Margot Robbie feministisk krigare

Så pass sant I strukturer att det är skrämande

Titeln Suicidal Squot

Regi David Ayer

Medverkande Margot Robbie Joe Leto JoelmKideman

Svensk distribution 20 century Fox

Det finns filmer som man bara börjar att älska och onekligen för mig suicidel squot är en av dem. Historia handlingen är ganska banale en grupp på super brottslingar so skall med hjälp av en tuff militär vårt egen Joel Kidman som gör en mycket bra gestaltning och vad annat skulle man kunna vänta sig av en äktade söderkis under ledningen av den machiavelliska och extrem tufa amanda waller (som kan även skjuta hennes medarbetaren Viola Davis i vars jämförelse Merlene Strepp i rollen som Margaret Thatcher var en mesig dagis fröken skall försöka under en kväll att undvika att en gammal kraft den av den mörka och mäktiga enchters skall utplåna civilisationen i ett påhittad amerikanska stad. Allt detta sker under den tid efter Batman versus superman när stålmanen är död och Batman ensam kan inte komma till hjälp. Mera än äventyrer effekter den snygga fotografi för vilken ansvaraRoman Vasyanov och en möjligen lite frö snabbt klippningen av John Gilroy vad som gör filmen intressanta är karaktärerna hur deras historia bygges. När vi ser dem i början kan vi inte låt bli tt tycka synd om den exmepel vis om death shoot trots att han är en girig serier mördaren han har dels Will smith sympatiska ansikte och vi förstår att han har kanske tvingat till den roll av hans etniktet och han är verkligen en duktig och engagerade fadern. Han är bra mycket mer sympatisk humanare än Batman i vars roll ben afelch för mig belyser bara med ett känslan av arrogans och stalpet. Dem två karaktärer som är dem mest komiska i denna roll är onekligen den extremt skickliga australiensiska capitan Bomernag (en histrionisk nästan dobald Trump liknade Jai Courtney)och krokodil männen Kill willer 8Adewale Akinnuoye-Agbaje) som är enbart muskölas bövar. Annorlunda är den kille som i början vill inte slås men kommer att ha dem alla mäktigaste krafter diablo en Jay Hernandez som är full av tattieringar inte kännade inte helt olik men hans arakande skalen en mexikanska Halloween figure. Det katärer som är mindre utfröskat är onekligen den moderna kvinnliga samuraj katana spelade mycket väl av Karen Fukuharahar några av dem flaschback som bryter filmen struktur och för mig gör filmen till bra mer kraftig intressant och full av en psykologi som ofta inte förekommer i aktion drama. Den pyskologi ses tydligen i falg.flag är en super soldat inte någon mördaren men han låter sig lura av June more aliaasEnchantress vars roll Cara Delevingne gör det som vi förväntar oss även en timid akademiker I denna fall en arkeolog men även en häxa som presntera dem mörka krakfter förhård och även en natur som vi har allt för mycket glömd och fördmjuka. Det är inget tillfälle att hon kommer från Amazonas skogar den del som vi håller på förståra mest. Fast filmen mest betagande historia är den mellan Joker och Harley Quinn . den roll som spelas av jena Leto är annorlunda än den någon lunda sympatiska rollen som var ett stor framgång med jack Nicholsson i Tim Burton första Batman som kan ses som den första moderna super hjälte filmen eller den mörkes förste av hethe ledger  gallen skoningslös men charmig. Leto spelar en psykopat som är farligare galen och nästan lik i hans absoluta ondska dem karaktär som man möter i den elisabetanska teatern i ett skådespeleri som är överdriven kompromisslös inte helt olik den av Klaus Kinski. Harley Quinn eller som hon I själva verket heter är spelade med grace skicklighet av Margot Robins som gör I denna ligist som hare n baseboll klubba som tillhugg och skjutet med ett magnum 45 som Dirty Henry en människa som har föråt först av samhället även när hon är den snygga och prydliga psykolog som försöker att bota Joker förstår vi att det finns någonting som inte stämmer. Sen när hon förvandlas till kriminell bruden lapp dansaren och denna vila personlighet förstår vi att det är inte bara honom men vilja att vara alltid bäst alltid till lag som gör så att hon beter sig på dessa vis. Karaktärer är djup tragisk i den bemärkelsen att hon drömmer om ett borgligt liv med ett broker (som har samma ansikte som American Psyko)  fast detta är bara en fasad. I en värld vad alla talar strunt och kan bara hota hon är den enda som säger sanningar. Det finns mycket av Lolita fast hon kan slås och är den enda som kan planera med någorlunda typ av strategi och kan även lyckas med det. Hon skall göra allt för att vara till lags inklusive den espresso maskin som hon frågar som present för att ha en lite bättre liv i fängslen. Förmodligen hennes öde för mig att gilla så mycket denna film.

Roberto Fogelberg Rota

Bästa filmatiseringen

Onekligen året film hittils

Onekligen årets film hittills

Titel: Ben Hur

Regi: Timur Bekmambetov

Medverkande: Jack Huston, Tobby Kebbell, Ayelet Zurer, Sofia Black D´Elia, Nazarin Boniadi, Rodrigo Santoro m.fl.

Svensk distribution: SF

Betyg: A

Få filmer som jag har sett har varit så komplexa så tre dimensionella i den mening att vi känner starkt för karaktärerna. Vi kan nästan känna deras smärta och blir mer eller mindre en del av deras kamp. Romanen av Lew Wellace har filmatiseras fem gånger tidigare och alla versioner har haft stora framgångar. Jag tycker att denna nya film är den bästa eftersom den är lika mycket historien om Messala i vars roll Tobby Kebbell briljerar, och den av Judah Ben Hur i vars roll Jack Huston verkligen är mycket duktig.

Början av filmen är riktigt bra när vi ser två ynglingar i den berömda stridsvagns löpningen rida vid kullarna nära Matera, som föreställer Jerusalem. Denna fantastiska stad är med sin äldre arkitektur en skönhet, som är tidlös. Det är den rätta staden för att låta denna historia utvecklas i myriader av färger, som visar Oliver Wood yrkesskicklighet, som film fotograf. Bob Murawski lyckas visa med snabb användning av klippning ypperlig filmisk kvalitet. Timur Bekmambetov. en av dagens mästerregissörer. Hans sätt att regissera liknar mycket, det som gjordes av två riktiga tungviktaren i filmhistoria Serej Eisenstein men mest av allt Dziga Vertov som ansåg att kameran kunde skriva filmen. Timur Bekmambetov gör det samma fast med vår moderna digitala teknologi.

Under kapplöpning kommer Messala att rädda Judah Ben-Hur. Vi får lära känna hela hans familje. Alltifrån modern Naomi gestaltad av Ayelet Zureh, hon är ett mycket lämpligt val för rollen med sin aristokratiska skönhet. Beh-Hurs syster Tirzah i vars roll Sofia Black D´Elia visar sig vara ett glänsande val och Esther som har Nazarin Boniad harmoniska skönhet. Det är under ”en bakanal”, en högtid, som visar hur mycket det judiska kulturlivet varit påverkat av hellenismen. Messala, som är adopterade av Ben-Hurs familj. Vi vet inte varför han inte kan gifta sig med Tirzah men Ben-Hur kan inte gifta sig med Ester på grund av sin kungliga börd. Soldaterna bör följa familje traditionen men Ben Hur bryter mot den och Messala tar värvning i romerska armén.

Rytmen flyter mycket bra på ett snabbt sätt. Vi ser två världar den av Jerusalem som romarna styr med järnhandskar. Där Ben-Hur försöker leva med Ester och vara lycklig. Den andra världen med de tusen slagen mot germanerna, enorma afrikanska krigare och horder av persiska soldater. Under fälttågen möter Messala den som är filmen stora “bov” Pontius Pilatus spelade av Pilou Asbaek. Vi känner honom från hans roll, som Eugon Greyjoy i “Games of Throndes” även i ”Ben-Hur” kommer hans Donald Trump liknande arrogans fram. Hans skoningslösa agerande är intressant. Liksom alla romare i filmen är han alltid klädd i rustning och har nästan alltid på sig en mantel med pälskrage. Det är en metafor för karaktärens kyla och det hårda sätt på vilket Rom behandlade alla.

De scener, som för mig är rent fantastiska är dels sjöslaget, som vi ser ur gallernas perspektiv när Ben-Hur var slav där. Den andra scenen är kapplöpningen i den gigantiska arenan, som man har skapat i Jerusalem. Det är inte första gången som vi ser en sådan scen. Den är mycket lik ett gladiator spel och den känns som en kamp mellan aristokrater. Vi ser både våld och snabbhet.

De två andra stora rollerna är de av den afrikanska beduinen Ilderim i vars roll Morgan Freeman som vanligt är ett säkert kort. Han är en av Hollywoods Pater Nobilis. Jesus av Nasaret presenterar Rodrigo Santoro utan retorik och mest av allt utan att vara bombastisk samma jordnära enkla människa som en snickare kunde ha varit. Många av hans mirakler utgår helt enkelt från ett mer solidariskt samhälle. Slutet kan verkar lite för ”rosa” men denna optimism är kanske någonting som vi behöver.

