesco Cavalli e poi il Giasone o meglio il “Novello Giasone”. Erano opere che erano già state messe in scena a Venezia e che poi furono ritoccate con i prologhi di Alessandro Stradella. La cantante Antonia Coresi, una delle quattro cantanti di cui si parla nel libro, ebbe il ruolo di Scipione nell’omonima opera e di Medea nel Giasone. I personaggi maschili erano spesso soprani soprattutto castrati. Le loro voci erano acutissime e le loro gabbie toraciche maschili, più capienti, permettevano loro di avere fiati prodigiosi. Anche Angelica Quadrelli ebbe ruoli da protagonista nelle opere del Tordinona, Scipione e Giasone. Cristina organizzò anche opere presso la residenza di Gian Lorenzo Bernini, dei Colonna e dei Pamphili. Bernini era uno stimatissimo amico di Cristina. Era così stimato da lei che si dice che quando andava a trovarlo nel suo laboratorio gli baciasse il grembiule in segno di deferenza.  Nessuno trattava gli artisti così bene in quell’epoca. Bernini spesso organizzava opere in casa, di cui creava la scenografia. Per mettere in scena molti oratori si utilizzavano spesso i collegi o seminari. Cristina fece di Roma uno dei centri musicali più incredibili. Scarlatti e Corelli erano alcuni dei maestri di cappella nella sua corte romana. Le cantanti venivano formate alla musica al canto ma anche agli strumenti – liuto, spinetta, clavicembalo. Le cantanti dovevano viaggiare moltissimo per lavorare. Si recavano presso la corte dei vari duchi principi o quant’altro nelle diverse città di Italia. Le donne avevano un maestro e mentore privato. Il Papa Odescalchi Innocenzo XI vietò a tutte le cantanti donne di lavorare. Moltissime di loro rimasero senza lavoro; Cristina cercò di sistemarne alcune a casa sua ed altre in vari conventi. Innocenzo XI vietò inoltre alle donne di indossare camicie. Cristina fu molto felice a Roma. In una lettera scritta ad Amburgo nel 1666 disse che avrebbe vissuto a pane e acqua a Roma con una sola serva piuttosto che da regina in qualsiasi altra parte del mondo. Oltre ad essere appassionata di musica ed arte era appassionata anche di alchimia. Roma è piena di luoghi legati alla memoria di Cristina. Un itinerario ideale sulle tracce di Cristina partirebbe da piazza del popolo, per poi arrivare a Piazza Farnese con la chiesa di Sanat brigida. E la galleria Corsini a Trastevere; la zona del Tordinona dalla parte opposta di Castel Sant‘Angelo e la sua tomba in Vaticano. Con il cenotafio. Prima di trasferirsi definitivamente a Palazzo Riario fu residente al Quirinale a Palazzo Rospigliosi. In Santa Maria in Navicella fu esposto il suo cadavere. Avrebbe voluto essere sepolta in Pantheon accanto al suo amato pittore Raffaello Sanzio. Invece per la ragione di stato venne sepolta in Vaticano. Non fu mai musicista, solo dilettante. Aveva una voce di contralto. Stradella era nato a Nepi. Non ci sono documenti rilevanti sui balletti nella zona di Roma. C’erano molti cantanti alla sua corte; uno fra tutti il castrato Loreto Vittori preso dalla cappella Sistina e il tenore Nicola Coresi, marito di Antonia. Essendo legata al Vaticano Cristina poteva prendere in prestito i cantori della Cappella Sistina per oratori e musica sacra. Bisogna aspettare il 1800 affinché le cantanti donne possano tornare ad esibirsi tranquillamente. Senza il vaticano era più facile I conservatori nascono a Venezia e a Napoli. Nella prima c’erano le putte di Vivaldi. Per la serenata La forza delle stelle ci sono due manoscritti a Modena e a Torino. La nostra autrice ha scelto quello di Torino perché li vengono proprio indicati i nomi delle protagoniste interpreti – una di esse era Antonia Coresi. Cristina non odiava le donne. Oggi è diventata un icona per il movimento gay. Una presunta storia d’amore con il cardinale Azzolino. In Italia avvengono sempre più  femminicidi - cosa preoccupante. Forse sarebbe l’ora di portare l’esempio di Cristina donna forte, colta e libera più in auge. Lei era una regina ma ha avuto un’educazione senza nessuna restrizione. La conoscenza, la cultura, il sapere lo studio sicuramente possono costruire un’immagine più forte delle donne. Fu educata a fare molte cose. Forse la strada dovrebbe essere l’educazione. Odiava tutto ciò che era la sfera domestica delle donne. (Però in Svezia è po’ diverso il modo di costruire l’immagine

En annan svensk super stjärnan Cornelia Arvidsson

En Jenny Lind för rock musik

Få gånger har unga musiker varit so bra och skickliga även i deras första album som Cornelia Arvidsson som jag är nere skall intervjua

skulle du kunna presentera dig lite grand och dina musiker?
Jag skriver musiken i bandet Jag tycker jag är vacker, och jag har med mig Andreas Pettersson på trummor, David Bennet på saxofon och klarinett, Joel Karlsson på saxofon och klarinett samt Samuel Löfdahl på bas.

vilka ör dina stora influenser?
Min största influens är Radiohead. Både låtskrivningsmässigt och röstligt. Har varit ett stort fan av Cornelis Vreeswijk, Sigur Ros, Kent och Stina Nordenstam och sångerskor som Nina Simone och Monica Zetterlund. Musiken i bandet har jag fått höra låter som den är från 70talet och nian föräldrar lyssnade en del på progg så det kan vara därifrån, men musiken är inte politisk.

hur började du som sångerska?
Jag var saxofonist ursprungligen, men efter flera år av prestationsångest och en längtan att få uttrycka mig direkt från kroppen valde jag att byta till att fokusera på sången som 20åring. Direkt kändes saker och ting enkelt. Har i princip aldrig jämfört mig med andra sångare efter det, känner en stark koppling mellan mitt sanna jag och min röst, igenom min röst inom musiken är jag mer ärlig och obrydd/accepterande än jag kan vara i vardagliga livet. Det ger mig en slags paus ifrån det värderande som genomsyrar hela samhället.

Vilka ör dem stora svårigheter för unga svenska artister?
Det är svårt att nå fram med musik som inte direkt tilltalar människor beroende-nerv. Vi är vana att bli matade med kickar. En person lyssnar sällan på ett helt album nu för tiden, inte jag heller tyvärr. Ändå måste en som musikskapare försöka. Jag måste fortsätta. Även om ingen annan än jag lyssnar på min musik så är den viktig, jag vet att det finns en plats för alla musiker. Det finns något otroligt viktigt och bortprioriterat av många, i det att respektera sig själv och att följa sin vilja att uttrycka sig och kommunicera, att våga vara öppen med sin konst och låta det falla platt. För mig är det viktigt att våga vara sårbar på det viset. Att syftet är att jag gör det, och om någon lyssnar så är det grädde som jag blir tjockare och godare av, men jag klarar mig nog bra utan det också. Det är lite som civilkurage. Om jag inte säger vad jag tycker så kommer jag gå och gräma mig efteråt, för att jag inte gjorde det som jag visste var rätt. Det känns alltid rätt när en sagt till, även om ingen lyssnade.

har du planera på att sjunga på engelska eller kommer du att försätta på svenska ?
Jag tycker det är ganska tråkigt att sjunga på engelska. Det blir mer som ett instrument som jag trycker på, och min röst bli mindre i kontakt med min kropp. När jag sjunger på svenska kan jag använda ett större djup och det är jag mån om. Jag låter yngre när jag sjunger på engelska, vill hellre låta äldre. Det är nåt med placeringen i engelskan.

hur ser du på dagens samhället utseende fixerade?
Det är fruktansvärt att människor dör av anorexi. Det är patetiskt att inte fler förstår att det är något vi göder varje dag, den här utseendehetsen. Och anledningen till bandnamnet har med det att göra, när är jag vacker? Jag insåg för några år sen att jag aldrig tyckte mig se lika vacker ut som när jag mediterat. Då insåg jag att min definition av skönhet = närvaro.

vad tänker du om Meto rörelsen?
Bra. Ett steg i rätt riktning.

Har du en favorit författaren?
Bodil Malmsten.

När kommer vi att se en av dina musik video?
En kan kolla in på corneliaarvidsson.se titt som tätt. Eller gilla oss på facebook.se/jagtyckerjagarvacker

The empress of rock

The empress of gouge rock

Few artists in the modern rock scene for me are so interesting like the Canadian Monteral based artist Laura inferno. The vocal and the musicality is really super interesting and it remain quite a lot about Joan jet but is bather more melodious and more aggressive. Physically one can think about  a younger and more feminine Charline Tzeron in “mad Max Fury road”. It is not only for the hair cut but also for the artist capacity of this artist. She has agree to answer to some of my questions

How was that you started singing?  

