Så väl gjord

Tom Hobs är onkel Vanja

Titel onkel Vanja

Författaren Anton Tjekov

Regi Ian Rickson

Medverkande Tob Jones

Svensk distribution SVT play

Betyg A

Får fortfaren har varit så framgångsrika som Anton Tjechov som har lyckas att skapa den moderna tern och nu efter ett påtvingat uppehåll på grund av den svåra COVID 19 pandemi har sätt upp på den teatern täta  West End i London med Tom Hop i huvudrollen. Det är en svår pjäs eftersom den är en av dem mest tragiska även om det finns gott om komedi lukande nästan burleska inslag. Den fantastiska scen rummet som har presenteras av Rae Smith, är den av en gammal fabrik och förutom den mänskliga drama som presenteras av ett alltid närvarande karismatisk genom att inte vara så karismatisk Toby Jones det är den ekologistiska tanken. Det finns i Anton Tjechov pjäs med det blir ännu större i den dialogen som förkommer mellan Richard Armitrage i rollen som doktor är mycket övertygande. Det är en drömmare en person som försöker att hitta en mening i ett liv som är extremt bunden till sitt tid 1800 talet och början av 1900 talet ryska imperiet men känns även så tidlös på grund av faktum att han talar om ekologi. Det är för mig ingen tillfällighet att Ian Rickson tar vara på dessa rader som få ett nytt innebörd. Man måste tillägna att Ryssland var vid Tjeckov tid inte helt industrialiserade men Rysskär reste mycket och såg allt förstörelsen av naturen som gjordes av industrialismen.  En risk för ett folk som är natur älskaren och även påverkade av romantiken och mest den tyska delen av rörelsen som visade tydligt kärlek för natur. En natur som har våldtagit inget minst av rummet som ser ut som en äldre industri huset men som även visar hur den är   Det är mycket den schablon bild av ryssar som presenteras att man super roar sig med en varm själ men även att man är vemodig och vill inte se vad som finns omkring. Det är den starkares Sonya spelade av Aimee Lou Wood. Det är en snäll flickroll som är tull synes tråkig timid anspråkslös och verkar mera än en dottern till en välmående familj en slags tjänster flickan och den diskurs som hon får fram i den stora klimax när fadern vill sälja huset är när hon påpekar den svåra livet som fadern har utsatt henne och dem andra i huset för. Det finns två helt olika aspekter i henne den som är ansvarsfull inte minst när hon förklara och Aimee Lou Wood är verkligen så bra med att arbete med ett  röst som är både barnslig men extra tydligt rollen. Har precis som amman många sympatiska tider som påminner stark om den av amman. Detta är även den svårighet som finns för denna roll och vi ser hur dem två amman och Sonja rör sig på ett mycket klumpigt sätt även om det är en slags klumpighet som verkar istället visa den kompletta behärskning av rörelserna. Samma kan sägas av den som är clown i hans tumma och löjliga framtoning av tjänaren som är spelade av den överviktiga. Det är en svårt roll men även en roll som visar olika sidor från den första som visar hennes klokhet men även dumhet precis som Sonja att förlitar sig till religionen . Tjechov hade ett svårt förhållande till den och det