Bara underhållande

Margon Robbits räddar ok film

Titten suicidal l squot 2

Regi James Gunn

Medverkande Joel kidman, Iris Ebra, Mrgon Robbits Sylvester Stallone

Betyg B

Tyvärr mycket på grund av den banala fotografi av Henry Braham som nästan förstörd Fred Raskings fantastiska klippning ör The suicidal squot en ganska misslyckade film även om det är bättre än många andra. Visligen är Viola Davis fantastisk som den machiavelliska Walace och Joel Kidman är rolig och ganska naiv i hans roll mycket mera tank sprid och den som är helt fantastisk som alltid är
Harley Quinni Margot Robins gestalt. Tankspritt, handling kraftig och full av en behag i varje sceen det är filmens joker och egentliga behållning inte minst i kärleks relation med presidneten luna spelade av Juan Diego Botto. Dessa är får mig dem absolut bästa scener i filmen men närvaro av den lilla syd amerikanska / karibiska diktatur med den stenhårda Colonello spelade av Ray Benitez och den gerilla med Sonia Braga känns inte väl utsök precis som the Peace maker nästan på gränsen till ett komisk relaktiv spelade av John Cena känns inte väl utsök och samma kan på säytt och visis sägas av Shark den haj människan som spelas av Sylvester Stallone i rösten., det hade kunna göras mycket bättre och mer intressant som den alltid sympatiske kapten Bumerang som har
Jai Courtney ansikte och ännu värre med den mest Woody Allen lik super hjälte karatär spelade av David Dastmalchian Pollka Dorla männen . Det är en karaktär som blir bara rolig inte stark och inte vilig eller att kunna  röra sig i en värld som är reell nästan naturalistisk och samma kan sägas av den som är verken en boven eller hjälte den rent av cyniska professor spelade av pter Caparldi. Hans kostymering känns helt fel. Förutom Vila Davis och den redan citerade margon Robbins den som gör filmen lite mera sympatisk är Råttfångaren som har den protetiska charmen av Daniela Melchior som har förmåga att kunna kontrollera råttor . man ser får mig adels för lite av henne personligen det som gör mig ännu mer besviken är Blodshoprt som jag hade velat att ge med iris Eba ansikte en av mina favorit spelaren. Precis som i fallet bradd pitt i Inglorius bastard av Taratino han fokusera sig inte för att spela trovärdig. En film som är spektakulär och underhållande men lyckas inte att bli så bra som den kunde ha blivit.