Why did I star singing? I sing since I was 9 years old. So singing always been part of my life. I couldn’t imagine it without music. It is a part or may be the biggest part of my life

Are you listing to some kind of particular music?
If it is about music I like, I cannot choose just one song as
I listen to all kinds of music and there are too many good songs

Wchich is your main influence in your music

Main influence? In life or music? In life, just life itself. In music, Pearl Jam

Have you been influence by some Swedish artist

No Swedish artist has influenced me. But I would love to go to Sweden your country seam so beautiful

Robert Fogelberg Rota

Fantastisk ur premiär

Teatern när den är som bäst

Titel Mileva Maric Eistein

Regi Jelena Mila

Medverkande Jelena Mila och Emil Hermansson Jankovic

Spelplatsen Pygmenteatern

Teaeter kan vara magisk och berättande och med mycket få medel under 1900 talet har den polska regissören Grotovsk lyckades att skapa några fantastiska uppsättningar och nu i den ytterst eleganta teatern pygméerna i Stockholm gör Jelena Mila som är även skaparen av den experimentella film Stål krigarinor presentera här en av dem okända figurer o historien den serbiska fur som var vid sidan av vetenskap Albert Einstein stora kärlek och kanske hans största svek. Det är en mycket stark teater uppsättning som är både lugnt och mycket nedtonat som en kultur film full av panoreringar men även så stark full av ett nästan expressionistisk vrede som kommer mycket i den andra rollen som är den av Emil Hermansson Jankovic rollern som Albert med även Edurard Estein. Historia är den av et svullen kärlek i Zürich var under 1900 talet första hår kommer de n mycket duktiga Mileva för studera vid deras tekniska höskolan Mileva från novi Zart i den Serbiska delen av Österiket Hungern men den unge Tysk Albert. Jelena gör en självsäkert men även tekande Milena intresserade i studier som blir först  i Zurich och sen i Heidelberg. Jelana Mila skådespeleri är den av den berättande teatern som påminner stark om den som gjordes av sådana dramatiker som Dario Fo men även William Shakespeare genom att med ett lyriskt språk åstadkomma bilder av den förfluten Emil Hermansson Jankovic med hans mustascher personifiera en bild av  Eistein som håller oss vacker distanserade och ändå lik som för oss att tänka. Mycket tack vare dem vackra kostymer av Dragaba Ognjenovic och den rekvisita som en sådan stor konstnär som Amalia Årfelt har presenterat vi får den känslan av ett lycklig familjen idyll som tillkommer genom en kärleks brevväxling men även av några helt egendomen agerade av Albert som när han tillåter och sen soppar under mattan den äldsta dottern född utanför äktenskap och hur han känner sig bortträngd musiken den social livet i den lunga Schweiz verkar stå mycket trånga till Albert som har i själva verket bara en önska att bli känd och hålla sig  till godo med ett etnicitet den judiska som har ser som väsentlig när han ständigt talar om den sionistiska föreningen i Prag med Franz Kafka och sen i hans svek när han väljer framför Schweiz Berlin och vill tvinga på Milena ett äktenskaps kontakt som är helt utanför vilken som helst vet och intelligens det är vad som händer slags innan första världs kriget när paret har två barn. Det är den delen av som ljuset gör till allt mer smärtsamt och svårt när man bygger trots många svårigheter och incest relationer som verkar komma ut från Games of Throndes ett annan spänningen den av åldrade för Milena och Edmund svåra relaktion till fadern. Emil Hermansson Jankovic utan mustascher gör den labila men även stark och desperad männksan som kanske är även missanpassade i ett kultur den scweiziska som han känner sig utanför. Det är en mycket stark prestation i klass och även mycket bättre än många som man ser på Dramaten en pjäs som man måste bara se.

Robert Fogelberg Rota

Celtic music from Brazel and really beautiful

Not only samba from Brazil
 

Brazil is a really great and we have had several
surprise also for the fact that it is one of the most multicultural land with
some really likeMariana Roque  surprisel ike the beautiful and extreme talented singer that hasn’t been cast for play Melisander. Her voice is beautiful almost perfect and shows a classical
training that could be good in playing Baroque music that was common in Brazil,under the pass centuries. For first time marina has present herself for aSwedish public only for the reader of www.filmbasen.net







Robert Fogelberg Rota Could you please   youpresent yourself for a Swedish pubblic? 

MarianaRoque  I would love to play for the Swedish public,
it would Be a new experience for Taverna, and a great one for sure. It is a faraway land with a lot of charme



Robert Fogelberg Rota Do you have some main inspiration sources  ?

Mariana Roque . We do have influences, mainlyby irish tradicional music, Renaissance european music and folk bands like Rapalje, Faun, Darmonia Nymphe, Omnia, Gaelic Storm, Dubliners and it Goes on...


 

Robert Fogelberg Rota Have you had problem in getting
space in mass media?

. Mariana Roque No, we havent had any trouble, writing our music is something that comes after playing folk for along time and learning its characteristics and trade marks, making of it something magic and epic in music.

Robert Fogelberg How popular is your music in Brazil?

 Mariana Roque About this  of how is Celtic music seen in Brazil, I guess people dont know this culture yet. They recognize it trough movies, tv series and games, but it is still something to be cultivated and grown here, that is what we want.

Robert Fogelberg Rota Do you have some influences and
inspiration?
Inspiration comes from all of us since we were kids. Means that we have always been inspired by this medieval , epic, magical,fantasy universe, so writing about it is natural and comes fluently.

Hopeto see Mariana Roque  and Taverna soon her ein Sweden.

Robert
Fogelberg Rota

Ett uppsättning av rang

En given kandidat till teatern prisen

Kulturhuset och Stadsteatern imponerade

Titel Ilya

Regi Lars Rudolfsson

Medverkande Birthe Wingren , Fredrik Lycke. Per Sandberg

Produktion Kultur huset stads teatern

Betyg mästerverk

Få teatern uppsättningar som jag har sett har varit så bra nyskapade och berörande som lars Rudolfsson uppsättning och musikal Ilya med den poppiga och suggestiva musiken av Frida Hyvönens. Det är en historia som är både dröm lik och full av en realism som i själva verket är naturalism eftersom den är skärande och vi möter svett, tobak, knark lukt och den obehagliga lukt av misslyckade och misär. Fast det finns ett slags hopp en tron till framtiden som ett vänlig högre makt tas till människor Huvudrollinnehaverska är en kvinna Ilya som på grund av dålig sällskap en otroligt stor svårighet när det gäller dels hennes levande, henens mamma som är helt snurrig och enbart intresserade i sprit och hennes missbrukade samt hennes etniska arv. Pjäsen utspelas i USA närmare sagt Chicago. USA är en plats som är för den svenska samhället ett slags spegelvänd ett annat jag. Det är även en plats som har mindre sociala försäkringar och vad det är lättaren att försvinna gå under bli osynlig. Mary Bonbira är en tjej som kommer ifrån en annan kultur den ispaniska vilken är numera i blåsvärden och här spelas av en finlandssvensk skådespelerska Frida Hyvönensär mycket duktig att gestalta en roll som är Birthe Wingren . Få gånger   har jag sett en skådespelat gestaltar så bra en rubbat själ som lyckas att ge alla nyanser som den svåra reaktionen med modern och den ännu svårare med maken som spelas av Fredrik Lycke. Han är en svår figur av en fifflare en kvinnomisshandlare men han får även förklaras under en vistelse i ett fängelsen hans ungdom. Det finns i Robin Wagners scenografi en vilja att leka med utrymmet med teatern maskineri olika möjligheter som blir den av en films klippning. Den musikaliska sidan har två delar den att kunna främlingsgöra på ett sätt som är Berthold Brecht v effekten men även en expressionism att få fram karaktärens egen själ. Det ses tydligt i en av dem straka scener när Mary /Ilya har ett utbrott med ett doktor som är spelade precis som många andra roller av Robin Keller vilken är även polis , jultomte och inte minst ägaren till ett sjaskig club. Dessa utbröt är helt motiverade men man måste påminna att det finns ett svårighet när det gäller knark och diagnoser som konsumeras av Mary. Detta ses tydlig under den spektakulära buss resan när hon möter busschauffören spelade av Per Sandberg vilken är ett slags av elisabetanska clown. Precis som Kasper och mest av allt Puch han är grubblande våldsamt. Busschauffören har anklagas  att ha dräp en passagerare men vi märker inte minst under en av den många vistelse som Ilya /Mary gör vid polisstationer och under möte med nunnorna. Det är där som Illy /Mary hamnar. Jag tycker att den porträtt som presenteras av Johanna Lazcano är liksom dem andra roller bra både komisk men även djup dramatisk som dem av Andreas Kundler viken är en av poliserna. Samma kan sägas av den ugandisk födda Richard Sseruwagisom spelar poliser social arbetare och inte minst förbi passeraren med några riktiga higliner dialogerna som löpar. rollen som dotter spelas först mycket bra och naturlig av Ada Höstman och som tonårig av den rysk födda Ksenia Timoshenko. Hennes roll tolkning är fantastisk full av en sådan smärta en passion och ett expressionist spel still. Verken kronan på ett mycket fint och lärorik uppsättning.

