Blod svett och tårar

Blod svett och tårar

En människa återuppstod i 2018 A clowork Orange

Titel a prey before dawn

Regi Jean-Stéphane Sauvaire

Medverkande Joe Cole  Pornchanok Mabklang

Svensk distribution Nonstop Entertainment

Betyg A

Få utmärka filmer som jag har sett har varit lika bra och lika obehagliga som a Prey before dawn. Förta scenen är redan betydelsefull vi seren välbyggd men inte extremt sådan ung blond män som spelas av Joe Cole vilken bokstavligen blir huvudpersonen William Monroe  en boxaren som håller på att smörjas innan ett möte i taxi box. Thailand förutom den senaste uppgörelse är utspelas i bakgårdar fängelserna stängda delar som bryts av ett stark ljus den av djungel. Djungel är en metafor som passar utmärk eftersom i detta naturliga område varje människan slås mot sitt närmaste. Den unga kille heter William Monroe och vi märker att ha är dels ett knarkaren av ”rang” som använder sig av den alla värsta knark dvs heroin och knark rökelsen samt har problem med våld. Vi ser det i de snabbare sekvenser som visar honom fört under ett besök vid en nattklubb och en hem i vilken han laggar även och erhåller vapen och till sist blir arresterade klippningen för vilken ansvara Marc Boucrot  frenetisk och går mot. Den alla värsta är att han gör motstånd och vi ser tydligt att han dels visade inget som helst hänsyn mot myndigheterna men även inget förmåga att kunna kontrollera sig. Han är en antihjälte som under den första vistelsen i fängelserna visar enbart hans kärlek för jabba vilken är knark och det blir ännu mera och ännu store del av problem. Även om han är betydligt mindre charmig och om ironi är helt obefintlig han är like Alex i Malcon macdonlad fantastiska gestaltning och har samma drag mot våldet.  Om straffet ä inte presenterade i ”A Clockwork” Orange” i ”A paray before dawn” allt blir svårare och svårare för huvudpersonen. Det som är slående är den användning av foto som görs av  David Ungaro är alltid som nära huvudpersoner I dem helt täta och ofta svåra tagningar som är full av folk nästan lik etn resan till helvete. Vi ser dem olika riter i fängelserna och hur William Monroe går i en avgrund full av många bestraffande figurer som den tuffa chefen till en grupp fångar Keng som spelasmycket bra av Panya Yimmumphai vilken för ett ledande roll eller i den våldsamt gäng av kriminella som våldtar och terrorisera alla fångar. En av deras favorit lekar är en kamp mellan fiskar., fängelserna är som Keng ständig upprepar även ett sätt att kunna socialiseras och William får känna även rädslan svek från en av garderna som är även en langare och den svåra relationen med fängelserna direktör Precha som spelas mycket väl av Vithaya Pansringarm som har ett extremt hård och ovänligt framtoning med kanske är det som Morow söker och det är genom boxern som han får en återupprättelse. Det sker även genom ett dark lady som är en travesti en love boy fame spelade av Pornchanok Mabklang i en känslormesig gestalt med en blandning av cynism och kraft. Dessutom finns det även den buddistiska religionen som är som ett övergripande paraply även i ett sådan stället. En film i vilken även den ”riktiga” William Monroe medverkar hårt och obehaglig men super välgjord i vilken man är ständigt förvirrad på grund av språket. Klart sevärd.