Roberto Fogelberg Rota

En klassiker

Vicent D’Onofrio lyfter fram välgjord action filmen

Tittle The magifical seven

Regi  Antoine Fuqua

Medverkande Denzel Washington Etle haws, Vicent D’Onorfio

Svensk distribution SF

Betyg A

År 1956 Akira Kurosawa lyckades med att överföra det som man skulle kunna beteckna som western mytologi i en japansk feodal miljö och senare Hollywood tog denna historia och överförde det i John Sturges”dem sjuvågade liv” med i sitt maskineri med ett mycket fint arbete i det som vi skulle kunna definiera som en av historiens bästa filmer för deras synpunkter den frö ig konstnärlig helt kass ”the magnificent 7” som kanske var den sisat stora amerikanska western filmen innan denna genre gick total i glömskan för att återfödas på nytt idag. Filmer som ”The Alamo”  ”True grift” ”The revernat” och inte minst den danska ”Deth man” har visat att egnre kan fungera fortfrande och den är like intressant för dagens publik att se den idag. Trots att det finns några problem när det gäller historia filmen är riktig bra. Handlingen är enkelt en boven i vars jämförelse Joffrey baraton i games of Throndes är den helige Franciskus Bartholomew Bogue (i vars roll Peter Sarsgaard  för enkelt spårig) hare n guld gruvan som ligger nära en liten western stad. När stads invånaren samlas i kyrkan han kommer inne i den vanärar den härliga platsen skjuter några och gör så att den som är stadens  end personen med stake Emma Cullen mmer sig frö att hyra några desperado. Just denna roll är mycket övertygande och är en nyhet i denna grund historia som har gjorts flera gånger ären nytt fläck i ett roll som har skicklighet behag och grace och dem scener som hon spelar med Denzel Washington är Haley Bennett  mycket bra. Hon är till häften western flickan i Gioacchino Puccini Opera och till häften Jean D*Arc och det känns  som det kunde ha fungerat mycket bättre om dem hade fått mera utrymmet att utvecklas. Sen den händ historia frö Chinson Denzel Washingtons roll inte känns så rolig eller väl genomfört som den roll som borde vara lite like den av Toshior Mifune Josh Faradayoll Chris Platt är även han lite för enkelt lite för enklet. Visligen är han en rolig karaktär men han är även en karaktär som aldrig får utvecklas. Man skulle tycka samma av Vazquez men i vars roll är Manuel Garcia-Rulfo betydligt mer karismatisk och betydligt mer stark någonting som saknas helt och årligt I den roll som kunde ha blivit en av filmens kvaliteter Goodnight Robicheauxhar den rätta fisisken av en före detta sydstaten Ii Ethan Hawke  han känns lite för enkelt den av en soldat som jagas av demoner. Då anser jag att dem två ”stumma” roller är mycket bättre Billy Rock en mycket duktig ningja likade mördaren i avrs roll Byung-hun Lee är som alltid sympatisk smidig och akrobatisk och den goda indianen Red Harvests roll är Martin Sensmeier mycket bra val för kraft styrkan och inte minst den perfekta utseende. Dessa två karaktärer känns mycket på grund av dem använder sig av blank vapen åtminstone delvis som att komma från en annan epok. Fast vi får aldrig veta någonting om deras liv deras historier och vi får alltid tänka om det fast problemet är frö mig den användningen av klippningen som  gör vilken är vissligen utmärk men kanske lite för snabbt. Om jag jämför denna western med Quincy Tarantino ”The hatefull 8” denna var möjlighet för dem långa tagningar. Foto i ”the magnificent seven ” frö vilken ansvara Mauro Fiore t inte minst I att fånga landskamparna och visa scener är mäktiga inte att vara för överdrivna som I till exempel den indian kyrkogården eller i slut slaget. Den är spektakulär och icke så realistisk och jag fattar inte med tanke på hans resurser den onda Bartholomew Boguee med sig av tungt artilleri och bara en kulsprutan. Filmen skulle vara ingeting mera än en mycket god aktion film i western miljö om det vore inte för en enastående och ytterst underskattad skådespelaren Vincent D’Onofrio i rolen som den avdankade trapper Jack Horne . vi ser honom mörda två white tarsh och under filmen gång han växer och presentera ett tutan i galenskap när det gäller våld religiös fanatism men även en figur som kan bli den av en hjälte. Hans slut är som den av Boromir och han höjer filmen. En film som är intressant och måste ses på bio. Visligen är det bra för alla filmer men dessa landskapet och dessa fantastiska skottlossningar kommer bättre på sitt plats på en stor duk gärna på ett biograf med Mirax

Roberto Fogelberg Rota

Elisabeth Kinnear regera

En rolig bagatell

titel Ingrid

regi

visas på RAI

medverkande Elisabeth Kinnear, Neri marcore

betyg B

Camilleri är en känd författaren och med ett smak som är mycket italiensk han har beskrivit hur hans relation till kvinnor har varit och hur pass mycket dem kvinnor som han har mött under hans liv påminner i själva verket om teatern eller litterära figurerna. För en italiensk kvinnor kar det måste finnas en svenska som han möter när han börjar att närmar sig medelålder i Köpenhamn. Den miljöer av Danmark och Sverige känns inte så äktade men vi förstå att det

är frågan om en dröm en väl ordnade bibliotek som är full av intressanta böcker studenterna som är mycket uppmärksamma väl uppfostrade som arbetar för att finansiera studier en allmänt fredlig sätt och mest av allt Ingrid. Om .neri Marcorè. är en duktig skådespelaren som påminner mycket om den komik som presenteras av två genier ranco Franchi och mest Chicchio Ingrasia är Elisabeth Kinnear enastående som ingrid. Hon är snäll belevad och inte minst förlåtande men det finns en del och enbart ett sådan sto mångsidig och inte minst duktig eftersom hon visar en lite mörkare eller snarare mystisk sidan- för mig det är uppenbarligen att hon är en travesti på Alice i underlandet- och vi kan leka med tanke om den timida professor hade kommit i ett sådan historia. En rolig film

Roberto Fogelberg Rota

Den nya filmens Greta är italienska

Den värsta brottsligheten

Tittel Subura

Regi Stefano Sollima

Medverkande Pierfrancesco favino Claudio Amedoloa mFl

svensk distribution Edge entrataimant

betyg A minus

den italeisnka ganster filmen med undatag av serien Gomora har varit mest en maffia film och det som är så specielt med Subura som i själva verket det som är den huvudproblem som vi upptäcker u Subura är hur pass mycket en brutal rå brottslighet kan kunna styra och strälla i en av Euriópas stora demokrati. Subura är en historia som flätar ihop många handlingar från den stora historia av den abbikation av påven Benedictur XV och fallet av regering Berlusconi till den som är den lilla historia av dem personlighter som vi ser i denna mörka draanm. Atmosfären är tungt kvart apokalytisk och dels i dem texter som kommer under filmen gång men även från olika influenser om är inte enbart den av maffia eller ganster film men även av zombie film och av renordalta aktion.Paolo carnera med hans fotografi hjälpet till Solima att skapa en värld i vilken det finns mycket lite jus en ständigt regn som kan spola bort blodet som kommer även att låta allt den svåra smutsen komma ute. I centrum av denna film och kanske den karaktär som är nog filmens svagare Filippo magnelli en högre politiker som kan röra sig i maktens korrdorer är duktig att kunna intrigera och har en mycket seriös uppfattaning av sig själv . han lever i ett salgs kult av övermänniskan att istället än att åka tillbaka till fru  (Lidia Vitale den perfekta överklass damen ) och barn han vill gärna tillbringa hans tid med unga prostitierade och Sabrina mycket väl spelade av Giulia Gioletti den italeisnak kvinnan som man imaginera henne tar till honom. Vi ser hur dem förbreder en orgier och hur pass dålig det slutar. Då kan Filippo inte aggera inte göra någonting stänga sig och sätta sig i händerna av sabrina som tillkallar Spadino eller dolken bra spelade av Giacomo Ferrara. han är medlem i ett band av italeisnak zienaren och dem camora under huggaren som man har sett i Gomora är väl uppfostarde elver i schweziska privat skolor och han är den som är den mest väluppfostarde i familjen Anacetti. deras villa är det som är mest kisig och vulgär som man kan tänka sig och familjen överhuvud manfredi Anacetti är ingeting mera än en rå och våldsamt bjäsen som är en titan i odskan. Ofta dessa personlighter och vi kan enbart tänka Ramsely Bolton i Games of Throndes är om inte sympatiska raffinerade och charmiga istället manfredi är bara en arbetsmat och kapig ligist som i denna film som visar även hur pass provinciella visa miljöer är håller i skärk den strakas sebastiano som är spelad av Elio germnao. Denna unga män är en mycket bra exempel på den vulgaritet och den provincialismen av den italeisnka medlekalsset han följer hippster mode fast med ett italeisnak charm och arbete av party ixar döljer faktum att han är en halik. Vi ser tydligt under hans möte ed fadern även varför han har slutat som han har slutta. Fadern är under hans fasad av ett gentleman en savg idiot som till slut lyckas enbart att ställa sitt son i problemer som kommer att förstår hans liv. Den tredje polen i filmen är den av gansterna och vi har redan talat om den grå samuraj inte helt olika en affärs mna i vars roll den italienska skådespelaren som bättre än alla presntera bilden av den tuffa rommersk grabbe Claudio amendola. Denna roll och för mig det som tillåtes ha någon form av mänsklighterna i sceneran i vilken han samtaal med modern och i slutet när han blir mördade på ett yterst brutl sätt om inte synd kan vi tycka att det känns inte så bekvämt. Den andra polen av ganster är dem av dem diaboliska älskaren den lokla ganster nummer 8 en blandning av Tony montana och en nazi skins i vars roll alessandro Borghi är nästan lik Klaus Kindski och Viola som spelas mycket väl av Greta Scrano. Denna Boticelli likande skönhet med size cut har många influnser som den onda Sue (Yosihio mishikai).. i Akira Kurosva “Ran” eller gloria i Jon casavates “Gloria” och nära till hands “Luc berson “Nikita” fast det är hon som driver hela aktioner hela hämnd kommer på grund av detta allting faller. Rollen är dramtisk och vi förstå bland annat i sex scenerna att det som dem två vill uppnå är den livet som matas inne av MTV och många av sådana spetaklar . Det är en äktade passion. Denan roll lyfter fimen upp. Tyvärr är den inte en riktig mästerverk som Solima ACAB mycket på grund att den stora historia känns fel. Jean Hughes Adagele är inte övertygande och får adels för lite utrymmet i rollen som kardinalen berchet och det finns i hanlingen några luckor. Fast det ä en tätt interessant film som är mycket bättre än många amerikanska action filmer och är full värt biljekt priset.