Robert Fogelberg Rota

Vanessa Kibby är värld en Oscar i ett storartat mästerverk

Mycket bättre än det som jag hade väntat mig

Titel Napoleon

Regi riddley Scott

Medverkade Joaquin Phoenix Vanessa Kibby

Svensk distribution Colombia and Apel film

Betyg Mästeverk

Jag medger Ridley Scott är mitt favorit regissör och Napoleon är en av mina favoriter historiska gester och även om han liknar inte honom rent fysik ingen bättre än Joaquin Phoenix skulle gestalta honom. Det finns minst sagt två scener i vilken allting är fläckfri mest av allt den musikaliska arrangemang av Martin Phipps men även klippningen av Sam revisto och Clair smith och naturligt viss dem fotografier av mästarnas mästaren Dariusz Wolski. Det är första triumfen när Napoleon lyckas att erövra Toulon i ett slag med den underbara location av Malta som blir en grav för dem brittiska infanterister men även i när han genom en coup att övervälta med hjälp av store bror Luciene spelade så bra av Matthew Needham den korrupta revolutionära regeringen. En kamp som precis som han strapatser hemma hrar som trogen allierade vännen Caulaincourt karaktär spelaren Ben Milles  Den historier skrivelsen eller snarare bruk som presenteras av Ridley Scott och David Scaroia är mycketnödvändigt  kortfattade eftersom Napoleon är i Joaquin Phoenix är mest av allt en människan en karaktär full av olika och starka motsägelsen.- Det ses tydligt i dem gester hans livs glädje mat glädje hans vaar både vänligt och extremt nonchalerade med modern Letizia den extremt dominanta Sinéad Cusack men även vilja till att manipulera andra människor. Han dels Lyckas och misslyckas med dem och det är genom han som styrs och ställs allt. Dem vardagliga gester är exemepl viss när han krossar folket som är royalistisk små folket eller med hjälp av den första beskyddaren Baras en perfeckt roll av Tahar Rahim ser hur Robespierre (Sam Troughton) blir avsatt. En listig levande porträtt av en människan som får mer och mer att säga till men blir svagare även när han är på topp den magnifika slaget vid Austerlitz eller när han sitter vid Zar tornet i Moskva  i en Kreml som verkar komma från Tarkovskij Andrej Rubev. Denna scen fanns i en av dem mest berömda filmer som någonsin blev av Napoleon av Stanley Kubrick och det verkar att Ridley Scott i huvudsakligen en aktion regissör har alltid haft en skugga från Kubrick. Det ses tydligt i den fantastiska scen av borodino som är lik med ändå motsatsen till den försat salget i Barry Lyndon som är citerade i mest två personer den unga Eugen spelade av Benjamin Chivers som påminner Redmond Barrys som Brian och Hortesia som är dotter till Josephine  här spelade av Isabella Brownson. Josephine är helt fantastisk i den roll som tolkas av Vanessa Kibby. Lång slank vi zer henen först kort klipp i ett mörk näsan makaber scen när hon går från dem överbefolkande fängelserna  från skräckvälde och vid festen när hon trots Napoleon driver med honom och han med i en fantastisk kärleks historia. Vi ser hur pass hon är otrogen i möte med husaren Hypolite Chalres som påminner om i Jannis Niewöhner i dem berömda husaren av ”Duellanterna” och hur hon ändas för hormon blir mer like en romersk kejsarinnan. Hon älskar honom och han älskare henne men kan inte vara tillsammans och trots den illusoriska lyckan med sonen är giftermålet Mariel Luise spelade av Anna Mawn enbart illusorisk. Josephine har en slags som blir ännu starkare när hon dumpas av make och det ses med dem olika scener inspirerade av målaren Casper Fischer med Jean Louis David som är spelade av Sam Crane. Varje karaktär även om den är lite som den hetsiga marskalken Ney  Arthur McBain till den lågmenta generalen Berthier Scott Handy är extremt väl presnterade i likhet med fiende. Vi ser den dunkel bödel Samsom spelade av
Phil Cornwell till den extremt överviktiga och löjliga Ludwig XVIII spelade av Ian McNeice till dem andra fiende. Vi ser österrikaren ambassadörerna spelade av den duktiga Tom Godwin och dess tama kejsaren Frans I spelade av Miles Jupp till den fåfänga , narcissistiska  Zar Alexander I spelade av den duktiga finska skådespelaren Edouard Philipponnat . Säkert extremt skicklig det är en boven som vi älskar att hata. man ser den i scenen med Napoleon i vilken den fransk korsikanska härföraren försöker att manipulera honom och vi har filmens roligaste replik ”Britter slås för äran det som dem inte har”. Den bild av ryssar är hård och det finns inte enbart kosacker med tjetjener vilken kan vara nästan tvivelaktig att dem skulle var i den franska armen. Dem först skjuter sönder med sina mössaren en franska kolumn, halsskär dem franska trupper och även pålar dem. Det var samma situation som romarna möte under år 0 i Tyskland med tjejer är dem okända krigare av Putin och diktion över krig är för Ridley Scott tidlös. Fast engelsmännen är inte bättre från dem huliganer som vi ser i Toulon med den fulla och skråning Andy Burse till den arroganta ambassadören Lord Widworld av den som är filmen stora värden Wellington spelade av Rupert Everett för mig den skådespelaren som har tagit arvet inte bara av Laurence Olivier men även av Sean Connery med hans roller är svåra osympatiska. Wellington som lyckades att besegra alla presentera den moderna militären kanske utan geni som håller disciplin och ett defensiv taktik. En annan bra roll för mig är den av den mest gåtfull och mäktiga Taylerand spelade av Paul Rhys . Hans roll tillåter oss att komma närmare i det som är makten som måste anpassa med ett sådan stor människan. Jag finner även sekvenserna i ö Elba och Sankt Elena väldig men väldigt bra. Det enda som jag ångrar är att Bouchers försten född svensk bra spelade av Tim Faulkner borde kanske ha spelat av Russel Crowe som är för mig fortfarande en väldigt övertygande skådespelaren