Robert Fogelberg Rota

En delikat film

Nästan ett Stridbergs drama

Titter A quite passion

Regi Terence Davies

Medverkande Keith Carradine  Rose Williams  Marieke Bresseleers  Trevor Cooper

Betyg A

Svensk distribution SF

Få personligheter har varit så viktiga när det gäller den moderna litteratur har varit lika rika av charm utan att vara som Emily  Dickinson och nu regissören Terence davies skapar ett vackert en arning stillastående men helt kontemplativ film upplevelse i vilken Pia Di Ciaula  fotografi formar på ett utmärk sätt ett svullen tid under denna tillfälle 1800 talet New England. Det är den tid som vi ser först i ungdomens färger när den unge Emily Dickinson spelas mycket väl av  Emma Bell protestera mot den nästan fundamentalistisk sätt som många i hennes omgivningen ser på kristendomen den torra kalvinistiska religioner personifierat av rektorn till henens skolan Mary Lynd spelade mycket väl av Sara Vertongen och det blir så att on hämtas tillbaka från hennes far spelade mycket väl av Keith Carradine en stäng men kärleks full män som försöker  att hålla ihop ett familjer. Man ser tydligt hur familjens liv som får några problem på grund av inte bara Emily  men även systerns Vinnie spelade mycket väl av Rose Williams  och et ses tydligt när dem går på en konsten spelade av självaste Jenny Lind ( gestaltad av Marieke Bresseleers ) och vi ser hur dem kulturella skinande blir tydliga mellan Emily och hennes faster Elisabeth spelade mycket bra av Annette Badland och inte minst I ett reaktion med brodern Augustin spelade av Benjamin Wainwright . Vi kommer att märka efter ett film klipp hur Emilie blir gradvis äldre precis som resten av familjen och gestkats mästerlik av Cynthia Nixon  som möjligen gör hennes livs bästa roll . hon är en ung fröken men har en enorm pondus en lidande en karisma som omgivningen saknas. Hennes inte vilja att gifta sig måste ses enbart från en iden den av konst ett introspektiv nästan episk vilja till att kunna åstadkomma någonting odödlig. Vi ser tydligt hur pass stor är skinnade mellan den elegantaren och mer sofistikerade fast blecka äldre Vinnie som spelas av Jennifer Ehle  och modern vilken är gestalt mycket väl av Joanna Bacon  och även Emilys bror vilken är som vuxen ett arrogant och en aning teatralisk Duncan Duff . Emily ser mellan rader och i New England idyll kommer inne svårigheter på grund av inbördeskrig och Austin giftemål med Susan Gilbergt spelade av Jodhi May . Förutom den nästan a la Oscar Wilder spirituella väninna Vryling Buffam  spelade av Catherine Bailey Emiiy är djup missförstod i relationen till fadern och den andra fadern som är förläggaren Samule Bowlls en fantastisk Trevor Cooper och vi ser hur lite I taget hennes ställning blir bara svårare och svårare för att nästan urartad i ett svårt och hård ställning i vilken ensamheten och smärta blir central när hon går över till en bitterhet och ett fel snedbild på verkligheten. Precis som i många andra fall man förklara den stora problem som är inneboende i protestantismen. Denna kontakten och vilja att presentera en människan själv med Guden ses i den kärlek som emily har får den torftiga  . Mrs. Wadsworth spelade galant av   Simone Milsdochter . Tydligen det är en författade mening av en inteligent kvinnan som sen ser inte kärleken. Det kommer med ansikte av den iunge  är en kvinnan som visligen kan säga nej som när det gäller reaktioner som Austin har med den vackra och lite i taget ser vi hur hon kan inte älska längre trots att kärlek kommer till med ett män Mr Emmins spelade av Maarten Ketels vars enda fel är att vara visligen rik och vackert med färgade. Det är en del den av Emilys förutfattade meningar som kommer fram på ett tydligt och utmärk sätt i ett film som man måste bara kunna se.

Robert Fogelberg Rota

En extremt bra film men inget mästerverk

En film som går tillbaka till regissören ursprung

Titel Dogman

Regi Matteo Garonne

Medverkande Marcello Fonte

Svensk distribution Triart

Betyg B

Dogman är Matteo Garone är känd och denna rykten är helt rätt som en av Europas bästa regissören och filmen Dogman bevisar det ytligare en gång. Garonnes styrkan är på vilken sätt han lyckas att skapa trovärdiga karaktärer och även att placera dem i ett kontakt som ofta är svårt tung kriminell och full av det som vi skulle kunna kalla för social realistisk. Men det är en social realismen ller neorealism som är mer och mer stiliserade studerade och får fram handlingen. Dogman är en hund fryser som spelas av den timida Marcello . i vars roll briljera Marcello Forte v .. det är en karaktär som så många andra är drabbat av en äntligen furier som är den galna missbrukaren Simonciono spelade av Eduardo Pesce M. Han framför i den lilla samhället en våld och en osiktat som alla är rädda av. Det finns en scen som är helt olik resten av filmen och den är en bravad när i ett ateljéer som producera konstiga skulpturer av dem olika amerikanska hjältar från populär kulturen och film från helan och Halvan till Chaplin vi ser hur dem två lyckas att ta från en aktion sekvens vi ser hur  med hjälp av lyckas att slå ihjäl en bjässen som mirkone  mirco Admai och även hans vän och sen dem drar till en lapp dans klubb. Vi är utanför den glamorösa och allt verkar vara inspelade i ett före detta turist ort som har blivit väl avdankade sliten och mycket i periferi i en plats värd det inte finns någonting förutom Marcello .. reaktion till dottern sofia spelade av Alida Baldari Calabria och inte minst till hundar. Det som gärs bland annnat av Det är en desperation av ett personlig och även av ett slags privat kris som även drabbar samhället och övertygade att ta sig en skuld som inte är hans och resultera dels i fängelse men även i utslutning. Vi har under diverse tillfälle märk någonting som är ytterst ovanligt att är en drömmaren och det ses tydligt i den scen som är för mig en önsketänkande att få tillbaka en hund från dem döda. Det är omöjliget att någon kan komma medan det kan köpas eftersom det änder i .. huvud precis som hela mordet. Just det har vi får mig den magnifika spel som förkommer mellan den männen som är mordaren eller rättare sagt offren och resten av förövaren den lilla samhället och boven . denna skulle även kunna vara en dubbel fast tyvärr är visligen obehaglig men inget bra skådespelaren, det är synd eftersom både fotp för vilken ansvara Nicolai Brüel och inte minst klippningen av Marco Spoletini är helt fläkfri. Många andra hade varit bättre och betyglit mer övertygande någonting som misslyckas och gör att denna film är mycket bra men inte den mästervek som det kunde ha blivit.