Roberto Fogelberg Rota

Guld björnen

En liten stor mästerverk

Titel Bort om Lampedusa

Regi Gianfranco Riosi

Medverkande Samuele Pucillo dokumentör

Svensk distribution FolkesBio och Italienska kultur institutet

År 1945 med mycket få medle lyckades Roberto Rossellini att presentera ett mästerverk ”Rom öppet stad ” som lyckades att dels presentera en verklighet en tragedi den av kriget men även i fiktioners värld att de komponera det och nu mera än 70 år efter gör det som vi skulle kunna kalla som hans brn barn Gianfranco Rosi att göra sammamed en annan tragedi den av flyktingar som kommer till Europa via Nord Sfrika och hamnar i Italien. Om Rosellini hade vänt uppe och när med ett fotografi som inte enbart var realistisk men även full brutal och full av brott mot regel för att ta fiktion närmare till verkligheten Rosi respektera reglerna och använder sig med hjälp av klipparen Jacopo Quadri  regissören är mycket duktig när det gäller fotografi för att låta oss förstå den och beskriva den. Idéen var att följa ett lekaren Pietro Bartolo en sympatisk och solidarisk italienaren som gör sitt bästa för att hjälpa till dem som har problemen men kan inte bli van till det. Bartolo med hans enkla sätt hans livs glädje hans förflutna på olika båtar är även den person som samlar det västan i form av obduktioner och inte minst i dem bild som han spara på hans Mac bilder som liknar film frames. Det som är motpolen är Samuelel Pucillo en liten pigg 10 årig som inte kan engelska , leker med slangbellan och härjar omkring. Et finns ett slags livsglädje nyfikenhet mot omgivningen och väldet som lyfter fram ett form av lättare torn trots att Samuele förstår vad det händer. Samuele är en äktade filmisk karaktär eftersom han rö sig som en hjälte i en spaghetti western påminner om en liten version av Franco Franchi (kanske Italien mest produktiva komiker som tackade nej till en roll i Rosen namn) men även om många av dem blinda som ser bättre än andra. Samuele är inte blind men har ett ögat som ser betydligt sämre och måste hålla en bandaget på den goda ögat och det tillåter honom att se saker och ting längre fram att kunna förstå dem bättre och inte minst att kunna se hela verkligheten. Personer i Lampedusa har mycket liten kontakt med det som är flyttningar dem personer som interagera är den italienska flottan med deras moderna båtar super beväpnade i vilken män klädda med skyddsutrustning tar dem ombord. Vi ser flyttningar i des egenskap lyssnar på deras klagande och scener med dem nigerianer som improvisera en spiritual inte helt olik dem av dem som slavar hade i USA under 1700 till 1800 talet. Fast även det ser i ett konfekt som är den av poesi som lite i taget bli viktigare och viktigare strakare och mer och mer full av ett poetisk dimension. En mästerverk.

Robert Fogelberg Rota

En japanska i Rom

En av dem stora styrkor I den italienska filmen har varit den att kunna göra till sitt egen många skådespelaren och särskild skådespelerskor från andra länder och kulturerna. Vi kan lätt minnas sådana personer som Anita Ekberg men även en annan svenska som har varit särskilt aktiv i Italien ”jane Ålgren Idag en av dem stora namn både i filmen och tv är den japanska födda  Jun Ichikawa som har varit så vänligt att svara via Facebook på mina frågor

1)    Skulle du kunna presentera dig för ett svensk publik? S

Hejsan jag heter Jun Ichikawa och är född i japan men jag har levd i Italien sedan jag var 8 år.

2) Vilka är problemerna för ett japanska som håller på med skådespeleri i italin ? Ho jag började att skådesplera när jag var 13. Jag har haft med tid tur . 3) skulel du kuna berätta hur det vara att arbeta med den stora mästaren Ermano Olmi och den berömda skådespelaren nyligen avlid Burt Spenser

2)    Mitt erfarenhet med mästaren Ermano Olmi var minst sagt enastående.  På sätt och vis var den nästan mystisk och mycket lärorik. Tack vare honom har jag lärt mig hur jag skall stå framför en kameran och hur jag skall kunna aggera bvra. Genom hans regi har jagupptäck det som är kärnan i filmens amgi dvs grupp arbete. Bud Spenser var en enastående skådespelare och en extremt sympatisk och karismatisk person. Det var extremt rolig att tillbringar dagarmed honom och jag blev så road av dem många anekdoter från hans filmer och från hans flygg resor med sonen .Vi fick svårigheter i slutet av vårt produktion .på grund av ett storm som förstörde våra scen båtar som var 40 m i längd och 40 meter i höjd. Så armen var tvungen att bygga några liknade med stor ansträngning medan vi filmade. Jag kommer ihåg att det försatt bara att regnar och hela det tekniska teamet var tvungen att städa vatten som kom hela tiden på grund av översimningar som kom under inspelning gen  tack och lov vi lyckades att åstadkomma denna lilla konst juvel

3)     4) hur ser du ute den situation av den italienska film?  Jag tycket att den blir baar bättre och bättre med många fina och unga regissörer som arbetar på ett fantastisk sätt

4)     Har du påverkas av den japanska filmen ?

Mycket jag älskar arbets sättt som utgår från små rörelse fina bilder och inte minst med ett kunna berätta så mycket från vardagen.

5)    Vad tycker du om den svenska filmen?

Jag älskar Ingmar Bergman men även nyare filmen både lite mer ironiska som komedi av Herngren ”hundraårigen som hoppade ut från en fönster eller Daniel Alfredson ”låt den rätte koma inne” och Millenium filmerna

Roberto Fogelberg Rota

La Giapponese di Roma

Intervista Con Jun Ichikawa

Intervista a Jun Ichikawa

1)    puoi presentarti un po' per un pubblico svedese? Salve a tutti mi chiamo Jun Ichikawa sono un'attrice giapponese nata in Giappone ma in Italia da quando avevo 8 anni. 2) Quali sono i problemi per un'attrice giapponese in Italia? Ho iniziato a recitare a 13 anni e all'inizio ho avuto molte difficoltà perché non c'erano molti ruoli da orientale. Poi grazie ai primi lavori ho avuto la fortuna di vincere provini per ruoli non per forza orientali potendo spaziare su personaggi più corposi e interessanti. 3) Mi puoi racconatre della tua esperienza con Ermano Olmi e con Burt Spenser come ci sei arrivata e qualche difficoltà?

2)     L'esperienza con il grande Maestro Ermanno Olmi è stata incredibile. Quasi mistica oltre che molto educativa. Ho imparato grazie a lui come si sta in scena, davanti ad una macchina da presa. Ho scoperto l'importanza del lavoro di gruppo e della vera magia di fare cinema. Bud Spencer era un attore meraviglioso oltre che una persona di grande carismatico simpatia. Passare tutti i giorni con lui è stato davvero molto divertente allietata dai suoi mille racconti ed aneddoti sui film che aveva fatto oltre ai viaggi che faceva con suo figlio in aereo. Difficoltà ne abbiamo avute verso la fine della produzione. Purtroppo è arrivata una brutta tempesta che ci ha distrutto le navi di scena (40 m di lunghezza per 40 m di altezza ) per cui i militari hanno dovuto ricostruire il tutto con grande fatica mentre noi giravamo nei cover set costruiti apposta lì vicino. Mi ricordo che continuava a piovere per cui la regia e la troupe si impegnava a pulire dentro il set perché l'acqua entrava in continuazione. Per fortuna nonostante i problemi siamo riusciti a girare tutto e il grande Maestro a concludere questo piccolo grande gioiello d'arte. 4) come vedi la situazione attuale del cinema italiano Penso che la situazione stia sempre più migliorando. Ci sono bravissimi registi giovani e non che stanno proponendo al cinema mondiale ciò di cui l'Italia è veramente capace. Sono davvero onorata e mi sento fortunata di vivere in questo paese. 5) Sei sta influenzata da attrici giapponesi ? Amo il cinema giapponese, per la sua sensibilità, per l'attenzione dei piccoli dettagli, per la poesia costante delle parole non dette. 6) Cosa conosci del cinema svedese attuale? Amo il cinema di Bergman ma ammiro il cinema contemporaneo svedese sia ironico che drammatico. Ho apprezzato "il centenario che saltò dalla finestra e scomparve" di Herngren e i film di Alfredson come "Lasciami entrare" e "gli uomini che odiano le donne

Robert Fogelberg

The femele samuraj of the Italian Cinema

Interview with Jun Ichikawa

Interview with Jun Ichikawa One of the strength of the Italian movie has been to use several actors and actress from other culture. One of them is Jun Ichikawa she has answered at some of our question."

