Robin Hood i folkhemmet
Tittel Harlad Handfast
Regi Hampe Faustman
Medverkande Gerogen Rubberg , kevin Fant , Trhord moden
Svensk distribution SVT
Betyg B minus
Den stora frågan är vad är det som är så intressant i ett någorlunda misslyckade film som försökd att vraa en hyllning till en Robin Hood film men sen blev någonting annat. Den svebska historia är som bekant extremt intressant och full av våld. Med undantag av 1800 tlet när först fransmännen sen ryska och till sist svält och den skoningslösa marks ekonomi förstörde den svenska folket ha under modern tid har Sverige ofta förknippas med våld och förtryck inte tvärtom trots den god aintentioner av Hampe Faustman. Filmen är ganska väl fotograferade av Felix Forsman och har interessnata miljöer som dem interiörer av Åbo slott och den finska skogen trots att det skall spela is Östergötaland. Klippningen av gunanr olsson är ganska rolig när det gäller den direkt av Robin Hood legenden inspirerade dueller med två grenar mellan Bosse en herlulse lik Gunanr olsson som lyckas att spela den Little John figur och Harald Dickinsson som har George Fant själv säkra charm uppdrag. Tyvärr var Fant nästan en fjant när det gäller spel och visa svenner som när han paradera spjut spetsar med hans runda sköld är adels för ap likande citat ifrån Ivan Grovski av Sergej Einstein och känns inte motiverade. Samma är problem med den ytterst bleka lady Marion spelade av Elsie Albiin som i Karin Eghilsdotter är för mig inte trovärdig i någon epok som helst. Helt annat är boven som spelas av en av de bästa skådespelaren någonsin i den svensk historia von Dötzir som är George Rydberg. Denna tyranniska giriga furste danske eller tysk är så väl skapade så negativ i allt men även som skicklig så fulländad men man ser i fäktning scener att han är oskicklig våg hastig. Tyvärr med ett dålig val på vapen (vilekn är floretetr) som gör denna scen inte trovärdig men manuset är fortfarande mycket bra och rolig och några av karaktärerna är fortfarande ganska roliga som den bonde som spelas av Tor moden som för en gång skuld inte sjunger men mest av allt den roll som får mig ger den mest intensiva upplevelsen är den av Don Dornits dottern spelade av den mycket duktiga och väldigt underskattade Vera Valdorf. En lite roliug kuriosa som kan fortfarande njutas av
Robert Fogelberg Rota