Tonini intervista Sirvano

INTERVISTA A EDOARDO SIRAVO

di Leonardo Tonini

 

 

A Sarsina, in Italia, in provincia di Cesena, uno dei più bei borghi storici d’Italia, da 40 anni si svolge il Festival di Plautus. La cittadina, che ha origini antichissime, ha dato i natali a Tito Maccio Plauto nel 255 avanti Cristo, il grande commediografo romano la cui opera ha influenzato tutto il teatro occidentale. Testi come l’Aulularia, il Miles gloriosus e Pseudolus sono continuamente in cartellone dall’antichità a oggi. Il festival di Sarsina si propone di tenere viva l’attenzione anche sulle commedie meno conosciute (sono 20 quelle pervenutaci integralmente) e sulle opere teatrali che nel corso dei secoli sono derivate dalle plautine.

Appunto dopo una di queste ‘derivazioni (Le allegre comari di Windsor) incontriamo Edoardo Siravo nuovo direttore artistico del festival di Plauto e lo abbiamo intervistato.

 

1 Doppiatore, attore, regista e da quest’anno anche direttore artistico di uno dei più antichi festival in Italia, una bella carriera. Chi è Edoardo Siravo

 

Chi è Edoardo Siravo? Sembra una domanda semplice ma invece è abbastanza complicato rispondere descrivendo i molteplici aspetti della mia persona e della mia carriera, considerando le varie attività che seguo da sempre.

L'attività prevalente è quella teatrale svolta in larga parte negli splendidi teatri antichi di cui l'Italia è ricca, quindi Tindari, Segesta e Siracusa e poi Sarsina, che ospita una grande arena moderna ma che vede andare in scena spettacoli di stile classico, stile che corrisponde in gran parte alla mia attività attoriale e che forse è stato uno dei motivi della mia candidatura a Direttore Artistico del prestigioso Plautus Festival.

 

2 Che taglio hai dato e darai al tuo festival? come intendi indirizzarlo nei prossimi anni?

 

Il Plautus Festival, di cui è appena terminata la 62ª edizione, rappresenta un unicum nel panorama dei Festival di drammaturgia antica, incentrato attorno alla figura di un drammaturgo e forse anche attore, che ha lasciato una trentina di testi teatrali che hanno poi ispirato tutta la drammaturgia comica sino ad oggi.

Quindi, alternando spettacoli comici e tragedie, l'intento è quello di far rivivere questo autore, di cui Sarsina è la città natale, anche a livello internazionale.

 

3 Qual è la mission del festival di Plauto? a chi si rivolge? Ha una visione internazionale?

 

Come ho già detto l'intento è quello di promuovere il Plautus Festival sia a livello nazionale che internazionale. Se pensiamo ad attori come Ettore Petrolini, Alberto Sordi e anche Gigi Proietti, non possiamo non ritrovare in loro radici plautine, le stesse radici che possiamo riconoscere nella drammaturgia contemporanea, ad esempio in "Aspettando Godot".

 

4 Abbiamo visto film di ambientazione romana recitati in latino (il primo re) - è pensabile trasporre in teatro una commedia di Plauto nel suo idioma originale?

 

Questo esperimento è già stato realizzato alcuni anni fa da Antonio Calenda. Io stesso ho messo in scena "Aulularia", di Plauto appunto, dove il testo recitato era in parte in latino, tradotto ed adattato per l'occasione da Michele di Martino, con ottimi risultati.

 

5 Ti ho visto in uno splendido Falstaff questa sera, che relazione c’è tra la famosa commedia di Shakespeare e Plauto?

 

Shakespeare è in effetti uno degli autori che ha attinto abbondantemente al repertorio plautino. Lo stesso "Falstaff e le allegre Comari di Windsor" derivano dalle commedie plautine "Casina" e il personaggio di Falstaff si può ritrovare in Pirgopolinice, protagonista del "Miles Gloriosus".

 

6 Hai detto che partecipi al festival da 14 anni, c’è qualche episodio che ricordi con piacere? c’è uno spettacolo che ti è particolarmente caro?

 

Tutti gli spettacoli con cui sono andato in scena al Plautus Festival mi sono cari.

Recitare nell'Arena Plautina di Sarsina è per tutti gli attori una vera emozione e una grande gioia.  È un onore e un piacere che condividiamo con il generoso pubblico che da anni affolla le gradinate e che ci stimola e incoraggia a continuare con qualità e valore.

 

____________________________________________________

 

Attore, doppiatore e regista, Edoardo Siravo ha recitato in importanti compagnie teatrali in oltre 150 spettacoli. Si è diplomato nel 1977 all'Accademia nazionale d'arte drammatica ed è stato aiuto regista di Giancarlo Sbragia negli spettacoli La bottega del caffè con Vittorio Caprioli e Il gioco delle parti con la Compagnia Tieri Lojodice e regista di molti spettacoli teatrali.