Robert Fogelberg Rota

Tartuffe i tiden

Övertygande iscensättning för Staffan Valdermar Holm regi

Titel Tartuffe

Regi Stefan Valdermar Holm

Medverkande Magnus Roosmann Michael Johnsson Johan Holmgren Emma Brommé Simon Reither    

Produktion Kungliga dramatiska tetaern

Betyg A

Få verk som Molières ”Tartuffe” har betytt så mycket för mig. Jag har spelat diverse roller i amatör teatern grupp sett många uppsättningar som Robert Gustafsson filmatisering för SVT, 

Ariane Mnouchkine i Algeriet och inte minst en äldre skräck film av svensk ätningen Fredrich Wilhelm Munraus kanske Aeskilos av många film poeter och nu Staffan Valdermar Holm spelar en djärv uppsättning med ett lite annorlunda perspektiv mycket tack vare  . Annorlunda eftersom det inte är Tartuffe som står i centrum men omgivningen och dess hyckleri dess tum prat dess vilja att visa konformismen. Vi är inte trots att musiken villseder oss med stängd ridå i 1600-talet Frankrike men i dagens Sverige på Östermalm i en miljö som skulle dels kunna vara den av en elegant hem men även den av ett vänt rum. Den är en scenografi för vilken Bente Lykke Møller ger hela hennes enorma talang som är stram och elegant vid första ögonkastet men enbart ett missmas av olika stillar från den sengustavianska till modernismen och det som har blivit emblem till svenskheten IKEAs möbler. Det finns en figur som jag kanske skulle ha klipp bort men som bli ledande figur i uppsättningen Clèante som spelas mycket väl av Johan Holmgren det är en bisarr kostymering elegant med fast med kort byxor perfekt låga italienska sko och resten av dräkten är brittisk som visar att han är på en yacht Det är en pompös karaktär som blir ett slags moral eller moraliserande individ vilken får ett slags utbrott mot Damis (Michael Johnsson ) . Jag kommer inte att berätta historia eller om ni tillåter mig ett tv serier termen spoilar den fast det händer rätt mycket och för det som Clèante är det värsta är att Damis beter sig okontrollerade. Damis är den person som kanske vi skulle få mest sympatier för är klädd som en pojkspoling och får en hel del stryk. Det är bevis på en samhället som vi försöka att vara demokratisk men i själva verket är dels mycket beroende av klass och som ger ingenting till yngre personer som får aldrig utvecklas eftersom dem saknar vilken som helst modell. Jag kommer att återgå till Damis fadern lite senare men det som kunde vara hans modern Hulda Lind Jóhannsdóttir

i rollen som Dorine är inte längre Commedia dell’arte Colombina som Molière förvandlade till symbol för det franska folket förnuftet men en ganska intrigerade före detta fru som styr och ställer som visligen har rätt men är även hård och självupptagen. Det ses tydligt i hennes relation med Marianne dottern i huset Emma Brommé vilken med sin falskpäls högklackat sko och ett nästan irriterade Stockholm dialekt är i själva verket den mest realistiska figur i hela pjäsen en personlighet som är stiliserade nästan japansk i rörelserna som påminner om kabuki teatern. Det är hon som kommer att få den värsta att kanske blir våldtagen och som har försök med självmord. Valére spelade av Simon Reither är inte längre Comemdia dell’arte älskaren men vem som helst en svag medelklass namn men han deklamera precis som många andra och jag gillar stark

 

Lars Huldéns översättning som ger ett vackert klang till Molières odödliga verser  Dessa ses mycket väl i den som för mig är uppsättningen bästa scen kärlek deklaration mellan Tartuffe och Elmire. Den frösta spelas av Mirja Turestedt ständigt sjuk blondera ganska vackert men även extremt konventionell med ett schablon bild av NK kläder  och hostande medan den andra av Magnus Ehrner vilken är hälften en uteliggaren och hälften ett rock star lite i still med Lammy före detta sångare in mothorhed. Tartuf är den andra den som man har tvingat till en viss ställning. Han kan vara uppriktig och har bara ett begär makt. Det är en mardröm inte så mycket för hans ideologi som i många andra tolkningar men på grund av faktum att han är den som han är. Relaktion mellan honom och Orgon är intressant eftersom orgon i Magnus Roosmann är central på ett sätt som det har i alla dem andra uppsättningar har även kommit i Munraus film. I den är orgon den unge idealisten medan han är här en man som har alltid ljugit till sig själv intresserade i män i denna fall Tartuffe och kan enbart förstå hans hustru kärlek när han ser henne bedra honomJean-Baptiste Poquelin som i själva verket var Molières riktiga namn ville inte skriva slutet som Staffan Valderman Holm klipp bort men kungen improviserade den och förvandlade drama till komedi men även fars Tartuffe vinst till slutet. jag har redan citerat Ariane Mnouchkine vilken är kanske världens bästa Molières kännare och i hennes minnesvärda uppsättning från 1995 det fanns flera Tartuffe islamiska fundamentalister medan här finns det flera Tartuffe uteliggaren. Det är svårt att se dessa personer ofta vid samhället botten till hot men dem är dem andra dem som medelklassen dvs den vanliga samhället har tvingat ditt den mer kusliga andra och dem är rent av mycket besvärliga och hotfulla. Orgon är inte helt olik dem och hans röda byxor kopieras av Tartuffe. Religionen har förutom en psalm som kunde lika gärna ha varit någon annan sång ingen betydelse eftersom det är ett maktkamp. I Sverige och det är ett mycket fint svensk uppsättning dem flesta människor söker svar för deras moraliska dilemma och på livsfrågor på något annat sätt och det är snarare makt diskurs som är viktig i denna iscensättning. Jag hoppas att du läsaren kommer snart att se på den.

Robert Fogelberg Rota

Borde vara olaglig att inte se Per Gynt på Dramaten

Att vara sig själv betyder att offra sig själv

Titel Peer Gynt

Regi Michael Thalheimer

Medverkande Erik Ehn  Stina Ekblad Rebecka Hemse Tomas Hanson Carl Magnus Dellow Andreas Robin Svenson

Teatern Kungliga dramatiska teatern Stora scenen

Betyg Mästerverk

Jag gick väldigt ofta på teatern under min ungdom och jag längtade efter ett teatern som kunde vara både nyskapade och respektfull mot traditioner och stora litterära verk  som kunde låta mig underhålla och även röra mig. Nu tack vare den enorma iscensättningen av Michael Thalheimer

Efter Henrik Ibsen pjäs om en folklig antihjälte har jag hittat det i ett verk som är så vackert att man är gråtfärdig. Det är en svart låta och på vridgolvet som är prefekt använd ser vi ett podium och det är där i vilken historia kanske första komplekta antihjälte kommer att deklamera sig röra sig och pina i en iscensättning i vilken kroppen är den centrala. Den post moderna teatern mycket tack vare personligheter som Wildof Grotovski har varit den centrale punkten och det som Michael Thalheimer och inte minst Erik Ehn i en iscensättning (som lägger honom vi samma kaliber som sådan hjältar som max von Sydow och Börje Ahlstedt som var Per Gynt i Ingmar Bergman fantastiska iscensättningar i Malmö på 1950 talet men även på kungliga Dramatiska teatern år 1991) gör att sätta kroppen i centrum genom det kan röra sig inne i den skog av tankar som är avgrunden av denna personen själ. Det är en kropp från vilken vi kommer till insidan och vi ser den stora kontexten mellan Per Gynt kraftiga expressionistiska gestaltning som Erik Ehn gör med modern åse spelade av stina Ekbald. Hennes roll är fläckfri om en adels för ung modern som kan efter ett svårt äktenskap inte kontrollera hennes son. Erik Ehn läser eller kanske rättare sagt framställer Per Gynt med hjälp av George miller och Tom Hardy film ”mad Ma :Fury Road” och även två andra roller som dagens publik kanR Bolton i Iwan Rheon tolkning och malcom McDowell  i rollen som Alex i ”Clockworkd orange”. Det är just samma kostym dem vita byxorna som man ser i Kubrick mästerverk och precis som per Gynt har på sig och lik som mad max härjar per Gynt med ordet makt. Likhet med Rasmely finns förutom i spelet enorma kvalitet även i det som vi skulle kunna definiera som den ynkliga hat och rädslan för ett gym fadern gestalt. Från diskussion med modern vet vi att Gynt fadern lämnade honom i ett enorm bankrutt och Alask en av dem många roller som spelas med enormt kraft av Carl Magnus Dellow en av Europas bästa karaktär skådespelaren en smed som misshandlar Per Gynt eller Solweigs ynkliga frikyrkliga fader. En fader som blir tre stycken när iklädda i kapitalist dräkter dem tre andra skådespelaren Andreas Robin Svenson Tomas Hanson Carl Magnus Dellow i början av andra akten prisar den kapitalistiska Per Gynt. Denna scen är viktig eftersom per Gynt slår sig på bröstet av hans meriter blanda annat slav handel. Ibsen i hans senaste mästerverk angrepp inte bara den norsk svenska men även hela det europeiska borgerskapet ynklighet och girighet. Per Gynt på grund av hans naivitet säger det som är fel att stödja de andra turkarna i dess kamp mot européer grekerna och det placera honom i ett dålig sits blad dem andra. Om vi läser Per Gynt som ett livsöde vi ser hur han placeras ständigt med den andra som kan vara de folkliga myter av trollar med ett nästan satanisk trollkung som spelas av Tomas Hanson med ett kroppsspråk av Alice Cooper eller King Diamon  till vilka per Gynt nekar sig men som kommer tillbaka med troll prinsessan spelade av Carl Magnus Dellow och den monstruösa sonen Andreas Robin Svenson vilka är den äktade elisabetanska clowner och bakom dem finns den demoner i den medeltida passion drama. Den andre kn även vara kvinnan som tillhör det Afrikanska folket beduin stammen som spelas på ett utmanade sätt av Rebecka Hemse som avisar Per Gynt som en pajas till den andra i form av sin eget galenskap en roll som Andreas Robin Svenson spelar med ett expressionistisk stilisering som låter själen trädda fram. Den andra blir den kusliga döden i vilken Tomas Hanson spelar ett Tarantino likade boven eller det knappstöpparen som ser verkligheten att Per Gynt är verken en dålig människa en syndare eller en komplekt sådan. Det mest rörande scenen är onekligen när per Gynts moder dör i hans armar och han talar med henne om paradiset. Observera att mera än ett kristet paradis det är frågan om den tredje dödriket som vikingar trodde på inte Valhalla för hjältar , Jourteheim och Hell för den onda men den gröna fjällen landet i vilken det fanns alltid välstånd. För modern Per Gynt är enbart en lögnhals men även ett barn medan Solvieg och här Rebecka Hemse gör ett adels utmärk rolltolkning visligen nedtonat men ständigt närvarande ser Per Gynt bara som per Gynt utan hans fobier hans rädslor bara som en yngling som gör fel och hon älskar. Hon älskar honom som han är hans goda sidor som en vuxen och kapabel kvinna som en feminist om vi skulle använda oss av dagens ord. En iscensättning av en äldre klassiker som är fantastisk i varje stund full av starka visuella scener perfekt och så levande. Kungliga dramatiska teatern har 869 platser och jag hoppas att du läsaren kan köpa en av dem nu. När det gäller ledning jag kan bra tacka den att ha gett ett sådan djup teatern så skicklig och hoppas att den kan även turnera i utlandet.

