Bra om dem alla fattigaste
Titel: The Goob
Regi: Guy Myhill
Medverkande: Liam Walpole, Hannah Spearritt, Sean Harris, Sienna Guillory, Marama Corlett m.fl.
Svensk distribution: Stockholms filmfestival
”The Goob” är en typisk festivalfilm, vilket betyder att det finns mycket få möjligheter att se den på en svensk biograf. Filmen utspelas i Nordfors landsbygd, den har ett djärvt språk och visar en form av filmande, som man sällan har skådat på senare tid. Det är frågan om en direkt efterföljare av de brittiska 1960 talets filmer. I ”The Goob” briljerar Simon Tindalls foto när det gäller att presentera den engelska landsbygden, samma kan sägas om Adam Biskupskis klippning, som ger rytm åt en film vars historia verkar vara hämtade från ett melodrama inspirerarat av Hamlet eller för allt del även av ”Fanny och Alexander”.
I centrum av berättelse står Goob, gestaltad av Liam Walpole, en brittisk 16 åring, som brukar göra många dumma saker. I början av filmen klär han av sig på en buss här visar han tydligt hur en grupp jämnhåriga kan påverka honom. Hans moder spelad av Hannah Spearritt, har gjort en ännu galenskap genom att gifta sig med Gene. Gene är i Sean Harris gestalt (annars känd från Tv serier The Borgia) en avdankad bonde som med järnhand styr ett gods och ett litet café vid sidan av en landsväg. Han är vidare känd för en annan sak nämligen som racing förare, allt som han gör är brutalt, som när han nästan kör på en av Goobs vänner, för att de har stulit hans bil. Hans relation till kvinnorna fruktansvärd., mest till den lilla servitrisen, som spelas med behag Sienna Guillory.
Trots att filmen utspelas i ganska öppna landskap finns det alltid en känsla av instänghet så till vida att alla karaktärerna nästan befinner sig i ett tillstånd, som om de vore instängda i en fälla. Det är vad som händer Goob när Gene tvingar honom bo i ett hönshus. Vi får i en ganska lugn rytm se olika händelser, som gör att historian trots några meditativa stunder får en mer och mer intressant utveckling, som kommer när Eva en mörkhårig skönhet som gestaltas mycket väl av Marama Corlett, dyker upp. Hon är del av en icke definierade etnisk grupp vilka arbetar som grönsaksplockare. Hon blir allt mer i vackra färger indragen i ett äventyr, som kunde ha haft väldigt svåra konsekvenser. Kamerans placering de sparsamma närbilderna och deras användning på ett nästan irriterade sätt gör så det finns en friskhet och känsla av att allt skall vara korrekt och mest av allt en mycket tidstrogen skildring av tonåren. Filmen är inget mästerverk men den är verkligen mycket bra och sevärd.
Roberto Fogelberg Rota