En så bra Emma

En mycket ljuvlig Emma

Titten Emma

Regi Autumn de Wilde

Medverkande Anya Taylo

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Av all Jane Austen böcker är för mig Emma onekligen den mest mänskliga och det är just det som gör den maräng söta verk av Autumn de Wilde som intressant. I centrum av händelserna står Anya Taylor-Joy i rollen som emma en ung kvinnan som är visligen ett intrig mäklerska och en bortskämd själv centrerade person men även en självständigt säkert ch charmerade ung dam. Vad som är den fantastiska är hur Anya Taylor. Joy i ett filmatisering som verkar i Christopher Blauvelt filmatisering knyta samma med den kameran arbeta på 1700 talet 1800 talet sekel syften levande och full av ett rolig och även delikat känslan för tiden för dem olika förehåll från papillonerna kläder och även den tidens riter och laster. Klippningen är av Nick Emerson är om man skulle använda sig av en term från bazin  demokratisk och grunnade på långa tagningar som man ser i den olika säsonger som löper varandra från kyrkans riter till den sociala från balen till konsternas och till besök på ett galleria i viken  vi ser den historia som kommer inte att utvecklas den mellan emma och Frank Churchill spelade med karisma och arrogans av Callum Turner och den karaktär som till skinnade från många andra uppsättningar av denna komplicerade roman skans helt och årligt Jane är spelade av Amber Anderson en roll som är mera presenterade än gestaltad . det är en roll som är symmetrisk till emma bästa väninnan som är Harriet en föräldralös och utomäktenskaplig barn spelade av Mia Goth. Hon är rolig sympatisk full av ett naiv liv och kanske som ändå fel i denna ytterst fullbordade film man ser så otroligt lite av henne. Den komiska men även ynkliga antagonisten är den lokala kyrkoherdar den attraktiva men tömma spelade av Josh O'Connor som har en ytterst komisk scen som är nästan en parodi på den samtida Napoleon fälttåg i Ryssland och sen man ser hur pass nära kyrkohederns frun  är ett slags ragta fast med lite charm. För mig den person som gör ännu tydligt dem feministiska ställningar är onekligen mr Bigegr presnterade av en som blir ett slags talande griller för Emma. En adels utmärk film

Robert Fogelberg Rota

 

 

Kvinnan bakom myten

En sådan fantastisk film

Titel Ophelia

Regi Claire McCarthy

Medverkande Daisy Jazz Isobel Ridle Clive Own

Svensk distribution Cmore

Betyg A

Utspelade i ett romantisk och fager medeltiden i ett Danmark som är helt sagolik utspelas denna tät drama som ger en annan möjlig läsning till den mest berömda teatern stycken. Vi ser först Ophelia som barn spelade mycket väl av Mia Quiney en busig pojkflickan som lyckas hon som är dottern av ett av låg börd tjänstemän komma på ett fest som visar den unge Halet och den som kommer att vara antagonisten Claudius spelade av Clive Owen. Det är den epizootier som visar frö första gången på film duken så vida jag vet Yordik spelade av Rupesh Tillu den som skulle bli Hamlet dödsskallen. Claudius är en härskaren skicklig karismatisk och till ssynens sympatisk men i själva verket är han ett despot. Owen lyckas att ge båda sidor i en värld som endast vid första ögonkastet är i renässanser Europa men är mycket lik den av vikingar. Vad som är rolig är hans kärlekshistoria som är äktade med broden dotter drottningen Gertrud en av Naomi Wats roller. Hon spelar dels denna kvinnan som har varit utbildade vid ett nunnekloster men även en ung flickan som försökte att  ha en relation med Claudis från vilken hon hade ett dottern och till slut blir ett furier. Det finns just ett slags gemenskap mellan drottningen någorlunda libertiner och den vuxna ophellia spelade så bra av Daisy Jazz Isobel Ridle . det är en magnifik roll självsäker flickig och androgyn med många fantastiska bilder av Denson Baker fotografi som är en av filmens större belåtenhet. Det finns även några stunder i vilken klippningen för vilken ansvara Luke Dunkley är extremt bra som i duellen mellan Claudius och Hamlet och i slutet scener samt när Ophelia klipper sig för att förvandlas till Orstick. Ophelia är den basat karaktär och vi ser i ett multi etnisk roll sättning hur hon rör sig i en fientlig miljö den av drottningen hov damer  som har den störa överklass bitch och mobbaren Christian som spelas av Daisy Head. En bra roll. Det som är annorlunda är tolkningen av den relation mellan Ophelia och Hamlet som spelas först som barn av jack Cunningham Nuttala och som vuxen av George Mackay. Det är en bra roll full av inlevelsen klassisk och med ett tätare reaktion till Horatio spelade av Devon Terrell som visar tydligt ett styrkan och lyfter fram intresse som den danske prisen hade för vetenskap och exoterismen . Ophelia är den strakaste partner i förhållande med prinsen och blir till sist den person som lyckas att gå t detta våld spiralen. Tyvärr finns det adels för lite om hennes relation till fadern Polonius  som spelas av en lagom duktig Dominic Mafham och till brodern Laeretis som är den före detta Henry Potter skurk Malcon Malfoy Tom Felton som är duktig intressant men får utvecklas adels för lite i denna roll. Ett mångsidig och intressant verk som har nästan allt

