Wood Allens katastrof film
Titel: Irrational man
Regi: Woody Allen
Medverkande: Joqulin Phonix, Emma Stone, Parker Posey mfl
Svensk distribution: Triart film
Betyg Ö
Tyvärr borde regissörer ibland ha den goda smaken att inte släppa sina mindre lyckade filmer och så är fallet när det gäller ”Irrational man” som verkligen är en tam kopia av de verk som regissören, vilkens filmer jag älskar, tidigare gjort. Jag anser att han kan prestera och kommer säkerligen att prestera mycket bättre verk. Själva idén är rolig en universitet professor som anses vara ett snille i filosofi gestaltad av Joaquin Phoenix kommer till ett exklusivt universitet förälskar sig i en kvinnlig student och blir helt galen. I rollen som den avdankade filosofi professor ser vi en mycket skicklig skådespelare men han är helt otrolig som universitet professor Abe. Denne professor är en parodi på amerikansk medelklass fast utan värme och mänsklighet på ett visst radikalt skick fast med fromma sociala känslor. Tyvärr är Joaquin Phoenix fel man på fel plats som misslyckas med allt och blir bara så patetisk att vi skäms. Rollen förlorar tid och allt verkar enbart vara fel som platser, språk och han är en irriterade tjockis. Jag anser att om Woody Allen hade spelat rollen själv hade den varit tusen gånger sexigare och intressantare. Delen när Abe är deppad är minst sagt irriterade. Intrigen är en egen läsning av Fjodor Dostojevskijs ”Brott och straff” och ” Bröderna Karamazov” som Woody Allen har tolkat sympatisk och roligt i sin film ”Död och Pina”, vilken enligt mig är en av filmhistoriens bästa filmer, men nu i ”Irrationell man” verkar allting som om ”apan” försöker att ”apa efter” en människa. Dessutom är fotografiet som presteras av Darius Khondji och klippningen av Alisa Lepselter så platta och mediokra att vilken elev som helst på en filmskola kunde ha prestera bättre.
Tack och lov är musiken mycket lämpligt och rolig en utmärkt användning av jazz på bästa sätt, som starkt påminner om det som vi har hört i många noir filmer. Tyvärr även den enklaste av dem var ansenligt bättre filmade än ”Irrational man”. Jag finner denna film medioker i allt. Den enda roll som verkar främja sig från massan är den gestaltad av Emma Stone som spelar Jill en ytterst irriterade och små borglig studerande universitet professor dotter. Hon har charm och klass är mycket bättre än många andra skådespelerskor. Den feminina delen av Allen som Dean Keaton gjorde i hans första och rent av extremt storartade filmer har övertagits av Emma Stone. Tyvärr faller även denna roll platt och är en intetsägande roll som jag anser man inte tidigare mött under hela Woody Allen karriär. Den ficklampa som Jill får blir ett slags totemism objekt fast det är alldeles för svagt. Den roll som tydligt visar mycket av Allens svaghet i strävan efter naturalism nästan diskbänks realism och humor är den av Rita spelade av Parker Posey tyvärr är hon helt fel i casting. Hon är inte realistisk och har platta repliker och ännu plattare bilder. Visserligen är hon en extremt duktig komedienn men det hade varit mycket bättre att se någon som varit lite mera karismatisk och starkare. Ni förstår nog att jag tycker att denna film är ett slöseri på tid och pengar. Jag hoppas av hela mitt hjärta att den är inte blir Allens sista film och förväntar mig att hans nästa blir i klass med hans mästerverk.
Roberto Fogelberg Rota