Ottimo film sul mitico fondatore della confederazione elvetica

 Un film che é quasi un sogno per me

Titolo William Tell

Regia Nick Hamm

Intprerti Claes Bang Emily Beecham

Disyribuzione SF

Voto A

Pochi film hanno avuto uan egstazione così lunga come Willhelm tell. Giá da 2005 si pensava a girare un ‘opera basat su Schiller son il concetto della libertá contro l’operesine e qeusto é il fillo condutire oltre che a yuna storia di reduci vedeta e circostanze civili. Tuttop é perfetto da quello che sonoicostumi le armi le tecniche di combattimento e la struttyra presente. Un esempio é il secindo scontro tra gli insorti confederati e le truppe che si occupano di richidere oe tasse abburgiche dove l’erculeo utilizz auna falce esatamente come ne vine ciatto lä’uso negli tratti di scherma tedesci del sedicesimo secolo. Questa é una delel tante scene estremanete speatccolari dove il monatggio di si fonde perfetamente con l’ultilizzo dellamusica da parte che ricrea alcuni dei migliori momneti della tradizione sfinfonico battagliera con un tocco di rosimn iano. Cles Bage attore danese di grande abilità e carism a presnte aun uomo di mezz a etá  amante della vita tranquila immerso nel pessaggio nella natura che e anche slito sfidare coem quando accompagna Burgman il contadino che uccide in maniera molto cruda uno dei ba. La presentazione dell sistema autria e degli autriaci é molto negativa e in questo si rialaccia a uan tradizione cinematografica italia dai film pieni di odio “Il martire di Trieste” fino a recenti serie Tv passando per la grande guerra di Monicelli e andaimo a un insieme di piccoli tiranni da quello più piccolo il bavio violenattore intepretato da Paul Bullion alla macchina da guerra il sergente Heinrich desumanizato in armatura da parte di Aron von Andrian con l’elmo a salat gotico che é oltre a un oggetto presente in questo un omaggio al Alexander nevsij di Sergej Eistein, al tirapiedi del governatore l’effeminato Stissi ben intepretato da Jake Dunn all re leopold che é qui intepretato benissimo da Ben Kisely. Si tratta di un sovrano rigido . speldito uscito da un qaudro gotico ma anche ottuso insodisfato di tutti e tutto che ha un odio viscerale per tutti dai suoi parenti e eredi  all’unica bertha che sa che ha ragione e dai suoi sottoposti e tra questi c’é il male personificato gressel che é il tirano per eccelenza il malvagio violento , volgare e brutale che é intpretato in uan maniera che ricorda molti dei vilain che abbaimo visto in trono di spada . Connor Swindells é viziato coem Joffry crudele co nuna sadismo quasi ironico coem ramsly Bolton ma anche brutale come Europn Grayjoy. Ma é lui l’unico personaggio al meno tra gli austriaci che fa discorsi seri inteligenti e sensati. Da notare anche la sua dose di infantilismo quando chiede a tutti i costi e vuole anche a tutti i costi la mano dell’asutriaca e svizzera Bertha  che é intepretata per altro molto bene da Ellie Bamber. Si tratta di un ruolo molto simpatico spiglaito drammatico e anche per alcuni aspetti sentimentali che ricorda sempre se ci rapportiamo all’idea di paragonare William Tell a Torno di spade sia a Sansa che Srya Strak. Sono anhce molto convincenti i personaggi elvetici che sono obbligati a reagire da l’enorme melcher il contadino degli Uri che massacra da solo parecchi armigeri ausyraici armato di una falce (arma che per altro e codificata nella scherma tedesca) al nobile amico di Tell e ex compagno d’armi il barone Staufacher molto ben intepretato da Rafe Spall a quello che dovrebbe essere il personaggio più auterevole degli svizzeri che é il barone Rudenz molto bene intepretato da Jonah Hauer-King che prima si mette con gli austriaci e poi va dalla parte della ressitenza svizzera. Un ruolo di un giovane innamorato che sta all’opera di Nick Hamm come John Snow ma sopratutto Robb Strak sta a trono di spade un personaggio che sembra l’eroe ma é inadeguato e ha un rapporto particolare con lo zio il vecchio barone Attinghausen che ha il volto il carisma e la maestria oltre che la naturalezza di Jonathan Pryce. La maestria di quest’attore é molto simile a quella di altru grandi attori brittanici vedi ad esempio laurence Olivier ma lo fa senza tetaralitá o meglio con uno studio molto bello tranquillo e pieno di una certa semplicitá. Il ruolo rappresneta una tradizione con l’attrubuto del bastone da passeggio che rappresenta benissimo come la coppa uan societá piúsemplice. L’eroe per questa societá é Willhelm Tell e qui il danese Claes Bang dá prova di tutta la sua enorme capacitá del suo inetpretare sia ruoli molto fisici che ruoli con uan grossa parte di recitazione nervosa. Lo si vede nel due scene confronattive che sono quando nasconde Burgman nel castello di un amico ma anche nel famoso confronto di Gresser ec come partendo dalla natura che sembra contro di lui si libera nella scena della tempesta del lago. Il problema é quello che vuole giustificare la presenza di attori di un altro gruppo “etnico” per altro ottimi che sono l’abate Furst per altro un bellissimo ruolo di Amar Chadha-Patel ttore britanico che potrebbe sembrare armeno ma anche la moglie Suna arba anche se qui intepretata da Golshifteh Farahani (che é iraniana) bravissima in tutto sia nelle parti che sono più gentili che in quelle più decise valchiriche e ha un doppio nella nobildonna Gertrude per altro uan bravissima Emily Beecham attrice britannica che si vede in un piccolo saggio di montaggio di Yan Miles inseiem alla fotografia di Jamie Ramsay e la musicadi Steven Price che qui viene riempie questa scena dove l’agguato dei ribelli durante la festa della primavera con la sua miriade di colori. Il probelma per quello che riguarda la verosimiglianza storica non é tanto la presenza di una moglie mediooreinatle ma il fatto che l’avrebbe incontarta durante le crociate e nota bene l’unica nota stonata del film é il ruolo del giovane William Tell presnatto da Éanna Hardwicke .Un ruolo abbastanza scalbo anche di un attore che non assomiglia a William Tell cosa che invece  le crociate ormai cosa che invece fa il figlio walter che é intepretato molto bene da Tobias Jowett e l’amico anche lui ex crociato Staufacer il nobile che ha il volto di Rafe Spall. Da notare che in questo periodo storico le crociate erano belle che finte e rimanevano sacche di mussulmani sia in Spagna ma sopratutto durnate  la reppresione della cittá di Lucera da parte degli angioni. Per il resto trovo queste polemiche struimentali e che non danno giustizia a nessuno. Si tratta di un film assolutamente da vedere e rivedere.

Robert Fogelberg Rota

Myter i Miljöerna

Nick Hamm lyckas så bra

Nick Hamm lyckas så bra

Titel Wilhlem Tell

Regi Nick Hamm

Medverkande Claes Bang

Svensk distribution SF

Betyg A

Få filmer har kackas att vara så episka och så väl genomtänkande  i sina stridsscener som Nick Hamn Willhelm Tell som bygger på frederick Shiller verk som gav i sitt tur ursprung till en av dem alla bästa operor någonsin Gioacchino Rossini ”willhelm tell”, i centrum av historia som kan definieras som ett gotisk medeltida mesig travsit av Robert Emlirch och Mel Gibbson ”the patriot” finns en jägare före detta korståg riddare Willkhlem Tell som är nog den bästa rollen någonsin av den duktiga danska skådespelaren Claes Bang som spelar ett granitisk folk hjälte som sätter sig emot diverse frustar. Allting verkar vara utmärk från den fantastiska landskapet av alperna som så väl fotograferas av Jamie Ramsay till den fantastiska klippningen inte minst i stridscener och i vår festen presenterade av Trariq Anwar till den musiskaliska stycken av Steven Price som bygger upp den rätta ställningen i allt från slag till den tvivel av huvudperson. Telll r en störd människan som håller utan någon som helst anledning en helt arsenal hemma och som förstår att livet för schweizaren under Hasburg är helt fel och blir en väg ledaren till flera figurer från den enkla hämndlystna bönder Baggerman nsom väl spelade av Sam Keeley till den bjässen som beväpnade med lie så väl spelade av Solly McLeod mördare flera österrikiska knekar  . denna scen är i övrigt en av dem få i vilken man presentera den tyska fäktningen tradition på en trovärdigt sätt till dem adliga. Schweiz var en svag och koloniserade land under denna tid på grund av sitt splittring. Här kommer dem andra karaktärer som Wilhelm Tell vägleder som hans vän adelsmännen  Werner Stauffacher väl spelade av Rafe Spall   en slags adlig version av ttell som har ett liknade relaktion med sitt fru ertrthude den vackra Emily Beecham precis son tell har med sitt egen . Sunna. Denna roll spelas av den franska iranier skådespelerska Golshifteh Farahani  som för mig lyckas mycket bra med hennes roll av en kvinnan som Tell möter under hans deltagande i korståg, det är en roll som har två sidor den moderliga och feminina och den starka av ett nästan Valkirer artiga slags kämpe. En roll som är i två delar den i Schweiz och i Palestina och här får mig finns en enda problem att det inte är Claes Bang som presentera Tell men Éanna Hardwicke som liknar inte den skickliga danska skådespelaren. Det finns även mycket av den stora medeltida eposet av Games of Throndes i Wilhelm Tell och vi ser den i två roller den av Bertha den enda trevliga medlem i familjes Hasburg spelade av Eleanor Elizabeth Bamber en blandning av Arya Strak och Sansa Stark och den roll som liknar jon Snow den  Rudenz arvingen till huset Altherhuset den mest nobla spelade av Jonah Hauer-King . denne är brorsson till den äldre baroner vilken är som vanligt en av dem många ifna roller spelade av Jonathan Pryce lugt naturlig och karismatisk som lyckas att spela en utmärk patre nobiles. Det är den goda dubbel av Leopold von Habsburg den tyran omringade av romerska byster spelade så bra av Ben Kingsley  helt fläckfri. Precis som många andra i filmen som kommer runt Tell från sonen Walter den duktige Tobias Jowett  till prästen Frust en fantastisk munk som verkar i Amar Chadha-Patel  mera komma från den krigiska armeniska munk traditionen. Fast för mig den roll som är den bästa är den ykliga. Våldsamma och tvivelartiga Gressel så bra spelade av Connor Swindells . Det är en grym våldsamt trymå som har alla det negativa sidor som bruakr ses i den italienska filmer till österrikaren men även en Touch av Ramsly Bolton. En ultra plus för ett mycket fint filmisk upplevelsen