ses tydligt om man läser denna karaktärer och dess fatalism. Auktoritet är presenterade av professor som spelas av Ciaran Hinds med klass karisma och ett enorm skicklighet. Det som han spelar är en pompös nästan omöjlighet i hans självgodhet. Fast det är en självgodhet som kanske botar i några rätta konventioner som har gått snett. Vist är han ipokondiker irriterade bufflig och okänslig men det finns stunder av äktade godhet dels mot dottern men även till den som är hans störa sponsor före detta svärdmorden presenterad av Dearbhla Molloy Förutom framtoning av denna extremt auktoritära kvinnan inte för icke klädd i byxor det finns även en annan dimension .Den brittiska publiken är van att se Tjechov och har även många kontakter i form av direkta kunskaper om Zarernas Ryssland om man vet säkert att under andra häften på 1800 talet många flickor i den välbärgade  familjer klipp sina flätor började att bära mans kläder och studerade i utlandet. Detta är kanske var som händ med och hon är också djup desillusionerade och har som enda hopp den mot denne svärsonen. Detta förklara även varför hon är så vänligt inställd mot hans nya hustru  Hon har helt enkelt missat att se verkligheten och är instängt i hennes jaget. Detta gör för mig hennes roll komplementär och symmetrisk till sonen Vanja i vars roll Toby Jones helt briljera . Vi vet ganska lite om honom förutom att han gillar att dricka och är ganska begränsad i den bemärkelsen att det som han gillar mest är att angripa att vara sarkastisk mot sin omgivningen. Hobs presentera denna gestalt som Tm så bra verken sympatisk eller osympatisk full av ångest och energi och komisk samt burlesk mot publiken men kapabel att föra fram allt det tragiska. När han försöker i den scen som är kanske den mest överdrivna att skjuta professor precis som när han försöker att ta livet till sig själv det finns två dimensioner en som är komisk som vi ser och det tragiska den som är så djup allvarlig och för allt del även hjärtskärande  dett blir så viktig Han är förutom doktor som är så pass mer atletisk än honom ingen som helst  kärlek för någon . detta är för mig en av dem starkaste delar av Tjekov att kunna visa vad som man gör bäst och han dueller med Yelena dn vackra Rosalind Eleazar . det r en svårt roll eftersom många kräver mycekt av hennes att inte bara en vackert levande och trogen hustru men även en perfekt människan. Hon är djup sympatisk fast detta betyder inte så mycket. Det är en afro brittisk skådespelerska som gestaltar denna roll och det skulle inte vara så super betydelsefull om det inte vara för en annan faktim att ofta vi frågar till personer med annat etnisk ursprung så mycket att vara perfekta betydligt mer än vad vi fråga till våra egna att kunna vara helt och årligt perfekt. Hon känner för doktor men inte så mycket och vi kan se ett slags tanke på hur vårt samhället ser ut och vad den betyder. En bra roll även den rik av många bottnar. En annan stor roll trots att det är två små sådan är den av Peter Wight som tjänaren Tigrin och inte minst amman så väl presenterade av Anna Calder-Marshall. En så pass lyckade uppsättning.

