Spaghetti super hjäte
Tittel Mi chiamavano jega Robiit
Regi Gabriele Mainetti
Medverkande Claudio santamaria Luca Martinelli, Ilena Pastorelli
Svensk distribution italiensak film festivalen.
Tack vare Vincenzo Esposito och Virginia Piomo som ordförande på den italienska kultur institut svenskaran har kunnat se den första av super hjälte filmer som jag definiera som spaghetti. I den italienska kulturen finns ett ord ”eccelenze” vilken vi skulle kunna definiera för det som är verkligen bra och filmen har återigen blivit en av dem. Under senare delen av 1960 talet när den traditionella western man började i Italien att producera dem så kallade spaghetti western. Den nya populära genre är onekligen super hjältar och nu precis som i spaghetti western man producera super hjälte filmer med stora inslag av social realism undersökning av samhället och inte minst med människor som brottas med den ekonomiska krisat som enzo den liten skurk speld acv Claudio santamaria. Början med det som har blivit dem populära effekten dronen ser vi staden rom och vi ser en män som rymmer från poliser Enzi cecotti i vars roll som alltid den kanske mest underskattade skådespelaren i Hollywood Clauido Santamaria briljera. Hans roll är interesante eftersom det är en liten skurk som lever helt ensam med skräpmatt och pornografiska filmer konsumtion i Staden Tordela Monica när Rom. Han får dessa super krafter och han förstår dem enbart när han hamnar i en mycket obehaglig situation. Den som är kvarterens gangster är lo zingaro som spelas på ett extremt talangfull sätt av den unga skådespelaren Luca Martinelli anst känd för mer intellektuella roller gestaltar en slags italiensk joker. Lo zingaro är narcissistisk extremt våldsbenägen han dödar en vän med ett Iphone eftersom det var en present av fel färg och håller på att ständigt desinfekteras eftersom han lever i en olaglig hund pensionat vars hundar skall föra inne i grymma kamper med varandra. Han är föga älskade och det arbete som han ger till Enzo men mest till den någorlunda brutala bjässen Sergio mycket väl spelade av v är att hämta ut knark från två stycken somalier som skall ske när dem gör avfall. Den foto som presenteras av Michele D'Attanasio är utmärk eftersom trots användning v den klassiska filmen grammatik vill försöka att ge alla idéer av möjliga och omöjliga vinklar som låter oss dras inne i ett historia som är både svårt och mycket hårt nästan omänsklig medan klippningen av Federico Conforti är utmärk eftersom den presentera en hart action likade sekvenser men även den svåra situation I dessa förorter och den billiga glansen som finns I den stora köp centrum eller I Lo zingaro passion för den canzone all’Italian den ofat sentimental melodiska rock som bland annat utrycker sig i ”Non sono una signora” av före detta fru Björn Borg Loredana Berte. Hela stämningen blir mer och mer klaustrofobiska och den enda personen som verkar kunna förstå det är Alessia en skönhet spelade med grace och behag av Ilenia Pastorelli hon lever I sagor värd den av dem japanska animation och manga med jega robot och kan även se dem goda sidor som finns i Enzo hans generositet hans moraliska koder (mot henne är han en riktig gentleman) och ta honom till hans väg att bli en kämpe för rättvisan. Rollen som virkar ständigt som minns av ett bra tid på barndomen och har haft många problem är i sitt utformning inte helt olik en av dem stora roller i den italienska melodrama den av Rigolettos dotter Gilda. Precis som Gilda lever hon helt ensam och blandar både sexualitet och ett slags enkel romantisk syn och är även djup komisk. Vi är begeistrade och erövrade av henne. Om han först rånar en värdertrasport med hans krafter. Han förstör att han måste till varje pris stoppa den spårvagnen i vilken Alessia åker och sen bli en hjälte. Det som för mig är stycka i filmen är att dem som han räddar är hans jämlika Roma och lazio supporter i ett slitig aktion scen. Det finns även dem riktiga skurkar . som är cammmora som utför ett serier attentater och här finns en annan tematik som är genomgående i hela filmen den av dubbel . dubbel måste vara diabolisk och om Lo zingaro är en diabolisk spegel bild av Enzo , lika så Nunzia den hårda gangster bruden spelade av Antonia Truppo är en diabolisk spegel bild av Alessia. Om Alessia är naiv god, skört och nertonade Nunzia är hård utaggerande och så grymt. Filmen har mästerlika atmosfärer och staden rom är ett bra kulis med mest floden Tyber som förkroppsliga staden sitt kraft och sitt historia och även folket möjligheter att återhämta sig i namn av deras principer. Jag tror att det skulle vara mycket rolig att se många filmer en helt serier om denna antihjälte som sen går mer och mer inne i en hjälte roll. Den film sintas är i själva verket mycket väl förstått precis som en italiensk tradition som är den av forzutis filmer som började att utvecklas redan första världskriget. Jega robbot är ett barnbarn i helt närdstigande lägget.
Roberto Fogelberg Rota