Robert Fogelberg Rota

A sor Magni solo grazie

Quando Sordi e Magni  ci insegnavano la storia

Titolo Nle nome del papa tre

Regia luigi Magni

Intepreti Luca Barbaresci, Alberto Sordi Nino manfredi

Distribuzio https://www.youtube.com/watch?v=wxoSr1BGMt4

Voto capolavoro

Pochi registi sono stati così circoscriti in un periodo storico per “propaganre “ da questo idee di democrazia frateleanza sociale coem luigi Magni. Ho avuto la fortuna d’incorociarlo e continuando la lezione di altri grandi come Albertini autore di uno dei più bei film archeologici la presa di Roma ma anche la cinematografia di freda (autore di film di cappa e spada bravisismo nella forma e pessimi nei contenuti) ma anche di un altro autore Rosselini. Il cinema di Magni e anche della moglie luisa missori é un cinema artiginale con una vena studnetesc che é solo parzailmente corretta da quella che é la magnifica fotografia di Roberto D'Ettorre Piazzoli dalle musiche spesso melodrmatiche ma giocose di Nocolo Piovani e dal montaggio di Ruggiero Matsrioani un montaggio basilare. Da notare che in uno dei suoi film non dedicati al periodo risorgimenatle “Scipione anche detto l’Africno” il talentuoso e opaco fratello del più noto Marcello recito benissimo nel ruolo di scipione läasiatico e qui procede in un monaggio particolare. Si tratta di un montaggio visto dalla seratura dove la storia diventa protagonista ma in una maniera dove poco a poco presenta dalle chiacere quello che dovrebbe succedere ovvero la storia cvista dai piccoli. Quello che é presnatto é un ‘epopea quella de noialtri della repubblica romana nata per un equivoco ve il Papa Pio IX intpretato benisismo da Gianfelice Bonagura ha prima concesso la costituzione e poi é andato in guerra contro l’Austria Felix e poi fa marcia indietro. Vediamo coem questo decide di fuggire stanco di quello che succedema anche conscio che solo la’ggrapaprsi alle potenze cattoliche li permetterá di conservare il regno. La recitazione é misurtaa la fuga in abito da fratello delle scuole cristiane non ha nineet di parodico o parodossale e a differenza di quello che fara il pur bravo Paolo Pierobon i “Rapito” di Marco bellocchio la risposta seria del 2023 ha l’opera di Magni il pontefice fa discorsi sensati. Ma questi discorsi sensati sono ancora più pericolosi ancora peggiori in quanto rappresntano la banalitá del Mle. Il cinema di Magni non era un cinema anticristiano o nati cattolico ma che voleva tramite un ‘espereinza personale la ressistenza all’occupazione nazista di Roma analizzare la banalitá del male. Un male che in questo caso é presentati alla parte reazionaria della chiesa un Papa opportunista e l’ancora piú odioso anche se apaprtemnete straordinariamente bonario monsigno benini il prelato napoletano presnatto da Luigi De Filippo:con un tocco di comicitá partenopea che prima illude la protagonista e poi fa conadnare in un processo farsa l’unico ecesaitico buono Ugo Bassi . Il cienma di Magni (uomo che non parlava mai di cinema ma ne vedeva tanto dai francesi ai giaponesi ) non presnta mai erroi ma solo uomini normali uomini che fanno il possibile per tirrae a campare e far vedere i loro idelie recupera tutti quei nomi della “stora patria” che conosciamo nella toponomastica ma non nella realtà come questo prete Barnabita presentato da Jacques Perrin, attore frnacese che qui dá il massimo. Pretee democratico circondato da boanri mangiapreti ormai non piú a disagnio nelle plebi romane con tanti mario Brega come il piccolo é coraggioso partigiano Lorenzo Costantino meloni al quale racconta degli angeli bassi é una contardizione. Ha un certo morlaista nei confronti dei giovani manti ma anche un pathos che contaggia tutti da quel popolano svelto di lingua forse di coltello Om che ha tutta la maestria sia comica che dramattica di Nino Manfredi nel ruolo del mitico Angelo Brunetti detto Ciceruacchio che alla fine morirá scherzando agli eroi come goffredo mameli intepretto da Luca De Bei che non parla in genovese ai difensiori. Si tratta di uan roma romazesca simile a quello che é laccampamento dei guasconi nell Cyrano de Bergerach con l’eroico Stefan Il bravo danese tedesco Klaus Tange a gli altri. Qui entriamo nei personaggi alti in quella classe che aveva meno da perdere nell’unitá d’italia anche se apparentemente aveva piú da perdere e nei personaggi aristocratici Magni dá il meglio se cominciando da un ruolo massimo del papalino il rande Marchese Arquati che ha il viso l’isyronietà di Alberto “albertone “ Sodi. Una specie di rE Ub di casa libidinoso e bigotto popolare e aristocratico capace de aver menato la moglie ma anche di commuoversi alle poesia di leopardi il ruolo di Sordi e monumnetale. Sempre accanto alla giunocica Rosetta una bravissima Serena Grandi Sord rappresenta tutta una contraditorio che mostra una vna serie di problemi e di personalitá divisa che si vede anche nel figlio il marchesino eufemio intepretato benisismo da Massimo Wertmüller. Il ruolo del bambacione che cresce che si ribella tirando con la pistola prima nelle concitate e per altro brutisisme scene di battagalia e in seguito su un ritratto di famiglia rappresenta senza dubbio un ruolo che cresce che riesce a dare il meglio in tutto e a poco ma poco a prendere una cosapevoleza. Vediamo anche come divien sempre più simile alla moglie la ribelle Cristian che é sicurmanete il migliore ruolo di  Elena Sofia Ricci in quella passione romantica che poi sembra gurarire con la morte dell’eroe Giovanni Livraghi che ha il volto amschio e barbuto di Luca Barbareschi. Qui sembra che nonostante l’uso di un attore bello ma all’oposto fisicamente di Terence Hill in un bruanzolo volontario garibaldino Cavriaghi dal nome simile che é solo bravo a battersi ma impacciato ; magni rapresneta un personaggio completo che però non sa battersi non sa divnetare quell’eroe di cui c’é bisogno. . L’incapacitá bellica é un dato di fatto coem anche l’antimilitarismo del amestro del cinema nato e vissutoa  via del babbuino nella sua presntazione dei militari il diabolico e sinistro sedutore l’ussaro francese intepretato da Lorenzo Flaherty: che seduce il personaggio farsesco di Elena Berera la marchesina Giacinta che capisce poco e lo spregevole generale francese Laviron un bravissimo Pascal Druant. C’é un altro personaggio grotesco che é uno dei piú grandi letterati italaini anzi romaneschi di tutti i tempi Giuseppe Gioacchino Belli intepretato dal Roberto Herlitzka personaggio ambiguo che riesce a dare il meglio di se nel gortesco fa un ruolo quasi da attore di meyerhold. Un film da vedere e rivedere

Robert Fogelberg Rota

Den ultimata samuraj filmen

Mera än hållet

Titel Harakiri

Regi Masaki Kobayashi

Medverkande Tatsuya Nakadai

Svensk distribution SVTplay

Betyg i filmens historia

Ofta när man säger att man sysslar med filmkritik om personer är inte rent av fientliga får man frågan din favorit film. Det är omöjlighet att svara på den eftersom det berör på den tid och den humör i vilken jag befinner mig. Harakiri är för mig bland den klart bästa filmen i världs historia och den fläckfria regi av Masaki Kobayashi samt den utmärka gestaltning given av  Tatsuya Nakadai i rollen av den avdakad esamuraj Hanshiro Tsugumo som utför ett hemsk hämnd gör av denna enkla strama näsatn kalvinistiska samurajrullen en milstolpe i ett människan formation. Jag använder ordet kalvinist eftersom som i den kristen protestantiska inriktningen allt är mycket enkelt mycket enst stram och tydligt. Hanshiro Tsugumo är en svärfadern en far och en morfar som levde som ett respekterade krigshjälten och när freden började år 1630 såg hans klan upplösa dig han bästa vän Jinai Chijiiwa mycket bra spelad av den lite mera grabbig Yoshio Inaba som just begår den rituella självmord tillsammans med hans härskaren den helt osympatiska klan härskaren spelade av Akiji Kobayashi. Dessa mord lämnar inte enbart dottern den vackra och duktiga Miho så bra spelade av Shima Iwashita som vi skulle kunna kalla för ett japanska Ingrid Bergman eller Alica Wiklander men även bäst vännen som är spelade av Akira Ishihama i rollen som den timida Motome Chijiiwa. Det är just honom som triggar hela tragedi som är inramade av den utmärka fotografi av Yoshio Miyajima och en aggressiv klippning blanda annat i dem oadliga svärds katana hugg av Hisashi Sagara och den kusliga klippningen av Tôru Takemitsu. Lite i taget den bygger ett tvångsmässiga atonalas atmosfär av en verklighet som är så straka att den ses tydligt i den olika vid vinkle närbild som blir sneda den rytmen av trummor.  Motome Chijiiwa presentera den nya verkligheten av en samuraj som försöker att anpassa sig undervisar för barn kinesiska klassiker söker arbete och gör det som kommer att betyda hans grymma och nästan oberättigad slut att behöva begå självmord med ett bambu svärd. Det ’r så att den mtcklig lottade mäktiga samurajer i själva verket bara bortskämda ungar är den okänsliga Hayato Yarazki en nästan Brecht likande gestalt övertydligt av Ichirô Nakatani den komiska Masakazu som har den pojkaktiga med kanalje likande utseende av Kei Satô och den som är den grymmaste och endast seriösa samuraj eller fäktmästaren Hikokuro Omodaka som är så väl spelade av Tetsirò Tanba . Det är en känslomässig kallt helt grym och analyserade karaktär och det ses i monologen om att fight eller inte vid en lite träddhus   Vi upptäckte att under den vackra hårknuten den exakta kimono och den eleganta svärd finns en av dem många teknokrater som gjorde Japan till en stor och starka markanade ekonomi under efterkrigstiden mot allt och alla. Om Hikokuro Omodakas figur är en allegori och kritik av den tiden 1960 talet eliter det finns även en djup kritik av den samhället som Masaki Kobayashi hade under sin ungdom )till skinande från Kurosawa Masaki Kobayashi tjänstgjorde i den kejsaren  armen och tillfånga togs även av röda armen i andra världs kriget slut faser)  den rigida generalen eller rådmän i den svenska översättningen spelade av  Ryûtarô Gomi. Han är formell irriterade och vi ser aldrig någon form av kamp av fäktning som han gör. Akira Kurosawa presenterad ofta en stiliserade våld som istället i ”Harakiri” är mycket strakare mycket mera av ett Tarantino karaktär och hans samurajer fick röra sig fritt i naturen i stora utrymmet i slotts likande miljöer medan här allting är annorlunda dessa är betydligt små och det finns den oroväckande rusning av ett samuraj hövding. För Kurosawa var samurajtid någonting mytisk som skulle föra fram dramer tragedier även i komiska sammanhang medan här är alltid mycket mer vardgalig och det finns samma skinnande som förkommer mellan en Shakespeare drama och en av August Stridberg. Filmen är stark vackert och vi ser mycket av den liv och elände som fanns för dem icke rika samurajer . det finns även en remake från 2000 talet av Nobuhiko Hosaka med samma titel ett bra verk men långtifrån en mästerverk

Robert Fogelberg Rota

Ottimo film indiano

Titel Chhaava

Regi Laxman Utekar

Medverkande Vicky Kaushal

Distribuzione  SF

Voto capolavoro

Pochi film sono tati per me così divertenti coem l Chhaava di Laxman Utekar ch ha grossisime qualitá come la fotografia ricca di colori molto forti resi ancra più forti dalla digitalizazione tipica della tradizione Bollywoodiana presnatta da Saurabh Goswami e l’ottimo montaggiodi Manish Pradhan sopratutto nella prima battaglia ma anche in una delle scene migliori che é quella dells battglia dall’abbeveratorio in questa scena i guerreri Mahaba si travestono da donna e massacg´carno i soldati dell’impero Mogol prendedo uno dei suoi capi mussulmani il terribile Hjoj molto bene intepretato da Prince Kanwal e lo travestono da donna Indu un umiliazione pazzesca per un mussulmano di origine mongola. La vicenda si sviluppa durante l’impero mongol quando alla tradizionale tollranza venne sostituito il peggore fondamentalismo da parte dell’imperatore Aurangzeb qui molto bene intepretato da Akshaye Khanna che riesce a dare il meglio di se in questo personaggio. È un classico Vilain che ha anche nella sua recitazione con mezzi piccoli minimi un grande carisma e sopratutto una grande presentazione interessnatissima che riesce a presentare sia la forza ma anche la crudeltà del personaggio. Lo vediamo mangaire uva un frutto abbastanza insolito per l’India fare la maglia e anche accoltellare. La similitudine piú consona é sicuramnete quella presnte tra questo personaggio é quello di un cattivo nella vita reale Ayatolha Khimeini nemico sia dell’india che dell’Occidnete e un “cattivo” per antonomasia nel cinema e nella teelvision Twin Lannister. Ma ha diffrenza di questo Aurangzeb esplode ammazando alcuni dei suoi servitori come la versione della montagna che cammina all’indiana o alla Pakistana Mukkarab Khan  intpretato dal lotattore Anil George che si batta a dorso nudo con un ‘ascia da guerra. Ha differenza di altri film indiano le armi sono molto ben cyrate dai cannoni svedesi alla spade ai turvad e alle scimitare in una miriade di armi che danno ottimamente l’idea della potenza e della forza di questi personaggi. Questa btatglia é importnate per la presentazione del leone dell’asia centrale che é un personaggio storico ma quasi leggendario Chhatrapati Sambhaji Maharaj che é intpretato in una maniera molto fisica da Vicky Kaushal. La recitazione é fnatastica in tutto sia in quello che é la parte più fisica il comattimento le abilita sceneiche e delle emozioni vedi la lotta contro un lighe non un leone oppure quando incontra l’amata in scene molto roamntiche con setimneti vere senza essere mielosa oppure quando ha gli incubi. L’ecesso la forma di baletto non diviene mai paradodica e piena di una forza non da poco che per me é una delle qualitá del film. Come un sasso che viene getato in acqua scopriamo a poco a poco tutte le relazioni di Chhatrapati Sambhaji Maharaj con la moglie Yesubai Bhonsale una bravissima ma anche molto normale per il tipo di bellezza che é presnete in india Rashmika Mandanna all’amico Hambir Rao che é il casimatico Ashutosh Rana ha un altro personaggio la matrigna Soyrabai una Divya Dutta completamente accecata dall’ambizione a quello che é il doppio il figlio di Aurangzeb il principe erditario Akbar che é nella presntazione di Neil Bhoopalam una simpatica canaglia. Questa dualismo le scen di tortura ma anche le battaglia la presenza ossesiva e fanno del film qualcosa di mervaiglioso che bisogna vedere e rivedere com anche il ruolo per altro molto ben riuscito della figlia di Aurangzeb la bravisisma Zellet che ha il volta bastanza occidnetale di Diana Penty, vera e propria cigliegina sulla torta