Robert Fogelberg Rota

En rolig och lärorik lektion i film konsten

Våra liv sound Terek

Titel Ennio

Regi giusepe tornatore

MedverkandeEennio Moricone Quintly Tarntion Gianni Morandi Roberto Faenza

Svensk distribution Nonstop entainemant

Betyg A

Dokumentr filmen om Ennio Moricone gjord av Giuseppe Tornatore är trots att den har ett ganska konventionell form en given osar. Meriten är att kunna ge en komplet estisk bild av Ennio Moriccone som vi lär känna en timid anständigt oc lung män som halkade i musiken mycket tacke vare faderns en trumpetare som trängde sig på . Massimo Qualia fotografi är mycket vackert och visar hur pass mycket Tornatore är inne i den klassiska Hollywood filmer men även i det är den franska noir tradition och det är två franska filmer som står i centrum Le calad des mSicilieanns  var enligt Morricone den svåraste sountreck i 500 talet filmer och the mission. Fast innan jag går inne i dessa scener och mest av allt Roland Joffe vittensmål det är viktig att hålla en kronologisk ordning. Morricone var extremt skygg men hustru och familjen hade ett viktig roll. Reaktioner med fadern var ganska vanlig under 1940 och 1959 taet itlien men dessa tensioner späningar flyttades i relaktion med
Franco Piersanti som byar hans läraren vid tonsättning i Santa Cicilia. Morricone kom och hans tämligen inte helt grammatisk och blev tvungen att arbeta dels med arrangemanget och med filmer vilken åsågs som svåra och särskild när han ersatt Franco Piersanti
i John Huston ”the bibbel”. Detta kom mycket efetr dem försat frmgångar som vra i populär musik först med Franco Vianello och ahnsa galda rock alal jerry Willimas och därefter med sådan konstnärer som Gianni Morandi en tonårsidol och med Gino paoli en av dem stora poeter och trubaduerer. Moricone under den tid var även aktiv i Damsatad gruppen som efter påverkande av John Cage försökd att gå ifrån den traditionella musik och använda sig även av ljuld. Som komiker Carlo Verdone påminner och även Sergio leones söner efter framgången med en kommedi som heter il ffederlae  av Giulinao Salce fick Moriccone besök av en äldre skol kammerat Sergio leone och började med många kontaster att arbeta i många western filmer. Särskild i ”Once upon the time i West” precis som ”I den gode den fulle och onde” kunde Moriccne föra ljudet det som hade tdigare varit ypisk av den experimentella musik bland annat med användning av ljuldet och att ersätta i den Loenes estetik och här har vi även vittesmål frpn CInt Eastword dialogen med musiken som blir allt viktigare för att kunna föra fram ett budskap. Det är just det som var en av dem bästa och ofta svåraste delar av filmen och av denna estetisk. Den mest extraordinera av alla skåpelse var den i ”Once uon the time i Amerika” vart Morricone tog igen en temat som han hade inte sålt till Zefirelli för Lara temat och vad musiken blev även en del av skådespeleri när man spelade inne musiken när man filmade. En sammarbete den mellan Leone och morricone vosm var även kvävande när Leone ljög till Stanlye Kubrick som hade velat haft ”Morriccones musik i ”A clowwork prgne”. Fast för mig det fanns i den italeinska filmen även några mera interesnata sammarbete som är den av Pontecorvo i vilken Morricone använd sig av ett etnisk musik för bland annat ”salget i Alger” och ”Quemaida” med dtet temat som är nästan identisk till arbete i Lilliana Cavanis ”I cannibalei”. Från dessa går vi till några andra fantastsiam arbete som dem med Solima för Spaghetti wester och senare med den nya vågen av den italeisnka filmer med Elio Petri en svårt och stark personlighet som Moricone kunde delvis avvärja i en film som man lyckades inte att förstå ”A quite palc ein the country side” som ahde denna musik. Man till’ngar även ingången av postmodernismen under diverse influenser den ironiska intelektualal av Pier Paolo Pasolini som återanvände komiker Totò I lilla fåglar och grymma fåglar” marco Belocchio i den samhäklet kritiska i ”Pugni in Tasca” och mest dem verk som man tillgängade histroia den magnifika dansen i den tämligen mediokra ”A,los enfantes av bröderna Tviani ” och i den svåra kusliga Giordano Bruno och i hymen Here you go av John Brest med regi av Giuliano montaldo. Intersnat är vittensmål av Dario Argento skapare av ett slags ”giall” estetik och schack spel med Terrence Malicker Himmelska dagar smat den stora besviken att ha inte tagit Oscar priset med ”Dem omutbara” Misison är den flen i vilken Morricone övergår  polyfoni efter många tvivel och sennare skulle sätta den tillsammans med melodi i den nästan operaliknade erfarenhet med Bernardo Bertolucci. Slutet återgå till western film med ett enorm verk ”The Eightfull eight” som tar den koloraturer och estetiska nivåer som fanns i bland annat stavinskiij. Dem intervjuer belyser ett aspekt av livet och skaparen men tyvärr det som blir lite för enkelt är den som gör samarbete just med Ennio Morricone som är för mig adels för enkelt beskriven och går inte i djupet som den borde ha gjort men en film som man måste kunna se

Robert Fogelberg Rota