Robert Fogelberg Rota

A great metal composer

Interview with Marco Riover Boccoti

1. Well could you introduce you to a Swedish pubblic?

   Hi Sweden metalheads! I’m Marco 24 years old from Italy, i’m Heavy Metal vocalist of Delirant chaotic sound and Hercunia.   

2. How is the difficulties and the possibility of making rock music in Italy today?

The main difficulty of course is money and time: most muscists are young dudes usually students without a fixed salary while the musicits that have a work have less time for composing music or play. 

1. Could you tell uss something about the music shene+’how do you work for the composing of your works?

   Heavy metal scene in italy is not and easy reality, Italy is full of good band and not.

   all the bands are constatly in competion to take a little piece of visibility and this situation create a lot of hate and envy between the bands and the misicians.

   When i composing music works i do it in two ways: because my bands have differet styles with Hercunia i play folk metal and i am inspired by my passion for history and i write lirycs that talking about history facts or myths and legends of ancient time. For the DCS is different we play a melodic Death Trash metal and i am inspired, usually, by the things happened im my life, i watch the world outside and look at all the shit are arround and i want to scream I’M ANGRY! I DO NOT ACCCEPT THIS! The DCS lyrics are full of ideas and complait and sometimes also feelings caused by this situations.   

2. How do you write the lyrics?

   When i am inspired i take the first thing in front of me for wrote, maybe are only two lines of words but i need to inprint this words on paper for not forget it and a lot of ideas starts to be created. Sometimes becoming nothing or are temporarily suspended for do something special further on, sometimes  they become immediately a full lyrics with a lot of passion inside.

3. What theme do you use?

   as I said about the Hercunia I wrote music inspiring me to the history or its legends and myths like celtic tales, it helps me to free my mind an escape in acient times.

With DCS (Delirant Chaotic Sound) instead i use music I use music as a means of protestm, for talk about injustice, feelings and to denounce what I think is wrong.

1. How is it with your possibility of making concert in Italy?

   The place for play are less and less everyday and if you want to play usually you play for free maybe if you are lucky you got a pizza and a beer.

   The luckiest that got a date for play are prepared to play for 6-7 people usually few best friends because italy is full of metalheads but when its time to take boots and go out for listen the bands of own town play everybody prefer rest at home and write on own facebook pages “ i love metal, i’m a metalheads”.

   Dudes i know that a lot of bands are shitty bands but  Saturday is maded up for go out, take a beer and speak with your friends face to face maybe only for watch something different then the pc monitor.  But some musicians are not afraid of this and put the best of his self for play and composing music and someone sometimes, dosen’t become the most famous, but someone take some little satisfaction. This summer we (Hercunia) have play in front of a lot of people with TYR a famous folk metal band from Faer Oer islands.

2. Have you thought about making film music or have you make it?

   Yes,  grace to a very promising frined in the field of videomaking with DCS we have made a music video of the song DOGMA a song that talk about religious extremism. The video tells about two soldiers: one follows cautiously what is imposed on him and one that have a second thoughts. Watch the video if you whant to know what happenes!

   https://www.youtube.com/watch?v=aVjbo1sZOnY

3. Do you have some favourite Swedish musician?

   Of course a lot! sweden has been an important landscape for metal music, i can’t forget the melodic death metal born in sweden with band like InFlames, At the gates, Dark tranquillity, Children of bodom; and now perpetrated by band like Arch enemy or Amon Amarth.

4. Have you been supporting other groups?

Certainly I try to do my best to help friends often trying to make them play with me or passing dates where i can’t play!

1. When will you come to Sweden?

I hope soon! for my passion for her story and for coming to play in that beautiful lands!

For know bather about his check on https://www.youtube.com/user/delirantchaoticsound

https://www.youtube.com/channel/UClnPrt3eE04SGuNIrdScGeg

A super spanish composer

INTERVIEW: JEZABEL MARTINEZ

Genre is an real impornat opic and cinema has been some part of avuangar for some social changes and as producer , director , actress but from the composer side it has been not so common yet but from the beautiful madrid reason the spirit of Wolgfard Amedeus Mozart as reborn in a Spanish beauty a much more raffinate and sophisticate Penelope Cruz call Jezabel-Martinez (2). The comparison with Penelope Cruz is a big compliment for Penelope Cruz but the comparison with Mozart gets a particular reason the capacity of the genious from Salzburg of listening to several kind of music in his contemporaneity and to rearrange them and give more ability more virtuosity Jezabel-Martinez is a great virtuoso and she know exactly what to take and what to leave. The classical background is important and is both in a Spanish tradition but she confront and get inspiration even with British Celtic folk music that she translate some rock and roll or may be more hardrock and really exelent epic music. If you listed to this piece you will understand what I say https://www.youtube.com/watch?v=0AqBdWSaoqk a powerful image with melody and choir that has much more of Vangelis capacity that one could be delight from i example Sir Ridley Scott 1492. It is a film composer music that doesn’t work with the pure strength of Enio Moriccone and his school or the rytmen of Danny Elfam but with atmosphere similar to a ferry’s wings that is covering the face of a knight in a marvelous forest or the idean of magic. Jezabel-Martinez has give this interview only for us of film basen

Epic Music: THE BATTLE by Jezabel Martinez

Composed by Jezabel Martinez. More music at: www.jezabelmartinez.com.es

youtube.com

Could you present yourself to a Swedish public?

Hej!

I´m a violinist and composer from Spain,  I´m filmmaker too, so creating music for films is a good equilibrium between the music career and the filmmaking career! I love both worlds and they are complementary. Image and sound work together.

Also I´m the violinist of the Folk Band Kinnia, but I play as guest violinist with several bands of different styles such as: classical music, pagan folk, metal, oriental metal, rock, etc, etc.

How did you become a composer?

I started studying violin in the music conservatory when I was a young girl, but later, when in the University I started my filmmaking studies, I started to create the music for my shortfilms and later other classmates asked me to create music for them, then, directors out of school asked me to create music for their shortfilms, I was lucky and won several awards in film festivals, and since then I haven´t stopped! :D

Do you get inspired by other musician?

Of course, I´ve inspired since I was a Little child by the great masters: Bach, Vivaldi, Mozart (by the way, thanks for your comparison), I loved the composers from the Renaissance, (Tallis, Allegri, Byrd, Palestrina…), and later I was influenced by the romantics (Sarasate, Chopin, Schubert, Paganini…) I love Dvorak and Brahms too… But when I grown up I discovered different composers who had a big impact on me, I discovered minimal music and totally fell in love with it. And the minimal music is used for scoring a lot of films! I love the style, very simple and complex at the same time. So I absolutely love Philip Glass, Michael Nyman, Max Ricther, Arvö Part… they were a reference to me when I composed Sacred Geometry, my last work.

How did you become part of the Irish folk music and why did you work with la Follia?

At the same time I was studying classical music at the Music School, I knew Celtic music. In the north of Spain there is a huge Celtic heritage,  I recommend you to read about King Breogán in Galicia and about Asturias, Galicia and Cantabria. This celtic culture is large and, it´s surprising this information is unknown in many countries.  In the land of Spain I come from, Aragon, there was an interesting mix between celts and iberians. Later these lands were conquered by the Romans but this is another story…

With this background, I started to enjoy Celtic music very soon, and fell in love with music from Ireland, Scotland, Wales and Brittany (France). So I played as violinist in several folk bands, and finally, in Kinnia I found a home. We are specialised in Irish music but we play everything, even soundtracks sometimes! ;)

About the Folia, I love the variations based in that old  Spanish motiv, Vivaldi´s, Corelli´s and Marais´s versions are my favourites. So I insisted in creating a Folia version for Kinnia as bonus track of our first EP, you can listen it here:

https://open.spotify.com/artist/59mwPsBFIga7DewC7YhUIT

How was your work in animation?

I created the music for an interesting animation shortfilm called Mother Sand, It won several awards around the world, and I loved the experience, the process was a bit long but interesting anyway. Here you can listen an extract of the score:

https://www.youtube.com/watch?v=xyr30ONyGyE

How do you see to film music and could you tell iss a bit of experience you had in that?

For me is very easy to create music for films, I watch the film first and I feel it speaks to me. Everything gives information to me, the tempo, the colours, the photography, everything…

One of the most interesting experiences I had was with a Spanish short film called S.O.S it was a drama with supernatural phenomena, the short was actually very long, and it took me a lot of work, but I had the leitmotiv in my head everytime.