Robert Fogelberg Rota

En indisk Viking

Laxman Utekar fullträffa

Titel Chhaava

Regi Laxman Utekar

Medverkande Vicky Kaushal

Svensk distribution SF

Betyg mästerverk

Bollywood filmer är i en värld i sig och ofta har den svenska amerikaniserade publiken haft svårt att förstå dem deras språk men  Chhaava i vilken Vicky Kaushal gör en utmärk gestalt av denna enorma historiska figur lyckas att visa den bästa av ett episk film. Naturligt viss finns det spekatkulära aktion svener inte minst till häst som är mycket lika baletter i dess urförming och fotografi utmärk av Saurabh Goswami är utmärk på grnd av sitt djärva användning av färger som är så spräkrik i allt . Historia men många fantastiska salg som ä den indiska och kryddiga versioner av många slag som vi har sett dels i Gmes of thrones mest the battle of bastard men även av Viking. dEt är just så att han som är huvudrollen innhavaren Vicky Kaushal i rollen som den mytiska krigar kungen Chhatrapati Sambhaji Maharaj som gör ett perfekt och väldigt komplicerade gestalt som påminner stark om Ragnar Lökbrok I ”Vikings” fast är lite annorlunda. Den annorlunda är att vid sidan om den fantastiska krigare och mördare maskin är han mera av en famlje man och man ser den väl i hans relation till hustru Yesubai Bhonsale som spelas av Rashmika Mandanna. Det är en roll av en prinsessan som bakar hennes man 100% hjälper honom hela tiden men även även strak självständigt och försöker att nå ett större handlingsutrymmet. Observera att hon är den enda personen i denna film som är alldaglig precis som Chhatrapati Sambh modern den intrig mäklerska Soyrabai spelade av Divya Dutta. Chhaava är mest eb film av kroppen och det ses i dem olika slag. Chhatrapati Sambhaji Maharaj är en män med ett tyligt vision att förbättra levands vilkorer för indier genom att kämpa mt den mulmiska dominerade Mogul imperiet. För måmag det skulle verkar som en någorlunda nationalistisk vision men det finns mycket men och en helt del grå visioner abv historia. I väst och inte minst i protestantiska länder det finns en vist misstänksamhet mot induismen vilken för mig är inte berättiga. Den hinduistiska tradition för vilken Chhatrapati Sambhaji Maharaj härstammar är tolerant nästan demokratisk och hans fäll och hans passion har sådan tydliga kännetecken . han tillvitar sig till två stycken förrädaren som är den sliskiga Annaji mycket väl spelade av Kiran Karmarkar och den mjukaren men mer dubbel moral Mhaloji en så bra gestalt ganska närdtornade av Balaji Manohar som lägger sig plats till den som är den extremt onda motståndaren till Chhatrapati som är den största mogulska kejsaren Aurangzeb spelade så väl av Akshaye Khanna. Denna personligt till hälften Ayatollah Khomeini och till häften Twirn lannister är den mest onda otacksamma despoten som vi kan tänka oss. I börjar ser vi honom brodera och till slut ser vi honom i raseri mördar sin trognaste hjälpare vilken börjar med hans bästa krigaren
Mukkarab Khan en minnes svärd gestalt av brottaren  Anil George som kämpar med ett mycket primitiv vapen en yx klubban till den enda skickliga generalen Kakkad Khan som gestakts på ett intesiv sätt av Rohit Pathak. Just denna slag är för mig den mest intressanta eftersom den utvecklas i en mycket specilt klippning av Manish Pradhan.  Chhaava och hans krigare är maskerade i kvinnokläder som tvätterskor vi ett flod och lyckas med dolkar och klubbor ofta stenar i schalar att angripa denna armen mycket lik den av Lannister och massakrera dem och förändrar dem genom att sätta på dem kvinnor kläder. Det är för mig en fantastisk scen med ett utmärk intensitet en sådan styrka precis som dem andra. Man måste observera att medan med undantag av dem svensk tillverkade kanoner är ganska ålderdomlig någonting som Mogule imperiet är inte. Den är inte enbart negativ eftersom dem två tronföljaren har ett ganska positiv sidan dels kronprinsen Akbar en mycket duktig Neil Bhoopalam men även den karaktär som liknar mest cerci Lannister prinsessan Zeetad spelade av Neil Bhoopalam. Denna roll är för mig slående eftersom det försöker att visa respekt till indier men begränsas av fadern. Den fantastiska musik av A.R. Rahman bygger en komplett och komplext allkonstverk som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Mikkel Boe Følsgaard briljera som boven

Bille August kan göra filmer

Titel Greven av Montecristo

Regi Bille August

Medverkande  Sam Claflin Mikkel Boe Følsgaard , Jeremy Irons

svensk distribution SVT och Svt Ply

Betyg A

Få litterära gestalter har varit så gåtfulla som greven av Montecristo hämnaren och den version som Bille August presentera med hjälp av ett utmärk fotografi av Sebastian Blenkovär den i vilken hämnden den idéer att kunna försonad varje brott blir ännu starkare ännu mer full av ett starkt moraliskt dilemma. Den fotografi av Sebastian Blenkov ger en klar bild av en dunkle tid av djup förvandling och den starka ljuset påminner om romantiken åtminstone i konst. Det är slående hur den delen som tillägnar sig Edmond Dantes är ganska enkelt och ljust och den delen som för mig är svagaste är när Edmond med hjälp av abbe Fraina en roll som Jeremy Irons gör på ett spektakulär men lite för teatralisk sätt med ett lätthet som är slående i den fruktansvärda fängelsehåla Chateu D’If förbereder Edmond för att bli Greven av Montecristo. Hans skådespeleri åtminstone i dessa första avsnittet är helt och årligt raka motsatsen med den av Sam Claflin som visar helt och årligt att jag har helt rätt att se denna extremt mest talangfulla skådespelaren. Det är en ung man som lite i taget blir hård seg tystlåten och blir mer och mer beställt. I början vi ser en liv den av sjömännen som tar sitt arbetsgivaren fartyg  Morrells en mycket duktig och nertonade Nicholas Farrell tillbaka till Marseilles och orsakar den första avundsjukan den Av Fernand som är den pompösa Harry Taurasi. Fernand är den person som respektera alla dem delar som är typiska för 1800 talet första häften mentalitet den extremt kommersiella när man bara tänker på pengar och på ytligheter. Dumas kritiserade stark den samhället och det känns så tidstrogen även i den kontrast mellan honom och greven som suddar bort sitt äldre ja förutom den etiska delen. Det är inget tillfällighet att den som är den svaga länken i dem tre fiende av Dantes är just Fernand frus Hermine så väl spelade av Gabriella Pession. De är en famme fatals som har straffats och har ett lidelsefull livs erfarenhet som påminner stark om andra figurer som presenterades av Duma dvs Camelia damen. Det är den karaktär som står närmaren både fysisk och i utseende hjältinna Mercedes som spelas av Ana Girardot. Denna fantastiska skådespelerska gör en extremt bra roll vi ser först dem glada barfota katalansk tjetjen som är förälskade och extremt uppmärksamt till hennes älskare Dantes och även till den pater nobilis den godmodiga och god språkliga Lucian Dantes en helt oigenkännande Matthew Wilson. Det är uppenbart att även en karaktär som Degas den förarfulla politiker och militärerna spelade av Blake Ritson lättats att vilja ha en form av vördande för fadern. Fats den riktiga boven i denna version är den iskalla Gerard de Vilford så väl spelade av Mikkel Boe Følsgaard. Denne är en fantastisk skådespelaren som är arvingen till Klaus Kinski med den galenskap i rollen som gör allt för att kunna få sin vilja dels reaktionen med fadern Notier so bra spelade av John Ioannou till den med fru och hans dåd-. Hans och Sam Claflin skådespeleri är helt fantastisk full av karisma och av en stark skicklighet och det ses tydligt i Paris men även i roll under karnevalen. Där får vi skåda banditen Vampa den fantastiska Lino Guanciale som gör en enorm roll av en bedragare. Dessa italienska skådespelaren blir mera än några pittoreska figurer precis som Jacobo som har en bra relation till greven av Montecristo så väl spelade av Michele Riondino. En helt bra serie

Robert Fogelberg Rota

När Annaud återskapade medeltide

För mig en av de bästa filmer någonsin

Titel Rosens namn

Regi Jean-Jacques Annaud

Medverkande William Hickey

Sven distribution SVY play

Betyd till filmhistoria alla måste se den.

Få filmer har betyd så mycket som Jean-Jacques Annaud filmatisering av ”Rosens namn” som bearbetar och överför roman till filmmedia. Det finns några skinnade och det var en ständigt  Många av dem kvalitet ses i återspelen av en tid som har vart grundläggande för formation av Europa när kristendomen slogs ihop med den klassiska kulturerna med hellenistisk prägel i ett miljö den av kloster som under denna tid 1300 talet började att förlora mycket av sitt makt och gradvis ersätts av andra arenor. Fotografi är både dunkel och ljust med dessa baser föreger som är brun svart vit och även den känslan av is av en vår som vill inte komma . för vilken ansvara Tonino Delli Colli som samarbetar mycket bra med den klippningen av Jane Seitz och den musikaliska scoren av James Horner som ses i en av dem mest betydelsefulla scener när Adso möter för första gången Salvatore. Den första är onekligen den bästa rollen som har någonsin spelats av Christian Slater.. på grund av sitt naivitet sitt intensitet och gestaltade av den eviga strävande till att växa blir äldre och mognade med sitt djuriska dubbel som är Salvatore en puckelryggige och före detta kättare revolutionär som har tagit sig till denna kloster för att försöka att ly undra inkvisitionen. Rollen av Adso har även en annan spegel bild som den av mystiker Filosofiska Ubertino da Casale spelade så väl av William Hickey som spelar en känd mystiker som kritiserade stark det som var kyrkan officiella makt strukturerna som vill vara över alla andra på grund av makten på grund av sitt kultur och även för sitt mission.  Den medeltida kritiken av kyrkan finns i både Ecos text men inte minst i Jean-Jacques Annaud och hur han presentera med hjälp av skådespelarnas alla dess ansikte utryck dem atmosfärer som är typiska i Ecos roman och det ses bland annat i den roll av kvinnor. Ecos roman har som bekant många filosofiska och teologiska diskussioner som tas av Jean-Jacques Annaud till det som är den ytterst den av kvinnan. Vad innebär det rollen av kvinnan det är en positiv roll som fanns gott om under medeltiden med den stora modellen av jungfrun den som placera högt men även den som är lågt utan någon välfärd utan någon rätt som lever enbart på soppor som är flickan spelade av den chilenska skådespelerska Valentina Vargas. Hon är smutsig som dem andra bönder med otroligt vackert lik i den sätt på vilken hon presenteras en av dem gotiska minniaturer r. Hon dras till Adso inte på grund av hans makt hans börd men bara eftersom han är ung vackert och utsatt precis som honom. En utsatthet som berör allt i deras liv för henne vi har två trängs på ett liknade Ramigo da Vargine den giriga liguriska för detta kättaren spelade sav Helmut Qualtinger som är fantastisk i hans roll så full av kraft av ett slags råhet som låter honom vara den enda som kan stå emot Berando Gui. Det kan verkar konstig att jag skall analysera denna personlighet galant spelade av F. Murray Abraham som är en av antagonisterna. Bernardo Gui var en av dem grundare till Inkvisitorer och många konservativa katoliker har påpekat att han var i själva verket inte så intresserade i att bränna häxor men mera kättare och hela gestaltningen är den av en helt demonisk karaktär villig att även framställas och vara ett slags ynklig figur och är ständigt förknippade med sina militärer. Det är slående dem enorm kvalitet och skinnade i dem två militär styrkor som är dels dem som följer biskopar som skall förklara sig mot franciskanen vilka är klädda efter ett nord tysk eller kanske till och med skandinavisk mönster och dem av Gui som ser mindre eleganta klumpiga och mera brutala inte helt olika trots att återspels av dem franska trupper  många styrkor som används av en insatt styrkan diktatur. Dessa gestaltning är så bra och dem blir en del och jag anser att det var en stor misstaga med tanke med F. Murray Abraham fäktnings förmåga att inte sätta en duell mellan honom och William of Baskervillesom är i övrigt med The man that would be king den bästa rollen någonsin av Sir Sean Connery. Hans William är kraftig sympatisk karismatisk men inte helt fläckfri dels för hans förflutna och ett slags lättsinnighet att första den enda möjliga lösningen till dessa mordgåtor. Det är en roll som vi finner strak för och den har ett komplement i den enda sanna franciskanen som är inte Ubertino men Michelle da Cesena spelade så bra av karaktär skådespelaren Leopoldo da Trieste.- Triste var känd för komiska roller och det finns komiska inslag av denna sympatiska munken eller frate som har sitt ställning på riktig och står emot kapitalisterna som är den kardinaler exempel vis den magnifika men helt osympatiskajenna d’anneux som är Peter Berling mera av en ekonom än en prelat Om man skulle kontextualisera dessa till den verklighet i vilken Eco verkade dessa skulle vara de borgliga krafterna med franciskanerna skulle vara en blandning av intellektuella bland annat den väldigt duktiga Andrew Birkin i rollen som Cuthbert of Winchester duktiga  som posera och en på riktig intellektuell från verkligheten. Samma skulle sägas med ändringen som händer med flickan men jag är själv inte så 100 på denna tolkning fast det finns en speglig av samtiden och Ex´cos liv i den riktiga antagonister Jorge spelade avFeodor Chaliapin Jr.… med ett kraft en röst som påminner nästan om vissa lyriska tyranner och bibliotekarier Malchia. Det finns mycket som tyder att Eco skulle angripa Jorge Borges (i övrigt det är osannolik att dem inte tog Nobel priset dem båda herrar) som hatade den italienska litteratur men för mig det finns en annan tolkning även på grund av Jorge en så imponerade Feodor Chaliapin Jr. och Malachia Volker Prechtel utseende som är grotesk fördriven och gör dem till lika fält präster för saga om Ringen orken.  Deras kärlek till böcker dem svårtillgängliga och vackra bibliotek är i själva verket en känsla för att bevara kulturen att museigörande en. Problemet är att även om dessa två är dem mest handling kraftiga allt i kloster berör Det är en stängt manlig värld av munkar som inte enbart struntar att hålla sexuell avhållsamhet men också att ha en vanligt kristen hyfs. Det går från den svarta massan men även till dem som är lite mera sympatiska som den så mycket i skvaller belåten Elya Baskin på den en roll som liknar den av Stanisklavskijn.  eller i den grekiska översättare som spelades av den schweiziska nigerianska skådepelaren Urs Althaus en grekisk överstaten venazious  som gjorde en perfekt roll till andra som blundar med ena ögon och sen stirra med den andra kvinnan bröst. Samma munkar som hatar Bergengario en strak roll spelade av Michael Habeck jag kommer ihåg att som tonårig jag fann denna roll en karikatyr men för mig han är en stark kraftig och sympatisk roll av en person som tvingar till att agera stigmatiseras av andra och stigmatisera sig själv För mig det är en fantastisk roll. Precis som den av abboten vilken ör den bästa rollen av Michael Lonsdale som är den enda som verkar inte ens tro på vad det sägs i liturgin.. gör en fantastisk roll och vi kan ha ett liv inte olik den av Adso som en äldre män av Dwight Weist och tillsammans med i dem närbilder bygger han magi att få oss att åka tillbaka till medeltiden i en film som blir som en Barolo vin bättre och bättre under alla dessa år

