No Body is the Lord
Titel: Hell or High Water
Regi: David Mackenzie
Medverkande: Ben Foster, Chris Pine, Jeff Bridges, Gil Birmingham m.fl.
Svensk distribution: Scanbox
Betyg: a
Western genre har på sistone fått ett uppsving. ”Hell or High Water” är en mycket bra western film, trots att den spelas i samtiden och med samtida kläder. Huvudpersonerna är två bröder i Texas. De bestämmer sig för att råna banker särskild en kedja av Texas banker.
Tanner (Ben Foster) den äldre brodern är kriminell. Medan den yngre brodern Toby (Chris Pine) bara är våldsam med en svår skilsmässa bakom sig från en underbar kvinna. Han har en svår relation till sina tonårs söner.
Den andra polen i filmen är den mellan två Texas rangers. Den cow boy artiga Markus, som praktiskt taget är samma roll som Jeff Bridges gjort i bröderna Coens, för mig helt underskattade magnifika ”True Grit". Markus är ensamstående och skall snart gå i pension. Hans partner är Alberto (Gil Birmingham) en mexikan men med indian blod. Deras historier kommer att smälta samman.
Det som är det viktigaste är omgivingen en känsla av desperation av övergivenhet, som ses mycket bra i landskapet. Det öppna western landskapet får plötsligt en annan dimension eftersom lite i taget förstå vi vilken den stora skillnaden är mellan dessa två bröder och karaktärer som ”Bonnie and Clyde” eller Dillinger (jag hänvisar till Michael Mann fantastiska ”Public Enemies” med Jonny Depp i parad rollen).
Dessa figurer var mytiska och glamorösa hade mycket av Robin Hood som stal från rika (banker) medan de två bröderna är ingeting annat än två lodisar. Medan figurer av de klassiska bankrånarna som i själva verket försökte men på helt fel sätt göra uppror mot kapitalismen, som förslavade dem.
Brödernas rån har samma kännetecken som ett snabbköp på landsbygden, som inte är en landsbygd men en enorm problematisk förort till en världs metropol med pumpade olja. Det är verkligheten i vilken dessa två desperados långt ifrån är de mest våldsamma i ett samhälle där våld är vanligt. När Tanner försöker vara ridderlig och tvingar en äldre skröplig cow boyunder ett rån att lägga ner sin revolver på en bänk missar Tanner att ta ut patronerna då blir han beskjutenoch bankrånet blir en fars.
Det är en dysfunktionell relation till våldet, vilket ses hos de unga människor som försöker att skrämma upp bröderna med förödandekonsekvenser för dem själva. Denna underökning av etnologi, även om den till skillnad från Bunuels undersökningar ("Mordängeln") är Mackenzie inte alls intresserade av den surealistiska delen av intrigerna. Det framkommer när agenterna försöker samtala i undersökningen om vissa ledtrådar relaterade till rånoffren. Det är en serier absurda situationer, som när övervakningskameror inte kan spela upp bilden och man inte ser vilken vägen är.
Det finns två scener som för mig är mycket bra i skapandet av den komplexa karkatären, som när Tanner först bokstavligen antastas av en vacker med överviktig servitris, hon kommer att sätta rangers agenterna på plats. Och när bröderna försöker tvätta pengar på ett kasino. Då börjar en tjej, ganska lik en rock groupie, samtala med Tanner och vi ser tydligt hennes attraktionskraft på honom. Detta följs av allt mer våldsbenägna och galna scener som när Tanner spelar kort och lyckasvinna mot en comache ättling. De som tidigare var fienden har nu förvandlats till någonting som vi lätt kan definiera till annorlunda personer, som kan arbeta och verka i kapitalismen hårda regler.
Filmens slut scenarier med försök till lynchning avbröderna är spännande och spektakulär. Den våldsamma skottlossningen är en mycket bra liksom slutet med de två rivalenarna, som möts i den klassiska western mytologin. En beväpnade meden Winchester båda kan inte gå in i det som var civilisationens hem. Det påminner om John Wayne i hans parad roll i ”The Scarchers” men om John Ford i denna klassiska western kunde se the land of the free vid horisonten kan man här bara se slutet på friheten. Ett mycket bra arbete som är sevärt.
Roberto Fogelberg Rota