1)     Could you present yourself for a Swedish public?

Hello to everyone my name is Jun Ichikawa I’m a Japanese actress that live in Italy since I was 8 years old.

2)    What is the main difficult to be a Japanese actress in Italy?

I’m acting since I was 13 years old in the beginning it was quite difficult because there was not so many part that presented and ethical Asian but more part that had interesting and emotional complicate character.

3)    Could you tell something about your work with Ermanno Olmi and Burt Spencer in “Catando dietro i paraventi?

The experience with the great Maestro Ermanno Olmi has been without any doubt incredible. Sometimes it was quite near to a mystical one and without any doubt it was for me like a university course in cinema. It is thank to him that I learned, how to behave and to be in front of a film camera. , I learn the importance of a team work. Bud Spencer was a wonderful actor and a person with an extraordinary charisma and sympathy. To bring several days with him was really cool because he told me several anecdotes of his other film and the travel that he did as a pilot with his son. Unfortunately we had several problems on the end of the production the end of the production when we were stroked by a terrible tempest that totally destroy the ship that we had for the production (40 m length and 40 m high) so the military were forced to build some other cover set near us.  I remember well that it was always raining and the technical crew where oblige to clean over and over again the set from the weather even if there were a lot of problem we succeeded in shooting this really niece and beautiful art work.

4)    When you look at the situation of the Italian cinema right now what do you think about it?

Well I think it is going to be bather and bather there is some new young director that are going to give to our new cinema bather and bather work that will result in showing what the Italian can present for the world. I thin k is a big privilege to work in the Italian film industry

5)    Have you some favorite Japanese movie?

I love the entire Japanese cienma  and especially the work actor director. I love the attention for small detailers and the atmosphere in this movie.

6)    What do you know about the contemporary Swedish cinema?

I really like it and think is one of the best in Europe. I have like both the comedy that I have seen like Felix Herngren  “Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann ” and “Låt den rätt komma inne “ and mostly ”Milenium ”movie.

Robert Fogelberg Rota

Gravity

GRAVITY: La morte, la rinascita, la crescita, la vita. Il viaggio

Dopo aver rivisto il film “Gravity” per la quinta volta posso affermare che esso non si tratti di un film, ma di un' esperienza non solo visiva ma anche di vita e di un viaggio.

Partiamo dall’inizio, la protagonista è l’astronauta Ryan Stone (Sandra Bullock).

Per Ryan questa è la  prima missione nello spazio.

All’ improvviso, una pioggia di detriti causati dall’esplosione di un missile russo nello spazio farà  disperdere l’astronauta Ryan nello spazio più profondo dando inizio ad un viaggio non solo fisico ma anche interiore.

Analizziamo per un secondo il personaggio di Ryan, un personaggio con un passato ed una vita triste (ad esempio la morte della propria figlia), un personaggio troppo attaccato al proprio passato, che non le permette di guardare avanti  nè le lascia alcun motivo per cui vivere.

Andando avanti dovrà usare tutte le sue forze per affrontare lo spazio più profondo e tornare sulla terra.

Analizziamo adesso un’altra scena.

 Ryan è a bordo dell’astronave Soyuz dopo aver tentato di tornare sulla Terra senza riuscirci, perde ogni speranza e decide di lasciarsi morire spegnendo tutti i boccaporti per l’ossigeno, ma all’improvviso una figura(l'astronauta kovalschi,George Cloney) le dice di non mollare e continuare a vivere.

Da questo punto, la Ryan che conoscevamo è morta e da lì n’è nata una nuova che ha superato le tragedie che il passato le ha dato ed è pronta per andare oltre, rinascendo appunto e affrontando i pericoli che lo spazio ha da offrire percorrendo, un viaggio che la porterà dalla stazione spaziale internazionale alla Terra.

Questo viaggio non lo percorre solo Ryan ma anche noi, poichè Quaron riesce a farci sentire dentro l’opera.

Possiamo essere una personaggio fuori dal film o la protagonista stessa.

La stessa Ryan possiamo essere noi, che nella nostra vita ci troviamo spesso ad affrontare eventi difficili .

Detto questo, considero Gravity non un film di fantascienza che parla solamente dei limiti dell'uomo, ma prevalentemente un film di formazione incentrato  sulla rinascita e la crescita di un essere umano che potrebbe incarnare uno qualsiasi fra noi.

Gravity rappresenta il grande viggio che è la vita con le sue difficoltà.

Non ho parlato del personagio di Cloney perchè mi sono voluto concentrare solo sulla protagonista.

Infine Gravity non va visto come film  ma co come esperienza che farà evolvere non solo il personaggio ma anche lo spettatore.

Lorenzo montingelli

Strak verk i still med Strange Days

Emma Roberts och Dave Franco är magiska

Titten nerve

Regi

Medverkande EmmaRoberts dave FrancoJuliette Lewis

Svensk distribution Nordisk film

Betyg A

Få filmer som jag har sett har varit så uppfostrande och även skoningslösa som Nerve. Vilken har många viktiga punkter dels estetiska men även etiska. Början är den av eb log inne på någons dator i denna fall av en rätt söt tjtj som heter vens Delobio och vi ser på hennes desktop har hon bilden av en ung kille och den av modern Nancy. Vi får sen möta via skype hennes bästa väninna Syndey . Om Venus är raffinerade blond utan bröst en timid shönket är Sindeyi Emily Meade total annorlunda. Smal men kurvig brun röd hår stora läppar. Det är vanligt att använda sig av dem social media och här har vi den genialiska inslag av dem två regissörer henry Joost och Ariel Schulman att låta oss förstå att filmens intrig skulle även kunna vara strak betydelsefull för oss alla och intrigen även om det verkar överdriven skulle kunna intressera oss alla. Sindey är en lite kandis i ett lek nerv och hon går lite för långt när hon cherleder i en amerikansk fotboll skolan låter kissas den populäraste killen i skolan Guerro i vars roll Eric D'Alessandro är extremt bra presenterade.  Vi kan även förstå att den på många sätt och viss broder liknade frö venus Tomy (Miles Heizer  själva verket förälskadei Sindey. Denna skämt blir början av många andra bizara äventyrer när venus eller Vee gör som Alice i underlandet när hon kommer inne i lekte och möter hennes motspelaren Ian eller som han i själva verket heter Dave Franco. Denna unga män som påminner stark om Tom Criuse i Mission Impossible är modig rolig och det kan inte finnas en bättre presentation av en kärlens relation som när han först läser Virginia Wolf ”To the lighthouse2 och sen när vid en esclusiv kläder affär med den vackra Arielle Vandenberg r som expedit i den escusiva  en kläder och vee ändrar frisyr. Detta är alltid i en pendling mellan det komiska och den tragiska   Just denna expedit som tillhör den vita medelklasset och Liv spelade av den asiatiska Kimiko Glenn och den afro amerikanska hacker Kwwen (Samira Wiley kanske överdrive vackra för rollen men jag anser att den vardagliga sättet på vilken dem är fotograferade av Michael Simmonds är för mig mycket bra eftersom det är en sätt att skapa interesse även för tittaren och förstå att dem är som en mot pol ett grekisk kör till hela vårt film som blir mer och mer lik en grekisk tragedi. Fast alltid med en klippning för vilken ansvara Madeleine Gavin som är intressant för den egenskap att vara inne I action filmen. Böven eller den fallna gesatlt av den klassiska rebellen spelas mycket väl av den späckade och över teatraliskaTy i vars roll Machine Gun Kelly är minst sagt enastående . Vi ser honom göra först några dumhter som köra ett skateboard bakom en polis bil men sen vi serhur leket blir mer och mer farlig och i den dyskopiska slut scener ser vi riskerna i den direkta demokrati som i själva verket visar någonting så hemsk som en gladiator spel. Machine Gun Kellyt verkar en lite bror till mad max i Tom hardey gestalt eller en mindre rå version av Krugan den oförglömliga skurken i den första hightlander filmen för regi av Russell Mulcahy men sen han får förklara och vi förstå hans drama. Filmen är en kärleks historia men även en morality paly över risken att förändas till en blind massa i vilken vi kan dölja oss och visa våra sämsta instinkter. Den dialogera med andra dystopier om dagens samhället och det finns en titel som är nära till hands som Kathryn Bigelow Strange Days och den som är venus mamma som kan inte slippa den förflutna är hon alltid sig lik och fantastisk Julliette Lewis. Det finns även en av filmes historien för mig roligaste skämt. Se bara på ”the nerve ” och gör det med så många vänner som helst