Robert  Fogelberg Rota

Un film indimenticabile

Un altro capolavoro di Robert Eggers

Regia Robert Eggers

Tittolo Nosferatu

Intepreti Lily-Rose Depp, Bill Skarsgård, William Defoe

Distribuzione Sf

Voto capolavoro

Per ora ggs con the North man , wich e il Faro ha mostrato di essere un regista molto agguerrito pari a cineasti come Iliana Cavani, staley kubrick e Ingemar  Bergman ben rivisti nell’ottica dell’industria hollywoodiana ma andiamo con ordine per parlare di questo lavoro che ricopre la rama dei film di Munranu e Herzog non conto Nosfertau l’ombra del vampiro perché é un opera diversissima. Proprio da quest’opera arriva William Defoe che fa uno dei suoi tanti ruoli stupendi. Un po’ folletto , un po’ gangster e anche con parecchio di Arlecchino il divo di Hollywood presenta il professor svizzero Prof. Albin Eberhart von Franz che prende il ruolo spesso presentato da Van helsing. Questo personaggio che vive ai margini in una stamberga piena di ,libri polveroso precisamente come Faust all’inizio del monumentale lavoro di Munrua dedicato archetipo della letteratura tedesca. Precisamente come Faust anche se per salvare la collettività von Franz farà male a una giovane donna. Elen hackr nell’interpretazione di Lily-Rose Depp é quanto di più espressionista nel senso dell’anima al lavoro che si possa immaginare. La fotografia per altro bellissima di Jarin Blaschke lavora in due direzioni antitetiche la prima é la ricreazione della pittura romantica tedesca soprattutto nelle scene dal cimitero dove elen aspetta notizie di Jonathan , ma anche nelle vedute e nella parte moderna che ricorda moltissimo quello che fu uno degli horror peggiori ovvero l’esorcista con le scene delle convinzioni. Il linguaggio come quello nel fantastico montaggio di Louise Ford coadiuvato dalla musica di Robin Carolan è quello di dare un rimo moderno da film d’azione che si vede molto bene nella scena del vascello un vascello russo dove troviamo uno dei migliori attori del cinema ceco Karel Dobrý e nel nostromo russo Andrei Sergeev che prova a fermar eil vampiro con un ascia da guerra della flotta svedese. Prima di ritornare a Ellen e la sua posizioni é opportuno parlare del vampiro. Se Max Schreck prima e Klaus Kindski dopo avevano rappresentato un vampiro insetto pericoloso in quanto portatore di morte e di sciagure il vampiro di Bill skargård e soprattutto il conte Olock un gigantesco e mostruoso vecchio si e con i segni del tempo ma terribile come i cosacchi e i boiari del quale ha l’aspetto fisico. È pieno di un disprezzo aristocratico per tutto e tutti per quegli uomini che vede come inferiori e fa subito notare a Jonatahn che lui deve essere chiamto conte. I dialoghi tra lui é Elen che più o meno la cercato e che ha visitato come uno dei molti demoni incubi che erano soliti visitare le streghe, ma anche da franz il perosnaggio del nazista che insidia l’ex internata nel campo di sterminio in “Il portiere di nott e. Ellen diviene a un contatto nervoso difficile intrattabile e anche sarcastica. Le scene sono intese e si vede una certa somiglianza tra il vampiro che massacra anche bimbe come Clara (Adéla Hesová) e louise Milena Konstantinova) che sono parte della famiglia adottiva di Ellen gli harning che sono la famiglai borgese per antonomasia. Mentre ellen e Jonathan che se non in condizioni di indigenza vivono nella precarietà. Una famiglia dove vive la migliore amica di Elen Anna interpretata benissimo da Emma Corrin. Un ruolo non facile di una donna felice ma costretta da praticato dall’ideologia borghese o meglio da quelle mentalità ha una vita che solo apparentemente é civile anche perché igara. Questo si nota nella sua relazione con le figlie che trascura ma anche con il marito oltre che il ruolo da madre nei confronti di Ellen . C’é anche un’asimmetria non da poco che é presente tra il personaggio della moglie é quello del marito che secondo me é uno dei perfezionamenti anche grazie alla vena particolarmente buona nella recitazione di Aaron Taylor-Johnson nel ruolo di Friedrich Harding. É un ricco armatore sicuro fino all’arroganza é un esponete di quella borghesia mercantile e soprattutto proto industriale fortemente razionalista ma anche dubbioso su tutto. Non riesce né a comprendere le figlie che hanno paura del mostro ma neanche l’amico e soprattutto ellen che arriva a chiudere. Il dottor Sievers stupendamente interpretato da Ralph Ineson é poco piú di un fratello maggiore e per me sono fondamentali i diversi contrasti con il Prof. Albin Eberhart von Franz uno dei diversi ruoli super bene fatti fatti da parte di William Defoe. Si tratta di un ruolo che ha diverse valenze quella ironica anche se di sarcasmo strisciante quella aventurosa ma anche quella del coro per una tragedia . Defore con la sua mimica l’ambiente molto simile alla bottega di Faust nel “Faust” di Munrunau altra grossa fonte d’ispirazione delineano questo cacciatore di vampiri contro voglia un ruolo che poco alla volta fa entrare anche lo spettatore in diversi tipi di problematiche che sono anche seguite da quello che per me é la grossa qualità del film e che lo mette forse anche leggermente sopra le opere diMurnau  e soprattutto di Herzog il ruolo di Thomas Hutter che é per me splendidamente interpretato da Nicholas Hoult. Niente contro un attore come Gustav von Wangenheim bravissimo anche in virtù della sua teatralità a rappresentare la borghesia tedesca che ricevette un sacco di catstrofi o anche di Bruno garz che alla fine diviene lui il sucessore del vampio ma Nicholas Hoult dá nuove prospettive. Il giovane agente immobiliare emesso sotto da Klock preso in giro dagli zingari e poi bullizzato e messo in un angolo da Nosferatu  cresce trovando in scene che ricordano molto della mistica del cinema russo ma anche alcune opere armene di Sergej Paradjanov primo tra tutte la surrealista Il colore del melograno  inizia a trovare l’energia per essere degno dle suo amore. Nonostante l’iniziale leggerezza Thomas si farà sempre più forte precisamente come il quasi eroe Athme in “The northam” m. Peró si tratta di una forza contenuta anche con quella dell quasi stupro a Ellen che é una scena difficile. Robert eggers non é nuovo a presentare scene dure difficile che provocano disagio sia da “The Witch”a altre opere cme il “Faro” la scena di quando viene massacrato uno dei giocatori di ckricket a tesatte ma qui si va in qualcosa di peggiore qualcosa dove la parte fondamentale é il terrore pscitico. Un terrore che sembra prendere tutti tranne Thomas che recupera il proprio essere barabaro guerriero. Qui per me abbiamo un parlarllo interessnte tra Thomas e gli erroi di Howard Connan il barbaro ma anche e sopratutto Solomon Kane erroi capaci di raccogliere di nuovo le barabarie come acacde per gli eroie di Howard. Thomas non la raggiunge a pieno ma la tocca anche dopo aver visto sia gli zingari capitanati da Jordan Haj che sanno uccider eun vampiro con astuzia paesana e anche la novizia interpretata con vigore  da Tereza Duskova che forse s’innamora. Di Thomas un ruolo che cambia che ha un viaggio sia fisoco che pscitico  La novitá é che Ckock un ruolo molto ben interpretato da Simon McBurney il cattivo per ecceelnza. Si tratta a tutti gli efetti di un vampiro goffo ma non per questo meno pericoloso e quasi proletario qualcosa che non é posto con l’idea di Nosferatu o meglio di sua ecellenza il conte Orlock. Qui bisogna discutere su questo tetro guerriero simile ai cosacchi di jary Hoffman “Col ferro e con il fuoco” che prende a prestito molto da personaggi come Alien ma anche dal vampiro insetto presentato da Max Schreck nel film di munrau ma lo fa ancor adi più. La pandemia é  per il personaggio presnatto da Bill Skargård che ricorda sempre di più Max von Sydow un attore cpace di immedesimarsi nel ruolo ma lasciare anche il suo carisma la sua forza é ancora di più tutta la sua personalità in questo. Si tratta di un titano un personaggio che a tratti diventa anche mitico e fa di questo film non solo un attualizazione ma anche un ulteriore passaggio in questo archetipo in un film che é solo da vedere

Robert Fogelberg Rota

Jonathan en väsentlig skinnande

Robert Eggers gör ett annat mästerverk

Titel Nosferatu

Regi Robert Eggers

Medverkande Bill skargård. Willem Dafoe

Svensk distribution SF

Betyg i filemsn historia.