Robert Fogelberg Rota

En mycket bra western film i Afganistan

Titel 12 strong

Regi Nicolai Fuglsig

Medverkande Chris Hemsworth mfl

svensk distribution SF bio

Betyg A

Få filmer har varit på sistone åtminstone så spektakulära med även så intimistisk som Nicolai Fuglsig 12 strong som är onekligen den absolut bästa roll som Chris Hemsworth bästa roll som er hjälte som I själva verket är inte villig att vara den Ifrån början Captain Mitch Nelsons familj för att dra till kriget mot Talibanerna och hans innerst tvivel dels på behållarna men även för valet att vara ett militär. Nelson är inte en soldat med strid eller fällt erfarenhet någonting som har istället dem män som han tar befäl som den hårda Hal Spencer som spelas mycket bra av en av Hollywood karaktär skådespelaren i denna fall Michael Shannon eller sam Dilner som är i själva verket en mer intellektuell typ som Sam Dillner som spelas mycket bra av Michael Peña . vi ser en till synes ganska patriarkalisk situation eller traditionell med män som åker till krig men vi ser att kvinnorna är i bakgrunden men inte så mycket som man kanske tror vi första ögonkastet eftersom Elsa Pataky som är fru Nelson men mest Lisa Dillner som spelas mycket bra av Lauren Myers som är inte oväns med makes vald. Det som är slående är hur pass lugnt är den rytmen som presenteras av den klippningen för vilken ansvara Lisa Lassek som under första delen av filmen är lugnt och blir allt mer snabbare. Den fotografi som presenteras av Rasmus Videbæk a lik inte så vackert kanske och utgår från en estetik  som är inte helt olik den av ett dogms film eftersom den visar naturen verkligen som den är egentligen den svåra misär i norra Afghanistan en vänskap som utvecklas mellan den afroamerikanska soldaten ben Milo mycket väl spelande av Trevante Rhodes en afghansk killen Nejen som spelas mycket väl även han av Arshia Mandavi enda som inte har ett AK47  en äldre brittisk gevär och han får en slags initiation precis som Nelson som får en vägvisaren i den allierade generalen Dosmun som spelas mycket bra av Navid Negahban som spelas en stark roll av en människan som litar inte någon och ser nelson som ett pojken. Personligen tycker jag att filmen visar adels för lite av talibanerna herravälde och brutala metoder men scenen i vilken den som är fiende nummer ett Munlan Rzi väl spelade av ett skrämmande Numan Acar avrättar en skolfröken. Slagit är snabbat och vi ser någonting som var omöjlighet att kunna vinna ett slag som är först den av ett vänskap med et annan kultur och sen enbart med användningen av hästar och infanteri. Det är alltid från ovan till närde ifrån som vi ser det utvecklas med en rolig lek av olika perspektiv . En film som är definitiv sevärd

Robert Fogelberg Rota  

Jag gillar inte det

Slöseri på tid köp en Callas skiva

Titel Maria by Callas

Regi Tom Volf

Medverkande dokumentär Maria Callas Aristoteles Onassis Pier Paolo pasolini

Betyg Ö

Distribution nonstop entraimant

Få filmer som jag har sett har vart lika dåliga som. dokumentärfilm om Callas vilken är verkligen långtråkig dålig och minst sagt irriterade. Historia om det finns en är samling kronologisk av Maria Callas privat arkiv. Om man inte känner till sångerska då kan man inte veta någonting nyttig eller ny om henne och i fall att man är redan bekant som jag med henne eller med opera då kan man veta ingenting. Det finns mängder av olika episoder i hennes liv som når aldrig fram som när hon blev påkörd eller när hon gömde engelska flygaren i Athena under andra världskriget eller även dem problem på grund av hennes övervikt i början av karriär och man kommer alltid tillbaka till en samma intervju med någon irriterad journalist i vilken hon ständigt påminner kanske utan att tänka att kvinnor skall enbart vara hemma fruar. Det verkar en ganska påklistrad fras precis som den viktigaste episoder i vilken hon ställde ut första uppsättningen i Rom av Vicenzo Bellinis ”Norma”. Man berättar dessutom ingenting om det man förklara inte om opera eller om hennes resor som verkade bara vara begränsade i väst. Filmen får aldrig någon grep på resor på den verkliga kraften av Callas skådespeleri och hennes ikon blivande. Sen jag anser att medan Giovanni Battista Meneghini Callas första man presenteras mycket dålig är Aristoteles Onassis nästan helgonförklarade (man nämner ingenting om hans bedrägerier och det som är mest irriterade är dels Janice Jones klippningen som visligen har bra material men är för ordningsamt går med ett konstig super 8 format. Fanny Ardant berättarröst är enligt mig bra men ibland blir långtråkig. Visligen finns det några scener som dem svartvita vida Dallas opera och dem i färg från covern garden när Callas kommer tillbaka med Tosca mycket bra och berörande men adels för mycket är för enkelt för oprofessionella och inte tillräcklig pedagogiska en av dem värsta filmer i historia åtminstone för mig

Robert Fogelberg Rota