Robert Fogelberg Rota

Share

Ciao Guido!

En mycket kärt vän har gått bort

Guido Zeccola har varit en av dem många stora italienska kulturpersonligheter som har lämnat Italien för Sverige och har tagit mycket av det italienska kultur till den nya landet och har kunnat integrera den. Jag träffade honom först genom ett gemensam vän författaren och dramatiker Percival och sen en av dem andra personer som jag har haft äran att lära mig av Giacomo Oreglia hade prisat honom i mycket goda ordalag. Giacomo Oreglia  som hade gjort enorma förtjänster i att presentera den italienska kultur i Sverige var inte en  person som burkade ge berömd så det som han gav till Guido var både mycket ovanlig och förvånade dem ord som han gav om Guido. Guido var född för 68 år sedan i Neapel en stad med en stor kultur liv en levande tradition av medelpunkt i medelhavet mellan det västerländska och den österländska den stad som mera än många andra hade möjlighet att förvaltar arvet av hellenismen. Under 1600 men mest 1700 och 1800 talet fram till 1860 var den huvudstaden av ett kungarike den av dem två Sicilien som omfattade hela södra Italien och satsade otroligt mycket på kultur liv. Sedan tonåret Guidos familjer flyttade till Rom och där förutom att ha gedigna studier i dess gymnasium skolor Guido tog intryck av den livliga kulturella och politiska debatt. Han var liberal i en bemärkelsen att han vädjade högst dem individuell frihet till varje pris och debatten . Det betyder en civiliserade möte mellan olika åsikter som skulle betyda mest att konfrontera sig med dem som tänker olika. Jag kommer ihåg hur dem andra gången som vi mötes, den första vad vid Östermalms hallar när jag , Nina och Percival ät lunch . hur han diskuterade med mig som har ursprung ifrån Norra Italien hur Neapel hade annekteras och bestraffas när man tog ifrån dels den alla  första järnväg på hela halvön  och . Det är en idé som är historisk rätt men inte helt så enformig eftersom huset Bourbon i Neapel var envåldshärskaren och just många av dess understötta ville bli del av Italien men det var ett sätt att debattera med mig att ha en ”confonto”. Jag använder den italienska termen som syfta inte på en konfrontation men på en debatt ett utbyte och berikning mellan partner som har annorlunda idéer. Från denna episod det kan verkar att Guido hade en bufflig framtoning men han var väldes snällaste och vänligaste människan och citera Gramschi en av huvudfigurer i den marxistiska kultur arv att Guido hade sådan åsikter. Inte den minsta men Guido kunde se den goda det som man kunde använda även balnd motståndaren. I ett dagsläget i vilken det verkar att bara en åsikt är den rätta detta är en stor förtjänst. Jag arbetade med Gudio under två tidningar som han var med att grunda Stockholms fria, Tidningen kulturer och av det som var hans älsklings barn ”Il lavoratore” den tidningen av FAIS den italienarnas nyhet bulletin i Sverige. Han var mycket noga att när jag skrev på dem två svensk skrivna tidskrifter jag skulle även kommunicera på svenska medan när vi skrev om il Lavoratore bara på italienska. Han lärde mig denna yrket med tålamod och genom att ställa mig krav vilken var bra. Idag skriver jag fortfarande recensioner som han lärde mig och även använder mig av hans metoder när jag undervisar.  Vi samtalade och konfronterad oss ständigt om musiken som han var otroligt kunnig som sig bör av en Neapel son och hade olika uppfattningar om Richard Wagner han lärde mig att uppskatta regissörer som Win Wenders och lars von Trier för deras  Jag minns tydligt hur han insisterade att jag skulle se Mateo Garones magnifika filmen ”Tale of Tales2 som bygger på en napolitansk sagorsamling av Giovani Baisle ”Il cunto dei cunti”. Jag kommer även ihåg förtjänsten i en annan ämnet som han var särskild påläst i religion historia med samling essä ”Den sakrala” och den essä som han skrev om Parmenides. det är en av dem vackraste essä skriven på en helt fläckfri svenska och jag kommer aldrig att skriva så bra. Gudio tog många olika personer med en akademisk bakgrund och lyckades att få alla att ge sitt bästa genom att arbeta med några ämnet. Senaste gången som jag möte honom med hans syster var han redan sjuk i cancer en svårt och oförlåtlig sjukdom. Det var augusti 2020 när mitt eget far Romano i övrigt ett mycket god vän till Guido hade insjukna i COVID 19 och avled av det. Trots att guido mådde dålig frågade han genast hur mitt familje mådde och sa många vänliga ord inte minst om kommande projekt. Det var på stortorget i gamla stan och jag minst att även om han talade som klockmän som hade sett mycket men med samma energi som en sex årig. När jag informerade honom via sociala medier att min far hade gått bort hade han några mycket vackra rader för mig och min mor. Guido var ironisk humoristisk och otroligt bildad. Jag kommer ihåg hur han ständigt kunde överraska mig med rolig term på napolitanska och vill höra mig tala på mitt dialekt.  Guido var en sådan människa som blev bara mer och mer intressant och det är så tragisk att han dog med många år. För mig det känns som har förlorat en av dem viktigaste människor i hela mitt liv. Vi har fortfarande mycket att lära oss om hans studier och hans fina artiklar

Robert Fogelberg Rota

Share