Other work I loved was the music for the indie film “Por Horas”, it was selected in important international film festivals too.  My beloved grandpa died when I was composing the music, so it was very hard to me, but at the same time, I felt a lot of peace while I was composing.

Listen S.O.S. https://www.youtube.com/watch?v=tOnF_MbY1DM

Listen “Por Horas”: https://www.youtube.com/watch?v=eo_1AWwQYfA

When I listed to several epic composition and I think most to games of throndes they work more with rhythm than melody you do the opposite do you agree with me?

Well, yes… and no. ;)

It´s true that there are a lot of rythmic motivs based in percussion in GOT, but every music is based in both melody and rythm. In my case, for me the melody is important, it´s a strong point for me, but Ramin Djawadi is evolutioning a lot, I think he´s a god composer, and he created wonderful melodies in Game of Thrones, such as “Mhysa”, “The rains of Castamere”, and “Light of the seven”, where he uses piano.

https://www.youtube.com/watch?v=0AqBdWSaoqk

How is for you to work with leif motive ?

For me is very easy! When I have to base a leitmotiv in a carácter, it´s even easier, I only have to think in character´s psychology, appearance, preferences, etc. And only transform that in music.

Have you work with mickmousing?

Not yet, but I´d love to. I love experimentation!!!

How much do you work with software?

I work with software a lot!!!! I´m a bit classical anyway, I need to write my creations in a sheetmusic. I use Sibelius for that. I use ProTools too, and some real instruments for recording.

If you ahd to write a composition from an historical personality who would you chose?

There are a lot of historical people I admire! It´s difficult to choose only one, so let´s say for example Hildegard von Bingen, Katherine of Aragon (she was Henty VIII´s first wife and one of the most intelligent woman of the Renaissance) , Socrates…

To whom could you make a composition in games of Throndes?

My favourites are Daenerys and Tyrion, but Sansa got a great evolution last season, so probably I would choose this one J   By the way, in Kinnia we made a GOT main title version: https://www.youtube.com/watch?v=o6ekEQO9N3s

How is the courent situatin with Spanish cinema?

Well, there is not a strong industry like Hollywood here, but there are lots of good people trying to shoot good films. But the situation is hard for several filmmakers, and specially actors and actresses, some months ago I read in newspapers that omly 8% of spanish actors can live well only working in acting.

In Sweden you are lucky because the government take care of you. In Spain they ignore us, and when some artist become famous, or win an important award, of course politicians wants to appear in the photo.

Spanish artists are fighting everyday to develop their art. I think it´s one of the reasons why always have been lots of talented artists in Spain, it´s a daily and passionate fight for our dreams.

How is with Spanish music and film music?

Even worse! And worse if you are a woman composer. It´s hard but It´s what I love to do so I´ll never give up!

How is your Disc Sacred Geometry?

It´s a very special CD I created based in Math and Geometry,  I was interviewed in several media in Spain, (you can listen the interviews in my youtube channel) and people are loving it. I think it´s a bit magical. I had a lot of inspiration while I was composing it.

You can listen an extract and download it here, and if you want a physical copy I can send it to you to Sweden.

https://store.cdbaby.com/cd/jezabelmartinez

Do you know some Swedish composer?

Of course, I am very close to Swedish culture, I have several Swedish friends, I was in Sweden some years ago and fell totally in love with the country. So I have watched Bergman´s films, and Så som i himmelen for example, hahaha, and also I know some of your classical composers such as Franz Berwald, and of course, Abba!! And as a lover of medieval and folk music I know Swedish polskas and the beautifuls nyckellharpa and tagelharpa. J

I´d love to compose music for Swedish directors so please contact me if you are interested!!!

What are your next plans?

We have a lot of plans with Kinnia, and lots of concerts coming, I hope we can play in Sweden someday!

And I continue promoting Sacred Geometry, and creating new scores!

Please feel free to contact me via Facebook! :D

Contact info: www.jezabelmartinez.com.es

Facebook: www.facebook.com/jezabelmartinezMusica/

Kinnia´s Facebook: https://www.facebook.com/KinniaBand/

CdBaby: https://store.cdbaby.com/Artist/JezabelMartinez

Youtube: www.youtube.com/channel/UCPJM-gPYAvVnXDNFVxIk7tQ

Spotify: https://open.spotify.com/artist/59mwPsBFIga7DewC7YhUIT

Shakespare på Parkteteatern

Flower power på äktade brittisk engelska

Synpunkter om Park teatern 75 års upsättning

Title a midsummer night dream by William shakespere

Regi Neil Rutherford

Mevekarnde Theseus/Oberon: David Inghamn
Hipployta/Titania: Jo Rideout
Egeus/Puck: Denny Lekström
Hermia: Cheryl Murphy
Helena: Cilla Silvia
Lysander/Quince: Pontus Olgrim
Demetrius/Bottom: Chris Killik

Produktion Polaresclip thetaern och parktetaern

Betyg A

En midsommar natt dröm är mycket på grund av en förträfflig filmatisering av max Reinhard daterade 1930 i Hollywwood som lyfte fram det magiska inte bara i Shakespares arbete mmen även i den tyska expressionismen jag kommer enbart i denna artikel att dedicera mig till Neil Rutherford iscensättning och kommer inte att refereratill William Shakespare pjös . Då får du läsaren läsa om det på någon encyklopedi . Nu i samband med park teatern första 75 år ser vi någonting som är mycket annorlunda i den bemärkelsen att handlingen har flyttas till en imaginär 1960 1970 talet som kanske liknar mera än allt annat det som vi ser i Marlon brando mest underskatade och även föraktade film ”Candy” av Christian Marquand polerade 1970 talet och användning av några gamla goda klassiker låter den tid materialiseras både för den yngre som känner inte igen den men även för dem äldre som hade levde denna tid och dem som undertecknande som hade annat att tänk på som lek. Detta är bra på grund att scenografi är sp pass minimal som möjlighet och den magiska klassiska Aten har förvandlats till enbart en balkong i vilken man ser en tydligt kontakt mellan den mäktiga byrokratmesiga Theseus/Oberon: David Inghamn som spelar mycket väl dem båda delar med ett komisk framtorning som påminner om några av dem bästa brittiska komiker någonsin som John Cleas och den strett smarta Egeus/Puck: Denny Lekström som påminner stark i sitt karisma och eleganta rörelserna av Alexander Skarsgrd bokstavligen ber upp pjösen fungera bra med balleter och med dem andra karaktärer som visar pjäsen som mest av allt v älv drottningen som bli en slags guru för dem andra hippisar. Den karaktär är interesant har någonting djurisk och full av sexualitet och man lyckas att se den på den bäst tändbara sättet. Vad som är för mig problemen att man vågar inte gå till sitt yttersta och man ha det bara under ytan. Jag måste tilläga att rollen är en av dem svåraste som man har någonsin skrivit och den presenteras redan på ett sätt som är komplekt men den når inte fram precis som några andra som inte når fram är dem två unga älskaren Lysander extremt väl spelade av Pontus Olgrim och även Demetrius av Chris Killik. Dessa är lätt schizofrenis lagom parodiska eller kanske rent av adels parodisk . Visligen det finns mycket komik men för att inte kunna bli ihjäl slagen var Shakespeare även om han porträtterade dessa personer tvungen att ge till dem några mera heroiska sidor. Jag citera Giacomo Oreglia när han referera till commedia dell’arte mask il capitano vars många skådespelarna slogs ihjäl av spanska officielaren och även den sjunde säsongen av Games of Throndes som har ett någorlunda elisabetansk teatern scener som ses av Arya Strak (Masie Williams ) i staden Bravos. Där möter vi en mycket grov parodi men eftersom vi inte är i Westeros men i en annan världs del. Så skulle det inte vara bättre att presentera om man vill komma närmare dessa karaktärer dem som åtminstone fullständiga och även lagom macho kanske med en duell. När det gäller dem två kvinnliga älskaren Hermia: Cheryl Murphy och Helena: Cilla Silvia vilken har med sig en nalle är dem verkligen bra i skönhet i charm och i scen närvaro men det finns ett problem att Hermia är längre än Helena någonting som skall eller inte få ske. Just dessa element skulle göra av pjäsen bara en rolig bagatell men då kommer igen Chris Killik som seplar en annan roll vävaren förvandlat till en åsna Bolton ett enorm historisks roll i vilken med ett 1001% scen närvaro han lyfter uppsättningen till att vara en äktade mästerverk en pärlan. Han är onekligen i top 10 för kapacitet i den britiska språk världen och det är bara att se den

Robert Fogelberg Rota

The new Maria Callas is italian

Interview with Marta Torbidoni

Few singer are impress myself as the young marta torbidoni that I meet at the Italian soprano Marta torbidoni. A really impressive and powerful voice that remains a lot about the one of Maria callas. With almostthe same performing talent this March as the Italian cultural institute she has present the Giuseppe Verdi

How was born  di Marta Torbidoni’s artistical carriera ?

I Always love music and when I was 5 year I starter to play piano. When I was eight years old my teacher convinced me to be part of a musical contest at cantamonte that now I’m the organisation. I began as soloist in a children choir. After that when I was 16 a tenor that listed to me gave me the suggestion to become a Soprano and I started to work on it. .

I saw that you were a part in an opera or to be more precise an Intermezzo Pergolesi  Livietta e Tracollo could you tell us something about that a?

    It as very funny my debut in a small theatre in my reason marche the miss en scene was mostly cent rate on the bass that worked with me .