Robert Fogelberg Rota

När Fellini möter Tarantino

Nästan Amarcord

Title Once upon the time in Hollywood

Regi Quintl Tartino

Moderance Leonardo Di caprio

Betyg A

Dfå filmer har varit så personliga och har utstålat en sådan livs glädje som Once upon the time in Hollwyyowo i den söker vi i ett metafilmisk som denna verk som är en klassisk Tarantino film som återknyter till många andra av hans verk mest av allt jackie brown men även ”Inglorius Batsard” med inledning i kapitalr och hans genombrott ”Pilpe Fiction”. Det ses tydligt i många aspekter som den fotografi för vilken ansar Robert Robertson men även Fred Raskin fenomenala klippningen som ses mest i dem slutliga konfrontationer mella hippiesar vilseleda av Chalres manson som vi ser en glimt i av i den roll som spelades av
Christopher Arminio och stunten Cliff Botth som är för mig en av dem roligaste och mest lyckade roller av Bred Pitt. Charmig och sliskig vi ser hur denna person som bara driver som håller på trots allt att bli gammal men kan inte acceptera den och ibland för smrt för sitt egen bästa. Det är en person som liknar Dom Juan men vet att han måste vara försiktig det ses i hans konstiga relaktion med Gyppsie en av hippies flickor spelade av Lena Dunham och inte minst när han försöker att hjälpa John span som är en mycket stor roll av Bruce Dern. Många har ”anklagat” Tarantiono att göra alla till så elek rnt av ynkliga och det skulle verkar så i två rolelr som bråkar med Cliff dels hippie flickan Flower girl
Maya Hawke men även i den kariktyr likande Bruce Lee som presnteras av Mike moo som han bråkar med . Film stjärnorna r presenterade bara på avstånd som Roman Polanski spelade av Rafal Zawierucha eller Michelle Pfeiffer spelade av Rebecca Rittenhouse och dem som är inga riktiga stjärnor som Jay Speling som är Emile Hirsch, Cliff kan bara tänka sig en värld som är den som han är uppväxt långt ifrån den glamour av stjärnor och deras glansiga liv men är inte kapabel att känna den på riktig . Dem negativa sidor hans sjaskighet och hans sarkasm gör honom till en adels komplett karaktär inte till en hjälte eller en anti hjälte men en män som lever i nuet i ett jobbig och besvärlig situation som han kan inte helt och årligt kontrollera och som han måste kunna få bättre kännedom av detta. Dalton istället som borde vara arbetsgivaren det som bestämmer är en helt annat personligt spelade mycket bra av Leonardo Di Caprio är en rolig men tragisk roll. Han är så osäkert så nära att bli känd att få stora roller som man ser i den metafilmiska pastiser men som sen kan sabba allt. Det finns får mig några extremt roliga scener med Swartc den agenten som spelas av Al Pacino. Förutom att deras dialoger ör en riktig essä i metod acting det visar även en annan sidan .den av ett hommage till en av våra största sagor Pinocchio eftersom Al Pacino är som grillen det som berättar sanningar en sanning som Dalton redan vet att enbart möte med nya kulturerna i denna  fall spaghetti western kan ge till honom ett form av styrkan och en upplyftning i hans karriär. Det är ganska uppenbart att den person som Di Caprio spelar är en lite artig parodi på Clint Eastwood. Men det som gör filmen till den Amarcord av Tarantino är Sharon tate spelade eller bättre sagt gestatlta av Margot Robbie helt underbart precis som hennes roll . En helt utmärk film