Roberto Fogelber

Frears regissera falsk

Långt ifrån lysande

Titel Florence Foster Jenkins

Regi Stephens Frears

Medverkade Hug grnat, Meryl Streep simon halberg

Svesnk distribution SF

Betyg C

Tyvärr åär filmen .. en ganska tam sådan och den fantastiska historia av Florence Foster Jenkins en excentrisk amerikanska  societé dam som trots at thin var lika tomdöv som en val försökte på sig en sångar karriär. Filmen som utspelas under 1944 när med många uppoffringar r USA var på väg att vina andra världs kriget för minnet till den franska Marguerite som är tyvärr ett bättre film eftersom den är mer skoningslös sarkastisk medan Frears ger till den tragiska historia som är kanske den viktigaste poängen för att förstår varför Florence Foster Jenkin gör som hon gör möjligen hennes sjukdom syfilis och hennes rädslans för knivar förklaras inte och det är inte för den faktum att man kan påstå att huvud skådespelerskan är inte bra när hon heter Meryl Streep han är brilliant rolig men vi känner även så tragisk för henne när en av dem överdrivna  bovar Earl Wilson(Christian McKay )som är vanligtvis en kritiker har krossat henne med en artikel. Jag känner att  Meryl Streep  kunde ge mycket mera till rollen visa sig både starkare och göra mycket mera. Det finns starka scener men den drunknar. Klippningen för vilken ansvara Valerio Bonelli är utmärk eftersom den ger rytm och även i många fall åtgärda den fotografi som gör av Danny Cohen som är tyvärr platt visligen vackert med Tv mässig och verkar försöka att återskapa charmen I flera stycken noir filmen fast på ett Tv mesig sätt som onekligen rör hemma under 1980-talet. Den livs kompanjon som är en helt sympatisk figur den teatern människan md definitiv stora maneren och en stor del av teatern maneren är v i vars roll Hugh Grant är inte en lämpligt val. Han visar stora talanger i dnas men när han brytters näre av några unga personer som lyssnar på Florence Foster Jenkins skivan och han försöker att ta det ifrån dem är det långt ifrån en slags överraskning. Han är för fjantig själv god och vi kan inte förstå varför v trots hans stora engagemang i henne eller Kathleen v i vars roll vårt egen Rebecka Ferguson briljerar älskar honom. Vid sidan av Merly Streep är hon onekligen filmens belåtenhet hon är stark passionerade intressant när det gäller den roll av ”fallna ” kvinnan och hon är mera like Florence än St Cliar eftersom hon är glad och försöker att vara glad  när det gäller den vilda efter festen. Tyvärr hennes andra älskare augustis Coben är David Mills gestalt en parodi och mera av en figurer precis som sjömännen , marines och senila Société dämmer.  Den karaktär som kommer från den ytterst grå skala av män är onekligen pianisten Cosmé McMoon I vars roll v känns Simon Helberg  ett lämpligt val. för den försatt han kan verkligen spela och det svåra Saint genes är lagom ynklig i förhållande till dem andra pianister mot vilken han skvallar men sen han växer i empati och sympati och vi förstår att hans kärlek för musiken är lika stor som Florence. Det ses tydligt i minst två scener i slutet och när Florence kommer och diskar för honom och han ger i present till henne en melodi. Även hans accepterade av hans sexualitet är för mig viktig eftersom det visar att han är den enda med vilken hon kan tala som en normal människan . Det är för mig ytterst egendomlig att den regissör som i hans banbrytande Min sköna tvättomat visade enkönade samlag i en manistream  film och i ”farlig begär” visade en brutal kvinnor misshandle är så förtegen. Filmen är för mig lite för rosa och det ses även tydligt i den roll som görs av en översaklning som är lite Mae West och lite Lara Tunner den kurviga Anges Strak i vars roll Nina arianda känns lite som den kammarjungfru i den klassiska teatern. Först hysterisk emot Florence och sen hennes stora supporter.. Hon känns som en handlig syster till dem brittiska burlesk sångerskor så bra spelade i Freras  senaste bra filmen Mrs. Henderson presenterar Sen som italienaren och passionerade förälskande i opera känner jag mig djup förolämpade av den parodi av dirigenten Artiro Toscanini som görs av John Kavanagh . denne är en för mig under allt kritik i sitt torftiga humor som påminner om dem porträtter av mexikaner i 1950-talet amerikansk tv reklam eller om judar i nazityskland filmer. Jag kan förstå att Frears hatar opera och italienaren men här går han adels för långt fram. Men ni skall se filmen och bygga er en egen uppfattning och hyr gärna Marguerite.

Robert Fogelberg Rota   

Så bra

En mycket intressant men inte helt lyckad film

Tittle The sword of venagnge

Regi Jim Weedon

Medverkande Stanley Weber  Milica Jevtic mfl

Kan ses på https://www.youtube.com/watch?v=rZRYBxRpLbM

Betyg B

Det kan verkar både konstig och en arniong provocerade att en filmkritiker håller på att recensera en film som kan ses på Youtube vilken är kanske ger en känslan av icke respekt mot skpparna och producenterna men jag anser att en konstverk är en konstverk om man betraktar den och jag kommer att bli glad om någon av er läsaren kommer att köpa den. Själva historia är enkelt en hämnd som sträcker sig runt två generation i vilken en mäktig smidig och kraftfull krigaren som kallas aldrig för namn men som skuggångaren  Stanley Weber beväpnade med två korta svärd lyckas att få en förtryck folk att resa sig . Foto för vilken ansvara August Jacobson är utmärk den tar bort färgerna arbetar snarare med ett grå skalan svartvit i en dimension av skuggan. Det är en mycket dyster medeltid i den mäktiga stenborgen i vilken lever normänderna eller i saxarna primitiva ler by. Det är en värld i vilken det finns bara en lag den av våldet. Tommy Boulding klippning är snabbt brutal och känslan av den ses av himmel som ständigt flytter. Stanley Weber spelar en till synes orubblig krigiska maskin som alltid får tillbaka den bilden och det som har hänt honom som barn hans olika typer av problemer hans tvång till det. Han dras till den förtrycka folk gruppen som han machiavellisk använder sig av även i egenskap av den kvinnliga huvudrolles gestatning udela i vars roll den serbiska v briljera. Akktativ men långt ifrån modell säker denna kvinnan som slås med ett spjut den vapen som i den germanska kultureren som anglosaxarna verkar återigen ha anammat var odens vapen hon är den som bevara en samhället. Den krigare eller snarare dem krigiska bönder är äntligen för gamla och kan bara önskar sig en ärofull död somWann  väl spelade av Vid Krkeljic   eller så pass närgångar som den Dave Legeno vilken i början går mot den som kan få tillbaka deras stoithet. När det gäller fiende den i korrekt rusting klädd brutala Durnat en minnesvärd prestation av Karel Roden är precis som sonen Artus (Gianni Giardinelli ) mycket lik dem onda karaktärer I gems of Throndes och dem skulle kunna myckt väl ersätta Ramsely Bolton som stora bovar. dem är psykopater men välgjorda häftiga och karismatiska sådan som agera utifrån deras vinning . den karaktär inte minst på grund av hans häftiga stridstil som är den av den västen europeiska strids konst är den unga sonen som fördrever allting romain i vars roll Edward Akrout  är inte bara en lämpligt val men visar att han borde ha en stjärnstatus. Om vi dra en parallell till Games of throndes han verkar som en slags tvinig bror till Robb strak en oförglömlig Richard Mansen. Han är bara värre smidigare och även ännu mer oberäkning och oansvarig. Jag verkar vara ganska positiv och det finns scener som borde studeras av samtida filmskaparen som huvudpersoner tillbakablickar eller när Druand sätter nere en kors symbol att kristendomen var kanske någonting som bara togs emot men inte förstods eller muisstolkades.   men det finns många fel varför finns det inget kvinnan bland normänderna det finns inte eller förutom en tull förfrågan inget idéen till att visa skatter och annat och hur kan erfarna krigare springa som infanterister från första värld kriget mot skyttegravar. Just vapen känns lite för korta och extremt budget (det skulle ha räkat med en order till ..) men kanske det är films stora styrkan att jag var säkert att den utspelas i Tyskland när Karl den Store kristnade det med våld en antikolonial film eller en film som visar vad kolonialismen gör till dem som drabbas av den. För mig en absolut måste att ses och en bra verk

Robert Fogelberg Rota

Ytligare ett dansk mästerverk

Krigarens återkomst

Titel: Den stående

Regi: Lisa Olhin

Medverkande: Mikkel Boefölsgaard, Mohamad Torabi, Morten Holst, Cecilie Lassen, Karen-Lise Mynster, Vibeke Hastrup, Silja Eriksen Jensen, Dar Salim, Morten Kirkskov m.fl.

Svensk distribution: SF

Betyg: A

Ibland som recensent får man nöjet att se bra filmer. Vissa filmer är mästerverk av dem går en del till filmhistorien. Jag har några få gånger haft möjlighet att skåda dessa. Två har varit danska filmer David Dencik  ”Gulden kunst” och nu Lisa Olhins ”Den stående”. Många kommer att känna igen handlingen, som är densamma som i en av HC Andersens sagor. Det råkar vara den första bok, som jag läste vid fem års ålder på italienska ”Soldaten och ballerinan”. Nu heter soldaten Thomas. Han är en ung idealist, som befinner sig Afghanistan han ingår i Natostyrkorna. Rollen som spelas av Mikkel Boefölsgaard. Han är helt fantastisk hans prestation påminner mycket starkt om rollen, som spelats av Nikolaj Coster-Waldau vid många tillfällen i den HBO prisade tv serien ”Games of Throndes”. En hjälte som i själva verket inte är en hjälte utan en vanlig människa snäll väluppfostrad men även fruntimmersgalen. Han har många dåliga sidor är självupptagen och har en självsäkerhet, som gränsar till arrogans, men han är även skoningslös mot sin omgivning. Den stora skillnaden är att Nikolaj Coster-Waldau, som Jamie Lannister lever i den episka dimensionen av det fiktiva kungarike Westeros. Mikkel Boefölsgaard lever i dagens samhälle med dess regler och motsägelser.

