Medverkande Cate Blachette, John Gielgud,Joseph Fianes, Fanny Aradnat , Vincet Cassel, Geoffrey Rush, Daniel Craig
Svensk distribution Scanboox
Betyg A
Få filmer har varit så färgspäckade som Elisbeth och det är fortfarande en mycket intersant film men den har även vissa problemer baldn anant den faktum att om Remi Adefarasin foto är magnifik det kan inte sägas förutom i början med den klippningen av Jill Bilcock som är inte effektiv. Genom filmens gång som börjar med några protestantiska martyrer som tvångs rakar av blody Mary spansk inspirerade soldater till elisabeth som istället låter hennes vackra år klippas när är klippningen alltid samma snabbt aktion liv och mest av stora bilder med en vilja att få en svårt bild som är klustofobisk. Cate Blanchette lyckas att gör aen mångsidig portätt av en kvinnan som upplever mycket från kärleks till besvikelsen från en sund och förstårlig längtan till kärlek och dess tröstelse till ett slags asketism. Elisabth i Cate Blanchette är redan en drottning ifrån början när hon möter den irriterade och karykatyr messiga Maria Tudor spelade av Kathy Burke. Dett är en karykatyr gestatning av en film för vilken katolicismen blir den värsatr fiende ett slags mörk kraft som tar enbart fördrivet. Tydligen den duktiga men inte mästerliga Shekhar Kapur kunde inte regissera på samma sätt den som är den mörka kraften bakom hela filmen påven Crafafa spelade med så stor karisma och skicklighet av John Gielgud att han låter placera honom i en miljö som påminner om hur Sergei Einstein portärade den polska hovet i hans Ivan den förskräcklige med ett icke proportionering bild på Mantegnas ”San Sebastian” . det är vackert men det känns lite fel. När det gäller dem andra katolska motståndaren till Elisabeth dem går från den tama icke sägande Philip II presenterade mycket dålig av Gerog Antoni till dem brittiska. Biskopen Gardier är en fanatisk integralist i Terence Rigby som får aldrig förklara sig medan Jamie Foreman som spelar den militäriska Edarsof Suxex är enbart en ganseter. Mycket skrämande men även mycket mera mångsidig är hertinge av Nordfork spelade av Christopher Eccleston som gör hans livs roll. Mera spansk än spanjorer full av manlig förakt det är den männen som kanske skulle ha gett ett ordentlig match till Elisabeth. Han och älskarinnan leticia Howard spelade av Amanda Ryan som gör hennes livs roll är enormt full av ett sinister charm. Den som är motpolen är den intressanta Earld of Aurdell spelade av Edward Hardwicke. Det är en god förlåtande karaktär som försöker att hjälpa Elisabeth men är kanske den enda som tror på den katolska religion med jesuiten spelade av Daniel Craig. Det ären grovhuggen brital mördaren som dräper på ett hemsk sätt sir Thomas Elyon en lite fjolig Kenny Doughty fast i dennes bild skulle det kunna finnas mycket att förbättra. Det är inte fel på mansu skrivaren den utmärka Michael Hirst men på faktum att regissören vill gå frö snabbt. Om Richard Attenborough lyckades att ge mycket kött på ben till hans karaktärs den byråkratiska profranska rådgivaren sånt blir inte för jesuiten. En karaktärs som jag tycker är lite för tviveartig irriterade i hans förakt mot engelsmännen r den spanska ambassadören monsignur Alvaro de Querta spelade av James Frain. Det är en roll av ett slags icke charmig Don Juan som för mig för endast några konstiga vibbar. Betydligt bättre är rollen av den franska minister Grev du Foix spelade av före detta fotboll stjäarnan Eric Cantona. Tyvärr det känns att film media med undantag av ett danska western film inte har tagit fasta på hans taalng. Det är en närdtornade roll som tydligen hatar elisabth och är mycket mera effektiv i den försök till att mörda henne med ett förgiftade klänning som tas upp av Isabell som är Kelly Macdonald största roll någonsin som är älskarinnan till en av dem karaktärer som är minst historisk presenterad men för allt det inte mindre intressant Robert Dudley, Earl of Leicester presenterade av Joseph Finnes. Jag kan inte tycka om man jämför med sådan stor filmer som Luther och Shakespeare in Love att detta är Joseph fines men den är mångsidig och har några extremt lyckade scener som när han spelar schack med Elisabeth då är Cate Blanchett extremt naturlig och i dem två volta den glada den första och den lite tragiske den andra. En karaktär som förråder Elisabeth dels personligen genom att vara gift med Isabell i smyg och förstör för ett äktenskap som kunde ha ändrat hela historia den med Adju som är den monumentale roll av Vincent Casell. Den trogna tjänaren är queer i form av den person som ger en annorlunda perspektiv Sir Francis Walsingham som presenteras av Geoffrey Rush, Slug ormlik men även trogen kapabel att samtala med Elisabeth när hon konfronteras med den före detta fadern Henrik VIII porträtt av Hörling den unge det är en av dem bästa scener någonsin på film duken. Samma kan sägas om möte i Scotland med Marie de Guise som är Fanny Arendt. Det är en bra karaktär av ett slags attraktiv även om inte så purung drottning som trots allt är mycket gemensam med Elisabeth kraften vilja att vinna och att spela med män. Hon måste försvinna för att Elisabeth kan nå fram. Adju är för mig den lyckade karriär utspelade som vill alltid nå sin glädje sin libido egocentrisk och känslig ett slags narr lik Loke. Casells rolltolkning är utmärk och han ger fulla rättvisan till en extremt egocentrisk karaktärs med ett fransk skådespelar manér som verkar visa mycket av det som kommer att vara den moderna skådespeleri. Jag älskar hans roll och den är så stor trots att den är lite av en skådespelaren som lyckas med att föra den franska teatern tradition precis som Laurence Olivier gjorde med den brittiska. Tyvärr det saknas en viktig del i filmen den slag som dem franska skoltiska styrkor vinner mot dem brittiska. Det som vi ser är slutet med många kroppar i blod. En obehaglig men vackert film som lyckas att presenteras renässansen.
Robert Fogelberg Rota