Nosfertau är en mycket bra film även om den är värre än ”The northman” och till skinande från den verk av Frederich Wilhlem ”Munrau ”Nosfertau” är den inte lika nyskpande. Det finns många fina stunder och det ses tydligt i den fotografi som presteras av Jarin Blaschke  vilken åteskpare många av den tyska romatiken eller kanske snarare sagt nordiska medcasper Fredrich och många andra målaren och en klippning av  Louise Ford som är modern aggressiv och tar filmen till en aktion dimension som bland annat saknade i Werner Herzog vackra remake. Det är denna film av Eggeres en film som tar även några grepp några inslag från bland annat Francid Ford Coppola ”Brake storek Dracula” men även fråpn ”Alien ” och ”Exorcisten”. Jag kommer att berätta ingeting om handlingen men kommer att diskutera vad som man ser hur man ser den och på vilken sett filmen är så bra. För det första har vi skådespelri av den perosnen kärlek som tar på ett häxor likande sätt farsoten Nosferatu till den prydliga och civiliserade 1840 talet norr Tyskland ellei som är spelas av Lily-Rose Depp. Hennes roll spel är fläkfri med den svart färgade håret den vemodiga utseende känslan att vara någonting att , att inte passa inne elelr influttas och dem svåra scener i vilken dem manliga begrepp som tvingar en kvinnan av denna anledning ser vi hur man låter henne sova i korstett eller även binder henne fast vid en säng. Det är en svårt ganska tuff scener och det är i slutet bara hon som kan vinna även genom att vara svårt och otrevlig på grund av faktum att hon tar sitt ansvara. Dem två karaktärer som står närmare henne är onekligen dem två små systrar Clara spelade av Adéla Hesová och Loiuse spelade av Lilena Konstantinova som verkar vid första ögonkastet bara vara en del av hushållet en del av den familjen idyl men vi märker precis som i fallet för Elen längtan till någonting att kunna vara med någon. Det är en aspekt som finns och inte finns i den andra karaktärern nära Elen hennes bäsat vänninan och mamma till dem två flickor Anna Harding spelade av Emma Corrin. Det är en bra roll full av kraft mångsidig eftersom vi ser att hon är långtifrån idyllisk eftersom anna är besatt av en religion som hon inte kan se är stel mot döttrar men i ett fall även avisande till make. Även hon utnyttas av vampyrern och den roll som spelas av Bill Skarsgård är dels så olik den Dracual som ett dandy men även i utseende från Max Schreck och även Kluas kindski . Bill Skårsgprd spelar en ond genom syrad svårt karaktärer som är döden med ett kläddelen som är den av kosackerna som man har sett i några polska filmer se ”Svärdet och Elden ” av H´jerry Hollfman . det är inte en insekt men en rent odlande moster självupptagen och extremt avvisande till allt och alla som känner ett ständigt förakt mot människor svaga och kan bara dricka sig mätt på en fantastisk kvinnan. Precis som Agehet i The Northman den oförglömliga roll av Alexander Skarsgård är denna greven Olok n kraft av natur en varg som omringar sig av råttor och hatar människor. Det ses tyglit i hans första mötte med Thomas Hutter men även i hans relaktion till den hjälparen som försöker att hjälpa honom Knock spelade så bra av Simon McBurney. Först verkar den en personlighet i Dottor Calligari men sen han blir mer och mer snuskig och läbbig som äter även upp en duvan. Han har den makt att kalla till sig Nosfertau som vi vet inte ensa om han dör. Orlock löses inte upp av solen. När vi talar om Orlock måste vi även tala om hans fiende den kärleks rival Jonathan är mycket väl spelade av Nicholas Hoult. I början han verkar ingenting mera än en vänlig make till Ellen och underkastad sitt arbetsgivaren den sarkastiska Knock och vi ser hur pass mycket hans verkar vara besvärad av hans egen hem men även så fascinerade av hans välmående vän . sen vi ser honom i ett slags initiations resan när han kommer först till Rumänien och möter zigenar kulturen personifierad av den kraftfull värdshusvärd  Claudiu Trandafir och av den äldre omhändertagande Georgina Bereghianu och av den sarkastiska vampyr jägaren Jordan Haj som med hjälp av den vackra och nakna Katerina Bielea lyckas att mörda en vampyr. Dessa kan verkar nästan komiska inslag lite grand som dem nunnor som kommer att hjälpa Alla dessa figurer lyckas att sätta igång en förändring för honom vilken kommer att ses tillbaka i Wismar. Där ser vi hur han är trots att är sårade en extremt intressant och handlingskraftig person som visar en empati bland annat för Friedrich Hillner spelade av Aaron Taylor-Johnson den vän som han har sett upp för. Jonathan växer och gör det till nästan en roll av hjälte som inte når på grund av andra omständigheter. Visa andra recensenter har kritiserat Aaron Taylor-Johnson men även hans roll är intressant för att den är den till synes perfekta människan barn eller snarare barnbarn till upplysning epok som misslyckas eftersom han kan inte nå leva upp. Samma kan sägas av läkaren William Sivers spelade av en helt oigenkännande Ralph Ineson. Det är den roll som står närmaren den som blir varianten för van Helsing den roll i vilken Hugh jackan och innan des Antony Hoppkils briljerade och här heter Prof. Albin Eberhart von Franz en schweizare som har Wiliam Defore ansikte nervösa mimik och hans fantastiska skådespeleri. Hans roll avisande mott män men så full av beundrade för Ellen och även entusiastisk för hans förna ungdom som kommer tillbaka. Det är den enda som spelar med den karisma och Hollywwood metoder. Fast det finns andra små roller som är viktiga som dem ryska sjömännen från kaptener spelade av den tjeckiska stor skådespelaren Karel Dobrý men även matrosen spelade av Andrei Sergeevsom angripper Nosferatu men en yxa som tillhörde den svenska flottan. En utmärk film

Robert Fogelberg Rota

Catwoman mera än Batman

Annorlunda men lika bra

Titel Batman

Regi Matt Reeves

Medverkande Paul Dano, John Tuturo, Zoe Kraviz Robert Pattinson

Svensk distribution Tv 6

Betyg A

Jag måste verkligen erkänna att med sina dunkla atmosfärer sitt extremt pessimistiska och realitiska vilja att presntera den alla värsta är Barman skapade under pandemi en av dem bästa super hjältar filmer någonting och vi skulle kunna säga att den är en av dem bästa filmer som jag har sätt på sistoinde. Handlingen är ganska lik den av Batman begins men det finns en väsentlig känslan Bruce Wayne är helt oväsentlig och jag har aldrig sett en likande Batman så mörk så sårande och så djup tvivlande. Vad han upptäcker i slutet över hans far är inte en överraskning snarare en bekräftelsen. Den batman som Matt Reeves presenterad är alltid mörk en missanpassade dark typ som ständigt vill bara förska nå det som är rättvisas en rättvisan som liknar hämnd även mot sig själv mott sit klass. Dels i den perfekta fotografi av Michael Giacchino och i den framställning av Robert Pattinson det finns ingenting som är glamorös elegant men den brutalitet av karaktärerna är mindre blir ganska nertonade och det ses även i hans två hjälparen som kommissarier James Gordon en mycket duktig Jeffrey Wright men även en Alfred som är endast militärisk mycket väl spelade med charm och handlings kraft av Andy Serkis. Det är även samma när det gäller den extremt läskiga boven som har ganska goda anledningar att vilja förstöra allt men går så pass mycket överstort att den blir en diabolisk motståndaren i egenskap av The Riddler fast inte som i Joe Schumacher och Jim Kery tolkning någorlunda sympatisk här bara det mest onda som man kan tänka sig på grund av hans banalitet och som har Paul Dano en av mina favorit skådespelaren hela enorma talang. Han är inte kraftig men sliskig själv upptagen och manipulerade demonisk i sitt enkelhet och inte för det mindre farlig. Allt är klockrent och det är en bov som har blivit ganska lik Batman men Batman är djup fanatisk. Det är mera än Solomon Kane än en Batman och jag tycker att det även lyckas i den relaktion mellan Catwoman eller Selina Kyle spelade på ett sätt som för mig förtjänade minst en Golden Globe av Zoë Kravitz. Vackert talang full graciös som en kat och dödlig som en leopard denna Catwoman personifiera mycket av dagens kvinnor som rör sig ett miljö som är patriarkalisk och även vit och Zoë Kravitz är perfekt med hennes blandning av afrikanska och slavisk skönhet och hon förligaste av det som är den negativa krafter av dem styrande. Det är en rebell och hon blir inte som i tidigare version förälskade i Bruce Wayne men i Batman. Jag måste erkänna att jag som är alltid uppmärksamhet på queer historier hade inte sett någon relation mellan Selina och Annika den ruska modellen och call girl spelade av Hana Hrzic som jag tänkte hon vill först försvara och sen hämnas av eftersom hon påminde strak om hennes mor . Catwoman är den högt moralisk stående eftersom hon är den enda som ser mot den rollen som samhället har gett henne och utifrån den störst synden i staden Gotman ”Hyckleri”. Ett hyckleri som är typisk för Carmine Falcone som är den mörkaste rollen av James Tutturo. Vid första ögon  kast en affärs ¨man och en far för sina anställda men i själva verket är ett utnyttjare en egoist och med psykopatiska tendenser. Det finns en extremt kontext mellan den alltid korrekta någorlunda trevliga Falcone och den våldsamma motbjudande Oz / The Penguin spelade av en helt supersminkade Colin Farrell. Han är en ful version av Tomy Soprano men trots hans våldsbenägenhet och hans sexism en reko bandit och han blir nästan sympatisk i förhållande till dem många korrupta poliser. Filmen har enorma kvalitet även när det gäller presentation av en annan tvivelartig gestalt som är den av Peter Calsson chef åklagaren spelade av Peter Sarsgaard. Det är en svag människan inte helt otrevlig som försöker bara att leva men misslyckas och till slut den får göra en slags beau gest , en mycket bra film

Robert Fogelberg Rota

Bra religiös thriller

Man borde be om lov till Tarik Saleh….

Fast man gör saker mycket bättre

Titel Konklaven

Regi Edward Berger

Medverkande Sergio Castellitto, Ralph Finnes, Stanley Trucci

Svensk distribution SF

Betyg A

Förutom slutet som försöker att fjäska med HTBQ och queer rörelsen på ett sätt som är naiv är ”konklaven ” en mycket bra religiös politisk och luten av en politisk fantasy filmen i vilken Edward Berger spelar i Rom en verk som påminner om  Tarik Salehs ”Boy from Heaven2 bara att Berger lyckas att dels få dem samma klaustrofobiska känslor med den utmärka nästan Carvaggio liknade fotografi av Stéphane Fontaine och en klippning som liknar den av Alfred Hitchcock för vilken och ett spänning som växer gradvis även med hjälp av den musikaliska bakgrunden  för vilken ansvara Volker Bertelmann.. en östlig påven har dött och en kardinalerna skall se till att konklaven skall kunna gå rätt av hans namn är Lawrence och hans spelas av Ralph Finnes. Hela gestaltningen är perfekt ljudande full av kraft men även av tvivle på sig själv och för kyrkan för religionen och allt ses genom hans ögon. Så pass mycket och här för mig har vi om inte ett problem i filmen och det är den vision på religioner. Jag citerade  Tarik Saleh som även om han utforskar makt strukturer i religiösa sammanhang han är inte negativ mot religioni sig medan berger är negativ mot religionen som sådan här verkar det finnas om inte ett ag mot religion en misstänksamhet. Vi ser hur pass mycket den som för den tradition men även grundtanke av religionen kan inte bli påven som i själva verket är den enda Benitez en kämpade missionär spelade av Carlos Diehz som har ett beundrade för Lawrence. Denna roll är intressant eftersom han är förmodligen den pastor som Lawrence Thimbely skulle vilja vara precis som den sionistisk dvs en präst som köper dem religiösa ämbete spelade av John Lithgow. Det är en dålig präst som den avlivad påven vill ta bort Sen vi har dem som är vänner av Lawrence som lite i taget han upptäcker deras svaga rent av motbjudande sidor. Jag måste säga att jag är lite förvånade att en av dem ondaste biskopar är den representanter för afrikaner Adeyemi spelade av Lucian Msamati. Jag just den Lucian Msamatisom var pirat kungen Salama sador i ”games of Throndes” en till synes glad och lite av en harlekin gestalts som har några hemska skelettet i garderober och den andra kardinal Bellini spelade så bra av Staley Truci som i själva verket trots faktum att han står för ett progressivt del av den katolska kyrkan är i själva verket en annan ”politiker”. Det är samma med den hjälparen som Lawrence har O’menley den prelat som presenteras av Brían F. O'Byrne som är en del av inventarier. Berger är nästan obessesiv på den sätt i vilken han presentera förmål som hjälper till skådespelarna att få deras ideer fram och det som är för mig det bästa är hur dem kyrklig högtid kläder banaliseras i likheten med filmens motståndaren den som står för dem äldre kyrkan kardinalen Tedesco som spelas av Sergio Castellito. Denne verkar vid första ögonkasten vara en nostalgisk av den äldre religiösa order men är i själva verket en ganska resonlig man tills han får en panik anfall. Han är biskop i norra Italien och just där bland många av hans församling  medlemmar finns nog många som tycker precis som honom, det är en De Filippos roll en kraft i ett utmärk film som även kan ha bland sina kvalitter den nunna ssyetr Agnes som spelas så bra av isabella Rosellini.