Robert Fogelberg Rota

Jonnhy Deep come Luigi XV

Film incantevole

Titolo Dubbary

Regia Maïwenn

Interpreti M. Jonny Deep Maïwenn

Voto A

Pochi film secondo me sono stati così eleganti e hanno lasciato il segno in un epoca come...La storia é semplice la vita e l’ascesa di una cortigiana interpretata magistralmente dall’attrice e regista ­Maïwenn. Nelle prime sequenze che illustrano una piccola formazione in un salotto provinciale ha il viso di  Emma Kaboré Dufour e poi diviene la bellezza adolescenziale é alquanto aceba Loli Bahia che fa anche da modella per un pittore dopo essere stata scacciata da un convento che era quasi una prigione. Ma fiorisce con giusto l’interpretazione molto sensuale di Maïwenn. Tutto dal montaggio deciso ma agile di Elise Vogel alla bellissima musica di Stephane Varbech ma soprattutto la fotografia di Laurent Dailland servono a portarci in quel periodo storico diverso per i costumi bellissimi e raffinati ma anche vicino a noi che é in una tendenza molto francese di sdrammatizzare di presentare il tutto in maniera più naturale possibile Siamo vicini ma lontani e iniziamo a scoprire alcune delle persone che suo malgrado formano Jeanne Bubarry dalla madre Anne una bravissima anche nell’essere sgradevole Marianne Basler ma soprattutto al protettore e Marito il conte Dubary un .. in particolare stato di grazia. Elegante ma in equa modo modo brutale é un personaggio che riesce a dare uno spessore al ruolo , un po’ amico e un po’ nemico un po’ capace di relaizzar battute di spirito e violenze carnali allo stesso modo . Ancora più brutale é il suo amico il potente maresciallo  di Richelieu a prima vista un innocuo vecchietto ma in realtà un uomo meschino é libidinoso. Il personaggio che apre  verso Versailles é il maggiordomo detto Le Beron che per me é uno dei ruoli magici. Mai parodico sempre tranquillo attento a quello che é l’etichetta ma anche capace di empatia e comunicatività é un personaggio simile alla fata turchina ma anche al grillo parlante di Pinocchio che poco a poco riesce a influenzare e piazzare Jeanne. Il trionfo di Jeanne a Versailles ha diversi aspetti il primo è il fatto che riesce a essere se stessa spiritosa ma popolar ee che non accetta la moda ma la crea ed é proprio di lui che ha bisogno il re. Jonny Deep non é mai neanche nel ruolo di Tonto nel mezzo riuscito e mezzo no Loan Ranges sembrato un nativo americano ma anche un re regale sicuro quasi pieno di se e ironico. È a tutti gli effetti e l’immagine che ci si aspettava di Luigi XV re che seppe governare bene. L’incontro con la Dubbary é a tutti gli effetti, l’immagine che noi ci aspettiamo di luigi XV sicuro donnaiolo ma fortemente solo. Un re che é soprattutto primo servitore dello stato e questo si vede benissimo nelle scene finali dove il re muore, si pente e si vergogna. Il trucco il disfacimento fisico del corpo reale o corpo statale per antonomasia viene a poco sostituito con quello che è la paura epe ril contagio. Questo è la parte tragica del film che corrisponde anche alla parte comica che è lo stile e la cavalcata. Il re diviene sempre più debole e capiamo quello che non viene capito da Marie Antoinette la bravissima capace di parlare in francese a mala pena troppo mal piazzata per piacere alla corte è vista come una bella bambina vestita da bambola come la vede giusto la Dubbary. La figura di Marie Antoinette è simile a quella della Dubbary vista dagli occhi di Marie Antoinette nel capolavoro di Sofia Coppola “Marie Antoinette” dove la favorita venne intappetata da Asia Argento. Questo si vede anche bene in un personaggio che è quello di Mercy il diplomatico lorenese che deve fare funzionare l’alleanza tra due delle più importanti monarchie nel quale… omaggia Steven Coran in uno dei suoi ruoli più seri. Tutto questo è una parte del film come anche la lotta di Jeanne contro Adele la figlia maggiore dei luigi XV una dura arcinia viziata ma anche elegante.. che presenta un ruolo simile a quello delle sorelle pardon sorellastre di Cenerentola cattiva ma anche perché sostanzialmente priva di potere politico. Si nota anche com’è posta sotto il delfino un bellissimo … che non assomiglia per niente a Luigi XVI ma anche dalla sorella minore luise che è vestuia da borghese e prenderà il velo. Tra tutte queste figure maschile e feminili abbiamo quelle adolescenziali il giovane schiavo africano che rompe ogni regolamente e diviene un giovane cavaliere che si batte anche in un gioco abbastanza serio di scherma con Raul il giovane al quale la contessa farà anche quando era solo cortigina da madre e che la tradirà. La fine con l’allontanamento dalla corte è un periodo lungo e doloroso che viene solo accennato e ricorda il fermo immagine che chiude il monumentale “Barru Lyndon” di Stanley Kubrick film che ha inciso molto sul giovane cinema francese