Vad som är utmärkt och visar att Lisa Olhin är en cineast av allra högsta klass är hur hon lyckas smälta samman element, som i själva verket verka motsäga varandra nämligen ett fotografi av Lars Skree, som är extremt realistiskt dokumentärt med det klassiska (eller rättare sagt hollywodianska) elementet av Anders Nylanders klippning och musiken av Magnus Jarlbo, som understryker rörelserna. Det kan vara olika tillbakablickar, som går till det som finns i Afghanistan. De är olika och för mig några helt onödiga, som att veta vem som hade satt ut minan Thomas trampade på. Om det i själva verket var pojken Said (Mohamad Torabi), som han betraktade som en vän eller hans bästa vän Jimmy (Morten Holst), som utsatte honom för ett skämt vilket kostade Thomas benen. Faktum är att uppdraget var ett måste, en slags mission, för Thomas att försvara sitt land Danmark, men även för att skapa en ljusare framtid för det afganska folket. Den desperation i vilken Thomas kommer till i slutet av filmen är i sig viktig eftersom den blir orsak till det första riktiga slagsmålet med hans vän men är även första gången, som han börjar inse att han inte längre är den person som han trodde sig vara.

Efter 1950 – talet började många teatermän, som Jerzy Grotovski, men kanske ännu mer Eugenio Barba att återigen ställa kroppen i centrum och berätta passioner med kroppsspråk. Det är just det som görs på ett mycket bra och fint sätt av Sofie (Cecilie Lassen), genom att visa Thomas svåra läge, hans barnsliga elakhet och de plågsamma tvångsmässiga infallen. Mötet med kärleken ges i form av ballerinan Sofie, men först tack vare Ruth (Karen-Lise Mynster) en cancer sjuk medelålders dansk dam, som visar stor personlighet och sin politiska uppfattning, som Thomas inte delar. Ruth debatterar på ett utmärkt sätt när hon kritiserar regeringen.

Det är många scener innan det sagolika slutet som visar Mikkel Boefölsgaard skådespelar förmåga. Till exempel när han slänger ut sin tama flickvän eller när han tillsammans med sina lumpar kompisar deltar i en vild fest. Det finns i blickar och leende någonting, som är barnsligt fullt av livsglädje som i själva verket är svårt att nå. Den som helar Thomas är Sofie. När hon kommer med benproteser. Hon är den perfekta skönheten, som vi föreställer oss en ballerina. Sofie har ett starkt inre liv i olika stunder när hon till exempel kurerar och tränar soldaten men även under hennes egen träning. Hon kan bara sväva i luften ta sig till ballongen efter att hon haft ett bestialiskt samlag på den Konglige teatern. Vi förstår att hon i sin egenskap av kvinna dras ner och är tvungen till kompromisser men precis som Ruth klarar hon det briljant. Sofie kanske till och med är duktigare på att bygga en karaktär även i mycket små stunder när hon till exempel deltar i begravningen med släktingarna i en borgerlig familj, som aldrig har brytt sig om varken henne eller Ruth eller när hon kommer tillbaka efter misslyckandet i karriären.

En roll som vi bara älskar, som till slut räddas av kärleken. Om ett liv av överdåd, sex, droger och alkohol som var ganska oattraktivt. Det blir en kontrast till hennes tidigare liv när förvandlingen sker, sex blir kärlek, alcol blir njutning med god mat. För att förstå Sofie och den nya passionen måste vi även tänka på Thomas mor Karen (Vibeke Hastrup) en snäll kvinna uppenbarligen en före detta skolfröken och den tidigare flickvännen Nina (Silja Eriksen Jensen) en blond till synes självsäker och atletisk tjej, som talar svenska. I den danska kulturen porträtteras ofta svenskar, som goda och naiva med lite överdrift några lantliga grannar. Liksom ett barn äter hon upp brevet om förtidspension. Myndigheterna i detta fall läkaren (Dar Salim) och översten (Morten Kirkskov) är motsägelsefulla, den första är vänlig men kall och den andra är en riktig aktionsman, som vet när han skall tiga.

En film som är minst sagt magnifik som man bara måste först se och sen köpa i DVD upplaga för att njuta av om igen när man bjuder hem vänner.

Roberto Fogelberg Rota

Mycket bra komedi

Så skoningslös men ändå så rolig

Titel Margueritte

Regi Xavier Giannoli

Medverkande Catherine Frot

Svensk distribution Folkes bio Stockholm film festivalen

Betyg A

Många av oss har sett filmen Marguerite i samband med Stockholm film festivalen och denna distribution är ett bra sätt för att komma närmare en vän genom att se den. Filmen utspelas år 1919 i Frankrike precis efter första världskriget iden börjar med den fina världen av aristokrater och hög borgare som skall samblads för att medverka vid en koncern av klassisk musik till förmäl av dem barn som kriget har gjort föräldralösa av den stora musik mekenaten Marguerite Dumontll den franska komedienn Catherine Frot  som alltid Georges Dumont ( en som alltid sympatisk och osympatisk André Marcon  Vi ser två unga män som klättra över en mur den unge film kritiker och den unge dadaisten Lucien Beaumont (en Sylvain Dieuaide r hämtade från ett 1920-ytalet mode kläder)  Kyrill Von Priest i vars roll Aubert Fenoy  skicklighet som påminner stark om den av dem bästa harlekin I den franska historia. Sen kommer en ung vackert sångerska Hazel (en Christa Théret te enbart super vackert men även utmärk)  och vi får i parallella klipp sen på baronen som stoppar hans bil. början vid skymmingen med dessa fantastiska kläder en uppmärksamhet frö kläd detaljer kvinnor klänningar vräk eller männen macheter låter oss komma inne i ett film som lyckas mycket väl att återskapa känslan dels för en gången tiden 1920-talet med för den franska ironi som allt för ofta gränsar till sarkasm som kan även vara djup anstörtande som ett teckning i Charlie edo. Den scen som visar hur denna omgivning är så pass föraktade mot henne är när finte enbart dem stora affärmän flyr därifrån men även när barn springer därifrån för att undvika att få öronens förstår av Marguerites läte som är tydligt oberäknelig för alla inklusive barn.  Xavier Giannoli inte enbart är en stor cineasten men även ett mycket kultiverade intellektuelle .. använder sig av flera stycken metaforer som ormen men även påfågel. Marguerite har ett gott hjärta ett barnslig charm och ett smak för den överdåniga ny barocka av opera och kan läsa musiken men kan verkan sjunga och dem två unga män bestämmer sig för att utnyttja henne både ekonomisk och även för att kunna nå rampljuset. Scenerna i den lilla cabaret är så roliga att vi finner oss i ett Chaplin eller Rene Clair film. Kameran arbete är modern och man utnyttjar alla dem olika kamera vinklar samt ett modern färgskalan. Som ger ett slags våldsamhet till denna film vilken passar så bra och Glynn Speeckaert r så vackert att den förtjänar manga Oscar precis som Cyril Nakache gen. Filmen undersöker på ett stilistisk sätt denna sanna händelsen som påminner stark om den i Orson Wells ”Citzen Kane” fast här med den total obegåvade sångerska som vill till varje stund kunna nå framgång. Vi förstår att hon har förtärd av äktenskapet med ett män baronen som är i grund och botten bra men gör många dåliga saker som den utomätenskapliga relaktionen med Françoise Bellaire (Astrid Whettna)i den förening av musik älskaren. Den som vaktar som ett ängel på Marguerite och lyckas att hjälpa henne är den afrikanska kammartjänaren Madelbos I vars roll Denis Mpunga mångsiding och svårgripbar  bard karaktär. Han är beredd att göra vad som helst och lyckas även att göra det . Madelbos älskar precis som alla andra Marguerite men i hans kärlek finns det även någonting som man skulle kunna betacka som konstig sinister  och både dem foto som han ständigt tar av henne samt den ansträngningar som han har mot henne. Det verkar som Malabos vilken är mycket duktig dels att kunna förstå musiken och konsten har ett kärlek till att pressa henen vidare. Mycket rolig är även den värld av tetaern som vi får se från dvärgen Monsieur Taupe i vars ironiska och sarkastiska roll Jean-Yves Tual visar sig vra minst lika duktig som Peter Dinigere eller musik läraren Atos Pezzini som spelas med klass och måttlighet av Michel Fau  denna värld finns det även ett rent orda cirkus karaktär som den skäggiga damen Felice som spelas av Sophia Leboutte . det finns i de eleganta miljöer som blir personer med deras starka färgskalan ett salgs känslan av elegi av personer som kommer förmodligen att dö . Vi kan lätt förstå att det som kommer att dö är själva opera som slutade just vid Puccini och Igor Stravinskij att vara ett levande konst form och ofta (jag utgår från den stora publiken känslor) är endast ett sökande av nya sanningar i äldre texter. Slut scener är helt super komiska men även mycket tragiska. En film som lyckas att föra oss inne roar och beröra oss . Precis det som vi förväntar oss av filmen.

