Bra från Venezuela

En skoningslös kärleks historia

Titel Slutna  Blickar

Regi Lorenzo Vega

Medverkande

Svensk distribution Nonstop Entertainment

Betyg B

En man går på gåtor och följer tonåriga pojkar han stiger på en buss och sitter bredvid en av dem och försöker att komma nära hon. Detta är början till någonting så ovanligt som en venezuelansk film. Man kan inte påstå att dem har varit särskilt vanliga i Sverige ochför den regi av den som vi ser nu ansvara.. som presentera ett bra möjligen lite för seg i ett naturalism som är både brutal men även poetisk två ensamma människor i million staden Caracas den snabbade medelåldrande Armando (en mycket duktig Alfredo Castro )en tandhygienist som gillar att runka framför nakna gatorpojkar och Elder (en förvåndades värd Luis Silva)  en gatorbusen som visar ett konstig blandning av rå brottslighet och av ömhet.För foto som försöker att vara så naturalistisk som möjlighet ansvara Sergio Armstrong medan ansavrige för den klassiska klippningen är Isabela Monteiro de Castro Historia är enkelt och det som i själva verket skulle ha gjort den till en i gengre film varför Armando hatar hans far och vad som änder när den lilla pojken berättar om Elder köttsliga närmande till Armando och faktumet att den unga kille blir ett utstött väljs att inte visas av ..(, Aldredo castro,) detta tillsammans med foto som är bländade och extremt realistisk och har någonting av ett slags skugga ses inte. Detta visar den klass som är typisk av ett stor cineast och låter .. finnas i samma sällskap som mycket stora filmare av den förgångar som Robert Weiler som skapade med ”Doktor Caligaris kabinettet” den skuggor likande dimension av den expressionistiska filmen eller Michelangelo Antonioni i ”ett kälkes krönika” var kriminal historia är enda ett ursäkt för att kunna beskriva två karaktärer. Här vill man inte enbart beskriva Armando och Eldermen även ett land som åtminstone från filmen verkar i förfalla en Venezuela som trodde att vara om inte en stor makt med Hugo Chavez att kunna stå för en annorlunda modell i jämförelse mot USA och istället vaknar i slags bakfulla status. Dem två karaktärer är i sig mycket lika men mycket olika och dem lägenhet eller kulor i vilka dem bör är symbolen för dem. Armandos lägenhet är prydlig borglig med raffinerade a Porslin figurer som liknar dem av Mesisner och en grågrön färgskalan som skulle kännas mera passande i ett bayersk motell eller slummen i vilken Elder lever så fattig som han låter inte ens stänga dörren. Våldet ses när Armand terrorisera hans syster som vill lägga den förflutna bakom sig eller när Elder spöar upp med järnrör några andra ungdomar. Man kan tycka att just denna scen och även den nästan undervisning film liknade beskrivning när vi ser Armando laggar tandproteser och den tjatt mellan den sjaskiga bil mekanisk verkstad i vilken Elder arbetar med det är viktig för att visa dem två roller som samhället hartillskrivit till dem. En samhället som lämnar och här kritiken kan flyttas inte bara till dagens Venezuelamen även till vad som helst och när som helst dessa mäniskor skulle kunna leva. Det är en film av ensamhet och valet av cinemascope understrycker den mycket bra. Vi ser till exempel hur Armando sitter och runkar med andra killar och hur dem två kommer nära varandra vi havs klippor. Båda personer verkar vara i behöv av ett fadern gestaltas på avstånd trots att vi kommer nära honom ser vi Armandos far som befinner sig i modern flashiga kontor lokal omringade av vackra sekreteraren eller den form av obekväm alienation som Armando har vid ett konfirmations fest. Där möter vi den karaktär som uppenbarligen är filmens boven dvs Elders mo en ung och attraktiv kvinnan som har någonting vulgär i sig prostituera likade. Jag tycker att just denna porträtt låter film falla precis som slut scener med den med den svek som förekommer . Möjligen är filmen lite för enkelt lite förensidig i denna porträtt men det är inte någonting som låter den bli  så pass sämre fast betydligt mindre komplett. Vi ser bilder av folk massor i gator precis som i är mellan dem och kameran i dem interiör bilder är som en fluga i naturalismen bästa stilen. En välgjord komplekt och extra ovanlig film som är mycket väl värd biljett priset.

Robert Fogelberg Rota