Stiffelio is a really good opera for me one of teh few time in which and Italian artisti s trying to understand and protestant Calvinist mentality could you tell us a bit over the difficulties in this work ?

I didn’t study all the opera ony some few arear that we presented for the presentation  Festival Verdi. By the way all Verdi’s opera and his arrear are really difficult with a lot of agility and also a lot pause and drama

Could you tell us how it was to work on a edizione critica ?

I worked only one time withPuritani at Teatro Bellini di Catania. There was very few modification and we had to work really hard adn a lot with the oepra

could you tell me how it was to work with verdi’s work Jerusalem ?

Also here I worked nota t all the opera but only to some few areas. It was hard because there is no Italian translation and we worked most with a series of long breath that are always super complicate

I saw that you worked a lot in Slovenia, Craaotia and Bulgaria what is the difference with that pubblic and the Italian one do you have some anecdote that you could tell uss  ?

I saw that the public s really open and mostly it is really engaged in the opera. It was wonderful. Unfortunately I don’t have any anecdote that I could talk about,

How was it the work on  Gianni Schicchi? Did you had some problem ?

It was really good to work on it. I really love this opera. Lauretta is a not super big part but really funny

Wolfgang Amadeus Mozart is one of the most difficult and the opera composer that has done the most how is it to work with him ?

He has a really peculiar way of writing his opera are quite full of recittaivi and that is a bit difficult but it is only to study him .

I have the idea that the opera interest due to skype performance from Metropolitan s mostly only for tradition and the mass media idea?

I can agree with it but i want to point out that there are also very good performance in much more modest environment  

Italy is the country of the opera. Why is that not a subject for school studies ?

Unfortunately the Italian school doesn’t care so much of music subject an

A lot of my reader doesn’t know how a opera singer start here carrier ?

The best would be to find a good teacher between 15-16 years old and after that study the partitture. It is hard but really exiting.

d they will care even less upon melodrama studies.

In the 1950 it was typicla that they shoot some kind of movie in wchich the voice was the one of Tebaldi singing Aida and the performance was Sofia Loren do you beleive that this could coem back ?

No I don’t think that becasue now it has been more and more important with life registration

And that people does want to see more opera life so I think that that is not so actual  

Some of my favorite work in the Cinema history are Kenent Brangadan The magic Flaute, Il Don Giovanni by Joseph Losely an mostly Francesco Rosi's a Carmen in which both the Cinema medium and the opera medium are going hand in hand do you Think that one could do the same with Stiffelio?

It would be awesome

Well under opera story they took many stories from example by the mythologies and the History, I think that that could be possible but what  we would see is mostly work inspired of Broadway musical form Cocciante alla Premiata Forneria Marconi, has wrote several story and may bee some that ios inside this m

What do you think about ennio Morricone’s music?

He has a great style in several of his work that i simply love. A lot of film composer make citation about them .

Do you have a favurite Swedish Movie?

I'm sorry I havenät see nay of them

Robert Fogelberg Rota

Marta Torbidoni

En intervju med den nya callas

i samband med presentationer på italienska kultur institutet av Giuseppe Verdis festival jag har haft nöje att möta Marta Torbidoni en ytterst kapabel sångerska som kommer att bli 200 talet Maria Calas fast medsamma musikaliska kunskaper av

Hur föddes du som artist ?

jag har alltid sedan vagga gillat musik och när jag var 5 år jag började att spala Piano. när jag var 8 år mitt piano läraren gjorde så att jag deltog i ett sångtävling. (det var Cantamonte och det är jag den som arrangera det nu i mitt by Montemarciano nära ancona) Sen började jag som solist i ett kör och vid 16 år en tenor råd mig att börjar att studera det lite mera systematisk som sopran

Jag vet att du medverkade i produktion av ett liten intermezzo Livietta e Tracollo skulle du kunna berätta om det.

det är mitt debut i ett lite teatern vid marche och det var mycket rolig det var mera centrerade på den bass som jag sjöng med det var en mycket rolig debut

Stiffelio är en mycket svårt verk och för mig det är en av dem få gånger i vilken en italiensk konstnär har försök att komma inne i ett kalvinistisk mentalitet  ?

Jag har inte studerat hela verket men bara några areor som skulle presenteras vid Festival Verdi. men den är precis som alla Verdis verk mycket svårt eftersom den är under vissa studer dramtaiska och i andra lyriska om nästan alla Verdis verk

Molti dei miei lettori non hanno mai né studiato canto o neanche fatto ripetizioni teatrali, come funzionano?

L’ideale sarebbe iniziare all’età di 15-16 anni e trovare un valido insegnante. Dopodichè bisogna effettuare un percorso lungo e dedicare molto tempo allo studio della tecnica e allo studio dello spartito.

skulle du kunna berätta hur det var att arbeta med en edizione critica som man kallar det på italienska det vill säga på rent svenska en full text?

Jag gjorde det enbart i ett tillfälle Giocchino Bellinis opera puritanerna som spelades i Catania på hans teatern. De var mycket svårt i den bemärkelsen att vi fick arbeta otroligt mycket och otroligt hård det blev igen stor bearbetning och vi sjöng alla dessa långa partier. Man fick studera otroligt mycket på ett begränsad tid men det vara så super rolig och det gick mycket bra.

Skulle du kunna berätta lite grand om ditt erfarenhet med den icke så super kända Verdis opera Jerusalem och hur ni gjorde för att skaffa er kunskaper om den ?

Precis som när det gäller Stifelio jag har inte tagit i tur med hela operan men enbart en area . Verket var skriven på franska och det finns ingen som helst italiensk översättning. Jag var tvungen att studera den ordentligt eftersom det har långa partier i vilken det finns komplicerade kolortar lierade med långa handlingsdelar.

Du har arbetat i Marbo Slovenien i Kroatien och i Bulgarien finns det några roliga anekdoter som berör dessa teater kulturer ?

Mycket bra på hela linjen , folk i dessa länder precis som hör i Sverige verkar uppskattarpå ett otroligt stark sätt operan. Dem är verkligen super närvarande engagerade . Jag har dessvärre inga roliga anekdoter.

Skulle du kunna berätta hur det var att arbeta på en riktig kanon opera som Gianni Sicchi ? Vilka var den problematiker som förekom med det?

Det är en mycket fint opera som jag känner verkligen för , rollen som jag spelade Lauretta är mycket kort men den area som hon tillängar sig är verkligen intensiv och super speciell. Jag bara älskade den.

 En av dem mest kända och produktiva opera tonsättaren är Wolgfard Amedeus Mozart. Hur har det varit att arbeta med honom?

Det är mycket svårt eftersom hela hans verk utgår från otroligt djupa recitativ delar som man måste verkligen lära sig på ett grundläggande sätt.

Nu opera eller för allt del balett på film via skrype är så otroligt viktig och jag har ett känslan att dessa är ofta så omtalade i massmedierna enbart eftersom dem spelas där kan det stämma?

Du har rätt men det utesluter inte att det kan även finnas iscensättningar på mindre kända platser som är lika bra eller kanske bättre.

Italien är kanske det land i världen som har den stora delen av kultur arvet som gäller musiken men varför är inte opera ett skol ämnet?

Tyvärr den italienska skolan är redan lite intresserade i musik ämne och dem skulle vara ännu mindre intresserade i någonting som specifik som melodram historia.

Det fanns en tid under 1950 talet i vilken kända sångerskor som Tebaldi gav röst medan kända divor Sofia Loren agerade som Aida i film produktioner tror du att det skulle kunna komma tillbaka  ?

nej jag tror inte eftersom det har blivit allt vanligare med insparingar på teatern redan på plats. jag ser inget framtid för det

för mig några av dem vackraste stunder i film historia är Kenent Brangadan, Il Don Giovanni avJoseph Losely men mest la Carmen di Francesco Rosi var man har tillsmans opera och filmen skulle man kunna göra den smama med Stiffelio?

varför inte !

Tror du att man skulle kunna skriva en opera i samma still som dem som Verdi skrev över games of throndes ?

Under melodram historia man tog ämnet från den tiden historia från mytologi och även den samtida världen idag gör man mest musikaler på ett stil som påminner mest av den stil som man använder i Broadaway men jag är säkert att någon som lykas att dei secoli scorsi, oggi verrebbero fuori dei Musical in stile Broadway, che sono un’altra cosa. att skriva om den samtida musiken som Cocciante på Premiata Forneria Marconi, skulle kunna göra det

Come vedi anzi senti la musica di Morricone?

han är en så stor mästaren som har ett sätt att göra film musiken som är fantastisk och många citera honom och hylla honom ett stor tillgång till den italienska musike.

har du en favorit svensk film ?

nej jag känner inte till svenska filmer.

Marta Torbidoni la nuova Callas

Poche volte ho visto come alla assaciazione suono italiano cantare una cantate cosí compelata cmeMarta Torbidoni con una voce simile alla callass e ua musicalità coem quella della tebaldi ha risposto alel mie domande

Allora come nasce la vocazione artistica di Marta Torbidoni?

Ho sempre amato la musica fin da piccola, poi all’età di 5 anni ho iniziato lo studio del pianoforte che ho proseguito per 10 anni circa.

All’età di 8 anni la mia maestra di pianoforte mi ha fatto avvicinare al canto facendomi partecipare a un concorso canoro per bambini (Cantamonte, che attualmente organizzo io nel mio paese Montemarciano (An) ). Dopodichè ho iniziato a cantare come voce bianca solista in un coro. All’età di 16 anni un tenore mi ha ascoltato consigliandomi di avvicinarmi al canto lirico e da lì è partito il mio studio da soprano.