Robert Fogelberg Rota

Dålig komedi

Jon snow is a real charather

Titel Bad mons

Regi Jon Lucas, Scott Moore

Medverkande Mila Kunis Christina Applegate

Svensk distribution SF

Betyg F

Tyvärr är Bad mons en dålig film som för mig är ganska misslyckade. I centrum av händelserna finns Amy (en av Mila Kunis värsta roller fast åt andra sidan när han hon gjort någon bra )en snygg 30 årig mamma som spelas av Hon frösöker att vara perfekt i allt det som kan vara en mamma tillvaro i USA medelklass att kunna hämta barn på skolan kunna följa dem i tid och försöka även att arbeta i ett kaffe producerade förtag som drivs av ett gäng hippster. dessa är för mig ganska rolig i deras sätt men dem får aldrig utvecklas och alla tra lediga till .. stora förtvivlande när i slutet av säsons fem Jon Snow dör. Den svartfärgade slanka Vogue perfekta som är känns inte som en riktig karaktär men mera som ett stereotyp precis som andra vilka jag kommer att återkomma till  Vid skolan finns det ett tydligt friktion mellan henne och den perfekta mamma den blonda WASP aktning Geraldyn (Christina Appelegate ) som i själva verket är den onda collage tjetjen som har blivit stor och snart börjar det på grund av hennes mänMicke (David Walton)  har bedragit henne med ett annan tjej via Gina (Nina Millin lar nästan bättre än Kunis) Skype börjar hon en resan till ett form av självmedvetande. Detta är i själva verket en resa till ett annan collage period med vilda festade sättande av rammar frö dem barn som finns i hennes omgivning som dem två söner men även till att vara precis som hela omgivningen glider adels för lätt med henne  av sig själv. Foto av Jim Denault är för mig uruselt eftersom .. den verkar bara fokusera sig på ett slags extremt barocka bilder med ett snabbt aktion likande klippning av Emma E. Hickox och musiken alltid rock eller pop fyller ett tomrum. Dessa brist på idéer  kan ses även när det gäller dem manliga karaktärer som exempel vis .. Jessie Harkness n adles för icke sägande Jay Hernandez ) en blandning av Paul Walker och Brak Obama sim är en sex symbol vilka passar, den klumpliga och svaga fotbolls tränare även bra eller den adels tam fattiga precis som makekente  vilken uppenbarligen passar inte ihop med den klumpiga Kiki  (Kristen Bell )eller perfektionistiska make tillkent (Lyle Brocato .. denna är kanske den roligaste karaktär en timid fyrabarn mamma som kan ställa ännu bättre gränser och få något kul en sak som aldrig skulle ha hänt med den tredje musköter  Carla (Kathryn Hahn )2000 talet May west en bastant sexig kvinnan som verkar sätta på allt som rör sig. Filmen har några roliga stunder som när det tre unga kvinnor skall härjar vid ett snabbt köp eller Amy ragga vid en inneklubb men även den enormt roliga party i bästa collage stele i vilken vi har även en berömd gäst. Där ser man hur kvinnor kan släppa los trots etniska religiösa (vi ser även två muslimska kvinnor i chador) och ålder mesiga. Fast detta är adels för lite eftersom åt ena sidan vill man visa den riktiga ansikste till globariseringen men man når aldrig fram i ett om inte samhälles kritik till en presentation. Jag kan tycka att det är visligen lämpligt och sympatisk att Hellen Barry kopia är i den ”onda teamet” men det även detta bli aldrig utförskat och den enda seriösa scenen i filmen vid slutet dränks i den fyrverkeri liknade paradox humor som har varit kännetecken för hela filmen. Även dem ständiga referenser till våra populär men även film cultur som ”12years as slave” eller ”games of Throndes” känns platta som en skämt hos en tandlälaren. Det lyser ett vist anti intellektualism som jag kan finna ganska irriterade visligen det fanns även i FrankCapra som den nödvändiga optimismen fast jag ser det enbart för att man skall tycka ännu roligare. En sympatisk komedi som tyvärr fäller på grund av saknade av substanser

Roberto Fogelberg Rota

Bra från Venezuela

En skoningslös kärleks historia

Titel Slutna  Blickar

Regi Lorenzo Vega

Medverkande

Svensk distribution Nonstop Entertainment

Betyg B

En man går på gåtor och följer tonåriga pojkar han stiger på en buss och sitter bredvid en av dem och försöker att komma nära hon. Detta är början till någonting så ovanligt som en venezuelansk film. Man kan inte påstå att dem har varit särskilt vanliga i Sverige ochför den regi av den som vi ser nu ansvara.. som presentera ett bra möjligen lite för seg i ett naturalism som är både brutal men även poetisk två ensamma människor i million staden Caracas den snabbade medelåldrande Armando (en mycket duktig Alfredo Castro )en tandhygienist som gillar att runka framför nakna gatorpojkar och Elder (en förvåndades värd Luis Silva)  en gatorbusen som visar ett konstig blandning av rå brottslighet och av ömhet.För foto som försöker att vara så naturalistisk som möjlighet ansvara Sergio Armstrong medan ansavrige för den klassiska klippningen är Isabela Monteiro de Castro Historia är enkelt och det som i själva verket skulle ha gjort den till en i gengre film varför Armando hatar hans far och vad som änder när den lilla pojken berättar om Elder köttsliga närmande till Armando och faktumet att den unga kille blir ett utstött väljs att inte visas av ..(, Aldredo castro,) detta tillsammans med foto som är bländade och extremt realistisk och har någonting av ett slags skugga ses inte. Detta visar den klass som är typisk av ett stor cineast och låter .. finnas i samma sällskap som mycket stora filmare av den förgångar som Robert Weiler som skapade med ”Doktor Caligaris kabinettet” den skuggor likande dimension av den expressionistiska filmen eller Michelangelo Antonioni i ”ett kälkes krönika” var kriminal historia är enda ett ursäkt för att kunna beskriva två karaktärer. Här vill man inte enbart beskriva Armando och Eldermen även ett land som åtminstone från filmen verkar i förfalla en Venezuela som trodde att vara om inte en stor makt med Hugo Chavez att kunna stå för en annorlunda modell i jämförelse mot USA och istället vaknar i slags bakfulla status. Dem två karaktärer är i sig mycket lika men mycket olika och dem lägenhet eller kulor i vilka dem bör är symbolen för dem. Armandos lägenhet är prydlig borglig med raffinerade a Porslin figurer som liknar dem av Mesisner och en grågrön färgskalan som skulle kännas mera passande i ett bayersk motell eller slummen i vilken Elder lever så fattig som han låter inte ens stänga dörren. Våldet ses när Armand terrorisera hans syster som vill lägga den förflutna bakom sig eller när Elder spöar upp med järnrör några andra ungdomar. Man kan tycka att just denna scen och även den nästan undervisning film liknade beskrivning när vi ser Armando laggar tandproteser och den tjatt mellan den sjaskiga bil mekanisk verkstad i vilken Elder arbetar med det är viktig för att visa dem två roller som samhället hartillskrivit till dem. En samhället som lämnar och här kritiken kan flyttas inte bara till dagens Venezuelamen även till vad som helst och när som helst dessa mäniskor skulle kunna leva. Det är en film av ensamhet och valet av cinemascope understrycker den mycket bra. Vi ser till exempel hur Armando sitter och runkar med andra killar och hur dem två kommer nära varandra vi havs klippor. Båda personer verkar vara i behöv av ett fadern gestaltas på avstånd trots att vi kommer nära honom ser vi Armandos far som befinner sig i modern flashiga kontor lokal omringade av vackra sekreteraren eller den form av obekväm alienation som Armando har vid ett konfirmations fest. Där möter vi den karaktär som uppenbarligen är filmens boven dvs Elders mo en ung och attraktiv kvinnan som har någonting vulgär i sig prostituera likade. Jag tycker att just denna porträtt låter film falla precis som slut scener med den med den svek som förekommer . Möjligen är filmen lite för enkelt lite förensidig i denna porträtt men det är inte någonting som låter den bli  så pass sämre fast betydligt mindre komplett. Vi ser bilder av folk massor i gator precis som i är mellan dem och kameran i dem interiör bilder är som en fluga i naturalismen bästa stilen. En välgjord komplekt och extra ovanlig film som är mycket väl värd biljett priset.