Ha lavorato, e lavora, anche nel cinema, televisione e nel doppiaggio collaborando con importanti registi e attori quali: Paola Borboni, Paolo Stoppa, Liv Ulmann, Vittorio Gassman, Gabriele Lavia, Giulio Bosetti, Luca Ronconi, Luigi Squarzina, Gigi Proietti, Damiano Damiani e Raffaele de Simone.

Nel 2019 ha vinto il Premio Spoltore Ensemble come miglior attore per lo spettacolo teatrale Aspettando Godot di Maurizio Scaparro.

Nel luglio 2020, a Pescara, viene insignito del Premio Flaiano alla carriera. Successivamente debutta con l'Aulularia di Plauto all'Orto Botanico di Palermo.

Da quest’anno (2022) è direttore artistico del Festival di Plauto a Sarsina.

 

Si ringrazia l’amministrazione di Sarsina per aver reso possibile questa intervista.

Share

Direkt till teatern historia

En fantastisk scen upplevelse

Titel Gisutino

Regi George Petrou

Medverkande Raffaele Pe

Spel plats Drottningholm slotts tetran

Betyg direkt till teatern historia

 

Vivaldi var en helt fullborda tonsättaren som kunde presentera episka operor som kunde bana väggen till  mmycket av det som var klassicismen. Tyvärr är dem sällan spelade och aldrig så bra spelade som i denna underbara uppsättningen som tar vara på hela den skatt av scenerier scen byte och den lekfulla magi av den bevarade 1700-talet teatern maskineri samt genom att lyckas till att var. I händelsen centrum finns två personer som har varit extremt viktiga i historia ab länder runt Östersjö Gustav II spelade av -…rollen är i sig full av ett historisk glädje och den placeras äen i den viktiga sista akten även bland dem vanliga platser i vilken kungen fanns bland annat i logen mellan dem olika människor som kan  vara dem olika biträdande som finns i slottet eller med den minerva fortuna som är gestaltad av Raffaele Pe e  komplicerade person . Den kung som presenteras är isotonisk mnyckelfull  raffinerade och vill ständigt placera sig vid olika punkter och även olika ty har mycket av dem grekiska gudar som är fortuna eller Minerva spelade av Elin Skorup. Denna roll i George Petrou regi som är även för ovanligheten skuld en mycket duktig dirigent har den stora fördelen att vara en deus ex macchian kapabel att kunna komma uppe och när med den mål som hissar hen upp till scenen och visar ett stark vilja till att undvika den tragedi som är döden av hjälten Giustino som spelas på ett mästerlig sätt av • Yuriy Mynenko. Den är en tenor som i början vi ser i ett helt anspråkslös miljö den av hans arbete som tjänare/städaren och lik Röde orm använder sig av ett sopkvast för att rädda den vackra prinsessan leocastra och blir förvandade av kungen till ett riddaren. Det är inget tillfällighet i denna tempel av svensk 1700-talet att kungen skall dubba en riddaren i Ekonsund dräkt med ett rustning som påminner den som Gustav III hade under hans turnéspel. Det är en svårt roll full av stora komplicerade nyanser och svåra partier. Det ses i den mest ”gotiska” scenen som spelas i ett dunkel källaren när den som har varit Giustiono fiende i kärlek en kvinnan Andronico • Linnea Andreassen maskerade som ett män i sitt tur maskerade som en ung pojken som försöker att spela en kvinnan lyckas att visa sitt styrka med fadern. Vi kommer att få den klassiska teatern coup och fadern är den förskräckliga och fasanfulla Amarzio spelade av Juan Snacho. Denne karaktär är den typiska ”tyrann” full av iver av ett glödande passion som man ser i allt i hans dans i hans kostymering och full av ett ha mot alla som senare dras enbart av blodets röst . Man ser det tydligt när han tvingar Polidare spelade av Jihan Shin att offra den vackra drottningen som påminner om Sofia Magdalena  Gustaf III olyckliga maka Arianna spelade av den duktiga  Sofie Asplund. Rollen är underbart i alla avsede förtum scenen i vilken den möter drake. Det finns adels för många lazzi och man använder inte av vapen på den rätta sätt. Venedig precis som hela Europa på 1700 taet var full av dueller har och dö och att föra vapen var inte i första hand någonting rolig men en markering på något seriös. Det är en bra roll precis som den av Leocasta spelade av Johanna Wallroth ett kättja och en glädje som går i varandra och gör så att sopranen dominera scenen. Det finns och i detta både Vivaldis musik men mest av allt Nicolò Beregan är så mycket före sitt tid den viktiga personlighet av förrädaren den som försöker att få dem andra att lyda hans vilja med hjälp av listighet och hyckleri Amanzio spelade av  Federico Fiorio. Det är en till synes rejäl och stilig officielaren som lite i taget visar hans natur som är den av ett tyrann löjlighet men inte för det mindre farlig eller grym. Den vana teatern besökare kan se ett slut som påminner om August Strindberg ”fadern” . En helt underbart uppsättning som vi kan njuta va

Robert Fogelberg Rota

Share