Ho visto che hai cantato un'opera buffa (anche se forse é meglio parlare di un intermezzo ) barocca Livietta e Tracollo mi puoi raccontatore di questo lavoro e della sua messa in scena?

    E’ stata la mia prima opera a cui ho partecipato come cantante solista, eseguita in un piccolo  teatro delle Marche, è stato molto divertente studiarla e interpretarla. La regia era curata dal basso con cui cantavo.

Stiffelio è un 'opera molto difficile ed è una delle poche volte che un 'artista italiano ha cercato di calarsi in una mentalità calvinista . Come hai studiato l'opera e quali sono state le tue difficoltà?

Non ho studiato tutta l’opera ma ho studiato solo l’aria in occasione di questa presentazione del Festival Verdi. Ad ogni modo le arie di Verdi sono tutte molto difficili, in questo caso specifico la vocalità deve essere lirica e a tratti drammatica, e si devono possedere buone agilità.

Puoi raccontarmi un po' di come hai lavorato alle edizioni critiche?

Ho lavorato solo una volta ad un’edizione critica, quando ho affrontato lo studio dell’opera i Puritani al Teatro Bellini di Catania. L’edizione critica era molto lunga e non sono stati fatti molti tagli. La difficoltà è stata che l’ho dovuta studiare in pochissimo tempo, ma alla fine è andata molto bene.

Puoi raccontarmi un pochino dell'opera Jerusalem come è e che difficoltà ci sono come vi sta, alcune problematiche come avete fatto per documentarvi?

Anche qui non ho affrontato tutta l’opera ma solo l’aria. L’opera è stata scritta in francese e non c’è una traduzione in italiano. E’ sicuramente un’aria molto difficile, fatta di frasi lunghe, legate e di fiati lunghi.

Ho visto che hai lavorato a Maribor, in Croazia e in Bulgaria quali sono le tradizioni liriche in questi paesi e come sono diverse da quelle italiane? Hai un aneddoto di un qualche piccolo ed eventuale contrasto di tipo culturale o tutto é funzionato molto bene come in Italia?

Ho notato che in questi Paesi il pubblico è molto presente e molto più caloroso, noto che la gente apprezza di più l’opera lirica. Non ho aneddoti da raccontare. Mi sono sempre trovata bene come in Italia.

Com’è stato lavorare su Gianni Schicchi? Che problemi ci sono stati?

Lavorare su quest’opera è stato molto divertente, è un’opera che mi piace molto. Il ruolo di Lauretta è molto breve ma l’aria di Lauretta è molto intensa e profonda.

Wolfgang Amadeus Mozart è uno degli autori più poliedrici secondo te come funziona il lavoro con lui?

E’ un tipo di teatralità musicale particolare. Le sue opere sono piene di recitativi che necessitano di uno studio approfondito per poter riuscire a renderli nel modo più efficace.

Ho l'impressione che molte volte messe in scena del Metropolitan o anche della Scala piacciono solo per il motivo che sono fatte in quei due teatri mi puoi raccontare come

Di certo vengono molto esaltate dai mass media, non è detto però che in realtà più “modeste” non avvengano produzioni della stessa qualità, sia dal punto di vista registico che musicale.

L'Italia è il paese dell'opera ma non è una materia a scuola secondo te come mai e come pensi che lo potrebbe diventare?

Purtroppo il sistema scolastico nelle scuole pubbliche non dà importanza alla materia musicale in generale, quindi sarebbe difficile inserire una materia ancora più specifica come il melodramma.

Molti dei miei lettori non hanno mai né studiato canto o neanche fatto ripetizioni teatrali, come funzionano?

L’ideale sarebbe iniziare all’età di 15-16 anni e trovare un valido insegnante. Dopodichè bisogna effettuare un percorso lungo e dedicare molto tempo allo studio della tecnica e allo studio dello spartito.

Un tempo negli anni cinquanta si era soliti produrre film da opere liriche dove degli artisti famosi interpretavano personaggi dell'opera mi ricordo una Aida con Sofia Loren e la voce era la Tebaldi, pensi che uno spettacolo simile potrebbe avere senso oggi?

No, perché ormai hanno preso piede le registrazioni delle opere in teatro trasmesse anche nei cinema addirittura, che sono anche dal punto di vista registico molto curate. Resta unico il modo di assistere all’opera” live” che non è uguale ad assistere all’opera trasmessa o al cinema o in televisione.

Per me tre dei più bei film della storia del cinema sono il Flauto magico di Kenent Brangadan, Il Don Giovanni di Joseph Losely e soprattutto la Carmen di Francesco Rosi dove il cinema e l'opera si fondono benissimo pensi che si potrebbe realizzare un film su Stiffelio?

Perché no?! Certo!

Pensi che si potrà tornare a comporre opere simili a quelle di Verdi magari sul modo di Trono di Spade e chi le potrebbe fare?

Nella storia del melodramma i soggetti erano presi dalla mitologia, dalla storia, da fatti veramente accaduti o da storie inventate quindi più che scrivere delle opere come lo erano quelle dei secoli scorsi, oggi verrebbero fuori dei Musical in stile Broadway, che sono un’altra cosa. Molti musicisti contemporanei si sono cimentati nella scrittura e nella messa in scena di Musical, da Cocciante alla Premiata Forneria Marconi, quindi chiunque è inserito nel mondo della musica potrebbe farlo.

Come vedi anzi senti la musica di Morricone?

Ha uno stile che non si è ancora ritrovato in altri compositori di musiche da film. Tanto è vero che molte delle sue colonne sonore sono rimaste nella storia. Molti musicisti hanno addirittura, in forma di tributo, citato molte delle sue composizioni nei loro lavori.

Hai un film svedese preferito?

No, non conosco film svedesi.

Utan konflikter inget dramatik och inga målninga eller

Intervju med Claude Kayat

Många av de bästa författaren som vi har idag i Sverige är födda som vi har idag i Sverige är född och uppvuxna i andra länder och hra gett nya intressanta perspektiv till den svenska teatern och den svenska litteraturer. En av dem är Claude Kayat

Skulle du kunna introducera dig själv till våra läsarna?

Jag är född i Tunisien 1939, uppvuxen i ett judiskt hem. Men jag är fransk och numera även svensk medborgare. Tunisien, på den tiden, var väldigt multikulturellt. Jag har franska som modersmål och de flesta av mina vänner var fransmän, italienare, judar, muslimer, greker och malteser. Om inte annat så har det gjort mig immun mot fördomar och rasism. Kom till Sverige 1958. Gick på konstskola i tre år (bl.a Gerlesborg). Jag både skriver och målar. 

Min libretto, Jean-Joseph, beställd av Kungliga Operan, hade premiär den 19 oktober 2016. Musiken har Tebogo Monnakgottla komponerat. Den handlar om en madagaskisk poet som tog livet av sig 1937. 36 år gammal. Den skrev jag på franska. Annars brukar jag skriva mina pjäser på både franska och svenska. Romanerna enbart på franska. 

Jag har skrivit ett stort antal teaterpjäser (27 stycken! ) varav en del har satts upp (se DramaDirekt). Många gånger har svenska teatrar ställt sig undrande över min blandning av komik och tragik i ett och samma stycke. Men jag tycker att det är intressantare att blanda genrer. Det utgör en del av min stil, även i mina romaner (i  Mohammed  Cohen till exempel).

Jag har publicerat åtta romaner i Frankrike, fyra av dem prisbelönta, två översatta till flera språk. 1) Mohammed Cohen (översatt till svenska
 (Legenda, Legenda pocket, en Bok för Alla, Elisabeth Grate bokförlag), engelska (Bergh Publishing) och tyska (Universitas Verlag)
2) Les Cyprès de Tibériade (Cypresserna i Tiberias), 3) Le Rêve d'Esther (Esthers Dröm), 4)  l'Armurier (Vapenhandlaren), 5) Hitler tout craché (Hitler upp i dagen), 
 6)  Le Treizième Disciple (Den Trettonde Lärjungen) som har publicerats
på polska och som kommit ut i svensk översättning och fått lysande recensioner. 
(erhållit Klas de Vylders pris) 7) La Synagogue de Sfax, 8) Le Café de Madame Ben Djamil.

Jag började skriva teaterpjäser innan jag började skriva min första roman. Alltid varit intresserad av dialoger och spänningsfyllda situationer (utan konflikt ingen dramatik!)

Finns det någon skribent som har påverkat dig och någon teaterregissörsom har inspirerat ditt dramatik? 

Dürrenmatt är en dramatiker jag beundrar väldigt mycket. Vet inte om han har påverkat mig så mycket. Jag började skriva dramatik innan jag upptäckte honom. Vad gäller prosa beundrar jag mest Antoine Blondin för hans lysande stil. Stil betyder väldigt mycket för mig. Jag skriver om varje roman 20 gånger innan jag är nöjd. 

En svensk regissör som jag hyser stor respekt för är Per-Verner Carlsson (numera avliden). Han gjorde oerhört spännande uppsättningar av bl.a. av fransk modern dramatik. 

Just nu filar jag på en roman. Inte bestämt titeln än. Gud vet när den blir klar!