Robert Fogelberg Rota 

Så bra som det kan vara Jonny Deep comeback

En kuslig och fantastisk film

Titel Du Barry

Regi Maiwenn

Medverkande Jonny Deep

Svensk distribution Njuta film

Betyg A

Jag har väntat på få filmer som Du Barry och den motsvarade alla förväntningar, det är historia om Jenne du Barry som belv den stora favorit under den mätige ludwig XV kungardommen . Mest av allt när gäller den fantastiska foto av Laurent Dailland mest i den sista åkningen i vilken vi ser hur huvudrollsinnehaverska lämnar Versailles för att åka till ett kloster och senare med samma bilder som började filmen. Med ett mycket bra klippningen av Laure Garedette vi är i en målning som lite i taget blir levande och introducera den tid i vilken Frankrike under 1700-talet precis innan revolution var den eldande stor makt. En makt som ständigt dirigeras från Versailles det slott som i själva verket var en fabulös huvudstad som ses i alla kostymer i assessorerna som dem dräktvärjor, blommor i kvinnor och dem fantastiska möblerna. Det är en värld med ett utsök och inte minst välordnade etikett som presenteras av en av dem mest sympatiska karaktärer den som har Benjamin Lavarinhe en yngre version av Jacques Tti i rollen som Jean Bathiste de la Borde första kammarvälde den som är bevarande av etikett och är ”hallickar” till kungen. Denna mask bryts när och blir mer och mer en känslig och omtänksamt människan. Det är den person som är närmaren den unga Du Barry i vilken trots att hon var absolut inte lik Maiwenn gör hennes livs roll. Hon är själv säkert i början efter dem unga är fräck även för dagens mått säkert att kunna använda sig av sitt charm för att kunna nå sitt resultat som är den av en fri liv med läsning konst skönhet och att försöka att nå sina stunder och förstör redan ifrån början att den enda som kommer att ge henne den makt som hon vill ha är att ge till kungen någonting som är annorlunda och det ses tydligt i den scen i vilken hon ser kungen från en spegel vän. Det är en fantastisk kvinnoporträtt och vi ser hur pass hon är under patriarkatet från den som är hennes make och ”välgörande” greven Dubbary mycket väl spelade av Melvill Poupaud som gör en fantastisk roll full av ett genuin elakhet inte minst i den scen som är mest lik en annan stor 1700talet eposet ”Barry Lyndon” av Stanley Kubrick när Jeanne är i badet läser och blir nästan dränk. En annan scen är när hon möter greven av Richelieu som var en av dem franska markaren  barnbarn till den berömda kardinalen spelade av Pierre Richard  en raffinerade äldre han visar hela hans licentieras sätt genom att sodomisera Jeanne. kungen är annorlunda och Jonny Deep som har aldrig sätt ut som en indian än nu visar hans förmåga att sepla teatern på ett naturlig sätt i filmen. Självsäkert raffinerade men också ensam och överviktig han försöker ständigt att visa hans styrkan vilja att nå fram till att visa hans passioner. Det är en insats med hans vackra röst på fläckfri franska som visar hans förmåga och hans styrkan samt i slutet en mänskligheten. En mänsklighet som han har kanske samkas och ses inte i dem bortskämda dottrar prinsessan Adeleide spelade av Indian Hair eller Vittoria Suzanne de beacque men även minister Coussel spelade med en nästan satanisk elakhet av Patrick D’Assumco till dem unga älskaren en vacker och nordiska Delfinen Diego le Fur  inte lik den feta och torftiga Ludwig XVii och den unga vilsna överikiska marie Anytoninette som har Paulin Poltman barnsliga skönhet  till den unga färgade Zalmot som vi ser som en unga män spelade av Djibril Djimooch den unga Adolfe  Dubarry en mycket övertygande Thibault Bonenfant. Den första kommer att förådar henne enbart i slute ti gulittinen som vi inte ser och den andra kommer att sätta sig i ett duelel medan fäktningen är mera än en lek. Det ären film som är komplementer till Sofia Coppolas ”Marie Antoinette med den österikiska minister mercy här spelade av Micha Lescot som koppiera i allt Steven Godger i hans stora roll    Vi ser även den snälla men bigotta prinsessan Luisse som har Capucine Valmary ”snälla ” utseende klädd som en borgar kvinnan  som visar sig förädlar henne. En fantastisk film som man måste bara se

Robert Fogelberg Rota

Katheryn Winnick är fantastisk

En fantastisk road movie

Titel themarkan

Regi Robert Lorenz

Medverkande Liam Neeson Jacob Perez

Svensk distribution TVpaly

Betyg B

Trots några starka prestationer och en snabbt men ändå även ganska idyllisk klippning av Luis cabbal  är the Markman en film som har några brister som tvätt gör så att den är inte så bra som den kunde ha blivit . det finns visa logiska hop moch jag är inte så imponerad eav den extremt realistiska foto av Mark Petter som är för mig lite för nära en naturalistisk estetik som visligen passar men är för mig lite tråkig den roll som presteras ab Liam Nesson är som alltid bra av en före detta mariens soldat änkeman som har enorma ekonomiska problem i den djupaste western *i Arizona Jim är en kämpe men hans liv gåt dålig och den enda tröst är den av styr dottern som är den allt sympatiska och mest ac allt skickliga Katheryn Winnick i rollen som polis kommissarier  Srah. Som strider mot kartellerna som härskar drog och människor smuggling markande. Dessa personifiera sav den riktiga sataniska boven Mauricio Guerro och hans underhuggaren. Förestod hunden är den som ändrar Jims livs Miguel sp bra spelade av Jacob Perez en ung kille som förlora modern och har en extremt stor summa pengar. Det är just True Grift som ses om på en bra sätt i en vilja att kunna 7komma till det som är vårt uppgörelsen otroligt väl i form att den är så dramatisk en så bra film som kunde också ha blivit bättre

Robert Fogelberg Rota