Robert Fogelberg Rota

En film om Neapels

Prinsessan förbli ensam

Titel Partenope Neapel hjärta

Regi Paolo Sorrentiino

Medverkande sorrnetino

Intepreti Celeste Dalla Porta Gary Olman, Stefania Sandrelli Silvio Orlando

Svensk distribution Triart film

Betyg Direkt i filmens historia

Filmen handlar om en övergång från ungdomen till vuxen ålder av ett ung shönhet som personifiera en stad. Få filmskaparen har för mig varit så duktiga och så komplementära som Poalo Sorrnetion och Riccrado Garrone  båda napolitanaren om en den sistnämnda har prestera en avskrapad realism i fantasi som man ser i mästerverken ”Tales of Tales” och ”Pinocchio” den första i realismen den sociala antropologi presentera den fantasi fulla en perfekt fantasi värld som får naturligtvis minnet till Federico Felinnis realism men ännu mera till någonting annat . det annat är sagan av Games of Throndes en sorlig . vemodig fantasi värld estetisk tilltalande i vilken en mystik kvinnan utforska sig själv i ett fantastisk stad. Celeste Dalla Porta född i Brianza den absolut störst motsägelsen från Neapel prestera en vackert, uppstudsig och förförisk skönhet föd i havet som en Venus som utforska hela stad och har en ständigt resan. Den vackra slanka kroppen perfekt   Celeste Dalla Porta med hennes pastell liknade färgen presentera en arketyp eller rättare sagt en samling arketyper av kvinnor från Circe som förtrollande Ulysses, med lite av Justine av Marquis de Sade till Juliette den diaboliska alter ego an Marquise de Sade och även sådana antihjältinnor som Danneris Trageraian och Cerci Lannister. Det ses tydligt i dem två stora kvalitet en vackert taktil och ofta tre dimensionell av Daria D'Antonio  samt den fantastiska klippningen avCristiano Travaglioli  som samarbetar på ett yppig sätt med Lele Marchitelli fotografi Vi ser Parthenope svåra relationer med dem två bröder som hon föraktar utnyttja och älskar den med föräldrar skrupulösa underhuggaren till Achille Lauro spelade på ett komisk nästan burlesk sätt av Alfonso Postiglione … denne var en skepparen mycket lik Onasis fast utan charm och förödande för staden Neapel som har förstörde med fusk bygg med ett högre monarkisk parti som även om teoretisk ville återinföra familjen Savoia i själva verket ville göra det med familjen Bourbon. Den fransk spanska familjen hade napoletaniseras på ett ganska egendomlig sätt som den 1700 talet karossen som är Phartenopes  säng. Detta är en vackert scen och vi ser hur hon lyckas med sitt tunga att avväpna honom som hor n gör med den pedantiskas vresiga antropologi professor spelade av Silvio Orlando. Denne roll är den mörkaste vresigaste av Orlando men även djup mänsklig en del av staden som med sina våldsamma färger sitt elegans och skönhet kommer fram. Även i den scen som utspelas vi i bassi dem ofta kallar lokal under gator nivå i vilka dem alla fattigaste napolitanaren  bör det finns en skönhet ett perfekt estetiks som påminner dels av Caravaggio men även av den moderna moder av Gucci och Valentinos kollektion sedda med napolitanares ögon. Jag lovar att jag snart avslutar mitt lilla parentes men den strama eleganta nord italienska mode i Napoli behandlas med andra färger en annan dramatisk som påminner om orienten och här har vi får mig den alla vackraste och alla svåraste scenen som är älskog mellan den vackra Parthenope e och den skakigaste rent av motbjudande Tesorne en så pass bra roll av Alfonso Postiglione en kardinal och ärkebiskop i Neapel som har i den vackra barock domen en älskog med Phartenope som han kläde i guld av en nästan bysantisk skönhet , Sorrentino  har ett agg mot den katolska religionen ofta angriper katolicismen men här är vi i någonting annat en vision av ett möte mellan eros och Thanatos mellan skönheten och odjuren som blir inte pornografisk för att den sker i kosten i skönheten som är explosiv som gör allt och förgör. Sorrentino visar denna teori genom dem andra möte som utgör den känslomässiga uppfostrande av Parthenope den som utgått med den amerikanska författaren spelade av Gary Olman som visar ett avisade respekt även om han är full av alkohol  och melankoli den osympatiska Gomes  så bra spelade av Alessandro Cucca som är en arrogant brätte från norra Italien med helikopter (kanske en medlem i den milanesiska familjen Moratti ordförande av Inter  och med .. som är för svag och icke sägande för att kunna älskas av Parthenope e till den sista innan … som är filmen mörkaste karaktär. Vackert men lite vulgär arrogant med sitt Harley Davidson vid själva verket han är en medlem av camora den okända brottsliga organisation från Neape Roberto Curacchiolo spelade av Marlon Joubert l. Han verkar vara en guappo en visligen en blodtörstig men romantiserade bandit medan han är en riktig egocentrisk camorista som vill enbart förstora för allt och alla. Detta blir förklangen till varför vi ser filmen hårdast scen som förstör den moderliga skapande delen av Parthenope som är den illegala abort. Det är en av dem få scener som har ett kallt ljus nästan lik den av en grav. Aborten är en svårt frågan i Italien även om den praktiseras flytig men här den presentera den omöjlighet av Parthenope att gifta sig med Neapel. Detta förklara även den reaktion mellan henne och kvinnor från den avisande modern till Flora Malvaden helt förstörd teatern pedagog med sina masker spelade av Isabella Ferrari till Greta Cool en fantastisk och arrogant film stjärnår som förolämpar allt och alla och dissar Parthenope och den äldre Parthenope känd antropolog vid den prestige fylla universitet i Trento en stad i norr östra Italien fyll av ett slags habsburgsk  ordning, den äldre Parthenope är Stefania Sandrelli en skådespelerska  som behöver igen presentation men som jag kommer att sammanfatta hela hennes karriär i ett rad dem av den Lolita liknade och den av  naiv och ofta bortskämd gald flickan och sen sen fint dam. Lika vackert men hon är helt olik Celeste Dalla Porta … brådmogen och målmedveten eftersom utan för Neapel hon har blivit helt annorlunda inte mera sig själv. Vi ser hur Phartenope älskar och är även djup beroende av Neapel och nu kommer vi till den sportliga delen med bilder av festligheterna för Napoli tredje liga titel. Här måste jag göra en liten förklaring till Neapel och sitt förhalande till fotboll. Il calcio har varit mest koncentrerade i Norra Italien och i Rom men Napoli har en lag större av alla på grund att alla napolitanare älskar den enda av italienska topp lag som kan kalas för gli azzuri som huvud laget . Den hade en fint historia som bleb enorm med hjälp av Diego Armando Maradona. Sen kom svåra säsonger men år 2022 med bra spelaren men utan någon större namn dem lyckades att vinna stor ligan en mirakel precis som San Gennaros blod och den sista scener med minnets magi när Parthenope är ung igen och den levande finns brodern Raimanodo spelade på ett fantastisk sätt av Daniele Rienzo. Vi ser ofta många historier som skulle kunna föddas på nytt bli helt fantastiska som den av Daniele Rienzo den unga broder som är den manliga motsvarigheten till Parthenope men han sakar allt som gör henne stor och fantastisk som vilja att visa sig vilja att göra eller att samarbeta. Det skulle kunna verkar att Sanrino spelade av Dario Aita skulle glra det men han blir verken uppskattade eller älskade av henne. En fantastisk film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Moby Dick fast med ubåtar

Helt fläckfri episoder

Titel a second change

Regi Hans Steinbichler
medverkade Ray stevenson

Svensk distribution Svtplay

Betyg A

För mig det finns mycket få Tv serier som har varit lika bra som Das Botts. En av dem bättre episoder med ett helt teknisk fläckfri regi av Hans Steinbichler är ”A second chance” som har olika historier som flätas ihop. Jag finner att den mycket grundläggande men för det inte mindre intressant den klippningen som presenteras av Patrick Wilfert som visar under diverse omständigheter och ger ett utmärk bild av andra världskriget komplexitet och dem olika människor som är inblanda i det. Det finns många sätt att brätta en krig och vad som görs av Armin Franzen fotografi och Hans Steinbichlers regi är en lilla den intmistiska med många små historier. Den som är den mest slående av alla är den av hegaer Fprseter spelade så bra av Tom Wlaschiha som jag påminner äe n bel´gisk skådespelaren det samma ja’Haugar i Gams of Throndes. Han är en fanatisk och trofast nazist som har redan jagat judar och nu i ett vackert solig Lissabon skall jaga förrädaren. det är frågan av en intern fejd mellan nazister och vi vet inte om det är den korpulenta Beck eller den dipolmatiska ambassadörerna Gruber mede den riktiga onda Hitchcock bruden spelade av den blonda Anna Schudt som känner alla och är en slags drottning av Lissabon undervärlden men även den fina societeten. Hager lyckas så bra i den och kanske i likhet med barton Flik en annan jobbig typ Hager är snobbig intelligent skoningslös och fulla av ett extremt stor idéen av sig själv men vi ser honom i ett ganska sympatisk stund när han är tillsammans med den portugisiska kvinnan som är bartendern på den lyxiga hotel som är näven till alla intriger inte minst i dess casino spelade av Joana Ribeiro  med namn  Inês de Pina . Hon är sympatisk ganska intelligent och raffinerade i hennes enkelt och vi ser dem omsorg med vilken hennes hus är återskapade med café pannan och möbler. Hager påminner henne och vad som betyder neutralitet vilken är den stora tur med det , fast Ines påminner om Salazars diktatur om de dagliga svårigheter och rofferi. Just temat av koruption finns även i den andra hamn stan den nordliga och blåsig Kiel med ett person den irriterade och nästan komiska Ulrike Buchner spelade så bra av Fritzi Haberlandt som har tvingat på sonen befälen av ett ubåt . Det är en presentation av nazismen som ett helt korrupt system som kanske man förknippar inte med tredje riket och ses med byråkraten Alberch Leisng spelade av Florian Panzner som är ett hus tyrann och kvinnor misshandel för den enda sympatiska figuren Hannie Louise Wilseman systern till en förädaren och dotter till en av första  världskriget hjältar Gustaf grubr spelade så bra av Johann von Bülow. Deras karaktär är geografisk närmande men helt långt ifrån dem två tonårila som har gått ifrån gatan till ubåtar Pauli Mûller seplade av Alessandro Schuster vilken är den mer rebelliska och Hanrry som är Aniol Kirberg. Dessa två är väldigt nära den som är sjölejonet dem före detta alkoliserade Robert Ehrenberg som har Franz Diena nästan spaghettis western utseende. Det är viktig att precis som hager han möter kärlek i förlåtelsen av optiker Greta spelade av Elisa Schlott. Hon har en make som är svårt förlamade från öst fronten och börjar att förstå att kriget är forlorade. Om tyskarna möter kärlek britterna som i själva verket borde vara dem goda avstå av den. Jack Swinburne är den fanatiska ubåt jägaren och har ansikte och skådespelar förmåga av den adels för tidigt bortgångna George Raymond Stevenson  eller för oss alla Ray Stevenson. Han är besatt av mördar för hämnd tyskar ubåtsmän och tar även krigsförbrytelsen. Det är en roll som är direkt citerade från Ahab dem onda kampen i Moby Dick av Melville. Vi ser hur han tar avstånd från en god sympatiska kvinnan Dasy spelade av Jo Hartley. Det är baar att se och njuta

Robert Fogelberg Rota

Jo Hartley

The new old Gladitor

Extremely good film but some default

Hamlet in later Roman empire

Title Gladiator 2

Director Ridely Scott

Cast pedro pascal , Denzel Washinghton , Connie Nilesen

Swedish distribution Paramount

Rate A

Few movies has been so important like Ridley Scott Gladiator and now the same director come with a continuation that isn’t a remake even if it use footage from the impressive titles of the same work but even from an other Scott’s features “Kingdom of heaven” in the impressive battle for the conquest of a Numina Arabic town. Here we will see known the two role that take that rather difficult heritage of Russell Crowe Hanno by the great hero Paul Mescal and especially Accanius by Pedro Pascal. Both take some other aspect of the character that Maximus  so the link withy the earth and a certain amount of democracy that is also appearing from Pascal character . Democracy is a difficult question and Gladiator II is mostly a action movie and one can see it in the use of editing that is taken as it is rather violent way by  Claire Simpson and the use of the elements fire for  Hanno air for his beautiful wife Arishat well portrait by Guval Gonen , muddy for the antagonist and water for Lucilla that is for me connie Nilsen best role ever. This wonderful Danish actress with a touch of Greta Garbo has been deeply under rated and we can watch her in several role when she interact with the two corrupted imperator and with the villain but also a beloved partner to Arcadius and a difficult relationship with Hanno. In a way the scene works much bather than the one that we had in Gladiator and there is a duality that is shown by Nielsen and by Scott excellent instruction in her figure a mother and an empress and this is also shown by the DP John Mathieson. The main problem is that we don’t have any interest scene between Lucilla and the senator Gracco  that is play buy Derk Jacobi but his part seam that of a figurant nothing more. The emperors are the most astonish character I all Ridley Scot’s movie career for the way how they are presented . They are very expressionist like some character of the German movie Caligari for example (I will soon dedicate an other English review on this movie) that are present like the soul at work. This is particular present in the figure of Caracalla paly by Fred Hechinger but in  rather clownish way but with Galeta really well play by Joseph Quinn that is a much bather actor and this kind of working is bather and show a man that has the same idea of Rome glory even in a decanter way. The character that is parallel is the notably and deeply corrupt Thenax play by Tim McInnerny. He is also near Marcius portrait in a very good way by Danzel Washington. We cannot find him like purely evil and we can easily understand why he act as he act and the way of revenge against marc Aurelio-. The battle scenes are like the duel highly spectacular and what I like is the use of the baboon. They were actually find in Pompei and . An other quality is the character of Rami play by the Swedish Eritrean actor Alexander Karim a former gladiator that is known to be a doctor. He is the only of the “gladiator” that have a more psychological connection with Hanno a really good movie.