Robert Fogelberg Rota

Super venezuelansk film

En skoningslös kärleks historia

Titel Slutna  Blickar

Regi Lorenzo Vega

Medverkande

Svensk distribution Nonstop Entertainment

Betyg B

En man går på gåtor och följer tonåriga pojkar han stiger på en buss och sitter bredvid en av dem och försöker att komma nära hon. Detta är början till någonting så ovanligt som en venezuelansk film. Man kan inte påstå att dem har varit särskilt vanliga i Sverige ochför den regi av den som vi ser nu ansvara.. som presentera ett bra möjligen lite för seg i ett naturalism som är både brutal men även poetisk två ensamma människor i million staden Caracas den snabbade medelåldrande Armando (en mycket duktig Alfredo Castro )en tandhygienist som gillar att runka framför nakna gatorpojkar och Elder (en förvåndades värd Luis Silva)  en gatorbusen som visar ett konstig blandning av rå brottslighet och av ömhet.För foto som försöker att vara så naturalistisk som möjlighet ansvara Sergio Armstrong medan ansavrige för den klassiska klippningen är Isabela Monteiro de Castro Historia är enkelt och det som i själva verket skulle ha gjort den till en i gengre film varför Armando hatar hans far och vad som änder när den lilla pojken berättar om Elder köttsliga närmande till Armando och faktumet att den unga kille blir ett utstött väljs att inte visas av ..(, Aldredo castro,) detta tillsammans med foto som är bländade och extremt realistisk och har någonting av ett slags skugga ses inte. Detta visar den klass som är typisk av ett stor cineast och låter .. finnas i samma sällskap som mycket stora filmare av den förgångar som Robert Weiler som skapade med ”Doktor Caligaris kabinettet” den skuggor likande dimension av den expressionistiska filmen eller Michelangelo Antonioni i ”ett kälkes krönika” var kriminal historia är enda ett ursäkt för att kunna beskriva två karaktärer. Här vill man inte enbart beskriva Armando och Eldermen även ett land som åtminstone från filmen verkar i förfalla en Venezuela som trodde att vara om inte en stor makt med Hugo Chavez att kunna stå för en annorlunda modell i jämförelse mot USA och istället vaknar i slags bakfulla status. Dem två karaktärer är i sig mycket lika men mycket olika och dem lägenhet eller kulor i vilka dem bör är symbolen för dem. Armandos lägenhet är prydlig borglig med raffinerade a Porslin figurer som liknar dem av Mesisner och en grågrön färgskalan som skulle kännas mera passande i ett bayersk motell eller slummen i vilken Elder lever så fattig som han låter inte ens stänga dörren. Våldet ses när Armand terrorisera hans syster som vill lägga den förflutna bakom sig eller när Elder spöar upp med järnrör några andra ungdomar. Man kan tycka att just denna scen och även den nästan undervisning film liknade beskrivning när vi ser Armando laggar tandproteser och den tjatt mellan den sjaskiga bil mekanisk verkstad i vilken Elder arbetar med det är viktig för att visa dem två roller som samhället hartillskrivit till dem. En samhället som lämnar och här kritiken kan flyttas inte bara till dagens Venezuelamen även till vad som helst och när som helst dessa mäniskor skulle kunna leva. Det är en film av ensamhet och valet av cinemascope understrycker den mycket bra. Vi ser till exempel hur Armando sitter och runkar med andra killar och hur dem två kommer nära varandra vi havs klippor. Båda personer verkar vara i behöv av ett fadern gestaltas på avstånd trots att vi kommer nära honom ser vi Armandos far som befinner sig i modern flashiga kontor lokal omringade av vackra sekreteraren eller den form av obekväm alienation som Armando har vid ett konfirmations fest. Där möter vi den karaktär som uppenbarligen är filmens boven dvs Elders mo en ung och attraktiv kvinnan som har någonting vulgär i sig prostituera likade. Jag tycker att just denna porträtt låter film falla precis som slut scener med den med den svek som förekommer . Möjligen är filmen lite för enkelt lite förensidig i denna porträtt men det är inte någonting som låter den bli  så pass sämre fast betydligt mindre komplett. Vi ser bilder av folk massor i gator precis som i är mellan dem och kameran i dem interiör bilder är som en fluga i naturalismen bästa stilen. En välgjord komplekt och extra ovanlig film som är mycket väl värd biljett priset.

Robert Fogelberg Rota

Engelsk rma med indiska krydor

Matematik som aktion

Titel the man whom knew infinity

Regi matt brown

medverkade Jeremy Irons , Tob Jones Dev Patel

betyg A

Matt Brown har lyckas med hjälp av ett utmärk fotografi i vilken den klassiska tatil like still som känneteckna Hollywoods filmer och även hur musiken och klippningen verkar stämma 100% i ett verk som är långt ifrån en vanlig biografisk film  men blir mer av ett väggmålning om ett tidsepok svårt för många och som ändrade vårt historia forsat världs kriget. Filmen börjar i madras i Indien och i denna helt sagolika stad S. Ramanujan spelade mycket bra med karisma intensitet och kraft av Dev Patel tillbringar dagarna för att söka arbete som ett bokhållaren och om nätterna  gör otroligt viktiga upptecknade i matematik han lever med hans vackra fru Narasimha (bra spelade av Raghuvir Joshi ) och en mor som skulle visas som otrolig ond Narayana Iyer (spelade av Dhritiman Chatterje9 . vi ser ett klassisk med mycket lugt klippningen för vilken ansvara iC Bond och den vackra bländade fotografi av Larry Smith denna ger ett mycket rolig dimension till verket som vill understrecka människan tillvaro i paltser från dem indiska templet till den vackra Etion collage och detaljer om denna tid. Ramanujan blir tvungen att flytta till England vad han får tillfälle att dels följa lektionerna med Ramanujan med den som räknas som det stora matematiker G.H. Hardy som har Jeremy Irons bekanta ansikte denna roll är den av den engslak överklasen kallt med skärande bitter ironi och har uppenbarligen även ett irriterade stund med hans vilja att vara kallt och avvisande någonting som ständigt påpekas av Littlewood hans vän motståndaren och kollega i vars roll Toby Jones är som vanligt duktig behaglig och även full av kapacitet och även av filosofie professor Bertrand Russell som spelas mycket bra av Jeremy Northam. Ofta har filosoferna på film duken blivit inte så bra men sånt är inte fallet eftersom den som presenteras av Matt Brown är en bra tolkning ironisk och det ör den karaktör som kommer närmare till den tidens problemer och den världen utanför collage i kriget. Vi ser under tiden hur S. Ramanujan kämpar hans egen krig mot en helt främmande klimat längtan och även mot den alla värsta forma v rasism som verkar drabba honom . dena smättfulla historia berättas mycket bra och vi kan njuta av den. En film som förenar den strama brittiska tekniken en absolut måste.

Robert Fogelberg Rota

Rocky och Creed utslagna

Tamt boxardrama

Titel: Creed

Regi: Ryan Coogler

Medverkande: Sylvester Stallone, Michael B. Jordan, Tessa Thompson, Tony Bellew,  Graham McTavish m.fl.

Svensk distribution: SF

Betyg D

”Creed” är i själva verket en fortsättning på den första Rocky filmen. Handlingen har tagit inspiration från verkligheten. En okänd boxare som kunde stå emot Mohamed Ali. Tyvärr det som kändes fräscht och bra på 1980-talet känns 2016, som ett förutsebart och irriterade verk.

I centrum av historien finns Adonis Johnson Creed utom äktenskaplig son till en känd boxare. Jag anser att ett av filmens många problem är just Michael B. Jordan. Han är inte en dålig skådespelare, men rollen som vi ser honom gestalta är intetsägande och alltför svag. Han har fått en god uppfostran och har ett bra arbete. Vi kan förstå att han vill försöka att bli boxare men hans sätt och viljan blir aldrig övertygande. Det verkar mer som han fokuserar sig på att spela cool än att spela bra. I sin uppoffring och vilja till att ta stryk blir han aldrig trovärdig. Det som är roligt och för allt del bra är att han är duktig när det gäller det sentimentala och komiska men han går aldrig till det yttersta.

Vi måste tillägna att det finns även en annan svårighet, som är filmaren Maryse Albertis foto som inte är godkänt eftersom i sin strävan att vara realistisk blir fotot alldeles för platt och svagt och kan inte skildra den psykologiska realismen. Rocky Balboa är en ikon och en mask. Jag antar att mycket av den tidigare framgången beror på faktum att han är alltid en typ och mycket av Sylvester Stallones skådespeleri har varit renodlad aktion. Det är lite grand av förståliga skäl att Rocky nu är en pensionerad kille, som i själva verket enbart vill vara på en restaurang. Han insjuknar och tar emot baby Adonis Jonhson Creed enbart för att få tillbaka sin ungdom. Spelet är bra men inte det bästa, som Stallone har presterat. Det finns vackra moment exempelvis när han talar med sin fru Adriana på kyrkogården eller i tränings sekvenser som är bra men det blir aldrig samma relation mellan lärjungen och mästaren som i Clint Eastwood oförglömliga ”Million Dollar Baby”.

Den som är ”Creeds” stora överraskning är Adonis flickvän Bianca i vars roll Tessa Thompson är oförglömlig. Denna till häften house och häften stream punk skönhet håller på att bli döv. Thompsons gestaltning är mycket väl gjord och gripande i varje stund säker och kraftig. Hon håller på att bli döv på grund av hennes passion för musik. Konstigt är att det är dessa spektakulära scener liksom boxning sekvenser som lyfter filmen på grund av Claudia Castello och Michael P. Shawver klippning. Det som verkligen är spektakulärt är boxnings matchen mot'Pretty' Ricky Conlan i vars roll en äkta boxaren Tony Bellew gör en utmärkt tolkning och tar ut svängarna. Samma kan sägas av manager Tommy Holliday i vars roll Graham McTavish är rolig och skicklig,

En film enbart för älskare av denna livs saga

Roberto Fogelberg Rota