Onekligen året film hittils
Onekligen årets film hittills
Titel: Ben Hur
Regi: Timur Bekmambetov
Medverkande: Jack Huston, Tobby Kebbell, Ayelet Zurer, Sofia Black D´Elia, Nazarin Boniadi, Rodrigo Santoro m.fl.
Svensk distribution: SF
Betyg: A
Få filmer som jag har sett har varit så komplexa så tre dimensionella i den mening att vi känner starkt för karaktärerna. Vi kan nästan känna deras smärta och blir mer eller mindre en del av deras kamp. Romanen av Lew Wellace har filmatiseras fem gånger tidigare och alla versioner har haft stora framgångar. Jag tycker att denna nya film är den bästa eftersom den är lika mycket historien om Messala i vars roll Tobby Kebbell briljerar, och den av Judah Ben Hur i vars roll Jack Huston verkligen är mycket duktig.
Början av filmen är riktigt bra när vi ser två ynglingar i den berömda stridsvagns löpningen rida vid kullarna nära Matera, som föreställer Jerusalem. Denna fantastiska stad är med sin äldre arkitektur en skönhet, som är tidlös. Det är den rätta staden för att låta denna historia utvecklas i myriader av färger, som visar Oliver Wood yrkesskicklighet, som film fotograf. Bob Murawski lyckas visa med snabb användning av klippning ypperlig filmisk kvalitet. Timur Bekmambetov. en av dagens mästerregissörer. Hans sätt att regissera liknar mycket, det som gjordes av två riktiga tungviktaren i filmhistoria Serej Eisenstein men mest av allt Dziga Vertov som ansåg att kameran kunde skriva filmen. Timur Bekmambetov gör det samma fast med vår moderna digitala teknologi.
Under kapplöpning kommer Messala att rädda Judah Ben-Hur. Vi får lära känna hela hans familje. Alltifrån modern Naomi gestaltad av Ayelet Zureh, hon är ett mycket lämpligt val för rollen med sin aristokratiska skönhet. Beh-Hurs syster Tirzah i vars roll Sofia Black D´Elia visar sig vara ett glänsande val och Esther som har Nazarin Boniad harmoniska skönhet. Det är under ”en bakanal”, en högtid, som visar hur mycket det judiska kulturlivet varit påverkat av hellenismen. Messala, som är adopterade av Ben-Hurs familj. Vi vet inte varför han inte kan gifta sig med Tirzah men Ben-Hur kan inte gifta sig med Ester på grund av sin kungliga börd. Soldaterna bör följa familje traditionen men Ben Hur bryter mot den och Messala tar värvning i romerska armén.
Rytmen flyter mycket bra på ett snabbt sätt. Vi ser två världar den av Jerusalem som romarna styr med järnhandskar. Där Ben-Hur försöker leva med Ester och vara lycklig. Den andra världen med de tusen slagen mot germanerna, enorma afrikanska krigare och horder av persiska soldater. Under fälttågen möter Messala den som är filmen stora “bov” Pontius Pilatus spelade av Pilou Asbaek. Vi känner honom från hans roll, som Eugon Greyjoy i “Games of Throndes” även i ”Ben-Hur” kommer hans Donald Trump liknande arrogans fram. Hans skoningslösa agerande är intressant. Liksom alla romare i filmen är han alltid klädd i rustning och har nästan alltid på sig en mantel med pälskrage. Det är en metafor för karaktärens kyla och det hårda sätt på vilket Rom behandlade alla.
De scener, som för mig är rent fantastiska är dels sjöslaget, som vi ser ur gallernas perspektiv när Ben-Hur var slav där. Den andra scenen är kapplöpningen i den gigantiska arenan, som man har skapat i Jerusalem. Det är inte första gången som vi ser en sådan scen. Den är mycket lik ett gladiator spel och den känns som en kamp mellan aristokrater. Vi ser både våld och snabbhet.
De två andra stora rollerna är de av den afrikanska beduinen Ilderim i vars roll Morgan Freeman som vanligt är ett säkert kort. Han är en av Hollywoods Pater Nobilis. Jesus av Nasaret presenterar Rodrigo Santoro utan retorik och mest av allt utan att vara bombastisk samma jordnära enkla människa som en snickare kunde ha varit. Många av hans mirakler utgår helt enkelt från ett mer solidariskt samhälle. Slutet kan verkar lite för ”rosa” men denna optimism är kanske någonting som vi behöver.
Roberto Fogelberg Rota