Robert Fogelberg Rota

Riddlley Scott gör en Hamlet

Gladiator bra men inget mästerverk

Little Gladiator 2

Regi Ridley Scott

Medverkande Denzel Washington, pedro pascal, Connie Nielsen

Svensk distribution Filmstaden

Betyg A

Få regissörer har varit lika duktiga men lika hatade som Riddely Scott. Kanske många av dem som hatar honom är historiker och hobby historiker och sen en hel del av kritiken är på dessa fakta samt av faktum att inte kunna förstå att romarna var trots allt kosmopolitiska Filmen är en storslagen äventyrsfaktin ilm med många intressanta aktion scener och även några mycket fina stunder när det gäller fäktningen och när det gäller den intimistiska känslor mesiga skådespeleri. Slaget i början verkar komma ut från den av ”Kingdom of Heaven” nu me dem demokratiska numianer eller araber iklädda i keltiska rustningar som försvara sig frpn Rom. Denna scene är väldig spektakulär men även smutsig obehaglig utan att var spalter och vi ser hur Scott med hjälp av John Mathiesons fotografi och Sam Restivo klippning samt Harry Gregson-Williams ger en klimat. Vi ser dels döden av den som kunde ha variit den kvinnliga huvudrollsinnehaverska. det är en stark scen möjligen lite för melodrmatisk. I denna scen ser vi hur pedro pascal i rollen som Marcus Acacius har lyckas att ta den rollen av dem starka romanska ledaren. Det är en roll som verkar komplicerade men i själva verket den är ganska enkelt om enformig men en sådan duktig skådepelaren lyckas att göra den perfekt i allt och även intersant. En roll som är absolut den svåraste och jag anser att adels för många gånger den blir fången av rollen som Maximus som för mig är den enda bra roll av Russel Crowe  är Hanno spm spelas av Paul Mescal. Det är en romare som går till en annan kultur och det finns även om den är en helt annolunda lyckas att vara karsmatisk. Det finns en fröst slag men det som öppnar hans väg till gladiator konst är en slagsmål med några bbabianer. Det verkar lite konstig men ofta dessa flock djur inteligenta och ganska lika människor var bland dem som var mest eftretraktare och ofta har dem setts bland Pompejs lämningar. Det är det som gör så att han får möta filmens stora bedrift som är Macrinus vilken är onekligen den mest skurkaktiga av alla roller som har någonsin presenteras av Danzel Washington, Sofistikerade , mästaren av alla typer av manipulationer är denna roll en numian som har blivit romaren eller romersk politiker och som har en Claudius Hamlet relation med Hanno. Den byggs och om i början han verkar endast skrupellös vi förstår att han är den västra sociopaten genom att vända upp och när på den som är den ”riktiga” fadern Markus Aurelios. Dennes arv följs av den personlighet som ör dem mest intressanta Lucilla som har Connie Nielsen ’anlete och hennes enorma skådespelerskaförmåga. Jag finner mycket konstig att både den danska men även den europeiska filmen. Med ett enorma karisma en tidlös skönhet och mycket små rörelsen lyckas hon att presentera det bästa av dem kvinnliga romerska ”dygden” eller vitrutas den att vara en domina. Det är första gången som ett romersk kvinnan ser äldre än skådespelerska. Hon har en annan temat som är likhet med en av filmen elementen som är vatten och vi ser henne först vid en damm med några fiskar. Observera att sonen denna aktion fyllda Hamlet är gjorden som han rör varje gång (samma gest som Riddley Scott brukade göra) medan fiende Macrinusmen även kejsarna är elden. Förutom Crowe fantastiska gestalt fanns det även mycket av ”Gladiator” framgång i kejsaren den grymma Commodus men här har vi två stycken. Den figur som är mindre historisk korrekt är den av Caracalla spelade av Fred Hechinger. Inte alls manlig enbart kapabel att gråta och kromar sig full av laster är han en Caligula som sätter även en markatta som konsul någonting som även under en sådan dekadenstid hade tagit ännu större upprör och Galeta som spelas av Joseph Quinn. I själva verkat verkar han endast en människa som verkar vilja ha rolig lite för självgod inte helt olik många av dem andra politiska aktörer som Tenax den sliskiga senator spelade av Tim McInnerny men Galeta har ytligare en annan roll den att vilja presentera paradoxen av västvärlden som just började med Rom som ville under varje stund lösa dess social problem med dem oändliga expansion och erövringståg. Dessa är den reflexion över den moderna som Ridley Scott brukar presenteras i till exempel the ”last Duell” med me too eller inte ryska bönder med tjetjenska krigaren som slaktade franska soldater i ”Napoleon” finns i denna figur och hur pass mycket folket i Rom är fattig , passiviserade, tiggande och även främlings fientlig. Det måste helt enkelt finnas en hjälte som förstör bättre än dem. Vad som har varit ett konstant i nästan alla filmer och serier tillägnat sig gladiatorerna. Det är för mig inget tillfällighet att en av Spartacus vänner dvs den duktiga Peter Mensah spelar den håvning som var nära Hanno och det finns alltid den som är ”förrädare” Viggo tränaren väl spelade av Lior Raz, ond inte så mycket för vad han gör men för hans roll medan dem andra vänner som Tertuga den mycket duktiga Rory McCann just han Sandor Chrgen i Games of Throndes är adels för mycket i skymundan. Det finns två intressanta karaktärer som är elementen luften dvs hustru Arishat spelade mycket bra av Yuval Gonen pilbågskytten som dör ganska tidigt men även rami vårt svenska inslag Alexander Karim en före detta gladiator som är en doktor från Afghanistan gift med ett brittiska som kommer att vara avgörande. Han spelar så bra så perfekt och vi har hittat den nye max Von Sydow han är också skåning. Det är en bra film även om två roller känns lite utanför Graku Derek Jaconbi och konferencieren spelade av Matt Lucas i själva verket lite för clown artig och helt icke kapabel att jämföras med den stora David Hasting. Filmen har ytligare en känslan den extremt spetakulera som finns i en vist figur den av Glykeo (faktisk en historisk gestalt en velatores en gladiator som kämpade mot djur med skandinavisk eller nord tysk ursprung) spelade av Chris Hallaways. Dess duell är en av dem absolut bästa i hela Riddely Scott film konst. Ytligare en anledning att gå att se filmen.

Robert Fogelberg Rota

Film non perfetto ma adorabile

Denzel Washington e Connie Nielsen superlativi

Titolo Il gladiatore 2

Regia Ridley Scott

Interpreti Pedro pascal Paul Mescal, Denzel Washington, Connie nilese, Alexander Karim

Distribuzione Paramout

Voto A

Pochi film sono stati importanti come il Gladiatore e la continuazione anche se per me con troppe citazioni con Paul Mescal a interpretare il ruolo di Annone o Lucio Vero Aurelio  è un bel film piacevole ma molto lontano dalla perfezione o dal capolavoro. Anzi nelle diverse  escursioni realizzate sulla storia ultimamente da Ridly Scot da Napoleone (che a me è piaciuto moltissimo) a The last duell ma anche House of Guicchi; il Gladiatore 2 é la più debole; ma non per questo un ‘opera fallita ne senso che é molto spettacolare , anche molto intelligente con buon qualità filmiche prima tra tutta la bellissima fotografia di John Mathieson. . Questa  è tipica di molti film di Ridley Scott dve prevale la sabbia; la sensazione di un caldo opprimente che si era già visto in opere come non solo il Gladitore, Black Hakws Down ma anche in Napoleone. Perché cito queste opere per un fatto che abbiamo tanto di questa sensazioen  anche con “l’umido” delle due battaglie. Si tratta di un film d’azione e il merito di Scott partendo dai “Duellanti” e di fare dell’azione un qualcosa di molto raffinato , squisito  poetico anche collaborando  con l’ottimo montaggio di Sam Restivo e le musiche di Harry Gregson-Williams . Ma sempre ecomunque  brutale e “l’umido “ o l’elemto acquatico si vede bene nelle due scene principali che sono la battaglia in Numia o Arabia tra i “democratici” numiani e le legioni di quello che a prima vista sembra essere  il nemico l’antagonista: Marco Acacio ben interpretato molto sotto le righe  da  Pedro Pascal. Il ruolo di questo generale tutto di un pezzo ;che non esita a esporsi al pericolo, sopratuttia nella prima battaglia meravigliosa con l’uso di tutto armature celtiche da parte dei numiani le catapulte e in trabucchi é spettacolare e sporco e non vorremo mai essere presenti li. Forse troppo enfatica e la morte di Arishat ben interpretata da Yuval Gonen la moglie di Hanno. L’altra battaglia con un livello di spettacolarità massimo é quella dentro l’arena quando viene ricreatq lo scontro di samalira con la presenza degli squali i coccodrilli sarebbero stati molto piú logici ma meno spetaccolari . Sappiamo che Caracalla fu un imperatore molto aggressivo pieno di temperamento e crudele, l’unico elemento che Fred Hechinger riesce a presentare é quest’ ultima  e la scimmietta che mette al comando ricorda gli aneddoti per altro molto falsi su Caligula. Questo ruolo troppo caricato é uno dei difetti del film come il ruolo del conferenziere che fa rimpiangere parecchio David Hasting e qui il ruolo che fu il suo  é interpretato da Matt Lucas quasi in una maniera pagliacesca . Diverso anche se simile nell suo essere scelrato e nell’offesa dell’etica i é l’altro imperatore Galeto che ha il viso di Joseph Quinn che interpreta un bel ruolo con una notevole profondità psicologica;  un ruolo che vuole a ogni costo rappresentare il paradosso di Roma e anche della civiltà occidentale problemi a sociale interni  e un insano desiderio d’espanzione e conquista. Non é un caso che sia Galeto (per altro un imperatore preso dalla danation memorie a venire fatto fuori) e non Caracalla e la inquadrature la posizione della telecamera (é inutile ormai parlare di macchina da presa) lo fanno molto simile a un altro personaggio Tharex ;un notabile arnese della politica e viveru vizioso come Trimalcione  del satirikon di Federico Fellini ben intepretato da Tim McInnerny. Un bel ruolo ma nullo rispetto al vero “Vilain2 che ha il viso di Denzel Washigton. A parte che il film vale il prezzo del biglietto da solo per lo scontro tra lui e l’eroe Hanno Macrinus é un ruolo molto complesso. Ricordando l’originale “Il Gladiatore” Oliver Redd fece un grande ruolo ma un po’ troppo semplice e corto anche pe ril suo decesso  mentre il ruolo di Danzel é perfetto. Sarpendtino flessuoso elegante sofisticato ma anche molto troppo crudele  senza scrupoli .Lla storia di Macrinus  8evidentemenete un numiano romanizzato ) é quella di una vendetta contro Roma contro l’imperatore filosofo Marco Aurelio e possiamo intuire che ha subito in quanto schiavo delle violenze terribili. Il suo piano é perfetto e lo scopriamo a poco a poco dagli occhi dei suoi avversari che sono soprattutto Lucilla un ruolo stupendo di Connie Nielsen, l’attrice e ex modela danese fa un ruolo di uan matrona scaltra intelligente e l’omaggio al primo film l’incontro con l’amante Marito Acticus mentre gioca con dei pesci é secondo me molto bello. Anche la sua fina ha un momento di poesia come il recupero del figlio che vediamo abbandonato e obbligato a varie fughe interpretato da Alfie Tempest. La virtù romana intesa come onore virtù civica e militare che influenzo e continua a influenzare sia i paesi occidentali che la Russia riconquista il suo paladino capace con  Paul Mescal. Questi si dimostra appropriato anche se molto meno carismatico di Russel Crowe anche perché vediamo pochissimo interagire con altri gladiatori anche se ci sarebbero ottimi attori alla stregua di Rory McCann che ricordiamo indimenticabile nel ruolo del Mastino in trono di Spade qui tegula ma anche Darius che ha il viso di Alec Utgoff. Alla fine e qui sembra che la lezione di film come “Sparatcus” di Stanly Kubrick (film che questo per altroodiava)  o anche un film minore come “Pompei” ma anche della famosa serie sono ignorate e c’é l’eroe da solo , l’eroe pronto sempre a vincere contro tutto e tutti. Scott non sembra avere stima della massa della folla che prima viene manipolata ma poi si ribella in una maniera senza senso abbandonandosi a un carnevale crudele e disordinato che ricorda alcune scene tratte da un ‘opera di Antony Mann “La caduta dell’impero romano”. Ma c’é un altra parte di Roma che viene presentata quella più intimistica della vita di tutti i giorni. Roma era una metropoli enorme è soprattutto una metropoli ampliamente cosmopolita e questo si vede molto bene dalla presenza di un personaggio Ravi (interpretato dalla svedese d’origine eritrea Alexander Karim)che aiuta il protagonista. L’ex gladiatore dottore originario dell’ Afghanistan sposato con uan donna che arriva dalla britania e lui a risolvere la tragedia. Una delle accuse più soventi fatte a Ridly Scott é quella di non rispettare la storia (accusa fatta anche a Bergman) mentre si possono trovare pochi errori nei costumi una delle accuse e la presenza di un rinoceronte guidato da Glyckeo (per altro un gladiatore nominato in diverse lapidi un velattores ovvero un gladitore che combatteva contro le belve) qui interpretato in versione “hooligan” da Chris Hallaways ma il ruolo di ravi rispetta l’unità di tempo aristotelica un qualcosa che piaceva molto ed era giudicato come fondamentale pe rla riuscita di un qualsiasi tipo di rappresentazione scenica. Un film imponente come molti altri dell’autore e vorrei anche citare il meraviglioso Exodus biblico con un personaggio quello dell’istruttore dei gladiatori   quindi schiavo e agguziono del potere Viggo interpretato da Lior Raz. Personaggio odioso non tanto per quello che fa ma per come lo fa. Qui Scott che aveva presentato i ceceni non i contadini russi a massaccarre e torturare le truppe di Napoleone fa di un israeliano un personaggio simile. Un film che ha dei difetti il ruolo ampliamente marginale e anche inutile di Graccus qui il bravo Derek Jacobi ma da vedere, magari più volte.

