Tam om svenska folket



Jag är inte nöjd med Mattias Andersson regi

zanjani_nina_173.jpg

Titel Vi som fick leva om

Regi Mattias Andersson

Spelplats Dramaten Elverket

Betyg D

Tyvärr trots den roliga idéen att göra en pjäs med ett filosofisk frågan som man har ställt till många svenskar är den hyllade regissören från Backa Tetaern Matias Anderson idéen att på ett brechtiansk sätt och resultatet blir adels för tam och oenhetlig för att vara intressant. Tyvärr en legend av den svenska teatern och den internationella filmen som Marie Richardsson som hade den stora tillfälle att delta iStanley Kubrck sista film ”Eyes whild shut” är adels utnför rollerna utanför dialogerna och är i uppenbart problem med den fisiska i pjäsen. Någonting som hon delar med några av backa teatern skådespelaren som den grovhuggen Kjell Wilhelmsen som man har tydliga problem att höra och samma an sägas av

Adel Darwish som får spela rollen av Invandraren eller ny svensk som är kanske bättre att säga. Fast dem två ovannämnda herrar är helt fantastiska i jämförelsen med Rasmus Lindgeren och Ylva Galon som verkar ha stora problem med att stå på en scen. Det som är problem med dem och även med uppsättningen är att deras sätt att vara konstig naturlig utan något som helst karisma. Detta är lite grand även problem som förkommer med Bianca Kronlöf och Nina Zanjani vilka rollen är lite för tydliga inte helt fint känsliga särskild när dem göra på engelska en parodi av två stycken utländska städerskor. Det konstigaste att se när Nina Zanjani presentera en tjej som ville bli dansaren men blev istället tandläkaren och Bianca Kronlöf presentera en kvinna vars pojkvän blev dräp är dem så bra fast man tänker är det inte mera själva historia som gör det utmärk. Samma kan sägas om Nemanja Stojanović vilken är klockren som flummare och inte minst som travesti. Men den riktiga tjuren på scenen är onekligen Magnus Roosmann som visar enorm kapacitet berättar röst naturlighet och klassicim som har varit den stora kännetecken av skådespelaren från Max von Sydow till jarl Kulle och gör av honom den bästa på hela scenen och bär upp föreställning. Om det hade varit en monolog hade det varit betydligt bättre

Robert Fogelberg Rota