Kan du berätta lite grand om ditt måleri?

jag målar icke föreställande abstrakt i koloristisk-konstruktivistisk andan . Det är det som intresserad mig mest inte så mycket det föreställande som jag ängar mig åt i romanerna

Roberto Fogelberg Rota

The new miss Romagna

Interview with Penelope Landini

Penelope Landini is the new Miss Romagna a tittle that is really important for get into the national competition of miss Italia

Sorry me for writing only now... 

Could you present yourself a bit to our reader?

Hi readers, my name is Penelope Landini, I was born and grew up in Imola, a small town near Bologna and i'm Model and Actress since 2005. My career started when I was only 15 years, but I had very clear ideas. I attended high school and a theater academy before deciding to move to Rome in 2009 where I lived for two years and worked as an actress. After two years of hard work and success, I am returned to Imola. I fell in love and got pregnant with my son Diego who is now 4 years old. Today I am a mother, a model, an actress, an entrepreneur, a woman realized and a girl who is realizing its objectives.

You have work with Aldo and Giovanni and Giacomo than are well known even in my country could you tell me a bit about them?

The work experience along with Aldo, Giovanni and Giacomo was my official baptism in the advertising industry. I arrived on the set in Bologna in St. Stephen's Square on Monday morning, I seemed to be in Cinecittà and I was immediately catapulted into a world that I dreamed since I was a child. the three comedians were wonderful with me. They were exactly as they are shown on television. They are funny, entertaining and very good accomplices. ..and of course the most exciting thing was that i was the only co-star of the video with them. ..I remember that as a wonderful experience.

How is the life of an Italian top model?

I can not tell you in general how is the life of an Italian model, I can tell you something about my life .. and my life is to grow and spend time with my son, engage in work that is also my passion, devote my family that I love so much, never give up good food and outings with friends, and above all a good dose of workout in the gym. So. work hard.

What does it mean for you to be a miss?

I think, be a Miss, means to give an opportunity to themselves, even just for once, to feel beautiful and in the spotlight as a woman, as a person, for aesthetic or a particular talent. All women are a bit 'Miss.

Do you have a director with whom you will love to work?

The director of my heart has always been Stanley Kubrick. The director of my childhood was Steven Spielberg, but today my favorite director is Italian, he's very young and he's fantastic, he's Matteo Garrone (I love his movies).

Explicitly the new one “tales of tales”

Tia Sing

Great Swedish film composer in Hollywood

“The perfect weapon” is Hollywood debut work for the young Swedish director Titus Paar it is on a genre point of view a kind of dystopic vision of a future like Radley Scott’s “Blade runner” that has even more claustrophobically element. We don’t know so much of the world structure only that it is ruler with iron hand by a dictator that have thank to several cameras and other surveillance technology by the Director a kind of dictator play by Steven Seagal . This part is important because it is a pessimistic view on much of a new age inspired and oriental inspire philosophy. Seagal plays a part that remain a lot of Marlon Brando in Francis ford Coppola’s “Apocalypse now” even if he is a certain way much more civilized that Kurts he is more powerful a kind of entity. The part need one kind of theatre alike manners and a large scale of self distance that Segal do very well. The only form of rebellion that is possible even if there is one kind of opposition that consist in meddle age man is only from the inside the death squat dress with a wall street kind of code in which Condor a really good part for Johnny Messner is part. This role is not the ordinary hero in a action film but one kind of terminator that live in a perfect hous. The way in which Titus Paar and Messner build the action is much alike the German expressionism a stone face and small movement that little by little show not only the hero skills but also the complex society . The other main character is the one that we will call as the manipulator Richard Tyson the controller that is a kind of instructor that chose (this theme put Tittus Paar really near to another recent film“hardcore”) thank to a memory of a beloved Nina play in a really intense and charismatic way by Sasha Jackson . The movie has a great action rhyme thank to   ‘s editing and Mark Rutledge’s photography simple and brutal gives an idea of a strong and claustrophobic situation. I had the possibility of making an interview with the film composer Simon Kölle . Music is rather astonish and it is almost always present in a kind of mixture between David lynch composer Gaetano Badalameti and Richard Wagner epical rhythm. The music is not only helping us to understand the story but also to build up a true world . A kind of sceary and powerful world that little by little turn to be a mirror image about our own one.

So how did you start to be a composer?

I started out writing music as a child actually. Then it was all fun and games and I played in bands. As 14 year old I started to actually compose melodies that I am proud of today. I found the theatre, martial arts and studied but I always kept loving music. After a couple of years as a director I started to long for music again.

I met Simon Heath who became a good friend and both colleague and somewhat a teacher. I could teach him stuff too so it went both ways. Me and Simon worked with recording albums and experimenting with music 8-9 years and as the years went by I truly became a full time composer. 2009 I got into films and became a film composer - and I never looked back.

I guess the easy answer on your question is that I in some way always were and always will be a composer. My first melodies were very simple but I feel in love with music at a very young age.

What are the main difficulties that you have met when you write music for film?

Some would say time but for me I don't see it as difficulties I see challenges. I love it. It's important to have order in chaos, to be organized and creative. If it were easy everyone could do it. Many think they can compose great film music just because they write good music but film music is something else.

Can you tell me a bit of the project "Legend of Dark Rider" how did you get to work on it?

Titus Paar approached me as he really liked the short Drakar och Demoner: Tronländaren and also knew I was scoring Vilsen. He introduced me to the idea of Legend of Dark Rider and I loved it. One thing led to another and after that project we worked on the Hollywood film "The Perfect Weapon".  

We know that you have also practiced MMA and Historical European Martial Arts (HEMA) like facing? Did they have any impact on your music?

For sure! My understanding of martial arts is a something that I bring with me into my music. It might sound odd but for me it's both about mindset and implementation.

You made the music for this wonderful movie “The perfect Weapon “done by another Swede Titus Paar with Steven Seagal? How do you actually work on the score and how could you make a kind of verfremdung effect with Mark Rutledge's cinematography. I mean I found the music very much as epical and the picture claustrophobic?

Thank you. Me and Titus Paar work very close together and he is really giving me both freedom and guiding me at the same time. It's awesome. I love to work with him. He is always into the details. To score my first Hollywood movie was a great deal of fun. Actually not much pressure at all. I felt ready.

I composed the score in Stockholm and beside me doing an action score I wanted to hook up with a band and incorporate it in a theme (a love theme) in the film. I found the Swedish band Kite and we made a song for the film that blend in well. Other than that I created a sound that was in a way 80: s inspired but not all out 80: s.

I don't want to distance me from any movie I work on. I am not into the whole Verfremdung effect and Brecht is someone I never really enjoyed as a theorist or even playwright. Not many know this but I am actually an educated dramaturge. But okay I know Brecht's importance of course in the history of theatre and film but I don't try to distance me at all. No matter what I dive into the picture and together with the Titus we sat down and came up with the idea of the music.

Did you work with lead motive?

Yes. The Love theme is the most obvious one in the film.

Could you chose one scene and describe it?

To describe music and film without looking at it is not easy and I recommend that you all see the film instead.

You have made some excellent albums over the years with Za Frûmi. Could you tell us something about them and the story behind? And if they will be a movie soon?

Not many ask me about Za Frûmi anymore so it's nice to get the question Roberto. I and Simon Heath did both radio theatre with music and cinematic music under the Za Frûmi name. Since 2009 we have not worked with Za Frûmi though. The fantasy story behind Za Frûmi and the world is for sure perfect for a film. Not anytime soon though.

A lot of people made a comparison with you and Ennio Morricone what do you think about it?

Yeah it's actually rather funny as I truly love Ennio but we are so different. He is old school and a very traditional composer and I am more modern and follow in the footsteps of composers like Hans Zimmer more (not trying to sound like Mr. Zimmer though). But no matter what, to just be mentioned in the same sentence as Ennio Morricone is for me huge.

I found Ennio as a child and back then he was not hot at all. He was considered old and all but modern. Many wanted to attach him only with his work with Westerns but I knew he did so much more.

My first play I wrote and directed I was inspired by Tarantino, Ennio Morricone and a couple of more brilliant artists. I used music from Ennio, Japanese pop and more. If it were today it would not be anything unique as people know that Tarantino works with Ennio and have seen Kill Bill were Japanese Pop is featured. Back then people were exposed to Ennio, Tarantino-like characters blended with some spices of Werner Herzog, Antonin Artuad, Jerzy Grotowskij and Simon Kölle. Sound crazy right? But today I am very proud of my theatre plays as they were in hindsight very much before their time. Having that said I have enjoyed Ennio for 30 years now. I love his work.

I found a lot of Wagner in you?

Haha. Thanks I guess. Wagner was just like me both a composer and theatre director. I have not worked with Opera yet though. Wagner is the father of Theatre Music and Film Music in a sense. When it comes to Wagner's thoughts about politics I am very far from him.

Can you talk about your next project?

I am as we speak working on several projects but the one right now is a Swedish feature called "Vitt Skräp" or "White Trash" in English. Actors such as Ola Rapace, Erik Bolin (a wonderful actor!), Ida Engvoll, Peter Viitanen and Donald Högberg are seen in the film. The director Tobias Nordquist is a friend I worked with on documentaries and in different projects, it's his first feature. I am composing the score together with me good friend Joel Forssell who actually is one of the Writers (together with Andreas Doyle and Anton Hagwall) too.

The 17th of October the feature Vilsen comes out on VOD and the score I made for that film is the most grand in terms of amount of music I ever made. Over 1 and half hour of music.

I am right now also scoring trailers for American horror films (it might expand to not only be horror but so far it's in the horror genre).

Roberto Fogelberg Rota