Robert Fogelberg Rota

Andra världs kriget med regnbåges temat

Andra världskriget eller son of Anarchy

Titel Rouge heroes

Regi Tom Shankland

Medverkande David Stirling Sofia Boutella

Svensk distribution TV4play

Betyg mästerverk

Det är mycket svårt för mig i ett mycket speciell period av mitt liv att inte tycka om Rouge Herroes och jag skall förklara varför . som pojken som gillade soldater inte i tenn med i plast och militär utrustning var den afrikanska fronten i Afrika extremt intressant och jag uppfann historier precis som med vikingar. Ni kan förstå hur glad jag hade varit med serien ”Viking”, the lost kingdom ” och ”Viking valhalla2 och nu kommer någonting som följer samma funktion fast i öken under andra världskriget. Tyvärr det finns italienska dödar och eftersom många av mina släktningar var på denna sidan och i själva verket den enda veteran som jag mötte var en tysk före detta Afrika Korps sådan är mina känslor för denna serier lite blandade men är i huvudsakligen positiva. Den fotografi som presenteras av Stephan Pehrsson och Malcolm Crowe klippningen är helt fantastisk och lyckas att ta fast på två motsägelse fulla med komplementära sidor den kontemplativa nästa drömlikare i öken och den brutala i stridscener i mord som är foga sympatiska och svåra slagsmål. Den förband som presenteras är inte det som vi första ögonkastet vi ser med den militära det av ordning stil och disciplin men en förband av bråkstakar enstöringar och moralisk förfallna människor. Det ses tydligt i några av karaktärerna som återkommer som den som för sitt egen personlig idéen David Stirling mycket väl spelade av Connor Swindells statar hela förbandet. Det är en antihjälte våldsamt men även själ upptagen och extremt full av ibris. Denna aspekt är för mig den mest irriterade och det är vad som gör honom så lik den som är den stora boven som inte är Rommel men den brittiska armen strukturer och sin regel. Vi ser brutala och meningslösa fängelse i vilka soldater nästa utsatt för tortyrer och en ”kultur” som är ett icke kultur. Det finns tydligt när David är vid en bar precis i början och han möter några australiensarna eller efter dem första missionerna . Strilling har denna sidan att kunna komma ut varje obehagen genom att tala sönder sitt motståndaren och det ses i en av dem bästa scenerna som visar hela hans förmåga när han diskutera med den högsta brittiska befäl General Auchinleck mycket väl presenterade av Adrian Lukis. Det finns en vist ironi och charm medan man diskutera man ser vad som är kriget en av dem många riter av ett överklass som håller på att känna att världen håller på att försvinna. Det är någonting som känns inte enbart af Strilling och inte endast bemästras av honom men även av en annan karaktär den som är hans fiende  Dudley Wrangel Clarke  mycket välspelade av Dominic West. Denna är en het osympatisk person möjligen intresserade i män eller som gillar att vara travestin med den Chanell klänning som möter dem andra vid ett kyrkan och vill försöka alltid att vara i centrum att visa att han har ständigt rätt. Just denna homoerotik i kriget är en av serier mest intressanta grepp och det ses tydligt i den som presentera underklassen den huligan artiga i den brittiska kulturen. Det var en protestantisk etnisk irlänsk eller gamla keltisk familj som gillade våld precis som  Paddy Mayne spelade så bra av den gigantiska Jack O’Connell . Våldsamt pytisk full av aggressioner mot alla men även intresserade i kultur en poet det råder integet tveckan att paddy har en förhållande med en annan nordirländaren i denna fall en katolik Eoin McGonigal spelade av Dónal Finn. Det är en relation som påminner om det mellan två berömda ”regnbåge” älskaren i ”Illiaden ” Akilles och Patroklos. Även den andra relation med ett franskan läraren vi la Sorbonne är citerade direkt ifrån Jean Genet estetik  Georges Bergé spelade av den mycket duktiga Virgile Bramly. Det finns en samtycken mellan dem två för att vinna mördar så pass många fascister och nazister som händer på riktig i stridscener. Den alla annorlunda maskuliniteter är den av Jack Lewers som har Alfie Allenhela briljans. Det är en av dem absolut bästa skådespelaren i hela den brittiska världen som vi påminner stark i den underbara Games of Throndes och om där spelade av en son av den dränkta gud här är han en välfungerade son av en heroisk England. Han är disciplinerade grym i kriget men inte rasande och aldrig våg hastig och hans död är mäktig. Många av karaktärerna har dött på grund av en öken storm han dör istället drömmande av sitt käraste blir han träffade ifrån luften någonting som påminner mycket och vad tyvärr vi ser i många video från den Rysk Ukrainska kriget . en helt fantastisk gestalt som den av Sofia Boutella som den fransk algeriska agenten och famme fatale  Eve Mansour hon hägerrummet är både sympatisk och cynisk. Det är en fröjd för alla sinnet att se henne och både i utseende och trålning hon påminner om sådana stjärnor som Greta Garbo eller Ingrid Bergman. Karaktärerna känns inte så trovärdig men hon är den enda arab i ett krig som trots allt var på deras hemma plan . Hon är en del av charmen. Den enda lite falska not är den av den italienska officeraren Alfredo gestaltad av Matteo Franco en påfågel. Italien gjorde en blek utryck under andra världskriget men inte enbart på grund av icke kapabla militärer och i Afrika man gjorde trots allt ganska bra med tanken av vapen en dålig utrustning och av faktum att många officiellare var pro brittiska och även anti tyskar mycket på grund av den tradition av  Italiens enande, första världs kriget och inte minst kontraster mellan Tyskland och Italien för Österrike. En väl serier och jag vill tipsa om den nya Malcon Macdowal Jacob McCarthy mycket duktig i rollen som Johnny Cooper

Robert Fogelberg Rota

Susan Osten den sista väster i den svenska filmen

Tyvärr har Susan Austen gott hur tiden

Vad som hände igår att Susanne Austen lämnande oss är ytligare en tragisk nyhet för en land Sverige som håller på att försvinna eller att få andra värderingar som kommer att få den närmaren USA mest om Trump kommer att vinna eller Polen fast djup regnbågsfärgade och individualistisk. Det är för mig omöjlighet att försöka i få rader att beskriva denna enorma fantastiska och talangfulla konstnär kapabel att presentera både klassiska och nyskrivna verk men jag kommer att försöka se en gemensam tematik och vad hon har betyd för den svenska kultur liv. Även om Sverige har varit under den förra århundrade en lite och ganska marginell land den hade haft en förmåga att skapa en egen väg till ett ekonomisk välfärd och att vara en morlaisk super makt. Moralisk i den bemärkelsen att den kunde kritisera allt och alla samt att kunna stå på höga hästare. Numera med Nato inträder genom att vara den mest lydiga landet till Eu kommission (man har helt enklet inte Euro eftersom det finns inga kontakter) och d´med social demokrater som försöker att vara moderaterna och moderaterna som går mer och mer mot extremism. Susane Austens idéer verkar vara bisarra konstiga och hur tiden. Jag kommer inte att fokusera mig så mycket på barn teatern någonting som idag verkar hur tiden bättre att låta barn upptäcka världen genom telefoner men på några filmer och uppsättningar som jag har kunnat se och som har betytt mycket eftersom dem har lyckas att återspeglar tidens andan. Fast innan man ger sig på Susan Austen måste man ta i tur med en myt Osten som motpolen till Bergman. I själva verket det finns ingen som helst likhet men även många kontaktpunkter och en kompletterade syn på tron. Tron för Bergman fanas inte och i den mest svenska film med ”Fanny och Alexander” ”Smultron stället Bergman i den guldålder ent var lika löjliga. Människan eller rättare sagt den borgliga vita männen var utanför allt kunde verken når en anna dimesion den kollektiva. Precis som för Ingmar Bergman den privata var helt viktig så att komma ihåg om sitt uppfostrande men även någonting annat som är personernas roll i samhället Vad som var typisk för Susanne Osten var den kollektiva och kunna införa ett brecht liknade extteik i filmen atrt kunna kommunicera med den som var åskådaren. Det kunde bland annat ses i hennes filmiska mästerverk skyddängel  . Att kalla henne för ett försättning av Luc Godrad eller andra av nya vågen är för mig inte korrekt eftersom hennes arbetssätt var annorlunda det var att kunna presentera en naturlig utvecklingen av dessa karaktärer. Vad som var betydelsefull i Osten filmatiseringar var en av dem mäktigaste som man har aldrig sedan dess skådad i Sverige. Jag kommer att tillängar mig bara en film den som för mig har bettyd mest  Precis som på teatern vi vet inte vad vi befinner oss och varför vi befinner oss i denna politiska spel. Vi har en minister
Joel Birkman som alltid spelad mycket bra av Etienne Glaserförsöker att uppehålla ordning och en ung individualist revolutionär som vill få bort honom. Lite i taget och det finns likhter både med Tjechov men även med Marivaux den försöker att besvria en lite värld vid ett sommar stället  v svart viat foto är stram men även så detaljerade till varje aspekt naturel men även den privata hemmet . Om man skall vara petig även ingmar bergman hade presenterat någonting ganska lik i Smultornstället fast här finns det ett olikhet att denna världen ör inte sed som ett foto album långtifrån men är sedd i sitt verkliga i det som är inne i den. Alla dem ritualer är inte i själva verkett den ritualer som hade presenteras av en borlglig familje men dem ritualaer av en familje i sig en samling av individer och sex den erotiska blir den normal det som får oss att leva med dem . det finns i jacob den revolutinär som spelas av philip zanden en slags misstro cynism men även en sårbarhet som både minister och inte minst minister son Wedja en mycket ung och karismtiks Björn Kjellman saknar och det är så att den roll som är närmaren jacob är onekligen Livia Birkman ministern hustru spelade så bra av malin ek kapabel att visa både mjukhet och ömhet men även en slags hård oföstorlig och oforsonlig farmtorning. För mig dessa användning av cenejournalsn den rytnmiksa användning av klippningen för vilken ansvarade Michal Leszczylowski och den monumental roll av befolkningen bonde Ivan en duktig Tuncel Kurtiz gör filmen till en minstålpern precis som så många teatern uppsättningar som osten gjorde och numera verkar hur tiden men som kanske borde sättas upp igen för att kunna åskådas

Robert Fogelberg Rota

Tom Hardey räddar inte svag manuset

Utmärk skådespelaren räddar inte svag film

Tittel Venom there will be Cranage

Regi Andy Serkis

Medverkande Tom hadey Michelle Williams

Svensk distribution Tv3

Betyg C

Venom är en parasit som kommer från den yttre rymden och den får en symbios med ett gansak klumplig journalist Eddie Brock som spelas av Tpm hardey som är ständigt bered att förstår för sig själv och dem andra. Vad som är interessnat är att den Eddie Brock / Venom spelas av Tom Hardey som är en riktig hjälteroll Hela dem två karaktärer den frossande venom monster och den lunga tillbaka draga Brock förberörds väl med distans och ironi och får en anti hjälte som passar utmrk till den ironiska framföring den seriemördaren Cletus Kasady  väl presenterade av Woody Harrelson som gör just en Woody Harrelson som vi älskare honom så mycket problemet är att den karaktär som han spelarna Cranage som skulle kunna ha en mycket intressant far och sonen reaktion med venom får aldrig utvecklas vi får aldrig veta någonting och följa honom bara i ett salgs splater artiga nummer som har en extremt torftig foto av Robert Richardson som är ovärdig en bra film och en klippning som visligen arbetar bra med Marco beltrami musik som delvis lyckas att fylla rummet fast detta är adels för enkelt. Man kan även iaktar att den roll av Venom flickvän som spelas av Michelle Williams den till synes tuffa advokat Anne Weying är mindre uttrycksfull av en meseling porcelin figur inte minst i kontrast med den kvinnliga skurken Frances Barrison / Shriek spelaade med kraft och karisma av Naomi Haris vilken gör filmen till ganska tråkig och ickesägande till trots av en roll dektive Mullingan spelade så bra av Reid Scott. Denna är en enorma bara naturlig och intressant skådespelaren kapabel att prestera en roll som har ett fobi den av dem andra vilken är extremt vanligt i vårt modern tid. En film som kunde ha blivit mycket men mycket bättre

Robert Fogelberg Rota