Ytligare Luis Buñuel
Den som kommer att söka sanningen och kan inte känna den och vet dessutom att sanningen är gjord genom förstörelsen och söker andra sanningar som den tar för sig. Jag nyligen såg igen vintergatan en film från 1969 som är den som börja slutet på hans bana , Buñuel hade precis fått en stor framgång med hans ”belle du Jour. När jag såg denna film såg jag film konsten i sitt essenser i sin renhet en film som vill inte och försöker a, non imitera litteratur men istället visar det som är säregen av film medialt och film konsten. . Det är en film med sällsynt narrativ kraft i en form av berättelsen som lik andra av den spanska regissören är inte linjär men är inte eller så full vrede som har varit typisk av den spanska regissören vilken ses ofta på ett ytlig sätt som ser Buñuel alltid i kamp med religionen och med staten . .
Luis är det som han verkar i en dokumentär film som jag såg precis efter vintergatan . trots att det var så sent ett extremt skygg nästan timid herre , han var så nervös att han pinade med handen fåtöljens armstöden för att kunna visa att han var det som verkade en herr som inte behöver bevisa någonting och mest att han har ingar teser att visa , som. Han har inga roller att skådespela han är en män som har levt livet och kommer att strunta total i de son ör konsekvenserna av hans agerade . en person som mognade och även känner till hans fel. . Journalisten skulle vilja att han svarade : “Ni är den som…” och “ni har följande påstående i eran filmer. …” : alla dessa är spekulationer och teorier som Bunuel demontera med hans filmer verkligheter som är enklare , mindre glamorös och tecken att det fanns ett schism mellan honom och kritikerkår. Han brukade säga jag är jag är inte en intellektuell mina filmer bygger på olika typer av suggestioner jag vill inte föra fram några ideologier
Om man läser mycket av Buñuel förstör man hur många vill försätta att tro att han använd sig va hans filmer som bomber som han skulle kasta mot borgerskap . Det är en typ berättande som skulle kunna ha passat från 1960. Och 1979talet. Numera vi vet inte längre vad är det som betyder eller innebär ordet borgerskap.
Om vi tar till experter scen i vilken påven blir arkebuserade den ger inge som helst rysning. Även i filmen det är en hallucination , den är inte en del av filmen narrativ, den har inger som helst narrativ betydelsen . Betydligt kusligare är dem scen i vilken dem små flickor skriker “Förbannelsen över honom” vid en trädgård som om det vore en döds döm och för applåder av föräldrar och läran . den är små flickor som har plagierats och under skol uppsättning dem repetera dem dumheter av vuxen världen-
Buñuel attackera hyckleri inte religion i sig och det gör så att hans kritik eftersom han är inte fanatisk i hans ateism är av denna anledning tillräcklig stora . den är inte känslomässig , men den är rationell. . dem två huvudpersoner som presentera mänskligheten på marsch (trots allt är den på marsch ) en säger att den är ateist och den andra troende , dem är tillsammans kommer överens och hjälper varandra. Troende är beskriven med en dignitet som är lik den av ateisten han blir inte dömd för det som han tror . deras diskussioner är öppna , troende kan inte vara till dem enkla frågar av ateisten men för det han lämmar inte sitt tro. Han försätter att tro trots hans motsägelsen . detta för regissören är den skinnade som finns mellan en troende och en fanatiker att ha några tvivel kan vara bra annans är man går till en neuros
Hela den värld som axlas runt dem är gel . man predicerade godhet och man beter sig på ett grymt sätt det finns både religiös och ateister som är blinda framför verkligheten som markis den Sade som tortera en flickan som är ateist pch skriker sitt tron . galenskap, psykoser och även en oförmögna att hitta en väg ut ifrån deras problemet. .
Luis har ingen som helst problem att säga under hans ålder höst att hans bästa vån är en jesuit präst trots att dem alla värst period i hans liv var den som han tillbringad ei ett jesuit internat skolan. . Det vra en duyster period men även idag vid hans 70 år är det just under denna period som han fick dem drömmar dem drömmar eller mardrömmar som han senare skulle kunna dialogerna med i hans kreativa film skapande. .
Man måste se och försöka att läsa dvs förstå Vinter gatan som en film utan ett precis budskap eller ideologi. . Filmen är fortfarande mycket levande och inte minst ett mästerverk är att det riktiga konstverket säger ingenting den bara försöker att antyda- . Det är intressant hur Buñuel svarade till en mycket bestämd frågan av en journalist under om hans arbetas sätt att regissören förklarade hur han följde hans idéer- utan någon plan . det är raka motsatsen till Jesuiternas uppfostrade som försökte att kontrollera varje stund i ett unge människans liv.
När intervjuade frågan Buñuel varför gick han under hans första spanska filmen från surrealismen till realismen Las Hurdes regissören sa att det är just denna sätt som försöker att se det som är verklig Surrealismen bryter vårt samtala som är den av makten för att kunna få oss utanför vår bekvämlighet området. Det är denna inre berättelsen som skapar makten . makten är endast en samlastning av vad folk tro är sant.
I värdshuset , mot slutet av filmen värdshuset värden säger till dem två vänner : öppna inte till någon trots vad dem säger till er.. Den två vänner samtalar med prästen som under natten kommer att besöka dem , hans berättande är charmerade och han säger sansade påstående , men det är mycket klocka att inte släppa inne prästen i deras intima sfären ; där bör deras positionera den unga flickan som dem två delar och ger dem två intima handlingar som är kärlek och den affektiva. Tala med oss och till oss av den dominanta berättelse men kom inte nära oss
I slut scener , Jesus bötar två blinda som säger til denne . “herr visar mig vilken är den svenarta och den vita färgen !” Han säger inte det till honom , kläppar dem frö att kunna trösta dem och säger till lärjungarna : “Vem som älskar far och mera än mig är inte värd att känna mig .”
Det är inte förvånade att många har missuppfattas och har läst den som ett angrepp från ett arg person. Buñuel är mycket klocka och lugn med hans idéer men han är blyg och klumpig när han skall försvara dem
Robert Fogelberg Rota .
Leonardo Tonini